Lag (2015:666) om skatteavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland

1.Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.Vid tillämpning av detta avtal ska inkomst eller vinst som förvärvas av eller genom en person vars inkomst eller vinst enligt lagstiftningen i endera avtalsslutande staten är föremål för delägarbeskattning, anses förvärvad av en person med hemvist i en av de avtalsslutande staterna till den del som inkomsten eller vinsten, enligt skattelagstiftningen i denna stat, behandlas som inkomst eller vinst hos en person med hemvist i staten i fråga. Bestämmelserna i denna punkt begränsar inte på något sätt en avtalsslutande stats rätt att beskatta inkomst eller vinst förvärvad av person med hemvist i denna stat.

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på kapitalvinst som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2.Med skatter på inkomst och på kapitalvinst förstås alla skatter som tas ut på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, samt skatter på värdestegring.

3.De skatter på vilka detta avtal tillämpas är:

1. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten,

   2. kupongskatten,

   3. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

   4. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., och

   5. den kommunala inkomstskatten,

      (i det följande benämnd ”svensk skatt”);

2. i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland:

   1. inkomstskatten,

   2. bolagsskatten, och

   3. kapitalvinstskatten,

      (i det följande benämnd ”brittisk skatt”).

4.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet tas ut vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i punkt 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i deras skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Sverige” avser Konungariket Sverige och, när uttrycket används i geografisk betydelse, innefattar Sveriges territorium, Sveriges territorialhav och andra havsområden över vilka Sverige i överensstämmelse med folkrättens regler utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion,

2. ”Förenade konungariket” avser Storbritannien och Nordirland men, när uttrycket används i en geografisk betydelse, inbegriper Storbritannien och Nordirlands territorium och territorialhav och varje område beläget utanför Storbritannien och Nordirlands territorialhav över vilka Storbritannien och Nordirland i överensstämmelse med dess lagstiftning och folkrättens regler utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion,

3. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” avser Sverige eller Förenade konungariket, beroende på sammanhanget,

4. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning,

5. ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person,

6. ”företag” avser bedrivandet av varje form av rörelse,

7. ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” avser företag som bedrivs av en person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten,

8. ”internationell trafik” avser transport med skepp eller luftfartyg utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i en avtalsslutande stat av ett företag som inte är ett företag i denna stat,

9. ”behörig myndighet” avser:

   1. i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal,

   2. i Förenade konungariket, ”the Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs” eller deras befullmäktigade ombud,

10. ”medborgare”, avser:

    1. i Sverige, fysisk person som är svensk medborgare samt juridisk person, handelsbolag eller annan sammanslutning som bildats enligt gällande svensk lag,

    2. i Förenade konungariket, brittisk medborgare eller brittisk person som inte innehar medborgarskap i någon annan stat, eller annat territorium, i samväldet, under förutsättning att personen i fråga har rätt att vistas i Förenade konungariket, samt juridisk person, handelsbolag eller annan sammanslutning som bildats enligt gällande brittisk lag,

11. ”rörelse” innefattar utövandet av fritt yrke och annan självständig verksamhet.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.

1.Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för bildande, eller annan liknande omständighet och innefattar också denna stat, dess offentligrättsliga organ eller institutioner, politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. Detta uttryck inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst eller kapitalvinst från källa i denna stat.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena),

2. om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas,

3. om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare,

4. om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra i vilken avtalsslutande stat personen ska anses ha sitt hemvist vid tillämpningen av detta avtal. I avsaknad av en ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska personen inte anses ha hemvist i någondera avtalsslutande stat i syfte att begära andra förmåner enligt detta avtal än de som följer av artiklarna 21, 22 och 23.

1.Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad, och

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3.Plats för byggnads-­, anläggnings-­, monterings- eller installationsverksamhet eller verksamhet som består av övervakning i anslutning därtill utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår längre tid än tolv månader.

4.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,

6. ett installationsprojekt som ett företag i en avtalsslutande stat bedriver i den andra avtalsslutande staten i samband med leverans av maskiner eller utrustning som har tillverkats av företaget,

7. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för någon kombination av verksamheter som anges i a) till f) ovan, under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5.Om en person – som inte är en sådan oberoende representant på vilken punkt 6 tillämpas – är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som personen driver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som personen bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som, om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet, inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6.Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt) medför inte i sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tilllämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället i enlighet med bestämmelserna i punkt 2 beskattas i den andra staten.

2.Vid tillämpningen av denna artikel och artikel 21 ska den inkomst som i vardera avtalsslutande staten är hänförlig till det fasta driftstället som avses i punkt 1 vara den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, särskilt med avseende på driftställets mellanhavanden med andra delar av företaget, om det hade varit ett fristående företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor, med beaktande av de funktioner som utförts, tillgångar som använts och risker som företaget har tagit genom det fasta driftstället och genom andra delar av företaget.

3.I fall då en avtalsslutande stat, i enlighet med punkt 2, justerar de inkomster som är hänförliga till ett fast driftställe för ett företag med hemvist i en av de avtalsslutande staterna och därmed beskattar företaget för inkomst som har beskattats i den andra staten, ska denna andra stat, i den utsträckning som är nödvändigt för att undvika dubbelbeskattning av dessa inkomster, genomföra vederbörlig justering om den instämmer med den justering som gjorts av den förstnämnda staten. Om den andra avtalsslutande staten inte instämmer ska de avtalsslutande staterna söka undanröja eventuell dubbelbeskattning till följd av detta genom ömsesidig överenskommelse.

4.Ingår i inkomst av rörelse inkomst eller kapitalvinst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av bestämmelserna i denna artikel.

1.Inkomst som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel av konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i SAS.

3.Vid tillämpningen av denna artikel innefattas i inkomst som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik,

1. inkomst som förvärvas genom uthyrning av obemannade skepp eller luftfartyg, och

2. inkomst som förvärvas genom användning, underhåll eller uthyrning av containrar (däri inbegripet släpvagnar och annan utrustning för transport av containrar) som används för transport av gods eller varor,

under förutsättning att sådan uthyrning eller sådan användning, underhåll eller uthyrning är av underordnad betydelse i förhållande till företagets användning av skepp eller luftfartyg i internationell trafik.

4.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

1.I fall då:

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företag i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat får emellertid beskattas även i denna stat, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till utdelningen är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 5 procent av utdelningens bruttobelopp. Sådan utdelning ska emellertid vara undantagen från beskattning i den stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag som kontrollerar, direkt eller indirekt, minst 10 procent av det utdelande bolagets röstetal.

Såvitt avser utdelning som betalas från inkomst (inklusive vinst) som direkt eller indirekt förvärvas från sådan fast egendom som avses i artikel 6 av ett åtagande om kollektiva investeringar som årligen delar ut övervägande delen av dess inkomst och vars inkomst från sådan fast egendom är undantagen från beskattning får – utan hinder av föregående bestämmelser i denna punkt – skatten inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för den vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra rättigheter i bolag som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6.har upphävts genom lag (2021:1074).

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten har rätt till, beskattas endast i denna andra stat.

2.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel. Uttrycket innefattar inte sådana inkomster som behandlas som utdelning enligt bestämmelserna i artikel 10.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

4.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

5.har upphävts genom lag (2021:1074).

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten har rätt till, beskattas endast i denna andra stat.

2.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot så- som ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och filmer eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller för upplysning (know-how) om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

4.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

5.har upphävts genom lag (2021:1074).

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av andelar eller liknande rättigheter som inte i väsentlig omfattning och regelmässigt omsätts på en aktiebörs, vars värde till mer än 50 procent, direkt eller indirekt, kan hänföras till fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget).

4.Vinst, som förvärvas av ett företag i avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas i fråga om vinst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i SAS.

5.Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

6.Vinst på grund av överlåtelse av andelar eller liknande rättigheter i bolag, eller andelar i handelsbolag eller stiftelse (”trust”) som förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist i en avtalsslutande stat och som fått hemvist i den andra avtalsslutande staten får – utan hinder av bestämmelserna i punkt 5 – beskattas i den förstnämnda staten om överlåtelsen sker vid något tillfälle under de sju år som följer närmast efter den tidpunkt då den fysiska personen har upphört att ha hemvist i den förstnämnda staten. Sådan vinst ska dock inte inkludera eventuell vinst som har uppkommit under den tid personen har haft hemvist i den andra avtalsslutande staten.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 15, 17 och 18 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga,

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, och

3. ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel ska ersättning som en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik (i andra fall än ombord på skepp eller luftfartyg som används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten) beskattas endast i denna stat.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 14 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet som artist eller sportutövare bedriver i denna egenskap inte tillfaller artisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artikel 14, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

1.Pension och annan liknande ersättning (inklusive livränta) som härrör från en avtalsslutande stat samt utbetalningar enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat.

2.Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde.

1. Lön och annan liknande ersättning, med undantag för pension, som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

2. Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna andra stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och:

   1. är medborgare i denna stat, eller

   2. inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet,

samt beskattas i denna stat för sådan lön och annan liknande ersättning.

2.Bestämmelserna i artiklarna 14, 15 och 16 tillämpas på lön och annan liknande ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat har rätt till och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ska belopp, som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat från inkomst som har uppburits av förvaltare eller personliga representanter som förvaltar dödsbon med hemvist i den andra avtalsslutande staten, anses härröra från samma källa och i samma proportioner som den inkomst som uppburits av förvaltarna eller de personliga representanterna och från vilken betalning sker.

Skatt som har betalats av förvaltare eller personliga representanter på inkomst som betalas till förmånstagare ska anses vara betald av förmånstagaren.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på annan inkomst, än inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om den som har rätt till inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tilllämpas bestämmelserna i artikel 7.

4.Då, på grund av särskilda förbindelser mellan den person med hemvist som avses i punkt 1 och någon annan person eller mellan dem båda och annan person, den inkomst som avses i nämnda punkt överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan dem om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i avtalet.

5.har upphävts genom lag (2021:1074).

1.Beträffande Sverige ska dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

1. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt lagstiftning i Förenade konungariket och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Förenade konungariket, ska Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de framledes kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den skatt i Förenade konungariket som erlagts på inkomsten.

2. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som i enlighet med detta avtal beskattas endast i Förenade konungariket, får Sverige, vid fastställande av skattesatsen för svensk progressiv skatt beakta den inkomst som ska beskattas endast i Förenade konungariket.

3. Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är utdelning från bolag med hemvist i Förenade konungariket till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse för utdelning som betalas till svenska bolag från bolag i utlandet.

2.I enlighet med Förenade konungarikets lagstiftning angående avräkning från skatt i Förenade konungariket av skatt som betalas i annan stat, eller undantagande från skatt i Förenade konungariket gällande utdelning med källa i annan stat eller inkomst från fast driftställe beläget i annan stat (vilken lagstiftning inte ska påverka den allmänna princip som anges här) gäller följande:

1. svensk skatt, som enligt svensk lagstiftning och i överensstämmelse med detta avtal betalas, antingen direkt eller genom avdrag, på inkomst eller skattepliktig kapitalvinst från källa i Sverige (med undantag, i fråga om utdelning, av skatt på vinst av vilken utdelningen betalas), avräknas från varje skatt i Förenade konungariket, som belöper på samma inkomst eller skattepliktiga kapitalvinst för vilken den svenska skatten beräknats,

2. utdelning från bolag med hemvist i Sverige till bolag med hemvist i Förenade konungariket ska vara undantagen från skatt i Förenade konungariket när undantagandet är tillämpligt och villkoren för undantagande enligt lagstiftning i Förenade konungariket är uppfyllda,

3. inkomst som förvärvas av ett fast driftställe i Sverige för ett bolag med hemvist i Förenade konungariket ska vara undantagen från skatt i Förenade konungariket när undantagande är tillämpligt och när villkoren för undantagande enligt lagstiftning i Förenade konungariket är uppfyllda,

4. om utdelning som inte är undantagen från skatt enligt punkt b) ovan betalas av ett bolag med hemvist i Sverige till ett bolag med hemvist i Förenade konungariket som kontrollerar, direkt eller indirekt, minst 10 procent av det utdelande bolagets röstetal, ska den svenska skatt som bolaget erlagt på vinst av vilken utdelningen betalas beaktas vid avräkningen enligt a) i denna punkt.

3.Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska inkomst eller vinst som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat och som enligt detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten anses härröra från denna andra stat.

4.Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär vinst som får beskattas i den andra avtalsslutande staten enligt bestämmelserna i artikel 13 punkt 6, och sådan vinst är hänförlig till:

1. sådana andelar eller liknande rättigheter som avses i artikel 13 punkt 2 och den fasta egendomen i fråga är belägen i den förstnämnda avtalsslutande staten, eller

2. sådana andelar som avses i artikel 26 punkt 7, och rättigheterna i fråga är hänförliga till tillgångar som ska utvinnas genom utforskandet eller utnyttjandet av havsbottnen och dess underlag eller av dessas naturtillgångar, belägna i den förstnämnda avtalsslutande staten,

ska den andra avtalsslutande staten enligt bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medge avdrag eller avräkning för den skatt som har betalats på vinsten i den förstnämnda avtalsslutande staten.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat ska inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra avtalsslutande stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

2.Beskattningen av ett fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, ska i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av ett företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkterna 4 eller 5, artikel 12 punkterna 4 eller 5, eller artikel 20 punkterna 4 eller 5 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, ska inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5.Bestämmelserna i denna artikel ska inte anses medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge fysiska personer som inte har hemvist i den staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning som medges personer med hemvist i den staten eller till dess medborgare.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för den personen medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan den personen, utan att detta påverkar dennes rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordningar, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de avtalsslutande staterna. Saken ska läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

Lag (2021:1074)

2.Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, ska myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

5.I fall då,

1. en person, i enlighet med punkt 1, har gjort en framställan till den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat med anledning av att åtgärder i den ena eller båda avtalsslutande staterna för honom har medfört beskattning i strid med bestämmelserna i detta avtal, och

2. de behöriga myndigheterna inte, inom tre år från anmälan till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten, kan nå en överenskommelse för att lösa frågan enligt punkt 2,

ska, om personen begär det, kvarstående olösta frågor i ärendet hänskjutas till skiljeförfarande. Sådana olösta frågor ska dock inte hänskjutas till skiljeförfarande om en domstol i någon av de avtalsslutande staterna har meddelat ett beslut avseende dessa frågor. Skiljedomen är bindande för båda avtalsslutande staterna och ska genomföras utan hinder av tidsbegränsningar i dessa staters interna lagstiftning, såvida inte en person som direkt berörs av ärendet inte accepterar den ömsesidiga överenskommelsen som genomför skiljedomen. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna får träffa överenskommelse om sättet att tillämpa denna punkt.

6. 

1. Bestämmelserna i punkt 5 ska inte tillämpas på ärenden som rör artikel 4 punkt 3.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5, ska ett ärende inte hänskjutas till skiljeförfarande om de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna har överenskommit att ärendet inte är lämpligt att avgöras genom skiljeförfarande.

Lag (2021:1074)

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för administration eller verkställighet av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2.Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt punkt 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda upplysningar bara för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av ovanstående får upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för andra ändamål när sådana upplysningar får användas för sådana andra ändamål enligt lagstiftningen i båda avtalsslutande staterna och den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat som lämnat upplysningarna tillåtit sådant användande.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-­, handels- eller yrkes- hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

4.Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Förpliktelsen i föregående mening begränsas av bestämmelserna i punkt 3, men detta medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra lämna upplysningar uteslutande därför att denna stat inte har något eget intresse av sådana upplysningar.

5.Bestämmelserna i punkt 3 medför inte rätt för en avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank, annan finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare eller därför att upplysningarna gäller äganderätt i en person.

1.Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal tillämpas bestämmelserna i denna artikel när verksamhet (i denna artikel benämnd ”relevant verksamhet”) bedrivs utanför kusten i samband med utforskandet eller utnyttjandet av havsbottnen och dess underlag eller av dessas naturtillgångar, belägna i en avtalsslutande stat.

2.Företag i en avtalsslutande stat som bedriver relevant verksamhet i den andra avtalsslutande staten anses – om inte bestämmelserna i punkterna 3 och 4 i denna artikel föranleder annat – bedriva rörelse i denna andra avtalsslutande stat från där beläget fast driftställe.

3.Relevant verksamhet som företag i en avtalsslutande stat bedriver i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 30 dagar under en tolvmånadersperiod medför inte att rörelse anses bedriven från där beläget fast driftställe. Vid tillämpningen av denna punkt gäller följande:

1. I fall då företag i en avtalsslutande stat som bedriver relevant verksamhet i den andra avtalsslutande staten har intressegemenskap med annat företag, som bedriver väsentligen liknande verksamhet där, anses det förstnämnda företaget bedriva all sådan verksamhet som bedrivs av det sistnämnda företaget. Detta gäller dock inte i den mån den sistnämnda verksamheten bedrivs under samma tid som det förstnämnda företagets egen verksamhet.

2. Ett företag anses ha intressegemenskap med ett annat, om det ena företaget direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av det andra företaget eller äger del i detta företags kapital eller om samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av båda företagen eller äger del i båda dessa företags kapital.

4.Inkomst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom transport av materiel eller personal med skepp eller luftfartyg till plats där relevant verksamhet bedrivs eller genom användning av bogserbåtar eller särskilda fartyg som assisterar vid ankring i samband med sådan verksamhet, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

1. Om inte punkt b) i denna punkt föranleder annat, får lön och liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning som har samband med relevant verksamhet som bedrivs i den andra avtalsslutande staten, i den mån arbetet utförs utanför kusten i den andra avtalsslutande staten, beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2. Lön och liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av arbete som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som transporterar materiel eller personal till plats där relevant verksamhet bedrivs i en avtalsslutande stat eller på grund av arbete som utförs ombord på bogserbåt eller särskilt fartyg som assisterar vid ankring i samband med sådan verksamhet, beskattas endast i den stat där personen har hemvist.

6.Vinst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat som använder:

1. skepp eller luftfartyg för transport av materiel eller personal till plats där relevanta verksamhet bedrivs i en avtalsslutande stat, eller

2. bogserbåtar eller särskilda fartyg som assisterar vid ankring i samband med sådan verksamhet på grund av överlåtelse av sådana skepp, luftfartyg, bogserbåtar eller särskilda fartyg som assisterar vid ankring, ska beskattas endast in denna avtalsslutande stat.

7.Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av rättigheter till tillgångar som kan utvinnas genom utforskandet eller utnyttjandet av havsbottnen och dess underlag eller av dessas naturtillgångar, belägna i den andra avtalsslutande staten, inklusive rättigheter i förmån av sådana tillgångar, eller från överlåtelse av aktier som får sitt värde eller större delen av sitt värde direkt eller indirekt från sådana rättigheter får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

1.De avtalsslutande staterna ska skriftligen på diplomatisk väg underrätta varandra när de åtgärder vidtagits som enligt respektive stats lagstiftning krävs för att detta avtal ska träda i kraft.

2.Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter det att den sista av dessa underrättelser tagits emot och ska därefter tillämpas

1. i Sverige:

   1. i fråga om källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari det år som följer närmast efter den dag då avtalet träder i kraft eller senare,

   2. i fråga om andra skatter på inkomst, på skatt som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari det år som följer närmast efter den dag då avtalet träder i kraft eller senare, och

2. i Förenade konungariket:

   1. i fråga om källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari det år som följer närmast efter den dag då avtalet träder i kraft eller senare,

   2. i fråga om skatt på inkomst och på kapitalvinst, för beskattningsår som börjar den 6 april som följer närmast efter den dag då avtalet träder i kraft eller senare,

   3. beträffande bolagsskatt, för räkenskapsår som börjar den 1 april som följer närmast efter den dag då avtalet träder i kraft eller senare.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, ska bestämmelserna i artikel 23 (Ömsesidig överenskommelse) och artikel 24 (Utbyte av upplysningar) tillämpas från och med den dag då avtalet träder i kraft oavsett vilket beskattningsår ärendet gäller. Inget ärende får emellertid hänskjutas till skiljeförfarande enligt bestämmelserna i artikel 23 punkt 5 (Ömsesidig överenskommelse) förrän tidigast tre år efter den dag då detta avtal träder i kraft.

4.Avtalet mellan Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och Konungariket Sveriges regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och realisationsvinst, undertecknat i Stockholm den 30 augusti 1983 (”det tidigare avtalet”), ska upphöra att tillämpas med avseende på varje skatt från och med den dag då detta avtal enligt punkt 1 i denna artikel ska tillämpas avseende den aktuella skatten, och ska upphöra att gälla på den sista av dessa dagar.

5.Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 2 och 4 och bestämmelserna i artikel 17, får en fysisk person som omedelbart före avtalets ikraftträdande var mottagare av sådan utbetalning som omfattas av artikel 18 eller artikel 19 punkt 2 i det tidigare avtalet, välja att bestämmelserna i sistnämnda artiklar, och inte bestämmelserna i artikel 17 i detta avtal, fortfarande ska tillämpas på sådana utbetalningar. Detta val ska gälla för det år under vilket valet görs och varje därpå följande år under förutsättning att valet inte har återkallats av personen. När ett val har återkallats får inte ett nytt val göras enligt denna punkt.