Lag (2013:524) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien

1.Vid tillämpningen av denna konvention gäller följande definitioner:

1. lagstiftning: de lagar och andra bestämmelser som anges i artikel 2,

2. behörig myndighet: med avseende på Indien, Ministry of Overseas Indian Affairs (MOIA) [ministeriet för Indiens internationella relationer], och med avseende på Sverige, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

3. behörig institution: med avseende på Indien, Employees’ Provident Fund Organization [Arbetstagarnas pensionsfond], och med avseende på Sverige, den institution som ansvarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna lagstiftningen,

4. försäkringsperiod: varje avgiftsperiod, försäkringsperiod eller bosättningsperiod som tillämpas för att förvärva rätt till en förmån enligt en avtalsslutande stats lagstiftning,

5. förmån: varje förmån som anges i den lagstiftning som avses i artikel 2.

2.Varje ord och uttryck som inte definieras i punkt 1 i denna artikel ska ges den innebörd som de har i den tilllämpliga lagstiftningen.

1.Denna konvention gäller:

1. i fråga om Indien, all lagstiftning om

   1. ålderspension och efterlevandepension för arbetstagare, och

   2. varaktig fullständig invalidpension för arbetstagare,

2. i fråga om Sverige, all lagstiftning om

   1. sjukersättning och aktivitetsersättning,

   2. inkomstgrundade ålderspensioner och garantipensioner, samt

   3. efterlevandepension och efterlevandestöd.

2.Denna konvention ska också gälla all lagstiftning som syftar till att ändra eller utvidga den lagstiftning som anges i punkt 1 i denna artikel.

3.Denna konvention ska vidare gälla all lagstiftning som utvidgar de befintliga systemen till att omfatta nya grupper av förmånstagare, såvida inte den avtalsslutande stat som har ändrat sin lagstiftning i detta avseende har framfört invändningar mot att inbegripa sådana nya grupper av förmånstagare till den andra staten senast sex månader efter att nämnda lagstiftning offentliggjorts.

4.Denna konvention ska inte gälla lagstiftning som syftar till att inrätta en ny socialförsäkringsgren, såvida inte de avtalsslutande staternas behöriga myndigheter enas om denna tillämpning.

1.Om inget annat anges i denna konvention, ska en avtalsslutande stat inte minska eller ändra förmåner som förvärvats i enlighet med dess lagstiftning endast på grundval av att förmånstagaren vistas eller är bosatt inom den andra avtalsslutande statens territorium.

2.Förmåner som betalas ut enligt denna konvention ska också betalas ut när en förmånsberättigad person är bosatt inom en tredje stats territorium.

1.Statligt anställda eller personer som behandlas som sådana enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat, som inte omfattas av punkt 2 i denna artikel, och som sänds ut för att arbeta i den andra avtalsslutande staten, ska enbart omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda staten.

2.Denna konvention ska inte påverka bestämmelserna i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963.

1.En person som är anställd på ett flygplan i internationell trafik och som annars skulle omfattas av båda de avtalsslutande staternas lagstiftning, ska omfattas av lagstiftningen i den stat där arbetsgivaren har sitt säte.

2.En person som är anställd på ett fartyg ska omfattas av lagstiftningen i den avtalsslutande stat vars flagga fartyget för.

1.När försäkringsperioder har fullgjorts enligt lagstiftningen i de två avtalsslutande staterna ska den behöriga institutionen i var och en av staterna, i samband med fastställandet av rätten till en förmån enligt den lagstiftning som den tillämpar, vid behov beakta försäkringsperioder enligt lagstiftningen i den andra staten, förutsatt att dessa perioder inte sammanfaller med försäkringsperioder enligt dess egen lagstiftning.

2.För en person som efter sammanläggning av försäkringsperioder enligt båda staternas lagstiftning enligt punkt 1 inte är berättigad till en förmån, ska rätten till denna förmån fastställas genom sammanläggning av dessa perioder och sådana försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i ett tredje land med vilket de båda avtalsslutande staterna har gällande konventioner om social trygghet, om det i nämnda konventioner finns bestämmelser om sammanläggning av perioder och dessa bestämmelser gäller för personen i fråga.

1.Om en person är berättigad till en ålders-, efterlevande- eller invalidförmån enligt indisk lagstiftning utan sammanläggning, ska Indiens behöriga institution beräkna rätten till förmånen direkt på grundval av de försäkringsperioder som fullgjorts i Indien och uteslutande enligt indisk lagstiftning.

2.Om en person är berättigad till en ålders-, efterlevande- eller invalidförmån enligt indisk lagstiftning, och den rätten har uppkommit uteslutande genom att sammanläggningen av försäkringsperioderna beaktats enligt artikel 12, gäller följande bestämmelser:

1. Indiens behöriga institution ska beräkna det teoretiska beloppet för förmånen som om samtliga försäkringsperioder som fullgjorts i enlighet med de båda avtalsslutande staternas lagstiftning uteslutande har fullgjorts enligt indisk lagstiftning.

2. Indiens behöriga institution ska sedan beräkna det belopp som ska betalas ut på grundval av det belopp som anges i a, i förhållande till försäkringsperiodernas längd enligt indisk lagstiftning, i jämförelse med den sammanlagda längden av alla försäkringsperioder som beräknats i a.

3.Om det enligt indisk lagstiftning krävs att försäkringsperioder måste fullgöras inom ramen för en viss verksamhet för att vissa ålders-, efterlevande- och invalidförmåner ska kunna beviljas, ska enbart försäkringsperioder som fullgjorts eller erkänts som likvärdiga inom ramen för samma verksamhet i Sverige sammanläggas för rätt till dessa förmåner.

4.Om det enligt indisk lagstiftning krävs att försäkringsperioder måste fullgöras inom ramen för en viss verksamhet, och dessa perioder inte ger rätt till nämnda förmåner, ska nämnda perioder betraktas som giltiga för att bestämma de förmåner som lämnas i det allmänna systemet för anställda personer.

1.Bestämmelserna om sammanläggning i artikel 12 ska inte tillämpas på grundkravet på tre års bosättning i Sverige för rätt till garantipension, sjukersättning i form av garantiersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning.

2.Vid fastställande av rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning ska försäkring enligt indisk lagstiftning anses som försäkring enligt svensk lagstiftning.

3.Vid beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning ska endast inkomst intjänad under tid då svensk lagstiftning var tilllämplig beaktas.

4.Vid beräkning av den inkomstgrundade ålderspension i form av tilläggspension som ska betalas ut i enlighet med artikel 12, ska enbart försäkringsperioder som fullgjorts enligt svensk lagstiftning beaktas.

5.Bestämmelserna i artikel 5 ska inte tillämpas på följande förmåner:

1. sjukersättning i form av garantiersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning, och

2. garantipensioner och efterlevandestöd.

1.De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter ska ingå en tillämpningsöverenskommelse i vilken de åtgärder som är nödvändiga för att tilllämpa denna konvention fastställs.

2.De behöriga institutionerna och förbindelseorganen i var och en av de avtalsslutande staterna ska anges i tilllämpningsöverenskommelsen.

1.Vid tillämpningen av denna konvention ska de behöriga myndigheterna och de behöriga institutionerna i de båda avtalsslutande staterna bistå varandra i fråga om fastställandet av rätt till eller utbetalning av varje förmån enligt denna konvention, som de skulle ha gjort vid tillämpning av sin egen lagstiftning. Det bistånd som åsyftas i denna artikel ska ges utan ömsesidig ersättning för kostnader.

2.I de fall det enligt lagstiftningen i endera av de avtalsslutande staterna föreskrivs att varje dokument som ges in till den behöriga myndigheten eller den behöriga institutionen i denna stat ska befrias, helt eller delvis, från avgifter eller kostnader, inbegripet konsulära och administrativa avgifter, ska detta också gälla motsvarande dokument som ges in till den behöriga myndigheten eller den behöriga institutionen i den andra avtalsslutande staten vid tillämpningen av denna konvention.

3.Dokument och intyg som måste visas upp vid tillämpning av denna konvention ska undantas från legalisering av diplomatisk eller konsulär myndighet. Kopior av dokument som är bestyrkta som exakta kopior av en behörig institution i en avtalsslutande stat ska betraktas som bestyrkta och exakta kopior av den andra avtalsslutande statens behöriga institution, utan ytterligare bestyrkande.

4.Vid tillämpningen av denna konvention får de behöriga myndigheterna och de behöriga institutionerna i de avtalsslutande staterna kommunicera direkt med varandra och med enskilda, oavsett var dessa är bosatta. Denna kommunikation får ske på engelska.

5.De behöriga myndigheter och behöriga institutioner som ansvarar för tillämpningen av denna konvention ska snarast delge varandra alla uppgifter om åtgärder de vidtagit för att tillämpa denna konvention samt om ändringar i deras respektive lagstiftning, i den mån sådana ändringar påverkar tillämpningen av konventionen.

6.De behöriga institutionerna ska årligen utbyta statistik, som ska anges närmare i tillämpningsöverenskommelsen.

1.Ansökningar, meddelanden och överklaganden, som enligt lagstiftningen i den ena avtalsslutande staten ska ges in till en behörig myndighet eller en behörig institution i denna stat inom en föreskriven tid, ska anses ha kommit in i tid och på angivet datum, om de ges in inom samma föreskrivna tid till en behörig myndighet eller en behörig institution i den andra avtalsslutande staten. I detta fall ska ansökningarna, meddelandena eller överklagandena utan dröjsmål översändas till den behöriga myndigheten eller institutionen i den förstnämnda avtalsslutande staten.

2.En ansökan om förmåner enligt lagstiftningen i den ena avtalsslutande staten ska också anses vara en ansökan om en förmån av samma slag enligt den andra avtalsslutande statens lagstiftning, under förutsättning att den sökande så önskar och tillhandahåller uppgifter som anger att försäkringsperioder har fullgjorts i enlighet med den andra avtalsslutande statens lagstiftning.

1.Den behöriga institutionen ska betala ut förmånerna direkt till förmånstagarna utan avdrag för administrativa kostnader.

2.Utbetalningar till den andra avtalsslutande staten med anledning av denna konvention ska göras i fritt konvertibel valuta.

3.Om en avtalsslutande stat inför valutakontroll eller vidtar andra liknande åtgärder som begränsar betalning, remittering eller överföring av medel eller finansiella instrument till personer som befinner sig utanför dess territorium, ska den avtalsslutande staten utan dröjsmål vidta lämpliga åtgärder för att trygga betalning av penningmedel som ska betalas ut i enlighet med denna konvention.

1.De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter ska i möjligaste mån lösa problem som kan uppstå i fråga om tolkning eller tillämpning av denna konvention i enlighet med dess syfte och grundläggande principer.

2.De avtalsslutande staterna ska utan dröjsmål samråda på begäran av endera staten om frågor som inte har lösts av de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 1.

1.Denna konvention grundar ingen rätt till förmåner för tid före ikraftträdandet.

2.Denna konvention ska också tillämpas på händelser som inträffat före dess ikraftträdande.

3.Samtliga försäkringsperioder som fullgjorts enligt en av de avtalsslutande staternas lagstiftning före konventionens ikraftträdande ska beaktas vid fastställande av rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna konvention.

4.Tillämpningen av denna konvention ska inte föranleda minskning av förmånsbelopp som en person har beviljats före ikraftträdandet.

1.Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter den månad när vardera avtalsslutande staten från den andra avtalsslutande staten har tagit emot skriftlig underrättelse om att alla villkor för konventionens ikraftträdande har fullgjorts.

2.Detsamma gäller om konventionen ändras i enlighet med artikel 22.

1.Denna konvention ska gälla utan tidsbegränsning.

2.Denna konvention kan sägas upp av vardera avtalsslutande staten genom skriftligt meddelande tolv månader i förväg till den andra avtalsslutande staten.

3.Upphör konventionen genom uppsägning ska dess bestämmelser fortsätta att tilllämpas på förmåner som redan har beviljats. Genom särskild överenskommelse avgör de avtalsslutande staterna hur det ska förfaras med rättigheter under förvärvande.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat denna konvention.

Upprättad den 26 november 2012 i New Delhi i två exemplar på språken svenska, hindi och engelska, vilka alla är lika giltiga.

Vid skiljaktiga tolkningar av detta avtal ska den engelska texten gälla.