Investeringsfonderna

3.1. Allmän investeringsfond

Till allmän investeringsfond får avsättning göras av svenska aktiebolag inklusive bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank och svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt.

När vinstdelningsskatten infördes fr.o.m. den 1 januari 1984 utvidgades möjligheterna att utnyttja investeringsfondsystemet i två avseenden. Tidigare har en fondavsättning endast kunnat göras i förvärvskälla inom inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet. Numera godtas fondavsättning vid beräkning av inkomst av annan fastighet. Den andra ändringen är att ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter tagits med i kretsen av fondsubjekt. Samtidigt klargjordes att de schablontaxerade bostadsföretagen inte får nyttja systemet.

3.2. Förnyelsefond

Det är samma krets av företag som har rätt att göra avsättning till allmän investeringsfond (jfr. 3.1) som omfattas av inbetalningsskyldigheten med ett undantag, nämligen livförsäkringsanstalterna.

4.1. Allmän investeringsfond

Underlaget för avsättningens storlek till allmän investeringsfond är den s.k. justerade årsvinsten. Med det menas årsvinsten enligt fastställd balansräkning

4.2. Förnyelsefond

Samma justeringar som under 4.1. angetts för avsättning till allmän investeringsfond skall göras även vid beräkning av avsättningsunderlaget till förnyelsefonderna. Avsättningsunderlagen är alltså i princip identiska och inget hindrar att ett företag sätter av maximalt belopp till allmän investeringsfond samtidigt som det gör avsättningen till förnyelsefond.

I de obligatoriska fondsystemen har det dock ansetts nödvändigt med en ytterligare justering av årsvinsten. Detta hänger samman med att ett företag civilrättsligt har möjlighet att göra av- och nedskrivningar med större belopp än som kan godtas vid taxeringen. Detta gäller såväl nedskrivning av lager, kontrakt eller fordringar som avskrivning på fastigheter, aktier, inventarier eller andra anläggningstillgångar. Även koncernbidrag kan lämnas med större belopp än som kan godtas vid taxeringen. Med hänsyn till detta gäller beträffande t.ex. den nu aktuella förnyelsefonden att den fastställda årsvinsten skall ökas med belopp som har tagits i anspråk för av- eller nedskrivning eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

5.1. Allmän investeringsfond

Vad gäller de allmänna investeringsfonderna medges avdrag med högst hälften av den justerade årsvinsten. Företaget skall såvitt avser bokslut 31/12 -84 och senare betala in 75 procent av avsättningen till ett räntelöst konto i riksbanken. Tidigare var inbetalningskvoten 50 procent. Skälet till höjningen av inbetalningskvoten var bl.a. att den inte borde vara lägre än bolagsskatten (52 %). Den låga nivån medförde nämligen att det även för ett företag som inte hade något aktuellt investeringsbehov kunde te sig mer förmånligt att göra avsättning till investeringsfond än att betala skatt.

5.2. Förnyelsefond

När det gäller förnyelsefonden är inbetalningsskyldigheten 10 procent av den justerade årsvinsten om den överstiger 500 000 kr. Avsättning i bokslutet till fond får göras med lika stort belopp. Avsättningen är avdragsgill.

5.3. Inbetalningstidpunkt

I samtliga fondsystem har hittills gällt att inbetalningen skall göras senast den dag deklarationen skall lämnas (jfr s. 142). Det innebär att om ett företag får anstånd med att lämna deklaration förskjuts tidpunkten för inbetalning i motsvarande mån.

Inbetalning kan göras senare med bibehållen rätt till avdrag, dock aldrig senare än 30 juni taxeringsåret när det gäller allmän investeringsfond. Inbetalning på förnyelsekonto får göras senast den 15 oktober. Vid försenad inbetalning utgår en särskild avgift. Avgiften är – ifråga om allmän investeringsfond – 1 procent om inbetalningen görs senast en vecka efter det att deklarationen skulle ha lämnats och 4 procent därefter. Även när det gäller sen inbetalning på förnyelsekonto utgår avgift. Avgifterna är inte avdragsgilla vid taxeringen.

7.1. Ändamål

I fondlagstiftningen anges för vilka ändamål en fond får användas. Inom ramen för dessa ändamålsbestämmelser är det sedan regeringens, eller efter delegation, statens industriverks (SINDs) sak att bestämma i vilken utsträckning fonderna vid varje tidpunkt får tas i anspråk.

Allmän investeringsfond och särskild investeringsfond får användas för följande ändamål.

1. Kostnader för reparations- och underhållsarbeten på en här i landet belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång i rörelse eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan byggnad.

2. Avskrivning av inventarier som är avsedda att användas här i riket. Transportmedel i internationell trafik får också medräknas. Dessutom får beaktas ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg.

3. Kostnader för främjande av skogsbruk eller för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i landet belägen markanläggning, som inte utgör omsättningstillgång i rörelse, och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Det sistnämnda innebär att ianspråktaget belopp skall avräknas från det till 75 procent reducerade anskaffningsvärdet för markanläggning.

4. Kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet.

5. Kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget. En förutsättning är i detta fall att företaget driver industriell tillverkning.

6. Kostnader för att främja avsättningen utomlands av tjänster från svenska företag och varor som tillverkas i landet.

I syfte att främja exporten har i juni 1985 gjorts två ändringar i fondlagstiftningen (prop. 1984/85:140, NU 1984/85:33, SFS 1985:471–472). Den ena ändringen går ut på att de ändamål för vilka de allmänna och särskilda investeringsfonderna nu får tas i anspråk utsträcks till att avse också kostnader för tjänsteexport. Härigenom kommer varu- och tjänsteexport att behandlas enligt likartade principer. Som exempel på fondutnyttjande som bör tillåtas nämns i propositionen täckande av kostnader för reklam, marknadsundersökningar och utbildning med syfte att öka tjänsteexporten.

Den andra ändringen innebär att de allmänna och särskilda investeringsfonderna undantagsvis kan få tas i anspråk i samband med investeringar i maskiner och andra inventarier utomlands. Det krävs dock enligt de nya reglerna särskilda skäl och tillstånd av regeringen för att få utnyttja fonderna utomlands. Det gäller också den s.k. fria sektorn. Enligt förarbetena skall det vara fråga om stora och lätt identifierbara projekt och investeringen skall framstå som önskvärd ur allmän synpunkt. Som exempel på investeringsprojekt nämns prov- och referensanläggningar. Det bör också nämnas att enligt förarbetena till lagstiftningen kommer tillstånd inte att lämnas i de fall dubbelbeskattningsavtalen undantar inkomster i utlandet från beskattning i Sverige.

Förnyelsefond får tas i anspråk för utgifter för utbildning av arbetstagare hos företaget samt för utgifter för forskning och utvecklingsarbete. Om det finns synnerliga skäl får regeringen medge att förnyelsefond tas i anspråk för annat ändamål än nu sagts (7 §).

Det bör här understrykas att även om förnyelsefonden tar sikte på annat än realinvesteringar kan den – inom ramen för de allmänna ändamålsbestämmelserna – användas för anskaffning av byggnader och inventarier. I prop. 1984/85:86 anförs bl.a. följande:

”Det bör betonas att användningsområdet för fonderna – oavsett om det gäller interna eller externa insatser – inte är begränsat till åtgärder av teknisk eller naturvetenskaplig natur. Fonderna bör kunna utnyttjas även för t.ex. ekonomiskt och administrativt inriktat forsknings- och utvecklingsarbete. Även mera marknadsinriktade utvecklingsprojekt bör kunna ingå i användningsområdet.

Jag vill i sammanhanget understryka att avsikten med förnyelsefonderna är att de skall stimulera till insatser som annars inte skulle komma till stånd. Användningen av fonderna skall således leda till ökade insatser på de aktuella områdena. Det kan vara ändamålsenligt att företagsledningen och organisationerna kommer överens om riktlinjer för hur de resurser som ställs till förfogande skall utnyttjas.

I fråga om arten av utgifter för de aktuella ändamålen vill jag framhålla att förnyelsefonden i första hand är avsedd för löpande omkostnader, dvs. sådana kostnader som är direkt avdragsgilla vid taxeringen. Vad gäller utbildning kan fråga vara om kostnader för hela kursen, ersättningar till lärare eller instruktörer eller hyra av utbildningsmaterial. Inget hindrar emellertid att förnyelsefond utnyttjas även för investeringar i byggnader och utrustning i samband med utbildning, forskning eller utvecklingsarbete. Däremot bör anskaffning av tillgångar som över huvud taget inte är avdragsgilla inte kunna finansieras med hjälp av förnyelsefond”.

Som tidigare nämnts kan regeringen om synnerliga skäl föreligger ge ett företag rätt att använda förnyelsefond för annat ändamål än som nyss redovisats. Enligt förarbetena till lagstiftningen kan dispensbestämmelsen t.ex. bli tillämplig om ett företag har investeringar i anläggningar eller utgifter för utlandssatsningar som är av avgörande betydelse för företagets framtid och som kan genomföras endast under förutsättning att förnyelsefond får användas. Ett annat viktigt fall är om ett företag med angelägna investeringar har en förnyelsefond som vida överstiger rimliga utgifter för utbildning, forskning eller utvecklingsarbete.

7.2. Gemensamma principer för användning av fondmedel

Gemensamt för fonderna är att ett belopp som har avsatts till fond får tas i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen. Det förhållandet att t.ex. en byggnad påbörjats före bokslutsdagen hindrar i princip inte att fonderna tas i anspråk för de kostnader som ligger efter bokslutsdagen.

En annan viktig gemensam princip är att fonder aldrig får utnyttjas för begagnade inventarier.

I fråga om inventarier som ett företag har anskaffat från näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får fonden tas i anspråk endast om inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.

8.1. Allmänt

Som huvudregel gäller att ett företag får ta i anspråk sin investeringsfond endast efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk (SIND). När regeringen släpper en fond fri helt eller delvis gör man det numera genom en s.k. frisläppsförordning, en för varje typ av fond. Av den framgår alltså för vilka ändamål fonderna är frisläppta, under vilken tidsperiod och vilken myndighet, regeringen eller SIND, som skall besluta i ärendet. Det kan vara värt att nämna att regeringen i ett enskilt ärende kan ge tillstånd till fondutnyttjande även om något allmänt frisläpp i form av frisläppsförordning inte givits.

Som exempel kan nämnas Volvos investeringar i bilfabrik i Uddevalla kommun.

Ett beslut om ianspråktagande kan avse även belopp som framdeles avsätts till investeringsfond. Det är inte ovanligt att företag söker tillstånd på sina preliminära bokslut. Denna möjlighet att få ”förhandsbesked” bör naturligtvis tas till vara. Ett företag som har fått tillstånd att utnyttja fond kan givetvis avstå från att utnyttja tillståndet.

8.2. Arbetstagarorganisationernas inflytande

Genomgående gäller att arbetstagarorganisationerna har inflytande i fråga om fond som skall tas i anspråk.

8.3. Gällande frisläpp