Lag (2005:456) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Nigeria

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på kapitalvinst som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2.Med skatter på inkomst och på kapitalvinst förstås alla skatter som tas ut på inkomst i dess helhet, eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter på vilka detta avtal tillämpas är:

1. i Nigeria:

   1. den personliga inkomstskatten,

   2. bolagsskatten,

   3. skatten på petroleumvinster,

   4. skatten på kapitalvinster, och

   5. utbildningsskatten,

   (i det följande benämnda ”nigeriansk skatt”),

2. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten,

   2. kupongskatten,

   3. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

   4. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., och

   5. den kommunala inkomstskatten,

   (i det följande benämnda ””svensk skatt”).

4.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de i punkt 3 i denna artikel nämnda skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Nigeria” avser Federala Republiken Nigeria, innefattande varje område utanför Federala Republiken Nigerias territorialvatten som i överensstämmelse med folkrättens regler utgör eller i framtiden kommer att utgöra, i enlighet med Federala Republiken Nigerias lagstiftning beträffande kontinentalsockeln, ett område inom vilket Federala Republiken Nigerias rättigheter avseende havsbottnen, dess underlag och dess naturtillgångar kan utövas,

2. ”Sverige” avser Konungariket Sverige och innefattar när det används i geografisk betydelse Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion,

3. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” avser Nigeria eller Sverige, beroende på sammanhanget,

4. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning,

5. ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas som en juridisk person,

6. ”företag” avser bedrivandet av varje form av rörelse,

7. ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” avser företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten,

8. ”behörig myndighet” avser:

   1. i Nigeria, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud,

   2. i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal,

9. ”internationell trafik” avser transport med skepp eller luftfartyg som används av ett företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten,

10. ”medborgare” avser:

    1. fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat,

    2. juridisk person, handelsbolag, association eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat,

11. ”rörelse” innefattar utövandet av fritt yrke och annan självständig verksamhet.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid en viss tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas och skall den betydelse uttrycket har enligt gällande skattelagstiftning i nämnda stat äga företräde framför den betydelse uttrycket har enligt någon annan lagstiftning i denna stat.

1.Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, bolagsbildning eller annan liknande omständighet och innefattar också denna stat, dess offentligrättsliga organ eller institutioner, politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. Detta uttryck inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena),

2. om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas,

3. om han stadigvarande vistas i båda staterna eller inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare,

4. om han är medborgare i båda staterna eller inte är medborgare i någon av dem, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna söka avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna söka avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

1.Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad,

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar,

7. plats för byggnads-, anläggnings-, monterings- eller installationsverksamhet och verksamhet som består av övervakning i anslutning därtill, men endast om verksamheten pågår längre tid än sex månader, och

8. tillhandahållandet av tjänster, inklusive konsulttjänster, av ett företag genom anställda eller annan personal som anlitas av företaget för sådant ändamål, men endast om sådan verksamhet pågår (avseende samma eller en därtill hörande verksamhet) inom en avtalsslutande stat under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger sex månader inom en tolvmånadersperiod.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring eller utställning,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,

5. innehavet av en stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,

6. innehavet av en stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för någon kombination av verksamheter som anges i a) till e) ovan, under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs vid den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

4.Uttrycket ”fast driftställe” skall anses innefatta en stadigvarande plats för affärsverksamhet som används som försäljningsställe oavsett om denna stadigvarande plats för affärsverksamhet i övrigt används för verksamheter som anges i punkt 3 i denna artikel.

5.Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådana personer därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

6.En person, som inte är en sådan oberoende representant på vilken punkt 5 i denna artikel tillämpas, och som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten skall, om inte den verksamhet som personen bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 3 i denna artikel och som, om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet, inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt, anses utgöra ett fast driftställe för detta företag i den förstnämnda staten om:

1. personen har och i denna stat regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal eller där bedriver affärsverksamhet i företagets namn, eller

2. personen regelmässigt säkrar order för försäljning av varor i denna stat uteslutande eller nästan uteslutande för detta företags räkning eller andra företag som kontrolleras av det eller innehar en kontrollerande andel av det.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 i denna artikel tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del därav som är hänförlig till:

1. det fasta driftstället,

2. försäljning i denna andra stat av varor av samma eller liknande slag som de som säljs genom det fasta driftstället, eller

3. annan affärsverksamhet som bedrivs i denna andra stat vilken är av samma eller liknande slag som den som bedrivs genom det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som kan visas ha uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Avdrag medges emellertid inte för belopp, om något, som det fasta driftstället betalat till företagets huvudkontor eller något av dess andra kontor (om inte beloppen utgör ersättning för faktiska utgifter) i form av royalty, avgifter eller andra liknande betalningar för nyttjandet av patent eller andra rättigheter, eller i form av ersättning för särskilda tjänster eller för företagsledning, eller, utom i fråga om bankföretag, i form av ränta på kapital utlånat till det fasta driftstället. På samma sätt skall, vid bestämmandet av det fasta driftställets inkomst, inte beaktas belopp som det fasta driftstället debiterat företagets huvudkontor eller något av dess andra kontor (om inte beloppen utgör ersättning för faktiska utgifter) i form av royalty, avgifter eller andra liknande betalningar för nyttjandet av patent eller andra rättigheter, eller i form av ersättning för särskilda tjänster eller företagsledning, eller, utom i fråga om bankföretag, i form av ränta på kapital utlånat till företagets huvudkontor eller något annat av dess kontor.

4.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget. Detta gäller under förutsättning att, i fall då det fasta driftstället även används som försäljningsställe för de varor som köps in, inkomster som uppkommer vid sådan försäljning hänförs till det fasta driftstället. Vid tillämpningen av denna punkt skall uttrycket försäljningsställe anses ha samma innebörd som i artikel 5 punkt 4.

5.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6.Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av bestämmelserna i denna artikel

1.En person med hemvist i en avtalsslutande stat skall, under förutsättning av ömsesidighet, undantas från beskattning i den andra avtalsslutande staten på inkomst eller vinst som förvärvas genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik.

2.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel tillämpas på inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel av konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i SAS.

3.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel tillämpas även på inkomster som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar - och i överensstämmelse därmed beskattar - inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat. Om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga:

1. 7,5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt innehar minst 10 procent av det utbetalande bolagets kapital,

2. 10 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om sättet att genomföra dessa begränsningar.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för den vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra rättigheter i bolag som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6.Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas om den rättighet som givit upphov till utdelningen bildats eller placerats huvudsakligen i syfte att uppnå fördelar i denna artikel och inte av verkliga affärsmässiga skäl.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 7,5 procent av räntans bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel skall ränta som anges i punkt 1 i denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat i vilken den som har rätt till räntan har hemvist om någon av följande förutsättningar är uppfyllda:

1. mottagaren av räntan är en avtalsslutande stat, ett av dess offentligrättsliga organ eller en av dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter eller någon annan av dess institutioner eller organ, eller

2. räntan betalas på grund av ett lån som har garanterats av regeringen i den avtalsslutande stat där den som betalar räntan har hemvist, eller

3. beträffande Sverige, räntan betalas på grund av ett lån som beviljats eller garanterats av Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA), AB Svensk Exportkredit (SEK), Swedfund International AB, Exportkreditnämnden (EKN) eller annan institution av offentligrättslig natur med syfte att främja export eller utveckling.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5.Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband med vilket den skuld uppkommit för vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

7.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

8.Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas om den rättighet eller den egendom som givit upphov till räntan tillskapats eller placerats huvudsakligen i syfte att uppnå fördelar i denna artikel och inte på grund av verkliga affärsmässiga skäl.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till royaltyn har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 7,5 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm eller film eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

6.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

7.Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas om den rättighet eller egendom som givit upphov till royaltyn tillskapats eller placerats huvudsakligen i syfte att uppnå fördelar i denna artikel och inte av verkliga affärsmässiga skäl.

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, eller på grund av överlåtelse av andelar i ett bolag vars tillgångar huvudsakligen består av sådan egendom, får beskattas i denna andra stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, häri inbegripet vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget), får beskattas i denna andra stat.

3.Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

Såvitt avser vinst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) skall bestämmelserna i denna punkt tilllämpas endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel av konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i SAS.

4.Om inte bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel föranleder annat skall vinst som förvärvas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat på grund av överlåtelse av andelar i ett bolag beskattas endast i denna stat utom i fall då överlåtaren är en fysisk person som har haft hemvist i den andra avtalsslutande staten och fått hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten. I sådant fall får vinsten beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast om bolaget, vars andelar överlåts, har hemvist i den andra avtalsslutande staten och överlåtelsen sker vid något tillfälle under de tio år som följer närmast efter det att den fysiska personen upphört att ha hemvist i denna andra stat.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 15, 17 och 18 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga, och

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om en person med hemvist i Sverige uppbär ersättning för arbete utfört ombord på luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), skall sådan ersättning beskattas endast i Sverige.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 14 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 14 får, i fall då inkomst genom personlig verksamhet som artist eller sportutövare bedriver i denna egenskap inte tillfaller artisten eller sportutövaren personligen utan annan person, denna inkomst beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

1.Pension och annan liknande ersättning, utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen och livränta som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten.

2.Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde.

1.a) Lön och annan ersättning, med undantag för pension, som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

 b) Sådan lön och annan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna andra stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och

     1) är medborgare i denna stat, eller

     2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2.Bestämmelserna i artiklarna 14, 15 och 16 tillämpas på ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 14 skall en professor eller lärare som vistas i en avtalsslutande stat i syfte att bedriva undervisning eller forskning vid ett universitet eller annan liknande erkänd undervisningsanstalt i denna stat och som omedelbart före denna vistelse hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, undantas från beskattning i den förstnämnda staten för ersättning för sådan undervisning och forskning under en tidsperiod som inte överstiger ett år från dagen för den första ankomsten i sådant syfte till den förstnämnda staten, under förutsättning att sådan ersättning uppbärs av honom från källor i den andra avtalsslutande staten.

2.Bestämmelserna i denna artikel tillämpas inte på inkomster från forskning om denna forskning inte bedrivs i allmänt intresse utan helt eller huvudsakligen till förmån för en eller flera specifika personer.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel får inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal och som härrör från den andra avtalsslutande staten, även beskattas i denna andra stat.

1.Beträffande Nigeria:

I enlighet med nigeriansk lagstiftning angående avräkning från nigeriansk skatt av skatt som tas ut inom ett territorium utanför Nigeria (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här) avräknas svensk skatt som enligt svensk lag och i överensstämmelse med detta avtal tas ut antingen direkt eller genom skatteavdrag, på inkomst eller vinst från källa i Sverige (dock inte såvitt avser utdelning, för skatt som tas ut på den vinst av vilken utdelningen betalas), från nigeriansk skatt som tas ut på samma inkomst eller vinst.

2.Beträffande Sverige:

1. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt nigeriansk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Nigeria, skall Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den nigerianska skatt som erlagts på inkomsten.

2. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Nigeria, får Sverige vid fastställandet av skattesatsen för svensk progressiv skatt beakta den inkomst som skall beskattas endast i Nigeria.

3. Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är utdelning från bolag med hemvist i Nigeria till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse för utdelning som betalas till svenska bolag från bolag i utlandet.

4. Vid tillämpningen av a) i denna punkt skall, i fall då ett svenskt bolag har ett fast driftställe i Nigeria, uttrycket ”den nigerianska skatt som erlagts” innefatta den nigerianska skatt som skulle ha erlagts om inte sådan tidsbegränsad befrielse från eller nedsättning av skatt medgivits enligt bestämmelser om skattelättnader i nigeriansk lag som syftar till att främja ekonomisk utveckling till den del sådan befrielse eller nedsättning medgivits för inkomster från export av nigerianska produkter, gruvindustrin eller för installation, drift eller underhåll av stationära eller mobila telekommunikationssystem och därtill hörande utrustning, industri- och tillverkningsverksamhet, olje- och gasindustrin samt jordbruk och turism (inklusive restauranger och hotell), under förutsättning att verksamheterna utövats i Nigeria. Vid tillämpningen av c) i denna punkt skall en skatt om 15 procent anses ha erlagts för sådana verksamheter och under sådana förutsättningar som anges i föregående mening.

5. Vid tillämpningen av a) i denna punkt skall nigeriansk skatt som erlagts med anledning av royalty som tagits emot för nyttjandet av patent, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur, där rättigheten använts för export av nigerianska produkter, gruvindustrin eller för installation, drift eller underhåll av stationära eller mobila telekommunikationssystem och därtill hörande utrustning, industri- och tillverkningsverksamhet, olje- och gasindustrin samt jordbruk och turism (inklusive restauranger och hotell), under förutsättning att verksamheterna utövats i Nigeria, anses utgöra 5 procent utöver den skatt som faktiskt erlagts, eller om ingen skatt erlagts 5 procent, av royaltyns bruttobelopp.

6. Bestämmelserna i d) och e) i denna punkt tillämpas endast under de första tio åren under vilka detta avtal tillämpas. Denna tidsperiod kan utsträckas genom en ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt som medges personer med hemvist i den egna staten.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att det påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordningar, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom sex år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2.Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som anges i första meningen eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentliga rättegångar eller i domstolsavgöranden. De behöriga myndigheterna kan träda i förbindelse med varandra för att bestämma lämpliga villkor, metoder och förfaringssätt för hur sådant utbyte av information skall genomföras inklusive, där så anses lämpligt, utbyte av information gällande skatteflykt.

2.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

1.De avtalsslutande staterna skall på diplomatisk väg underrätta varandra om när de åtgärder vidtagits enligt respektive stats lagstiftning som krävs för att detta avtal skall träda i kraft.

2.Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter det att den sista av dessa underrättelser tagits emot och skall därefter tillämpas:

1. i Nigeria:

   1. i fråga om källskatter på inkomst och skatter på kapitalvinst som förvärvas av en person som inte har hemvist i Nigeria, såvitt avser inkomst och kapitalvinst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare,

   2. i fråga om andra skatter, såvitt avser inkomster hänförliga till beskattningsperiod som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare,

2. i Sverige:

   1. i fråga om källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari det år som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare,

   2. i fråga om andra skatter på inkomst och kapitalvinst, på skatt som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari det år som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare.

1.Om en överenskommelse eller ett avtal mellan Nigeria och en medlemsstat i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) föreskriver en längre tidsperiod än någon av dem som föreskrivs i artikel 5 punkt 2 g) eller h) (antingen generellt eller i förhållande till särskilda aktiviteter), skall sådan längre tidsperiod eller sådana längre tidsperioder automatiskt tillämpas (antingen generellt eller i förhållande till särskilda aktiviteter) om en person med hemvist i Nigeria bedriver sådan verksamhet i Sverige eller om en person med hemvist i Sverige bedriver sådan verksamhet i Nigeria, på samma sätt som om sådan längre tidsperiod eller sådana längre tidsperioder hade föreskrivits i dessa punkter.

2.Om en överenskommelse eller ett avtal mellan Nigeria och en medlemsstat i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), som undertecknas efter undertecknandet av detta avtal, ordet ”utlämnande” inkluderas i en bestämmelse eller i bestämmelser som motsvarar artikel 5 punkt 3 a) eller b), eller i båda dessa punkter, skall artikel 5 punkt 3 a) och b) automatiskt tillämpas som om ordet ”utlämnande” hade inkluderats på detta sätt från och med den tidpunkt då avtalet mellan Nigeria och denna tredje stat börjar att tillämpas.

1.Om de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna genom ömsesidig överenskommelse enas om att inkomst som förvärvas av en eller flera personer med hemvist i en avtalsslutande stat från användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik till eller från platser i den andra avtalsslutande staten och att motsvarande inkomster inte förvärvas av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten från användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik till eller från platser i den förstnämnda staten, samt att detta förhållande är av permanent natur, anses kravet på ömsesidighet som föreskrivs i artikel 8 punkt 1 för skattebefrielse inte uppfyllt. Vid sådant förhållande skall den skatt som tas ut inte överstiga en procent av de inkomster som företaget förvärvar från den andra avtalsslutande staten. Vid tilllämpningen av föregående mening skall med uttrycket ”inkomst”, förstås inkomst som förvärvas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat från transport av passagerare, post, boskap eller gods som stiger ombord eller lastas i den andra avtalsslutande staten med avdrag för återbetalningar, löner avseende markpersonal och med bortseende från inkomster som förvärvats för transport av passagerare, post, boskap eller gods som ankommit till denna andra stat uteslutande för omlastning eller transfer.

2.Om en överenskommelse eller ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning, eller därtill hörande protokoll, eller någon annan internationell överenskommelse som undertecknas efter dagen för undertecknandet av detta avtal, mellan Nigeria och en tredje stat, föreskriver skattesatser (inklusive nollskattesats) på inkomster från användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik som är lägre än den som anges i detta protokoll, skall denna lägre skattesats tillämpas även med avseende på detta avtal från den senare tidpunkt då antingen detta avtal eller ifrågavarande överenskommelse, avtal, protokoll eller annan internationell överenskommelse mellan Nigeria och denna tredje stat börjar att tillämpas.