Lag (2014:338) om avtal mellan Sverige och Qatar om utbyte av upplysningar i skatteärenden

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska biträda varandra med handräckning genom utbyte av upplysningar som kan antas vara relevanta vid administration och verkställighet av de avtalsslutande staternas interna lagstiftning avseende skatter som omfattas av detta avtal. Sådana upplysningar inbegriper upplysningar som kan antas vara relevanta för fastställande, beskattning och uppbörd av sådana skatter, för indrivning och andra exekutiva åtgärder beträffande skattefordringar eller för utredning eller åtal i skatteärenden.

Upplysningarna ska utbytas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och ska hållas hemliga på sätt som anges i artikel 8. De rättigheter som tillkommer personer enligt den anmodade statens lagstiftning eller administrativa praxis förblir tillämpliga i den utsträckning de inte otillbörligt hindrar eller fördröjer ett effektivt utbyte av upplysningar.

2.Detta avtal ska inte påverka tillämpningen i de avtalsslutande staterna av bestämmelserna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

1.De skatter som omfattas av detta avtal är skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut i de avtalsslutande staterna.

2.Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter undertecknandet av avtalet tas ut vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska meddela varandra om de väsentliga ändringar som gjorts rörande den skattelagstiftning och de åtgärder för att inhämta upplysningar som omfattas av avtalet.

1.Om inte annat anges, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Sverige” avser Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialhav och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion,

2. ”Qatar” avser staten Qatar, och när uttrycket används i geografisk betydelse, staten Qatars landområde, inre vatten, territorialhav innefattande dess havsbotten och underlag, luftrummet där över, den exklusiva ekonomiska zonen och kontinentalsockeln över vilka staten Qatar utövar suveräna rättigheter och jurisdiktion i enlighet med folkrättens regler och Qatars lagar och förordningar,

3. ”avtalsslutande stat” avser Sverige eller Qatar beroende på sammanhanget,

4. ”behörig myndighet” avser

   1. i Qatar, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal,

   2. i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal,

5. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan personsammanslutning,

6. ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person,

7. ”bolag vars aktier är föremål för allmän omsättning” avser ett bolag vars viktigaste aktieslag är noterat på en erkänd aktiebörs under förutsättning att dess noterade aktier fritt kan köpas eller säljas av allmänheten. Aktier kan köpas eller säljas ”av allmänheten” om köp eller försäljning av aktier inte underförstått eller uttryckligen begränsats till en avgränsad krets av investerare,

8. ”viktigaste aktieslag” avser det eller de aktieslag som representerar majoriteten av rösterna i och värdet av bolaget,

9. ”erkänd aktiebörs” avser sådan börs som anges i det protokoll som fogats till avtalet eller som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommit överens om,

10. ”kollektiv investeringsfond eller kollektivt investeringssystem” avser alla åtaganden för kollektiva investeringar oavsett juridisk form. ”Publik kollektiv investeringsfond eller publikt kollektivt investeringssystem” avser varje kollektiv investeringsfond eller kollektivt investeringssystem vars andelar, aktier eller andra rättigheter fritt kan köpas, säljas eller lösas in av allmänheten. Andelar, aktier eller andra rättigheter i fonden eller systemet kan fritt köpas, säljas eller lösas in ”av allmänheten” om köp, försäljning eller inlösen inte underförstått eller uttryckligen begränsats till en avgränsad krets av investerare,

11. ”skatt” avser varje skatt som omfattas av detta avtal,

12. ”anmodande stat” avser den avtalsslutande stat som begär upplysningar,

13. ”anmodad stat” avser den avtalsslutande stat som har anmodats att lämna upplysningar,

14. ”åtgärder för att inhämta upplysningar” avser lagstiftning och administrativa åtgärder eller domstolsåtgärder vilka möjliggör för en avtalsslutande stat att inhämta och lämna begärda upplysningar,

15. ”upplysningar” avser varje faktauppgift, meddelande, handling eller annan dokumentation oavsett form,

16. ”skattebrottsärenden” avser skatteärenden som omfattar handlande, vilket enligt strafflagstiftningen i den anmodande staten kan bli föremål för åtal,

17. ”strafflagstiftning” avser all strafflagstiftning som benämns som sådan i intern lagstiftning oberoende av om den innefattas i skattelagstiftningen, strafflagstiftningen eller andra författningar.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal vid någon tidpunkt anses, såvida sammanhanget inte föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse som uttrycket har enligt annan lagstiftning i denna stat.

1.Den behöriga myndigheten i den anmodade staten ska på begäran lämna upplysningar för de ändamål som anges i artikel 1. Sådana upplysningar ska utbytas utan avseende på om det handlande som är föremål för utredning skulle ha utgjort ett brott enligt den anmodade statens lagstiftning om ett sådant handlande utförts i den anmodade staten.

2.Om de upplysningar som är tillgängliga för den behöriga myndigheten i den anmodade staten inte räcker till för att tillmötesgå en begäran om upplysningar, ska den anmodade staten – utan hinder av att den anmodade staten kanske inte har behov av upplysningarna för dess egna beskattningsändamål – vidta alla relevanta åtgärder för att inhämta och lämna de begärda upplysningarna.

3.Om den behöriga myndigheten i den anmodande staten särskilt begär det, ska den behöriga myndigheten i den anmodade staten – i den utsträckning som detta är tillåtet enligt dess interna lagstiftning – lämna upplysningar enligt denna artikel i form av upptagande av vittnesberättelser och bestyrkta kopior av originalhandlingar.

4.Vardera avtalsslutande staten ska säkerställa att den har befogenhet att genom dess behöriga myndigheter på begäran och för de ändamål som anges i artikel 1 i avtalet, inhämta och lämna:

1. upplysningar som innehas av banker, andra finansiella institutioner och annan person som agerar i egenskap av representant eller förvaltare, däri inbegripet ombud och trustförvaltare,

2. upplysningar om ägarförhållandena i bolag, handelsbolag, truster, stiftelser, och andra personer, däri inbegripet – med de begränsningar som följer av artikel 2 – upplysningar om ägarförhållandena rörande alla sådana personer i en ägarkedja; i fråga om truster, upplysningar om stiftare, förvaltare och förmånstagare; i fråga om stiftelser, upplysningar om stiftare, ledamöter i styrelsen och destinatärer. Detta avtal medför inte skyldighet för de avtalsslutande staterna att inhämta eller lämna upplysningar om ägarförhållanden i bolag vars aktier är föremål för allmän omsättning eller i publika kollektiva investeringsfonder eller publika kollektiva investeringssystem, såvida inte sådana upplysningar kan inhämtas utan att det medför oproportionerligt stora svårigheter.

5.Vid begäran om upplysningar enligt detta avtal ska den behöriga myndigheten i den anmodande staten till den behöriga myndigheten i den anmodade staten lämna följande upplysningar, för att visa att de efterfrågade upplysningarna kan antas vara relevanta:

1. identiteten på den person som är föremål för utredning eller undersökning,

2. uppgift om de begärda upplysningarna, däri inbegripet deras närmare beskaffenhet och i vilken form som den anmodande staten önskar att få upplysningarna från den anmodade staten,

3. det beskattningsändamål för vilket upplysningarna efterfrågas,

4. skälen för att anta att de begärda upplysningarna finns i den anmodade staten eller innehas eller kontrolleras av person inom den anmodade statens jurisdiktion,

5. såvitt det är känt, namn och adress på person som kan antas inneha de begärda upplysningarna,

6. uppgift om att begäran är i överensstämmelse med lagstiftning och administrativ praxis i den anmodande staten och att den behöriga myndigheten i den anmodande staten – om de begärda upplysningarna fanns inom denna stats jurisdiktion – skulle kunna inhämta upplysningarna enligt lagstiftning eller vedertagen administrativ praxis i den anmodande staten samt att begäran är i överensstämmelse med detta avtal,

7. uppgift om att den anmodande staten har vidtagit alla åtgärder för att inhämta upplysningarna som står till dess förfogande inom dess eget territorium, utom sådana åtgärder som skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter.

6.Den behöriga myndigheten i den anmodade staten ska snarast möjligt lämna de begärda upplysningarna till den anmodande staten. För att tillgodose ett skyndsamt svar ska den behöriga myndigheten i den anmodade staten:

1. Till den behöriga myndigheten i den anmodande staten skriftligen bekräfta mottagandet av begäran och inom 60 dagar efter mottagandet underrätta den behöriga myndigheten i den anmodande staten om eventuella brister i begäran.

2. Om den behöriga myndigheten i den anmodade staten inte har kunnat inhämta och lämna de begärda upplysningarna inom 90 dagar från det att begäran togs emot, däri inbegripet om det föreligger förhinder att tillhandahålla upplysningarna eller om den behöriga myndigheten vägrar att lämna upplysningarna, ska den omedelbart underrätta den anmodande staten om detta och ange skälen för att den inte kunnat inhämta och tillhandahålla upplysningarna, vilka hinder som föreligger eller skälen för dess vägran.

1.En avtalsslutande stat får tillåta att företrädare för den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten närvarar i den förstnämnda staten för att höra fysiska personer och granska handlingar efter skriftligt medgivande av de berörda personerna. Den behöriga myndigheten i den förstnämnda parten ska, efter samråd med berörda personer, meddela den behöriga myndigheten i den sistnämnda staten om tid och plats för mötet med dessa personer.

2.På begäran av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat får den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten tilllåta att företrädare för den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten är närvarande vid skatteutredning i den sistnämnda staten till den del detta anses lämpligt.

3.Bifalls en begäran enligt punkt 2 ska den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat som utför utredningen snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten om tid och plats för utredningen, om den myndighet eller person som bemyndigats att utföra utredningen samt om de förfaranden och villkor som fastställts för utförandet av utredningen. Alla beslut beträffande utförandet av utredningen ska fattas av den stat som utför utredningen.

1.Den anmodade staten har inte skyldighet att inhämta eller lämna upplysningar som den anmodande staten inte skulle kunna inhämta enligt dess lagstiftning för administration eller verkställighet av dess egen skattelagstiftning. Den behöriga myndigheten i den anmodade staten får avslå en begäran när begäran inte har gjorts i överensstämmelse med detta avtal.

2.Bestämmelserna i detta avtal ska inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att lämna upplysningar som skulle röja handels-­, affärs-­, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt. Utan hinder av detta, ska upplysningar som avses i artikel 5 punkt 4 inte anses som sådana hemligheter eller sådant förfaringssätt endast på grund av att de uppfyller villkoren i nämnda punkt.

3.Bestämmelserna i detta avtal ska inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att inhämta eller lämna upplysningar som skulle röja hemlig kommunikation mellan en klient och dennes advokat eller annat juridiskt ombud, när sådan kommunikation:

1. förevarit i syfte att söka eller lämna juridisk rådgivning, eller

2. förevarit i syfte att användas under pågående eller förestående rättsliga förfaranden.

4.Den anmodade staten får avslå en begäran om upplysningar om lämnandet av upplysningarna skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

5.En begäran om upplysningar ska inte avslås på grund av att den skattefordran som föranleder begäran har bestridits.

6.Den anmodade staten får avslå en begäran om upplysningar om den anmodande staten har begärt upplysningarna för administration eller verkställighet av en bestämmelse i den anmodande statens skattelagstiftning, eller därmed sammanhängande krav, som under samma förhållanden diskriminerar en medborgare i den anmodade staten i förhållande till en medborgare i den anmodande staten. Sådan ickebeskattning eller undantag från beskattning av medborgare i Qatar som följer av Qatars skattelagstiftning ska dock inte anses som sådan diskriminering som avses i denna bestämmelse.

1.När svårigheter eller tvivelsmål uppkommer mellan de avtalsslutande staterna i fråga om tillämpning eller tolkning av avtalet ska de behöriga myndigheterna söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse.

2.De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter får, utöver vad som framgår av punkt 1, ömsesidigt komma överens om förfarandena för tillämpning av artiklarna 5 och 6.

3.De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter får träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse med stöd av denna artikel.

1.De avtalsslutande staterna ska skriftligen på diplomatisk väg underrätta varandra när de åtgärder vidtagits av respektive avtalsslutande stat som krävs för att detta avtal ska träda i kraft.

2.Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter det att den sista av dessa underrättelser har tagits emot och tillämpas

1. i skattebrottsärenden, från och med dagen för ikraftträdandet, och

2. i alla andra ärenden som omfattas av artikel 1, för beskattningsår som börjar på dagen för ikraftträdandet av avtalet eller senare, eller då något beskattningsår inte föreligger, för skatteanspråk som uppkommer på dagen för ikraftträdandet av avtalet eller senare.

1.Detta avtal förblir i kraft till dess att det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan på diplomatisk väg skriftligen säga upp avtalet genom underrättelse härom till den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla den första dagen i den månad som följer närmast efter utgången av den sexmånadersperiod som följer efter den dag då underrättelsen om uppsägning togs emot av den andra avtalsslutande staten.

2.I händelse av uppsägning ska de avtalsslutande staterna vara fortsatt bundna av bestämmelserna i artikel 8 i fråga om upplysningar som erhållits med stöd av avtalet.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Paris, den 6 september 2013, i två exemplar på svenska, arabiska och engelska språken, vilka alla texter är lika giltiga. I händelse av någon skiljaktighet, ska den engelska texten ha företräde.