Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om utgivning av säkerställda obligationer. Utvecklingen på marknaden för bostadsobligationer och bostadslån har på senare år genomgått en utveckling mot ökad integration och konkurrens. Ett system med säkerställda obligationer ger svenska institut samma förutsättningar till upplåning som övriga institut inom EU i växande omfattning har tillgång till – en konkurrensneutralitet som är angelägen. Mot bakgrund av tilltagande konkurrens på bolånemarknaden bör lägre finansieringskostnader för instituten öka förutsättningarna för svenska konsumenter att få lägsta möjliga räntor på sina bostadslån.
Förslagen innebär bl.a. följande: En svensk bank eller ett svenskt kreditmarknadsföretag får ge ut säkerställda obligationer. Reglerna har funktionell inriktning, vilket innebär att instituten kan välja om de enbart vill ägna sig åt upp- och utlåning med anknytning till säkerställda obligationer eller om de även vill bedriva övrig bankrörelse- eller finansieringsverksamhet.
Den nya verksamheten får bedrivas efter tillstånd av Finansinspektionen. Vissa villkor ställs upp som förutsättning för tillståndet, däribland att tidigare utgivna obligationer och andra jämförbara skuldförbindelser, som är utgivna för att finansiera krediter av det slag som ingår i säkerhetsmassan, omvandlas till säkerställda obligationer eller hanteras på ett för borgenärerna likvärdigt sätt samt att institutet redovisar i en ekonomisk plan att dess finansiella situation är så stabil att dess övriga fordringsägares intressen inte riskeras.
Ett institut som emitterar säkerställda obligationer (emittentinstitut) skall från sin övriga verksamhet särskilja särskilda tillgångar, säkerhetsmassa, som vid varje tidpunkt skall överstiga det nominella värdet av de fordringar obligationsinnehavarna kan göra gällande mot institutet på grund av obligationsinnehavet (beloppsmatchning). I lagen ges även regler om riskhantering och likviditetsmatchning.
Säkerhetsmassan skall i första hand bestå av krediter som lämnats mot säkerhet i viss egendom (hypotekskrediter) eller krediter som beviljats vissa särskilt säkra låntagare som bl.a. svenska staten och svenska kommuner samt vissa stater, centralbanker och kommuner inom EES och OECD (offentliga krediter). Hypotekskrediterna får bestå av krediter som lämnats mot säkerhet i inteckning i fast egendom som är avsedd för bostadsändamål, jordbruksändamål, eller kommersiella ändamål, mot inteckning i tomträtt som är avsedd för bostadsändamål eller kommersiella ändamål, mot pant i bostadsrätt eller mot motsvarande utländsk säkerhet. Krediterna får vara säkerställda endast med säkerheter i egendom belägen inom EES. Andelen hypotekskrediter till kommersiella fastigheter är begränsad till 10 procent.
Vissa högsta belåningsgrader skall gälla för hypotekskrediterna. För fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som är avsedd för bostadsändamål skall den högsta belåningsgraden vara 75 procent av marknadsvärdet. För fast egendom som är avsedd för jordbruksändamål är den 70 procent och för fast egendom, tomträtt och bostadsrätt som är avsedd för kommersiella ändamål, 60 procent. Den grundläggande principen för värdering av egendomen anges i lag.
Förutom hypotekskrediter och offentliga krediter får instituten även låta vissa andra tillgångar av särskilt säker och likvid karaktär (fyllnadssäkerheter) ingå i säkerhetsmassan. Andelen fyllnadssäkerheter får såsom huvudregel utgöra högst 20 procent.
I förmånsrättslagen (1970:979) införs en ny bestämmelse som ger innehavare av säkerställda obligationer och derivatmotparter särskild förmånsrätt med bästa rätt i säkerhetsmassan. Instituten skall i register förteckna de utestående säkerställda obligationerna och den säkerhetsmassa som utgör säkerhet för dessa obligationer. Förmånsrätten uppkommer genom införandet i registret. Vissa särregler ges vid emittentinstitutets obestånd.
Finansinspektionen skall utöva särskild tillsyn över att emittentinstitutet följer bestämmelserna i lagen. Till sin hjälp skall inspektionen ha en oberoende granskare i varje institut.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2004.