Lag (2020:44) om skatteavtal mellan Sverige och Brasilien

1.Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.Vid tillämpningen av detta avtal ska inkomst som förvärvas av eller genom en person, som enligt skattelagstiftningen i någon av de avtalsslutande staterna helt eller delvis är föremål för delägarbeskattning, anses förvärvad av en person med hemvist i en avtalsslutande stat till den del som inkomsten, enligt skattelagstiftningen i denna stat, behandlas som inkomst hos en person med hemvist i den staten. Bestämmelserna i denna punkt påverkar inte på något sätt en avtalsslutande stats rätt att beskatta personer med hemvist i denna stat.

1.De för närvarande utgående skatter på vilka detta avtal tillämpas är:

1. I Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten,

   2. kupongskatten,

   3. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

   4. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., och

   5. den kommunala inkomstskatten

   (i det följande benämnda "svensk skatt");

2. i Brasilien:

   den federala inkomstskatten (i det följande benämnda "brasiliansk skatt").

2.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som senare uttages vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som skett i respektive skattelagstiftning.

1.Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. Uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje intill Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångar på havsbottnen och i dennas underlag.

2. Uttrycket ”Brasilien” åsyftar Förbundsrepubliken Brasilien.

3. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sverige eller Brasilien, alltefter som sammanhanget kräver.

4. Uttrycket ”person” omfattar fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning av personer.

5. Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person eller varje subjekt, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person.

6. Uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag, som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, och företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

7. Uttrycket ”internationell trafik” inbegriper trafik som utövas mellan orter i ett och samma land, vilken ingår som en del av en resa som sträcker sig över mer än ett land.

8. Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. I Sverige: Finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

   2. I Brasilien: Finansministern, ”the Secretary of Federal Revenue” eller deras befullmäktigade ombud.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvitt icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter som omfattas av avtalet.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person som enligt lagstiftningen i denna stat är underkastad beskattning där på grund av hemvist, bosättning, styrelses säte eller varje annan liknande omständighet.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, fastställes hans hemvist enligt följande regler:

1. Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).

2. Om det icke kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat han har centrum för levnadsintressena, eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

3. Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

4. Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra i vilken avtalsslutande stat personen ska anses ha hemvist vid tillämpning av avtalet, med hänsyn till platsen för dess verkliga ledning, den lagstiftning enligt vilken personen har bildats och andra relevanta omständigheter. I avsaknad av sådan överenskommelse ska personen inte vara berättigad till någon nedsättning av eller befrielse från skatt enligt avtalet, utom till den del och på det sätt som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommer överens om.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2.Såsom fast driftställe anses särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad,

6. gruva, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgång,

7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar mer än sex månader.

3.Uttrycket ”fast driftställe” anses icke innefatta:

1. användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

3. innehavet av ett företag tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning,

5. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art för företaget.

4.Person som är verksam i en avtalsslutande stat för företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 – behandlas såsom fast driftställe i den förstnämnda staten om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

Ett försäkringsföretag i en avtalsslutande stat anses emellertid ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, om företaget uppbär premier eller försäkrar risker i denna andra stat genom ombud, andra än sådana personer som avses i punkt 5 nedan.

5.Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att denna person därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet.

6.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller av ett bolag som uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat (antingen genom fast driftställe eller på annat sätt), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom fast driftställe för det andra bolaget.

1.Inkomst av fastighet får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.a) Med förbehåll för bestämmelserna i punkterna b och c har uttrycket ”fastighet” den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den avtalsslutande stat där fastigheten i fråga är belägen.

  b) Uttrycket inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång.

  c) Fartyg, båtar och luftfartyg anses icke som fastighet.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke.

1.Inkomst av rörelse som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning.

4.Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

5.Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst genom utövande av sjö- eller luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2.Bestämmelserna i denna artikel tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga:

1. 10 procent av utdelningens bruttobelopp om den som har rätt till utdelningen är ett bolag som direkt innehar minst 10 procent av det utdelande bolagets röstetal under en period om 365 dagar som innefattar den dag då utdelningen betalas ut (vid beräkningen av denna period beaktas inte förändringar i ägande som direkt följer av en omstruk- turering, såsom fusion eller fission av det bolag som innehar aktierna eller betalar utdelningen),

2. 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för den vinst av vilken utdelningen betalats.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, samt den andel av vilken utdelningen i fråga härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

4.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andelsrätter, andelar i gruva, stiftarandelar eller andra rättigheter, fordringar ej inbegripna, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställes med inkomst av aktier.

5.Då ett bolag med hemvist i Sverige har ett fast driftställe i Brasilien får källskatt innehållas i Brasilien enligt brasiliansk lag på sådan vinst i det fasta driftstället som enligt artikel 7 punkt 1 får beskattas i Brasilien. Sådan innehållen skatt får emellertid inte överstiga 10 procent av sådan vinst efter betalning av bolagsskatt hänförlig till vinsten.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga:

1. 10 procent av räntans bruttobelopp i fråga om ränta på lån och krediter som beviljats av en bank för en tidsperiod om minst 7 år i samband med försäljning av industriutrustning eller i samband med investeringsprojekt, liksom i fråga om finansiering av offentliga arbeten,

2. 15 procent av räntans bruttobelopp i övriga fall.

3.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till regeringen, politisk underavdelning eller lokal myndighet i den andra avtalsslutande staten, till organ, penninginrättning däri inbegripen, vilken lyder under denna regering, politiska underavdelning eller lokala myndighet eller till centralbanken i denna andra avtalsslutande stat, är – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – undantagen från beskattning i den förstnämnda avtalsslutande staten.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, av obligationer eller debentures, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran samt annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör samt den fordran av vilken räntan härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6.(Upphävd).

7.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om Utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket upptagits det lån som räntan avser och räntan bestrides av det fasta driftstället, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

8.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan Utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan Utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till royaltyn har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga:

1. 15 procent av bruttobeloppet i fråga om royalty som härrör från nyttjande av eller rätten att nyttja varumärken,

2. 10 procent av royaltyns bruttobelopp i övriga fall.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk (biograffilm samt film och inspelade band för televisions- eller radiosändning häri inbegripna), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om Utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket rättigheten eller egendomen, som ger upphov till royaltyn, förvärvats och royaltyn bestrides av det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken royaltyn härrör samt den rättighet eller egendom av vilken royaltyn härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan Utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetalad royalty med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller de upplysningar för vilka royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan Utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst genom överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.Vinst genom överlåtelse av lös egendom hänförlig till anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med avyttring av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning. Vinst genom överlåtelse av fartyg eller luftfartyg, vilka användes i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg eller luftfartyg, beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

3.Vinst genom överlåtelse av annan än i punkterna 1 och 2 angiven egendom eller rättighet får beskattas i båda avtalsslutande staterna.

1.Inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, såvida icke ersättningen för sådan verksamhet bestrides av fast driftställe i den andra avtalsslutande staten eller av ett bolag med hemvist där. I sådant fall får inkomsten beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, teknisk, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

1.Där icke bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom anställning, endast i denna stat såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst, vilken uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utförts i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att

1. inkomstmottagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under beskattningsåret i fråga,

2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som inte har hemvist i den andra staten, samt

3. ersättningen icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får inkomst av arbete, som utförts ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

1.Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och idrottsmän och andra liknande yrkesutövare förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2.I de fall då de tjänster som avses i punkt 1 av denna artikel tillhandahålles i en avtalsslutande stat av företag i den andra avtalsslutande staten, får utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal inkomst, som uppkommer för företaget genom sådan verksamhet, beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten.

1.Där icke bestämmelserna i artikel 19 punkterna 1 och 3 föranleder annat, skall pension och annan liknande ersättning, som icke överstiger ett belopp motsvarande 4 000 US dollar under ett kalenderår, och livränta, vilka utbetalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

Pensionsbelopp, som överstiger ovannämnda gräns, får beskattas i båda avtalsslutande staterna.

2.Vid tillämpningen av denna artikel åsyftar

1. uttrycket ”pension och annan liknande ersättning” periodisk utbetalning som sker efter pensionering såsom ersättning för tidigare utfört arbete eller för liden skada i samband med sådant arbete,

2. uttrycket ”livränta” ett fastställt belopp, som skall utbetalas periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller under annan angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde (med undantag för utförda tjänster).

1.Ersättning, pension däri inbegripen, som utbetalas av – eller från fonder inrättade av – en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, politiska underavdelnings eller lokala myndighets tjänst, får beskattas i denna avtalsslutande stat. Ersättningen beskattas emellertid endast i denna stat, om mottagaren är medborgare där.

2.Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning eller pension, som utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som bedrivits av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

3.Pension, som utbetalas enligt bestämmelser om socialförsäkring i en avtalsslutande stat, får beskattas i denna stat.

1.Fysisk person, som har eller omedelbart före en vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande staten uteslutande

1. såsom studerande vid universitet, högskola eller skola i denna förstnämnda avtalsslutande stat,

2. såsom praktikant, eller

3. såsom mottagare av stipendium, anslag eller penningunderstöd, huvudsakligen för att bedriva studier eller forskning, från stiftelse eller institution med uppgift att främja religiöst, välgörande, vetenskapligt eller uppfostrande ändamål, är befriad från skatt i denna förstnämnda stat på utbetalningar från utlandet som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning.

2.Studerande eller praktikant, som har eller omedelbart före en vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, är befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten, under en tidrymd ej överstigande tre på varandra följande beskattningsår, på ersättning för anställning i denna stat, under förutsättning att ersättningen under beskattningsåret icke överstiger ett belopp motsvarande 2 000 US dollar.

1.Beträffande Brasilien ska dubbelbeskattning undanröjas på följande sätt:

1. Om en person med hemvist i Brasilien förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, ska Brasilien i enlighet med bestämmelserna i sin lagstiftning avseende undanröjande av dubbelbeskattning (utan att den allmänna princip som anges här påverkas), från denna persons skatt på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomsten som erlagts i Sverige. Sådan avräkning ska emellertid inte överstiga den del av inkomstskatten som, innan avräkning medges, är hänförlig till den inkomst som får beskattas i Sverige.

2. Om en person med hemvist i Brasilien erhåller inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal är undantagen från beskattning i Brasilien, får Brasilien beakta den undantagna inkomsten vid fastställandet av skatteuttaget för sådan persons återstående inkomst.

2.Beträffande Sverige ska dubbelbeskattning undanröjas på följande sätt:

1. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt brasiliansk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Brasilien, ska Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de i framtiden kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den brasilianska skatt som erlagts på inkomsten.

2. Om en person med hemvist i Sverige erhåller inkomst som i enlighet med bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Brasilien, får Sverige, vid fastställande av skattesatsen för svensk progressiv skatt beakta den inkomst som ska beskattas endast i Brasilien.

3. Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är utdelning från bolag med hemvist i Brasilien till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse för utdelning som betalas till svenska bolag från bolag i utlandet.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

2.Uttrycket ”medborgare” betyder:

1. Fysiska personer som är medborgare i en avtalsslutande stat.

2. Juridiska personer och andra sammanslutningar, som bildats enligt gällande lag i en avtalsslutande stat.

3.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna stat, som bedriver samma verksamhet.

Denna bestämmelse skall icke anses medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar, som medges personer med hemvist i den förstnämnda staten på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.

5.I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att det påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordningar, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de avtalsslutande staterna. Saken ska läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2.Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, ska myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för administration eller verkställighet av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2.Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt punkt 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda upplysningar bara för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av detta kan upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för andra ändamål då sådana upplysningar kan användas för sådana andra ändamål enligt lagstiftningen i båda staterna och den behöriga myndigheten i den stat som lämnar upplysningarna tillåter sådan användning.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

4.Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Förpliktelsen i föregående mening begränsas av bestämmelserna i punkt 3, men detta medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra lämna upplysningar uteslutande därför att denna stat inte har något eget intresse av sådana upplysningar.

5.Bestämmelserna i punkt 3 medför inte rätt för en avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank, annan finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare eller därför att upplysningarna gäller äganderätt i en person.

1.Om inte annat följer av denna artikel ska en person med hemvist i en avtalsslutande stat inte vara berättigad till en förmån som annars skulle ges enligt detta avtal (förutom förmån som ges enligt artikel 4 punkt 3 eller artikel 25) såvida personen vid den tidpunkt då för- månen skulle ha givits inte är en sådan ”kvalificerad person” som anges i punkt 2.

2.En person med hemvist i en avtalsslutande stat är en kvalificerad person vid den tidpunkt då en förmån annars skulle ges enligt detta avtal, om personen vid denna tidpunkt är:

1. en fysisk person,

2. den avtalsslutande staten eller dess politiska underavdelningar eller en institution eller inrättning tillhörande den avtalsslutande staten eller dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter,

3. ett bolag eller en annan person, om dess viktigaste aktieslag regelmässigt omsätts på en eller flera erkända aktiebörser,

4. en person som inte är en fysisk person som är en icke vinstdrivande organisation enligt överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna,

5. en person som inte är en fysisk person, om, vid denna tidpunkt och under minst hälften av dagarna under en tolvmånadersperiod som innefattar denna tidpunkt, personer med hemvist i den avtalsslutande staten och som är berättigade till förmåner enligt det skatteavtal som omfattas enligt a–d i denna punkt innehar, direkt eller indirekt, minst 50 procent av aktierna i denna person.

1. En person med hemvist i en avtalsslutande stat är berättigad till avtalsförmåner beträffande inkomst som förvärvas från den andra avtalsslutande staten, oavsett om personen är en kvalificerad person, om personen är verksam genom att aktivt bedriva en affärsrörelse i den först- nämnda avtalsslutande staten, och inkomsten som förvärvas från den andra avtalsslutande staten härrör från eller har samband med denna affärsrörelse. Vid tillämpningen av denna artikel ska uttrycket ”aktivt bedriva en affärsrörelse” inte omfatta följande verksamheter eller någon kombination av dessa:

   1. verksamhet som holdingbolag,

   2. tillhandahållande av övergripande tillsyn eller förvaltning av en koncern,

   3. tillhandahållande av koncernfinansiering (inklusive centraliserad kassaförvaltning, s.k. cash pooling), eller

   4. göra kapitalplaceringar eller förvalta investeringar såvida inte denna verksamhet bedrivs av en bank, ett försäkringsföretag eller en registrerad värdepappershandlare i dess sedvanliga affärsverksamhet.

2. Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från affärsrörelse som personen bedriver i den andra avtalsslutande staten eller förvärvar inkomst som härrör från den andra avtalsslutande staten och som betalas av en närstående person, ska, i förhållande till sådan inkomst, villkoren i a) anses uppfyllda endast om den affärsrörelse som denna person bedriver i den förstnämnda jurisdiktionen och till vilken inkomsten hänför sig, är omfattande i förhållande till samma rörelse eller en kompletterande affärsrörelse som bedrivs av denna person eller sådan närstående person i den andra avtalsslutande jurisdiktionen. Bedömningen av huruvida en affärsrörelse ska anses omfattande vid tillämpningen av denna punkt ska baseras på alla fakta och omständigheter.

3. Vid tillämpningen av denna punkt ska rörelse som bedrivs av personer som är närstående till en person med hemvist i en avtalsslutande stat anses bedrivas av den personen.

4.En person med hemvist i en avtalsslutande stat, som inte är en kvalificerad person, ska ändå vara berättigad till en förmån som annars skulle ges enligt detta avtal i fråga om en inkomst om, under minst hälften av dagarna inom en tolvmånadersperiod som inkluderar den tidpunkt då förmånen annars skulle ges, personer som är jämförliga förmånstagare direkt eller indirekt är rättmätiga innehavare av minst 75 procent i personen.

5.Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat varken är en kvalificerad person enligt bestämmelserna i punkt 2 eller berättigad till förmåner enligt punkt 3 eller 4, får den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat i vilken förmåner nekas enligt denna artikel, ändå ge förmåner enligt detta avtal, eller förmåner beträffande en viss inkomst, med beaktande av syftet och ändamålet med detta avtal, men endast om personen på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt kan visa att varken dess bildande, förvärv eller underhåll, eller bedrivandet av dess verksamhet, hade som ett av sina huvudsakliga syften att få förmåner enligt detta avtal. Innan en begäran som en person med hemvist i en avtalsslutande stat har lämnat enligt denna punkt beviljas eller avslås, ska den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat till vilken begäran har lämnats, överlägga med den behöriga myndigheten i den förstnämnda avtalsslutande staten.

6.Vid tillämpningen av denna punkt och de föregående punkterna i denna artikel:

1. avser ”erkänd aktiebörs”:

   1. BM&F Bovespa (”B3”) och varje annan aktiebörs som står under tillsyn av finansinspektionen i Brasilien (”Comissão de Valores Mobiliários – CVM”) eller den som träder i dess ställe,

   2. Stockholmsbörsen, the Nordic Growth Market (NGM) och varje annan aktiebörs som står under tillsyn av Finansinspektionen,

   3. en aktiebörs i en medlemsstat i Europeiska unionen, Norge, Island, Liechtenstein eller Schweiz som står under tillsyn av finansinspektionen i respektive stat i fråga,

   4. aktiebörserna i Hongkong, New York, Seoul, Shanghai, Singapore, Sydney, Toronto samt ”NASDAQ”-systemet,

   5. varje annan aktiebörs som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna för tillämpningen av denna artikel kommer överens om,

2. avser ”aktier” i personer som inte är bolag ägarandelar som är jämförbara med aktier,

3. avser ”viktigaste aktieslag” det eller de aktieslag som representerar majoriteten av det sammanlagda röstetalet i och värdet av bolagets eller personens sammanlagda röstetal och värde,

4. ska två personer anses vara ”närstående”, om en av personerna, direkt eller indirekt, innehar minst 50 procent av ägarandelarna i den andra personen (eller, i fråga om ett bolag, minst 50 procent av det sammanlagda röstetalet och värdet av bolagets aktier) eller om minst 50 procent av ägarandelarna i båda personerna (eller, i fråga om ett bolag, minst 50 procent av det sammanlagda röstetalet och värdet av bolagets aktier), direkt eller indirekt, innehas av en annan person. En person ska dock alltid anses närstående till en annan person, om den ena personen med hänsyn tagen till alla relevanta fakta och omständigheter kontrollerar den andra personen eller om båda personerna kontrolleras av samma person eller personer,

5. avser ”jämförlig förmånstagare” varje person som i en avtalsslutande stat skulle vara berättigad till förmåner i fråga om en inkomst enligt den interna lagstiftningen i den staten, detta avtal eller annat internationellt instrument som är jämförliga med, eller gynnsammare än, de förmåner som ges för denna inkomst i enlighet med detta avtal. För att fastställa om en person är en jämförlig förmånstagare såvitt avser utdelning, ska personen anses inneha samma kapitalandel i det bolag som betalar utdelningen som den kapitalandel som innehas av det bolag som begär förmånen såvitt avser utdelningen.

1. I fall då:

   1. ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten och den förstnämnda staten behandlar sådan inkomst som hänförlig till ett företaget tillhörigt fast driftställe beläget i en tredje jurisdiktion, och

   2. inkomsten hänförlig till det fasta driftstället är undantagen från beskattning i den förstnämnda staten,

      ska förmåner enligt detta avtal inte ges om den skatt som tas ut på inkomsten i den tredje jurisdiktionen är lägre än 60 procent av den skatt som skulle ha tagits ut på inkomsten i den förstnämnda staten, om det fasta driftstället hade varit beläget i denna förstnämnda stat. I sådant fall ska den inkomst på vilken bestämmelserna i denna punkt tillämpas beskattas enligt den interna lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten, utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal.

2. De föregående bestämmelserna i denna punkt ska inte tillämpas om inkomsten som härrör från den andra staten förvärvas i samband med eller på grund av en aktiv affärsrörelse som bedrivs genom det fasta driftstället (med undantag för rörelse som består av att genomföra, förvalta eller inneha investeringar för företagets egen räkning, såvida denna rörelse inte utgör bank-, försäkrings- eller värdepappersrörelse som bedrivs av en bank, ett försäkringsföretag eller en registrerad värdepappershandlare).

3. Om förmåner enligt detta avtal nekas med stöd av de föregående bestämmelserna i denna punkt i fråga om en inkomst som förvärvas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat, får den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten emellertid ge dessa förmåner i fråga om inkomsten om denna behöriga myndighet, som svar på en begäran från personen, efter beaktande av anledningarna till att personen inte uppfyllde förutsättningarna i denna punkt (såsom förekomsten av förluster) bestämmer att det är motiverat att ge dessa förmåner. Den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat till vilken en begäran enligt föregående mening har lämnats, ska överlägga med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten innan begäran beviljas eller avslås.

8.Utan hinder av bestämmelserna i detta avtal ska, för det fall

1. ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat huvudsakligen förvärvar sina inkomster från andra stater

   1. från aktiviteter såsom bank-, sjöfarts-, finans- eller försäkrings- verksamhet, eller

   2. genom att vara huvudkontor, coordination centre eller liknande enhet som tillhandahåller administrativa tjänster eller andra tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse huvudsakligen i andra stater, och

2. den skatt som tas ut på sådana inkomster enligt lagstiftningen i denna stat understiger 60 procent av den skatt som tas ut på inkomster från liknande verksamhet som bedrivs inom denna stat eller genom att vara huvudkontor, coordination centre eller liknande enhet som tillhandahåller administrativa eller andra tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse i denna stat, de bestämmelser i detta avtal som medger undantag från eller ned- sättning av skatt inte tillämpas på inkomst som ett sådant bolag för- värvar och inte heller på utdelning som betalas av ett sådant bolag.

9.Utan hinder av bestämmelserna i detta avtal ska en förmån enligt avtalet inte ges i fråga om en inkomst, om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i förmånen var att få förmånen, såvida det inte fastställs att det under omständigheterna är förenligt med de relevanta bestämmelsernas ändamål och syfte att förmånen ges.

1.Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

2.Detta avtal träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas:

1. Beträffande skatter som innehålles vid källan, i fråga om belopp som erlägges eller överföres den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

2. Beträffande andra skatter på inkomst, i fråga om inkomst som uppbäres den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3.Avtalet mellan Sverige och Brasilien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, undertecknat i Rio de Janeiro den 17 september 1965 skall upphöra att gälla i fråga om skatter som innehålles vid källan och andra skatter på inkomst från och med den dag då förevarande avtal blir tillämpligt enligt punkt 2 i denna artikel. Beträffande den svenska förmögenhetsskatten tillämpas det äldre avtalet sista gången i fråga om förmögenhet som innehas vid utgången av det år då förevarande avtal träder i kraft.