Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

2 §Avgift för prövning av en vattenverksamhet ska betalas av den som

1. ansöker enligt 11 kap. 9 § första stycket miljöbalken om tillstånd till annan vattenverksamhet än markavvattning,

2. ansöker om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 13 § miljöbalken,

3. ansöker om laglighetsprövning av en vattenverksamhet eller en vattenanläggning enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,

4. ansöker om godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 § eller ansöker om tillstånd enligt 11 kap. 22 § miljöbalken att ta ur bruk en anläggning för bortledande av grundvatten,

5. ansöker om tillstånd till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken,

6. ansöker om förlängning av sådan tid som anges i 24 kap. 2 § miljöbalken,

7. ansöker om prövning för moderna miljövillkor enligt 24 kap. 10 § miljöbalken, eller

8. ansöker om upphävande eller ändring av bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut enligt 24 kap. 13 § miljöbalken.

Förordning (2018:2104)

3 §Avgift för prövning av en ansökan enligt 2 § 1, 3, 7 eller 8 ska

1. betalas som en engångsavgift,

2. bestå av en grundavgift och en tilläggsavgift enligt 4 och 5 §§,

3. bestämmas som om hela målet prövas enligt 2 § 1, om ansökan avser prövning enligt både 2 § 1 och 3, och

4. beräknas endast på det tillkommande uttaget, om ansökan avser ökat uttag.

Förordning (2018:2104)

4 §Grundavgiften enligt 3 § ska bestämmas med hänsyn till kostnaden för att genomföra de åtgärder och uppföra de anläggningar som behövs för den verksamhet som ansökan avser eller, vid prövning som avses i 2 § 7, kostnaden för att genomföra de åtgärder som följer av prövningen. Grundavgiften

1. är 1.500 kronor, om kostnaden inte är större än etthundratusen kronor,

2. är 5.000 kronor, om kostnaden är större än etthundratusen men inte större än femhundratusen kronor,

3. är 10.000 kronor, om kostnaden är större än femhundratusen men inte större än en miljon kronor,

4. är 15.000 kronor, om kostnaden är större än en miljon men inte större än fem miljoner kronor,

5. är 35.000 kronor, om kostnaden är större än fem miljoner men inte större än tio miljoner kronor,

6. är 70.000 kronor, om kostnaden är större än tio miljoner men inte större än femtio miljoner kronor,

7. är 140.000 kronor, om kostnaden är större än femtio miljoner men inte större än sjuttiofem miljoner kronor,

8. är 240.000 kronor, om kostnaden är större än sjuttiofem miljoner men inte större än etthundra miljoner kronor, och

9. är 400.000 kronor, om kostnaden är större än etthundra miljoner kronor.

Mervärdesskatt ska inte ingå i de kostnader som läggs till grund för att bestämma grundavgiften.

Förordning (2018:2104)

5 §Tilläggsavgiften enligt 3 § ska betalas om den kostnad som avses i 4 § inte är större än femtio miljoner kronor och ansökan avser rätt att leda bort grund- eller ytvatten, rätt att ändra grundvattennivån, rätt till uttag av vattenkraft eller prövning som avses i 2 § 7.

Tilläggsavgiften ska grundas på den mängd vatten som ansökan avser och är 10 öre per kubikmeter vatten, beräknat efter

1. den totala mängd vatten som ansökan avser, eller

2. den årliga mängd vatten som ansökan avser, om ansökan avser en viss mängd årligen.

Om ansökan avser uttag för produktion av vattenkraftsel ska tilläggsavgiften, i stället för det som sägs i andra stycket, grundas på den elproduktion som uttaget beräknas ge och är 0,1 öre per kilowattimme beräknad årlig produktion under medelår.

Förordning (2018:2104)

5 a §Om tilläggsavgift ska betalas, får grundavgiften tillsammans med tilläggsavgiften uppgå till högst 140.000 kronor.

Förordning (2018:2104)

6 §Avgift för prövning av en ansökan om tillstånd till markavvattning enligt 2 § 2 ska betalas med det belopp som, grundat på den dikeslängd som prövningen avser, gäller enligt 10 § avgiftsförordningen (1992:191) med tillämpning av

• avgiftsklass 3, om dikeslängden inte är längre än 100 meter,

• avgiftsklass 4, om dikeslängden är längre än 100 meter men inte längre än 1.000 meter,

• avgiftsklass 6, om dikeslängden är längre än 1.000 meter men inte längre än 10.000 meter, och

• avgiftsklass 7, om dikeslängden är längre än 10.000 meter.

Om flera ansökningar om tillstånd till markavvattning prövas samtidigt och ansökningarna rör samma eller intilliggande markområden, ska avgift tas ut för den sammanlagda dikeslängd som ansökningarna avser.

Förordning (2018:2104)

7 §Avgift för prövning av en ansökan som avses i 2 § 4 eller 5 ska betalas med 1.500 kronor.

Förordning (2018:2104)

7 a §Avgift för prövning av en ansökan som avses i 2 § 6 eller 8 ska betalas

1. med 1.500 kronor, om prövningen inte gäller markavvattning, och

2. med det belopp som gäller enligt 10 § avgiftsförordningen (1992:191) med tillämpning av avgiftsklass 3, om prövningen gäller markavvattning.

Förordning (2018:2104)

8 §Om en ansökan enligt 2 § prövas av en mark- och miljödomstol, ska domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen har debiterat avgift. Sökanden ska lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.

Avgiften ska betalas när domstolen har fastställt den. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 § rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta kapitel finns i 9 kap.

Förordning (2010:959)

9 §I fråga om fastställande av avgift som skall betalas enligt 3–5 §§ gäller vad som sägs i 9 kap. 3 § andra stycket.

Förordning (1998:1363)

10 §har upphävts genom förordning (2015:154).

11 §Avgift för länsstyrelsens tillsyn över vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken skall betalas efter särskilt beslut av länsstyrelsen och utgå med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.

Förordning (1998:1363)

11 a §Avgift för länsstyrelsens tillsyn över dammsäkerhet ska betalas av den som är skyldig att underhålla en damm som är klassificerad enligt 11 kap. 24 och 25 §§ miljöbalken. Avgiften ska betalas årligen

1. med 96.000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass A,

2. med 32.000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass B, och

3. med 6.400 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass C.

Om en dammanläggning omfattar flera dammar, ska avgiften för hela anläggningen betalas med det högsta belopp som anges för någon av dammarna enligt första stycket.

Förordning (2014:216)

11 b §Avgift enligt 11 a § ska betalas från och med det kalenderår som följer efter det att ett beslut om klassificering meddelades. Avgiften ska därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår.

Förordning (2014:216)

12 §Avgift skall betalas för tillsynsmyndighetens handläggning av en anmälan om vattenverksamhet. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 3 skall tillämpas.

Om tillsynsmyndighetens handläggning av anmälningsärendet även omfattar beslut i andra avgiftsbelagda ärendeslag enligt miljöbalken, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för något av ärendeslagen med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga ärendeslagen.

Förordning (2007:169)

1 §Avgift ska i de fall som anges i denna paragraf betalas för prövning i ärenden enligt 7 och 12 kap. miljöbalken. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att

1. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för en nationalpark med stöd av 7 kap. 3 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,

2. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,

3. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 9 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett kulturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,

4. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 10 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturminne ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,

5. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket andra meningen miljöbalken från förbudet inom ett biotopskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,

6. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för ett djur- eller växtskyddsområde med stöd av 7 kap. 12 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,

7. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 18 a § miljöbalken från förbuden i ett strandskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,

8. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 20 § första stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,

9. i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 22 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett vattenskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,

10. i ett ärende om tillstånd enligt 7 kap. 23 § miljöbalken för marinvetenskaplig forskning ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,

11. i ett ärende om dispens eller tillstånd enligt 1–10 för en eller flera åtgärder inom ett särskilt skydds- eller bevarandeområde och som enligt 7 kap. 29 § första stycket miljöbalken inte får ges utan regeringens tillåtelse ska avgiften i stället för det som sägs i 1–10 motsvara avgiftsklass 6,

12. i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,

13. i ett ärende om tillstånd enligt 12 kap. 11 § miljöbalken till uppförande av vilthägn ska avgiften motsvara avgiftsklass 6, och

14. i ett ärende om nya eller ändrade villkor i en dispens eller ett tillstånd som avses i 1–13 ska avgiften motsvara avgiftsklass 4.

Förordning (2009:1043)

2 §Den som importerar, exporterar eller bedriver verksamhet som avses i 26, 35 eller 40 § artskyddsförordningen (2007:845) ska betala avgift för prövning och tillsyn enligt den förordningen, rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem eller kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Förordning (2007:848)

3 §Den som ansöker om undantag enligt 32 § artskyddsförordningen (2007:845) eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 ska betala avgift för prövning av ansökan.

Detsamma gäller den som ansöker om transportgodkännande enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 338/97.

Förordning (2007:848)

4 §Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn enligt 2 och 3 §§ såvitt gäller ärenden om import och export. Naturvårdsverket får meddela sådana föreskrifter beträffande övriga frågor.

Jordbruksverket får därutöver meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt artikel 8.3 och 9 i rådets förordning (EG) 338/97.

4 a §Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om avgifter för myndighetens

1. prövning enligt 6 § förordningen (2016:858) om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana resurser, och

2. tillsyn enligt 2 kap. 9 a § miljötillsynsförordningen (2011:13).

Förordning (2016:859)

4 b §Avgift för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens prövning av ansökan om tillstånd enligt 8 § förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter och länsstyrelsens tillsyn med anledning av meddelade tillstånd ska betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet. I handläggningstiden ska inte sådan restid räknas in som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Avgift ska inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.

Förordning (2018:1941)

5 §Den som enligt 10 kap. 2 § miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en allvarlig miljöskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn med anledning av skadan.

Den som enligt 10 kap. 2 eller 3 § miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en föroreningsskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn över de förorenade mark- eller vattenområdena, byggnaderna eller anläggningarna eller det förorenade grundvattnet.

Avgift skall inte tas ut enligt denna paragraf om kostnaderna för myndighetens arbete täcks genom avgift enligt 2 kap. denna förordning.

Förordning (2007:668)

6 §Den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är utredningsskyldig beträffande ett miljöriskområde, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens hantering av ett ärende enligt 10 kap. 15 § miljöbalken att förklara ett mark- eller vattenområde som miljöriskområde.

Av 8 kap. 1 § andra stycket denna förordning framgår att sökanden är skyldig att svara för kungörelsekostnader m.m.

Förordning (2007:668)

7 §Avgift enligt 5 och 6 §§ skall efter särskilt beslut av den statliga myndigheten betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Avgifter enligt 5 § skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.

Förordning (2007:668)

8 §Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning i ärenden om transport av avfall. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften för

1. en ansökan om tillstånd till transport av farligt avfall enligt avfallsförordningen (2020:614) ska motsvara avgiftsklass 4,

2. en ansökan om tillstånd till transport av avfall som inte är farligt avfall enligt avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 3,

3. en anmälan som avser transport av farligt avfall enligt 5 kap. 7 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1, och

4. en anmälan som avser transport av avfall enligt föreskrifter som Naturvårdsverket har meddelat med stöd av 5 kap. 9 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1.

Förordning (2020:688)

8 a §Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning av

1. en anmälan som avser yrkesmässig insamling av avfall enligt 5 kap. 10 § avfallsförordningen (2020:614), och

2. en anmälan som avser handlare eller mäklare enligt 5 kap. 11 § avfallsförordningen.

I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften ska motsvara avgiftsklass 1.

Förordning (2020:688)

8 b §Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om dispens enligt 10 a § förordningen (2001:512) om deponering av avfall ska betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.

Förordning (2020:1303)

8 c §har upphävts.

Förordning (2022:1302)

8 d §Avgift skall betalas för länsstyrelsens prövning av en ansökan om auktorisation enligt 6 § bilskrotningsförordningen (2007:186). För avgiftens storlek skall avgiftsklass 4 i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) tillämpas.

Förordning (2007:189)

8 e §En producentansvarsorganisation som är godkänd enligt 56 § förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 275.000 kronor för verkets prövnings- och tillsynsverksamhet.

Förordning (2022:1302)

8 f §En producent som har skyldigheter enligt förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1.000 kronor för verkets tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020.

Förordning (2022:1302)

8 g §En producent som har skyldigheter enligt förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1.000 kronor för verkets tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020.

Förordning (2022:1157)

8 h §har upphävts.

Förordning (2022:1302)

8 i §har upphävts.

Förordning (2022:1302)

8 j §En producentansvarsorganisation som har anmälts enligt förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa tobaksvaror och filter ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 100.000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2021:1012)

8 k §En producent enligt förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa tobaksvaror och filter som släpper ut en tobaksvara med filter eller ett filter på den svenska marknaden ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 10.000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2021:1012)

8 l §En producent enligt förordningen (2021:999) om producentansvar för ballonger som släpper ut en ballong på den svenska marknaden ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 500 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2021:1012)

8 m §En producent enligt förordningen (2021:1000) om producentansvar för våtservetter som släpper ut en våtservett på den svenska marknaden ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 500 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2021:1012)

8 o §En producent enligt förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap som släpper ut ett fiskeredskap på den svenska marknaden ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 750 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2021:1012)

8 p §Den som ansöker om att en producentansvarsorganisation ska godkännas enligt 5 kap. 20 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar ska betala en avgift till Naturvårdsverket med 225.000 kronor för verkets handläggning.

Förordning (2022:1302)

8 q §En producentansvarsorganisation för förpackningar som inte driver ett retursystem enligt förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 270.000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2022:1302)

8 r §En producent av sådana plastflaskor eller metallburkar som ingår i ett retursystem enligt förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket för verkets tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020. Avgiften ska baseras på mängden plastflaskor eller metallburkar som släppts ut på marknaden under föregående kalenderår och tas ut

1. med 2.000 kronor för 0–100.000 flaskor eller burkar,

2. med 10.000 kronor för 100.001–1.000.000 flaskor eller burkar,

3. med 30.000 kronor för 1.000.001–10.000.000 flaskor eller burkar, och

4. med 40.000 kronor för fler än 10.000.000 flaskor eller burkar.

Förordning (2022:1302)

8 s §En producent enligt förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1.250 kronor för verkets tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020, om producenten på den svenska marknaden tillhandahåller mer än 1.000 kilogram förpackningar varje år.

Avgiften ska dock inte betalas om producenten i stället omfattas av avgiftsskyldighet enligt 8 r §.

En producent som är skyldig att betala nedskräpningsavgifter enligt förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter omfattas dock av avgiftsskyldigheten i första stycket oavsett mängd förpackningar som tillhandahålls på marknaden.

Förordning (2022:1302)

8 t §En producent enligt förordningen (2023:132) om producentansvar för bilar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 10.000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2023:134)

8 u §En producentansvarsorganisation för däck som är godkänd enligt förordningen (2023:133) om producentansvar för däck ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 275.000 kronor för verkets prövnings- och tillsynsverksamhet.

Förordning (2023:134)

8 v §En producent enligt förordningen (2023:133) om producentansvar för däck ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1.000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.

Förordning (2023:134)

9 §Ansökningsavgift skall betalas för Naturvårdsverkets handläggning av anmälningar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 7 skall tillämpas.

Förordning (2007:382)

9 a §Ansökningsavgift ska betalas för Naturvårdsverkets prövning av

1. en ansökan om auktorisation enligt 4 § förordningen (2022:1300) om fartygsåtervinning, och

2. ett ärende om godkännande av ett fartygs återvinningsplan enligt artikel 7.1–7.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG.

För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och avgiftsklass 9 ska tillämpas.

Förordning (2022:1302)

9 b §Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens tillsyn i enlighet med 2 kap. 27 § 1 c miljötillsynsförordningen (2011:13).

Förordning (2024:34)

10 §Avgift ska betalas för prövning av en ansökan om dispens enligt 15 kap. 29 § miljöbalken från förbud att dumpa avfall.

För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 4 tillämpas.

Förordning (2016:799)

11 §Sökanden ska svara för kostnaderna för myndigheters arbete i ett ärende som prövas av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken.

Avgiftsskyldighet enligt första stycket gäller inte

1. i fråga om en mark- och miljödomstols arbete,

2. om den åtgärd som arbetet avser omfattas av en avgift enligt 2 kap. 1 § 1,

3. om kostnaderna kan täckas genom ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken, eller

4. om kostnaderna kan täckas genom ersättning enligt förordningen (2022:41) om ersättning till en länsstyrelse för arbete med ett omfattande infrastrukturobjekt.

Förordning (2022:42)

12 §Ersättning för en myndighets arbete enligt 11 § skall betalas som timersättning med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid. Ersättningen debiteras av den myndighet som anmodats att yttra sig.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning eller beslut om yttrande inför regeringens prövning.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Anspråk på ersättning enligt 11 § skall framställas senast två månader efter det att myndigheten lämnat sitt yttrande.

13 §Den som ansöker om tillträdesrätt enligt 28 kap. 3 § miljöbalken, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens prövning. Motsvarande avgiftsskyldighet gäller i ett ärende om tillträde enligt 28 kap. 4 § miljöbalken.

Ersättning enligt första stycket skall efter särskilt beslut av länsstyrelsen betalas med 3.000 kronor.

14 §De förvaltningsmyndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn som inte täcks av avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.

Avgift enligt första stycket ska tas ut med ett bestämt belopp för varje hel timme handläggningstid.

Förordning (2011:26)

1 §Om länsstyrelsen till följd av 19 kap. 4 eller 5 § miljöbalken i ett ärende får kostnader för sakkunniga som länsstyrelsen har kallat, sammanträdeslokaler, kungörelser eller aktförvarare, ska kostnaderna ersättas av

1. sökanden, om ärendet avser en ansökan om ett sådant tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. miljöbalken, och

2. den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är kostnadsansvarig för utredningskostnader, om det är ett ärende enligt 10 kap. miljöbalken och avser ett miljöriskområde.

Förordning (2017:973)

1 a §Sökanden är skyldig att ersätta en myndighets kostnad för kungörelser och aktförvarare i ärenden som avser

1. specifik miljöbedömning enligt 6 kap. miljöbalken,

2. tillstånd eller dispens enligt 7 kap. miljöbalken, eller

3. markavvattning enligt 11 kap. miljöbalken.

Förordning (2017:973)

1 b §Den som är ersättningsskyldig enligt 1 eller 1 a § ska betala förskott på ersättningen, om myndigheten begär det.

Förordning (2017:973)

1 c §Bestämmelser om skyldighet för sökanden att ersätta en mark- och miljödomstols kostnader finns i 25 kap. 8 § miljöbalken.

Förordning (2017:973)

2 §En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser, om inte 26 kap. 22 b § 2 miljöbalken är tillämplig.

Förordning (2011:26)

3 §En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om avfall enligt 15 kap. miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser.

Förordning (2011:26)

4 §En verksamhetsutövare är skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader för sådan besiktning som avses i 26 kap. 8 § miljöbalken.

Förordning (2011:26)

5 §De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning, får inom sina ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om i vilken utsträckning och enligt vilka villkor kostnader ska ersättas enligt 2 och 3 §§.

Förordning (2011:26)

6 §Bestämmelser i övrigt om en verksamhetsutövarens skyldighet att betala undersökningskostnader m.m. finns i 26 kap. 22 § miljöbalken.

Förordning (2011:26)