Familjebeskattningen i Frankrike efter 1983 års inkomstskattereform

2.1 Sambeskattning av makar och de omyndiga barnen

Utgångspunkten är sambeskattning av gifta med inkluderande av omyndiga hemmavarande barns inkomster. Effekten av inkomsternas sammanläggning utjämnas genom ett system med ”quotient familial” vilket tillåter uppdelning av familjeinkomsten på det antal konsumtionsenheter (”parts”) som anses finnas i familjen. Beskattning sker därvid med användande av den skattesats som gäller efter uppdelningen men på hela inkomsten. I enlighet därmed anger lagen ett procenttal för inkomsten i varje förekommande inkomstskikt och till ledning för beräkning av skatten utges tabeller, se sid 203.

Skattetabellens kolumn för 1 ”part” gäller ensamstående utan underhållsskyldighet. Ett gift par representerar 2 ”parts” och för varje barn att underhålla tillägges i normalfallet 1/2 ”part”. Familjer med minst tre barn premieras härför med ytterligare 1/2 ”part”. Det tillkommande hela eller brutna antalet ”parts” beräknas med hänsyn till vilka barn som finns 1 januari eller 31 december inkomståret enligt det för de skattskyldiga fördelaktigaste alternativet.

Skatten minskar således med varje barn men en spärregel gäller mot alltför stor skatteminskning. Denna spärregel, som i fråga om makar får effekt först i inkomstskikt över 319 000 Fr, gäller f.ö. även de extra ”parts” som tillkommer ensamstående med underhållsskyldighet mot hemmavarande barn (se vidare nedan). I princip innebär spärregeln för 1985 års inkomster att varje extra 1/2 ”part” får föranleda minskning av skatten med högst 10 520 Fr per barn. Några undantag från sambeskattning med omyndiga barn redovisas i det följande.

2.2 Sambeskattning med myndiga barn i vissa fall

Myndigt barn, varmed avses barn över 18 år den 1 januari inkomståret, inkomstbeskattas i regel självständigt och oberoende av föräldrarna. Myndigt barn under 21 år, studerande sådant barn under 25 år och barn som fullgör sin värnplikt kan dock, på ansökan före den 1 mars efter inkomståret, få anses skattemässigt hemmavarande hos föräldrarna (eller den efterlevande). Denna möjlighet kallas ”rattachement” och innebär att barnets inkomster under hela året sammanläggs med föräldrarnas samtidigt som dessa erhåller ytterligare 1/2 ”part” för varje sådant barn.

Barn som fyllt 18 år under inkomståret kan på ansökan av förälder i skattehänseende få betraktas som myndigt från och med 1 januari inkomståret; barnet deklarerar och skattar då för sina egna inkomster under hela året. Om sådan ansökan inte görs, skall barnets inkomster före myndighetsdagen sambeskattas med föräldrarnas enligt reglerna vid 2.1. I detta fall deklarerar och skattar barnet endast för sina inkomster efter myndigblivandet.

2.3 Avdrag för understöd till anhöriga

Avdragsreglerna är invecklade och har många undantag. När det gäller myndiga barn kan understöd skattemässigt vara ett alternativ till ”rattachement” och i vissa fall går det att kombinera dessa båda möjligheter. Här redovisas endast de viktigaste reglerna.

Föräldrar kan inte få avdrag för understöd till eget omyndigt barn under deras vårdnad även om barnet undantagsvis särbeskattas (se härom nedan). Av föräldrar, som på grund av skilsmässa eller separation inte sambeskattas, kan däremot den förälder som är utesluten från vårdnaden få avdrag för underhåll med det belopp som fastställts av domstol. Sådant underhåll är skattepliktig inkomst för den som har vårdnaden om barnet.

Avdrag för understöd till egna myndiga barn som inte sambeskattas med föräldrarna kan för 1985 medges med högst 16 190 Fr per barn eller under vissa förutsättningar med 32 380 Fr om barnet är gift. Sådant understöd utgör skattepliktig inkomst för barnet till den del understödet inte överskrider nyssnämnda belopp; eventuellt överskjutande belopp är således skattefria. Betalningar som i lagens mening inte har understödskaraktär (dvs. rena gåvor) föranleder varken avdragsrätt eller inkomstskatteplikt.

Barn är enligt fransk lag underhållsskyldiga mot föräldrar som är i behov av understöd. Avdrag för understöd medges därför vid beskattningen med skäligt belopp. Vid 1986 års taxering användes därvid som riktmärke ett inom socialförsäkringen fastställt årsbelopp av 13 310 Fr per person. För mottagaren utgör understödet i princip skattepliktig inkomst, dock inte om betalningen skett till ålderdomshem eller inrättning där föräldern erhåller vård.

2.4 Yrkesarbetandes avdrag för barntillsyn

Makar vilka båda arbetat minst halvtid som anställda eller som egenföretagare och vilka haft barn som vid inkomstårets utgång ännu inte fyllt 5 år kan för 1985 få avdrag med högst 5 000 Fr per barn för ersättning till privata dagmammor eller kollektiva barndaghem. Motsvarande avdragsmöjlighet gäller ensamstående yrkesarbetande förälder och förälder som på grund av sjukdom eller handikapp inte är yrkesverksam.

3.1 Tiden före giftermålet

För tiden från 1 januari till dagen för äktenskapets ingående särbeskattas var och en för sina inkomster. Ensamstående person taxeras därvid som 1 ”part”. Har den ensamstående haft exempelvis ett barn att underhålla, sker beskattning som 2 ”parts”. För särbeskattningsperioden kan vardera kontrahenten alternativt begära ”rattachement” och således få sina inkomster beskattade tillsammans med föräldrarnas, under de villkor och med den effekt som tidigare beskrivits.

3.2 Tiden efter giftermålet

3.3 Deklarationer

Om ej annat följer av ”rattachement” skall makarna lämna tre självdeklarationer: Vardera maken deklarerar separat sina inkomster från 1 januari till dagen efter giftermålet. En gemensam deklaration upprättas för bådas inkomster efter giftermålet till 31 december och undertecknas av dem bägge; deklarationen anses dock behörigen upprättad även om endast ena maken undertecknat. Alla tre deklarationerna inges till bostadsortens skattemyndighet; den vanliga tidsfristen härför brukar vara 28 februari efter inkomståret. I den mån barns inkomster skall sambeskattas med föräldrars redovisas barnens inkomster i föräldrarnas separata respektive gemensamma deklaration.

3.4 Skattsedlar, överklagande m.m.

Tre skattsedlar kan ifrågakomma: en för vardera maken baserad på dennes egen deklaration samt en skattsedel upptagande skatten på grundval av makarnas gemensamma deklaration. Den gemensamma skattsedeln utfärdas i mannens namn föregånget av ”Monsieur ou Madame”. Makarna är solidariskt ansvariga för hela den gemensamt debiterade skatten. De är var för sig behöriga att anföra besvär över skattebeslut i anledning av den gemensamma deklarationen i dess helhet.

6.1 Tiden före dödsfallet

Inkomster från 1 januari till dödsdagen sambeskattas som tidigare på grundval av deklaration undertecknad av efterlevande maken och eventuella arvingar. Denna deklaration skall lämnas inom 6 månader efter dödsfallet, oavsett när under året detta inträffat. Vissa inkomster, som tillkommer den avlidne men som förfaller till betalning efter dödsfallet, beskattas separat och skall för detta ändamål antecknas i deklarationen. Separat deklaration undertecknad av arvingarna skall lämnas för rörelse, som den avlidne bedrivit, t.ex. som advokat eller läkare. Även här gäller tidsfristen 6 månader. Antalet ”parts” baseras på förhållandena den 1 januari eller på dödsdagen enligt fördelaktigaste alternativ. Skatt på grundval av den gemensamma deklarationen påföres enligt skattsedel utfärdad i mannens namn. De inkomstskatter, som belöper på den avlidnes egna inkomster, betraktas som skuld i bouppteckning vid beräkning av arvsskatt.

6.2 Tiden efter dödsfallet

Efterlevande maken beskattas (och deklarerar som vanligt senast 28 februari) för egna och eventuella omyndiga barns inkomster efter dödsdagen och räknas därvid som gift (2 ”parts”). Ytterligare ”parts” baseras vid denna taxering på förhållandena 1 januari eller 31 december enligt fördelaktigaste alternativ. Har den efterlevande haft rörelseinkomst, kan på ansökan inkomstfördelning ”prorata temporis” medges. Dödsboet som sådant inkomstbeskattas inte.

6.3 Sambeskattning med barnen

Myndigt barn – och eventuellt make – kan för sina och sin familjs inkomster under hela dödsåret begära ”rattachement” under de förutsättningar som tidigare angetts. I detta fall kan sambeskattningen ske antingen med båda föräldrarnas inkomster före dödsdagen eller med den efterlevandes under tiden därefter. Det förstnämnda alternativet förutsätter att den avlidnes samtliga arvingar lämnat sitt medgivande.

Änkling eller änka, vilken har eget hemmavarande barn gemensamt med den avlidne, kan även efter dödsåret erhålla ”parts” såsom gift person.

8.1 Ena maken bosatt i Frankrike

Enligt fransk lag kan ena maken ha skatterättsligt hemvist i Frankrike och den andre i annat land. Motsvarande gäller barnen i förhållande till föräldrarna. Vid skilda hemvist kan sambeskattning i Frankrike med utomlands bosatt familjemedlem endast avse sådan familjemedlems inkomster från franska inkomstkällor. Alltefter dessa inkomsters natur kan dubbelbeskattningsavtal föreskriva en ytterligare begränsning såtillvida att inkomsten endast skall beskattas i det andra landet där den utlandsboende har sitt hemvist. Helt oberoende härav erhåller likväl den av makarna som är bosatt i Frankrike vid sin taxering ”parts” på samma sätt som om övriga familjemedlemmar också haft hemvist där.

8.2 Ingen av makarna bosatt i Frankrike

Den som inte är bosatt i Frankrike och inte heller disponerar någon bostad där kan i Frankrike endast beskattas för sina inkomster från franska inkomstkällor. Dessa inkomster kan i viss utsträckning drabbas av fransk källskatt men i den mån så inte är fallet beskattas inkomsttagaren härför i princip enligt vanliga inhemska franska regler om inte annat följer av dubbelbeskattningsavtal. Gift skattskyldigs inkomst från franska inkomstkällor kan således komma att sambeskattas med annan familjemedlems skattepliktiga inkomster från franska inkomstkällor. Vid taxeringen erhåller den skattskyldige ”parts” som om hela familjen haft hemvist i Frankrike. Dock gäller i dessa fall spärregeln att skatten inte får bli lägre än 25 % av den beskattningsbara inkomsten. Denna procentsats tillämpas emellertid inte om den skattskyldige kan visa att beskattning enbart i Frankrike av hans samtliga inkomster skulle ha föranlett skatteuttag efter lägre procentsats.

8.3 Utländska medborgare

För den som är bosatt i Frankrike har hans och de anhörigas medborgarskap endast i speciella fall någon betydelse vid inkomstbeskattningen. Enligt lagen har visserligen endast franska medborgare förmånen att få sin inkomst uppdelad i ”parts”. Flertalet dubbelbeskattningsavtal, som Frankrike ingått med andra länder, likställer emellertid i detta avseende dessa länders medborgare med fransmän, vilket även gäller avdrag och andra lättnader i beskattningen som kan erhållas på grund av underhåll av familj. För svenska medborgare följer detta av punkt 14 i det protokoll som är fogat till dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Frankrike. Utländskt medborgarskap kan främst vålla problem när det gäller rätten till avdrag för sådana understöd till anhörig vilka förutsätter underhållsskyldighet grundad på fransk lag.

8.4 Progressionsregeln i dubbelbeskattningsavtal

Om den som är bosatt i Frankrike haft inkomst, som enligt det svensk-franska dubbelbeskattningsavtalet får beskattas i Sverige, undantas denna inkomst från fransk beskattning. Frankrike får emellertid då beskatta personens återstående inkomster i Frankrike med den högre procentsats som skulle ha gällt om hans samtliga inkomster tagits till beskattning där. Vid beräkningen av den högre procentsatsen inkluderas makes och sambeskattade barns inkomster enligt de vanliga reglerna. Från den totala familjeinkomsten får man dock först dra av den svenska skatt som påföres den från fransk beskattning undantagna inkomsten. Dessa regler gäller generellt vid tillämpningen av flertalet franska dubbelbeskattningsavtal.