Lag (2005:234) om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet

1.I denna konvention avses med uttrycken

1. Turkiet: Republiken Turkiet, Sverige: Konungariket Sverige;

2. lagstiftning: gällande lagar, förordningar och administrativa föreskrifter som anges i artikel 2;

3. behörig myndighet: med avseende på Turkiet ministeriet för arbete och social trygghet och andra behöriga ministerier, med avseende på Sverige regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer;

4. försäkringsorgan: de organ eller de myndigheter som svarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna lagstiftningen;

5. behörigt försäkringsorgan: det försäkringsorgan som är behörigt enligt den tillämpliga lagstiftningen;

6. förbindelseorgan: organ för förbindelse och information mellan de båda fördragsslutande staternas försäkringsorgan för underlättande av konventionens tillämpning samt för information till berörda personer beträffande rättigheter och skyldigheter enligt konventionen;

7. familjemedlem: en familjemedlem enligt den fördragsslutande stats lagstiftning inom vars territorium den inrättning, på vars bekostnad förmånerna utges, har sitt säte;

8. bosättning: bosättning som den definierats eller erkänts enligt den tillämpliga lagstiftningen;

9. försäkringsperioder: avgiftsperioder, anställningsperioder eller andra perioder som i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts betraktas som försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder, däribland kalenderår, för vilka pensionspoäng eller pensionsrätt har tillgodoräknats inom den svenska försäkringen för inkomstgrundad ålderspension på grund av anställning eller annan förvärvsverksamhet under det ifrågavarande året eller en del därav;

10. kontantförmån, pension, livränta eller ersättning: en kontantförmån, pension, livränta eller ersättning enligt den tillämpliga lagstiftningen inberäknat alla däri ingående delar som utgår av allmänna medel och alla höjningar och tillägg.

2.Andra uttryck som används i denna konvention har den betydelse som tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.

1.Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på:

1. i Turkiet

   1. Socialförsäkringslagen, som omfattar arbetare med kontrakt, och socialförsäkringslagen för jordbruksarbetare med kontrakt (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador, arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap).

   2. Lagen om Republiken Turkiets pensionsfonder, som omfattar de offentliganställdas pensionsrätt (invaliditet, ålderdom och dödsfall).

   3. Lagen om socialförsäkring för affärsidkare, hantverkare och andra egenföretagare och lagen om socialförsäkring för egenföretagare inom jordbruket (invaliditet, ålderdom och dödsfall).

   4. Lagstiftningen om pensionsfonder enligt den provisoriska artikel 20 i socialförsäkringslagen nr 506 (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador och arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap).

   5. Lagen om arbetslöshetsförsäkring tillämpad på försäkrade arbetstagare som arbetar enligt tjänstekontrakt.

2. I Sverige

   lagstiftningen om

   1. sjukförsäkring och föräldraförsäkring,

   2. garantipensioner och inkomstgrundade ålderspensioner,

   3. sjukersättning och aktivitetsersättning,

   4. efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn,

   5. allmänna barnbidrag,

   6. arbetsskadeförsäkring,

   7. arbetslöshetsförsäkring.

2.Där ej annat följer av bestämmelsen i fjärde stycket skall konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar eller kompletterar den lagstiftning som anges i första stycket av denna artikel.

3.Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system eller en ny gren av social trygghet utöver den som angetts i första stycket av denna artikel endast om de fördragsslutande staterna träffat överenskommelse härom.

4.Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som utvidgar tillämpningsområdet för den i första stycket av denna artikel nämnda lagstiftningen till nya grupper av förmånstagare, om behörig myndighet i den berörda staten inom tre månader efter lagens offentliggörande meddelar den andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av konventionen icke är avsedd.

1.Denna konvention gäller, i den mån ej annat däri föreskrives, för de fördragsslutande staternas medborgare, för personer som är eller varit omfattande av lagstiftningen i någon av staterna samt för personer som härleder sin rätt från en sådan person.

2.Vad beträffar Turkiet är denna bestämmelse tillämplig endast på medborgare i sådana länder som träffat bilaterala eller multilaterala konventioner med Turkiet.

1.I den mån annat inte föreskrivs i artiklarna 8 och 9 skall den som förvärvsarbetar i en av de fördragsslutande staterna omfattas av lagstiftningen i den staten oavsett i vilken stat han eller hans arbetsgivare är bosatt.

2.Den som inte förvärvsarbetar skall omfattas av lagstiftningen i bosättningsstaten.

1.Har en person som är försäkrad enligt lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna och anställd av en arbetsgivare i den staten sänts ut av arbetsgivaren för att arbeta inom den andra fördragsslutande statens territorium, skall lagstiftningen i den förstnämnda staten fortsätta att gälla för honom som om han var anställd i den staten under förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader. Om arbetet i den andra staten på grund av oförutsebara omständigheter kommer att överstiga tolv månader skall lagstiftningen i den förstnämnda staten fortsätta att gälla för honom under längst tolv månader under förutsättning att den behöriga myndigheten i den sistnämnda staten samtycker till detta före den första tolvmånadersperiodens utgång.

2.Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer anställd resande personal med arbete i båda fördragsslutande staterna, skall omfattas av lagstiftningen i den stat, där företaget har sitt säte. Är vederbörande bosatt i den andra staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas.

3.Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för.

4.En anställd och hans medföljande familjemedlemmar skall anses som bosatta inom den fördragsslutande stats territorium, enligt vars lagstiftning de enligt bestämmelserna i denna artikel skall vara försäkrade.

1.Denna konvention tillämpas ej på diplomatiska företrädare och karriärkonsuler, på den administrativa och tekniska personalen hos beskickning och hos konsulat, som förestås av karriärkonsul, på medlemmar av beskickningens respektive konsulatets tjänstepersonal och på personer som uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat, som förestås av karrärkonsul, allt i den mån denna personkrets omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive Wienkonventionen om konsulära förbindelser.

2.För andra statligt anställda än som avses i första stycket äger vid utsändning till den andra statens territorium bestämmelserna i artikel 8 första stycket tillämpning.

1.På gemensam framställning av arbetstagare och arbetsgivare eller på framställning av självständigt förvärvsverksam person kan de behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna överenskomma om undantag från bestämmelserna i artiklarna 7–9 för vissa personer eller persongrupper. De behöriga myndigheterna kan också utan att sådan framställning föreligger överenskomma om sådant undantag efter hörande av berörda personer.

2.Bestämmelserna i artikel 8 fjärde stycket äger motsvarande tillämpning i fall som här avses.

1.Turkiska arbetstagare som är sysselsatta i Sverige får, om de så önskar, åtnjuta förmån från de frivilliga försäkringar som tillhandahålles enligt den turkiska lagstiftningen genom att betala avgifter och utan att andra villkor uppställes.

2.I fall då turkiska arbetstagare är underkastade den svenska försäkringslagstiftningen innebär detta förhållande varken hinder mot sådana arbetstagares avgiftsbetalning till den turkiska frivilliga försäkringen eller hinder mot att turkiska arbetstagare fortsätter att betala nämnda avgifter.

3.Arbetstagare som betalar avgifter inom den frivilliga försäkringen tillförsäkrar sig rätten att få en fristående ålderspension. I sådana fall tillämpas ej bestämmelserna i artikel 21.

Artikel 12

Har någon haft försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall dessa perioder för förvärv av rätt till en förmån sammanräknas i den mån de icke sammanfaller.

Artikel 13

Artikel 14

Tillämpning av svensk lagstiftning

Tillämpning av turkisk lagstiftning

Artikel 26

Artikel 27

Artikel 27 a

Den som drabbats av arbetsskada eller ådragit sig arbetssjukdom enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat har vid bosättning eller tillfällig vistelse i den andra fördragsslutande staten rätt att för skadan eller sjukdomen få erforderlig läkarvård på den förstnämnda statens bekostnad enligt lagstiftningen i den sistnämnda staten.

Artikel 28

har upphävts.

1.Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och organ i de båda staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av den egna statens lagstiftning. Bistånd som här avses lämnas utan vederlag.

2.Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda personers framställningar kan avfattas på turkiska, svenska, franska eller engelska.

3.De diplomatiska och konsulära representationerna får begära upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den andra staten för att kunna tillvarata egna medborgares intressen.

1.Ansökningar, besvär och andra handlingar, som enligt den ena statens lagstiftning inom en viss tid skall ingivas till behörig myndighet eller behörigt organ, skall anses ha inkommit i rätt tid, om de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ i den andra staten.

2.Ansökan om förmån, som ingives enligt den ena statens lagstiftning, skall bedömas som ansökan om motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning. I ålderspensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda statens lagstiftning.

1.Utbetalning enligt denna konvention får med befriande verkan göras i den egna statens valuta.

2.Om valutarestriktioner införes i någon av staterna, skall regeringarna omedelbart i samförstånd vidtaga åtgärder för att säkerställa överföring mellan de båda staterna av behövligt belopp enligt denna konvention.

3.Kostnader som uppkommit för ett försäkringsorgan i en fördragsslutande stat enligt bestämmelserna i artikel 17 och Avdelning III, kapitel 3 skall återbetalas av det behöriga försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten enligt regler som skall anges i den administrativa överenskommelsen.

1.Har ett försäkringsorgan i en stat utgivit ett förskott kan belopp som belöper på samma period som förskottet enligt lagstiftningen i den andra staten innehållas. Har försäkringsorgan i en stat utgivit en ersättning med för högt belopp för en period, för vilken försäkringsorgan i den andra staten skall utgiva en motsvarande ersättning, kan det för mycket utbetalda beloppet likaledes innehållas.

2.Förskottet eller det för mycket utbetalda beloppet avräknas i första hand på ersättning som avser motsvarande tid och utbetalas i efterskott. När sådan efterskottsbetalning icke förekommer eller icke förslår för avräkningen kan avräkningen ske helt eller för det återstående beloppet på löpande förmånsbetalningar, dock på det sätt och med de begränsningar som följer av lagstiftningen i den stat där avräkningen skall göras.

1.Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall lösas i samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna.

2.Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten avgöras genom skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna. Skiljedomen skall grundas på denna konventions anda och mening.

1.Denna konvention äger tillämpning även på försäkringsfall som inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande. För fastställande av rätt till förmåner beaktas dock försäkrings- eller vistelseperioder som fullgjorts före konventionens ikraftträdande.

2.Förmån som på grund av den försäkrades nationalitet icke beviljats eller som på grund av dennes bosättning inom den andra statens territorium indragits skall när konventionen träder i kraft på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas.

3.På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före denna konventions ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan. Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån.

4.Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke tillämpas på rätt enligt bestämmelserna i första till tredje styckena ovan under förutsättning att den försäkrade inkommer med ansökan om förmån inom en tidrymd av två år från konventionens ikraftträdande.

1.Denna konvention kan uppsägas av vardera av de bägge staterna. Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut.

2.Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser äga fortsatt giltighet på redan förvärvad förmån utan hinder av vad som kan ha stadgats i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningarna i rätten till förmån vid vistelse eller medborgarskap i annat land. Den rätt till blivande förmåner, som kan ha förvärvats på grund av konventionens bestämmelser, skall regleras genom särskild överenskommelse.