Vid tillämpningen av lagen (1990:226) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna skall de överenskommelser, som träffats med stöd av artikel 20 i avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden, i de för Sverige avfattade originaltexternas lydelse gälla som förordning här i landet. Texterna är intagna i bilagorna 1 och 2 till denna förordning.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998. Genom förordningen upphävs förordningen (1991:1232) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna. Den upphävda förordningen tillämpas dock på ärenden som har kommit in före ikraftträdandet av denna förordning.
Bilaga 1 – Överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden
För att genomföra avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden, vilket omfattar Danmark, Färöarna, Grönland, Finland, Island, Norge och Sverige, har överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet träffats om följande bestämmelser.
1.Med uttrycket ”införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter” i artikel 1 b) i avtalet avses införskaffande av deklaration eller annan uppgift för taxering (beskattning) eller annan åtgärd i ärende angående skatt i den avtalsslutande stat som begär handräckning. Uttrycket avser även tillhandahållande av deklarationer eller andra handlingar, i original eller kopia, som avgetts för taxering (beskattning) eller annan åtgärd i ärende angående skatt i den avtalsslutande stat till vilken framställningen riktas.
2.Med skatter för vilka handräckning skall medges likställs,
dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning av skatt i en avtalsslutande stat intill den tidpunkt då fordringen överlämnas för indrivning i den andra avtalsslutande staten eller vid försummelse av uppgifts- eller redovisningsskyldighet i fråga om skatt eller offentlig avgift (förseningsavgift, avgiftstillägg etc.);
sådan dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning av skatt i en avtalsslutande stat efter den tidpunkt då fordringen har överlämnats för indrivning i den andra avtalsslutande staten och för vilka handräckning begärs i särskild framställning; och
ersättning för indrivningskostnad samt vite i den mån kostnaden respektive vitet inte har samband med rättegångsförfarande vid domstol.
3.A Med ”motorfordonsskatt” enligt artikel 2 punkt 1 h) 2) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar:
a) för Danmarks del: registreringsavgift för motorfordon enligt lagen nr 221 den 26 maj 1971, viktavgift för motorfordon enligt lagen nr 99 den 28 mars 1962 samt avgift enligt lagen nr 956 den 25 november 1994 om avgift för väganvändning;
b) för Finlands del: skatt enligt lagen om skatt på motorfordon (722/1966) och bilskattelagen (1482/1994);
c) för Färöarnas del: registreringsavgift enligt lagtingslagen nr 175 den 18 december 1992 om registrering av motorfordon och viktavgift enligt lagtingslagen nr 38 den 31 mars 1982;
d) för Grönlands del: avgift enligt landstingslagen nr 3 den 16 juni 1987 om avgift för motorfordon;
e) för Islands del: fast avgift eller kilometeravgift (viktavgift) på icke bensindrivna motorfordon enligt lagen nr 3/1987, om finansiering av väganläggningar och avgift på motorfordon enligt lagen nr 39/1988;
f) för Norges del: följande avgifter enligt lagen den 19 juni 1959 nr 2, nämligen engångsavgift på motorfordon m.m., sammansättningsavgift, årsavgift, viktårsavgift och omregistreringsavgift; samt
g) för Sveriges del: skatter enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, fordonsskattelagen (1988:327) och lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon.
B Med ”mervärdesskatt och annan allmän omsättningsskatt” i artikel 2 punkt 1 h) 3) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar:
a) för Danmarks del: avgift enligt lagen nr 375 den 18 maj 1994 om mervärdeavgift (momslagen);
b) för Finlands del: skatt enligt omsättningsskattelagen (559/1991) samt skatt enligt mervärdesskattelagen (1501/1993);
c) för Färöarnas del: avgift enligt lagtingslagen nr 136 den 8 september 1992 om mervärdeavgift;
d) för Grönlands del: (utgår inte för närvarande);
e) för Islands del: skatt enligt lagen om mervärdeavgift nr 50/1988;
f) för Norges del: avgift enligt lagen den 19 juni 1969 om mervärdeavgift; samt
g) för Sveriges del: skatter enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
C Med ”punktskatter” enligt artikel 2 punkt 1 h) 4) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar:
a) för Danmarks del: lagen nr 414 den 18 december 1968 om avgift på choklad och sötsaker m.m., lagen nr 153 den 6 maj 1980 om avgift på sprit m.m., lagen nr 174 den 7 maj 1975 om avgift på ansvarsförsäkringar för motorfordon m.m., lagen nr 607 den 21 december 1946 om avgift på glass, lagen nr 413 den 20 augusti 1976 om avgift på nöjesbåtförsäkringar, lagen nr 634 den 21 december 1977 om avgift på vissa detaljhandelsförpackningar och vissa påsar av papper och plast m.m., lagen nr 265 den 9 juni 1982 om avgift på stenkol, brunkol och koks m.m., lagen nr 607 den 12 december 1984 om avgift på mineralvatten m.m., lagen nr 89 den 9 mars 1977 om avgift på elektricitet, lagen nr 174 den 30 april 1969 om stämpelavgift, lagen nr 228 den 22 april 1987 om avgift på överlåtelse av aktier m.m. (aktieavgiftslagen), lagen nr 575 den 25 november 1977 om avgift på förstagångsöverlåtelse av vissa ägarlägenheter, lagen nr 832 den 21 december 1988 om avgift på vissa klorfluorkarboner och haloner (CFC-avgift), lagen nr 834 den 21 december 1988 om vissa miljöavgifter, lagen nr 838 den 19 december 1989 om avgift på avfall och råvaror, lagen nr 830 den 19 december 1989 om avgift på lönesumman m.m., lagen nr 44 den 14 mars 1955 om olika förbrukningsavgifter, lagen nr 389 den 6 juni 1991 om avgift på vissa flygresor, lagen nr 888 den 21 december 1991 om koldioxidavgift på vissa energiprodukter, lagen nr 1015 den 19 december 1992 om avgift på öl, vin och fruktvin m.m., lagen nr 1016 den 19 december 1992 om avgift på tobak, lagen nr 1029 den 19 december 1992 om energiavgift på mineraloljeprodukter m.m., lagen nr 492 den 30 juni 1993 om avgift på ledningsfört vatten, lagen nr 414 den 14 juni 1995 om avgift på hermetiskt förseglade nickel-kadmium-batterier (stängda nickel-kadmium-batterier), lagen nr 415 den 14 juni 1995 om avgift på vissa klorerade lösningsmedel, lagen nr 416 den 14 juni 1995 om avgift på bekämpningsmedel, lagen nr 419 den 14 juni 1995 om avgift på naturgas och stadsgas, lagen nr 421 den 14 juni 1995 om avgift på svavel och lagen nr 490 den 12 juni 1996 om avgift på spillvatten;
b) för Finlands del: skatter och avgifter enligt lagen om tobaksaccis (1470/1994), lagen om sötsaks- och läskedrycksaccis (1474/1994), lagen om accis på flytande bränslen (1472/1994), lagen om accis på elström och vissa bränslen (1260/1996), lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994), lagen om oljeavfallsavgift (894/1986), lagen om oljeskyddsfonden (379/1974), lotteriskattelagen (552/1992), lagen om skatt på vissa försäkringspremier (664/1966), lagen angående stämpelskatt (662/1943), lagen om överlåtelseskatt (931/1996), lagen om skatt på motorfordon (772/1966) och bilskattelagen (1482/1994);
c) för Färöarnas del: lagtingslagen nr 120 den 23 december 1991 om tillverknings- och importavgift, lagtingslagen nr 121 den 23 december 1991 om tull, lagtingslagen nr 179 den 18 december 1992 om särskild avgift på bränsleolja, lagtingslagen nr 75 den 13 maj 1992 om miljöavgift på smörjolja, lagtingslagen nr 37 den 26 maj 1988 om reseavgift och lagtingslagen nr 11 den 9 april 1968 om avgift vid utlottning;
d) för Grönlands del: avgifter enligt landstingslagen nr 18 den 30 oktober 1992 om import och export av varor, landstingslagen nr 19 den 30 oktober 1992 om importavgifter, landstingslagen nr 7 den 31 oktober 1987 om lotteriavgift, landstingslagen nr 8 den 31 oktober 1987 om stämpelavgift, landstingslagen nr 3 den 17 maj 1990 om avgift på automatspel och landstingslagen nr 20 den 25 oktober 1990 om avgift på räkor;
e) för Islands del: lagen om varuavgift nr 97/1987, lagen om finansiering av väganläggningar nr 3/1987, lagen om nöjesskatt nr 58/1970, lagen om varuavgift på motorfordon, bränslen m.m. nr 29/1993, lagen om alkoholavgift nr 96/1995, lagen om stämpelavgift nr 36/1978, flygplatsavgift enligt lagen nr 31/1987 om luftfartyg och finansiering av luftfartsanläggning, returavgift enligt lagen nr 52/1989 om åtgärder mot miljöföroreningar på grund av engångsemballage för drycker och avgift på tele- och radiokommunikationsdrift enligt lagen nr 147/1996;
f) för Norges del: avgift på brännvin och vin m.m. och avgift på alkohol i essenser m.m. som importeras (lag den 19 juni 1964 nr 1), avgift på öl (lag den 28 juni 1912 nr 4), grundavgift på engångsemballage för drycker, avgift på tobaksvaror, avgift på bensin, autodieselavgift, avgift på båtmotorer, förbrukningsavgift på elektrisk kraft, avgift på mineralolja, avgift på smörjolja m.m., avgift på kol och koks m.m., avgift på choklad och sötsaker m.m., avgift på alkoholfria drycker m.m. (utan kolsyra och med kolsyra), miljöavgift på emballage för drycker, avgift på socker, avgift på flygning av passagerare, avgift på kassetter, avgift på radio- och televisionsmaterial m.m. (lag den 19 maj 1933 nr 11), de motorfordonsavgifter som är nämnda under punkt 3A bokstav f (lag den 19 juni 1959 nr 2), produktionsavgift på elektrisk kraft (lag den 8 januari 1993 nr 3), avgift på honorar till utländska konstnärer m.m. (lag den 5 april 1963 nr 10) och dokumentavgift (lag den 12 december 1975 nr 59); samt
g) för Sveriges del: lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel, lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter, lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1992:1439) om lagerskatt på dieselolja, lagen (1992:1479) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt, lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter, lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (1995:1132) om lagerskatt på dieselolja för förbrukning i vissa motordrivna fordon och lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus.
D Såsom avgifter enligt artikel 2 punkt 1 h) 5) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar:
a) för Danmarks del: arbetsgivarbidrag till dagpenningfonden, jfr 41 § fjärde stycket, samt 11, 13 §§ och 15 § andra stycket lagen nr 262 den 7 juni 1972 om dagpenning vid sjukdom och barnsbörd, bidrag till frivillig försäkring enligt 27 § lagen nr 852 den 20 december 1989 om dagpenning vid sjukdom eller barnsbörd, redarbidrag, jfr 21 § fjärde stycket lagen nr 311 den 9 juni 1971 om offentlig sjukförsäkring, obetalda arbetsgivarbidrag enligt de till den 1 januari 1988 gällande reglerna, jfr 72a § lagen nr 612 den 24 juni 1996 om social pension, försäkringspremier m.m. som en försäkringsskyldig arbetsgivare skall inbetala till särskilt godkänt försäkringsbolag eller försäkringsförbund, jfr 42, 43 och 44 §§ Socialministeriets kungörelse den 25 juni 1987 om arbetsskadeförsäkringslagen, bidrag enligt lagen nr 46 den 7 mars 1964 om arbetsmarknadens tilläggspension, kap. V (ATP), försäkringspremier m.m. som en försäkringsskyldig arbetsgivare skall inbetala till särskilt godkänt försäkringsbolag, jfr 46, 47 och 48 §§ Socialministeriets lagkungörelse nr 789 den 28 augusti 1996 och bidrag enligt lagen nr 448 den 30 juni 1993 om arbetsmarknadsfonder;
b) för Finlands del: avgifter och premier enligt folkpensionslagen (347/1956), sjukförsäkringslagen (364/1963), lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/1963) och lagen om skogsvårdsföreningar (558/1950);
c) för Färöarnas del: lagtingslagen nr 193 den 10 december 1993 om avgift på lönesumma, lagtingslagen nr 87 den 5 juni 1992 om ränteskatt, lagtingslagen nr 15 den 1 februari 1995 om ränteavgift på finansiella tillgångar, lagtingslagen nr 115 den 21 maj 1993 om offentlig sjukförsäkring, lagtingslagen nr 62 den 20 maj 1996 om avgifter vid utmätning för skatt m.m. och lagtingslagen nr 93 den 11 maj 1993 om avgifter i samband med uppbörd av skuld till landskassan;
d) för Grönlands del: försäkringspremie, som en försäkringsskyldig arbetsgivare skall inbetala till erkända försäkringsbolag, jfr 51, 52 och 53 §§ enligt förordningen nr 818 den 11 september 1996 om ikraftträdande av lagen om försäkring mot följder av arbetsskada i Grönland och arbetsgivarbidrag enligt landstingslagen nr 16 den 23 november 1989 om arbetsgivares yrkesutbildningsbidrag (AEB);
e) för Islands del: avgifter enligt lagen om folkförsäkring nr 117/1993, lagen om social försäkringsavgift nr 113/1990, lagen om Industrilånefonden nr 76/1987, industriavgift enligt lagen om industriavgift nr 134/1993, lagen om ansvarsfonden för lön i samband med konkurs nr 53/1993 och marknadsavgift enligt lagen nr 114/1990 om Islands Exportråd;
f) för Norges del: avgifter enligt lagen den 17 juni 1966 om folkförsäkring och lagen den 19 juni 1969 om avgift på investeringar m.m. samt avgift enl. kgl. res. den 17 december 1971 med bestämmelser om överlastavgift; samt
g) för Sveriges del: lagen (1972:435) om överlastavgift, lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m., lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och skattebetalningslagen (1997:483).
E Överenskommelsen tillämpas också på skatter och avgifter av samma eller i huvudsak likartat slag som de som nämns i punkterna A–D, som före undertecknandet av överenskommelsen har påförts eller efter undertecknandet kan komma att påföras vid sidan av eller i stället för ovannämnda skatter och avgifter. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall snarast möjligt meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i respektive lagstiftning.
4.Skyldighet att lämna uppgift enligt artikel 11 i avtalet avser också uppgift om utbetalat periodiskt understöd.
5.Vid framställning om handräckning för indrivning skall fogas, i original eller kopia, det beslut på vilket skatteanspråket grundas eller officiellt utdrag ur restlängd eller annan handling av vilket anspråket framgår.
I framställningen skall anges:
den myndighet som begär handräckningen;
beträffande betalningsskyldig fysisk person: namn, bostadsadress, födelsedata (personnummer) och hemortskommun samt, om möjligt, arbetsplats och vistelseort;
beträffande betalningsskyldig juridisk person: juridisk karaktär, namn och adress;
i förekommande fall, ort i den stat hos vilken indrivningen begärs där betalningsskyldig tillhörig egendom finns samt egendomens beskaffenhet;
anspråkets art och belopp, däri inbegripet upplupen ränta, den tid anspråket avser samt tidpunkt då anspråket helt eller delvis preskriberas enligt den egna statens lagstiftning;
grund för beräkning av ränta eller avgift enligt punkt 2 a) eller b); samt
annan omständighet som kan underlätta eller påskynda indrivning av fordringen.
Motsvarande uppgifter skall lämnas i framställning om handräckning för säkerställande av betalning för fordran på skatt.
6.Framställning om handräckning för indrivning av skatt får göras endast om det sammanlagda betalningsanspråket, däri inte inräknat belopp som avses i punkt 2 a), uppgår till minst 2 500 danska kronor, 1 500 finska mark, 25 000 isländska kronor, 2 500 norska kronor eller 2 500 svenska kronor.
7.Indrivning sker i den avtalsslutande stats myntslag hos vilken indrivning begärs. Vederbörande myndighet i denna stat skall snarast möjligt efter det handräckningsframställningen har inkommit omräkna det belopp framställningen avser till den statens myntslag enligt av centralbanken rekommenderad kurs som gällde den dag då framställningen kom in och skall indrivningen avse det sålunda framräknade beloppet. Vid omräkningen får tillämpas de bestämmelser om avrundning till jämnt belopp som kan gälla enligt lagstiftningen i denna stat.
Om förändring i växelkurs äger rum under indrivningsförfarandet kan den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat i vilken indrivning begärs, efter hörande av centralbanken i denna stat, besluta om den växelkurs som skall tillämpas i ärendet på grund av förändringen.
Utan hinder av föregående bestämmelser i denna punkt kan betalning av det belopp framställningen avser ske i den avtalsslutande stats myntslag som begär indrivning.
För Färöarnas och Grönlands del används som myntslag danska kronor.
8.Belopp, som flutit in på grund av handräckning enligt detta avtal, skall indrivningsmyndigheten snarast möjligt betala in hos centralbanken i den egna staten på ett konto som innehas av centralbanken i den avtalsslutande stat för vars räkning indrivningen skett.
I samband med inbetalningen skall uppgift lämnas om namn och adress på den indrivningsmyndighet som äger uppbära beloppet samt om det skattekrav till vilket beloppet är att hänföra.
Influtet belopp kan även sättas in på postgirokonto som tillhör den indrivningsmyndighet som har begärt handräckningen.
I förekommande fall avräknas rättegångs- och konkurskostnader från influtet belopp (artikel 22 i avtalet).
Med ”indrivningsmyndighet” avses i denna punkt,
för Danmarks del: | Told- og Skattestyrelsen, |
för Finlands del: | skatteverk, distriktstullkammare och fordonsförvaltningscentralen, |
för Färöarnas del: | Färöarnas uppbördskontor, |
för Grönlands del: | Skattedirektoratet, |
för Islands del: | Tulldirektören i Reykjavik |
för Norges del: | Skattefogden i Oslo, och |
för Sveriges del: | kronofogdemyndighet. |
Med ”centralbank” avses i denna punkt,
för Danmarks del: | Danmarks Nationalbank, |
för Finlands del: | Finlands Bank, |
för Färöarnas del: | Färöarnas Landsbank, |
för Grönlands del: | GrönlandsBANKEN, |
för Islands del: | Islands Sedelbank, |
för Norges del: | Norges Bank, och |
för Sveriges del: | Sveriges Riksbank. |
9.Överföring av valuta för skattebetalning från en avtalsslutande stat till annan avtalsslutande stat sker inom ramen för gällande betalningsöverenskommelse mellan dessa stater.
Denna överenskommelse träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på ärenden som har kommit in efter ikraftträdandet till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat till vilken framställningen riktas. Genom denna överenskommelse upphävs överenskommelsen den 19 juni 1991 enligt artikel 20 i avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden.
Denna överenskommelse är utfärdad i åtta exemplar på danska, färöiska, grönländska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet.
Bilaga 2 – Överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt
För att genomföra avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden har följande överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet träffats mellan de behöriga myndigheterna i Danmark, Färöarna, Finland, Island, Norge och Sverige:
I. Inledande bestämmelser
Artikel 1 Skatter som omfattas av överenskommelsen
Denna överenskommelse tillämpas på inkomstskatter som omfattas av avtal mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet (i det följande benämnt ”dubbelbeskattningsavtalet”).
Artikel 2 Definitioner
1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av denna överenskommelse följande uttryck nedan angiven betydelse:
”pension” avser utbetalningar enligt bestämmelserna i artikel 18 i 1996 års dubbelbeskattningsavtal eller motsvarande artikel i annat dubbelbeskattningsavtal som avses i artikel 1;
”skatt” avser slutlig skatt eller preliminär skatt som skall erläggas i avräkning på slutlig skatt. Om endast slutlig skatt eller endast preliminär skatt avses används uttrycket ”slutlig skatt” respektive ”preliminär skatt”, varvid källskatt på inkomst av arbete och pension likställs med såväl ”slutlig skatt” som ”preliminär skatt”;
”hemviststaten” avser den avtalsslutande stat där en person har hemvist;
”arbetsstaten” avser sådan annan avtalsslutande stat än hemviststaten där en person utför arbete som avses i denna överenskommelse;
”den ansökande staten” avser en avtalsslutande stat som till annan avtalsslutande stat gör framställning om överföring av skatt;
”den anmodade staten” avser en avtalsslutande stat som från annan avtalsslutande stat tar emot framställning om överföring av skatt.
2.I denna överenskommelse förstås med att preliminär skatt har erlagts att skatten har betalats eller innehållits genom avdrag från en arbetstagares lön eller från pension.
Detta gäller även i fall då skatten är innehållen och gottskriven den skattskyldige, men inte är inbetald till skattemyndigheten i den anmodade staten.
3.Övriga uttryck, som förekommer i denna överenskommelse och som även förekommer i dubbelbeskattningsavtalet, skall ha den betydelse som uttrycket har enligt nämnda avtal.
4.Då en avtalsslutande stat tillämpar denna överenskommelse vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck, som inte omfattas av punkterna 1–3, ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka överenskommelsen tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.
II. Uppbörd av skatt på arbetsinkomst
Artikel 3 Stat i vilken preliminär skatt kan krävas
1.När en person med hemvist i en avtalsslutande stat har inkomst av arbete som utförs i en annan avtalsslutande stat och hemviststaten finner att arbetet kommer att pågå under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte kommer att överstiga 183 dagar under en tolvmånadersperiod samt att ersättningen betalas av eller för arbetsgivare med hemvist i denna stat, skall preliminär skatt erläggas till hemviststaten. Skattemyndighet i arbetsstaten skall i sådant fall inte kräva preliminär skatt, om det genom skriftligt meddelande från skattemyndighet i hemviststaten visas att avdrag för preliminär skatt sker där. Godtar arbetsstaten hemviststatens bedömning enligt första meningen, kan arbetsstaten underlåta att kräva preliminär skatt även om meddelande enligt andra meningen inte lämnats. Om avdrag för preliminär skatt inte längre görs i hemviststaten, skall skattemyndigheten där, så snart den fått kännedom om detta, underrätta skattemyndigheten i arbetsstaten.
2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om skattemyndighet i hemviststaten finner att utgiven ersättning rätteligen skall belasta fast driftställe eller stadigvarande anordning i arbetsstaten. Görs därför inte längre avdrag för preliminär skatt i hemviststaten, skall skattemyndigheten där snarast underrätta skattemyndigheten i arbetsstaten.
3.Framgår av underrättelse från arbetsgivaren eller på annat sätt att förutsättningar för skatteavdrag i hemviststaten i enlighet med punkt 1 inte längre föreligger eller att sådant avdrag inte görs, kan avdrag för preliminär skatt krävas i arbetsstaten. Skattemyndigheten i arbetsstaten skall innan sådant avdrag sker underrätta skattemyndigheten i hemviststaten om de ändrade förhållandena och att sådan skatt kommer att krävas i arbetsstaten.
Artikel 4 Krav på preliminär skatt i arbetsstaten
1.I fall då ersättningen skall beskattas i arbetsstaten enligt bestämmelserna i artikel 21 punkt 7 i 1996 års dubbelbeskattningsavtal eller motsvarande bestämmelser i annat dubbelbeskattningsavtal som avses i artikel 1, får preliminär skatt krävas i denna stat. Detsamma gäller i fall då ersättning som avses i artikel 3 punkt 1 betalas av eller för arbetsgivare som varken har hemvist i arbetsstaten eller i arbetstagarens hemviststat.
2.Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att preliminär skatt erläggs eller kommer att erläggas i arbetsstaten enligt bestämmelserna i denna artikel, skall denna myndighet underrätta skattemyndigheten i arbetstagarens hemviststat om nämnda förhållande. Sedan sistnämnda skattemyndighet tagit emot sådan underrättelse, skall preliminär skatt inte längre krävas i arbetstagarens hemviststat.
Artikel 5 Uthyrning av arbetskraft
1.Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att fråga är om uthyrning av arbetskraft, kan preliminär skatt tas ut där. Arbetstagare som avses i artikel 3 punkt 1 anses uthyrd när han av någon (uthyrare) ställs till förfogande för att utföra arbete i annans verksamhet i arbetsstaten (uppdragsgivare), förutsatt att uppdragsgivaren har hemvist eller fast driftställe i arbetsstaten och uthyraren inte har ansvar och inte heller står risken för arbetsresultatet.
2.Vid avgörandet av frågan om en arbetstagare skall anses uthyrd, skall göras en samlad bedömning, varvid särskilt beaktas om
den övergripande arbetsledningen åvilar uppdragsgivaren,
arbetet utförs på en arbetsplats som disponeras av uppdragsgivaren och för vilken han har ansvar,
ersättningen till uthyraren beräknas efter den tid som gått åt eller med ledning av annat samband mellan ersättningen och den lön arbetstagaren får,
största delen av arbetsredskap och material ställs till förfogande av uppdragsgivaren, och
uthyraren inte ensidigt bestämmer antalet arbetstagare och de kvalifikationer dessa skall ha.
3.Skattemyndigheten i arbetsstaten skall underrätta skattemyndigheten i hemviststaten om att preliminär skatt betalas i arbetsstaten. Har sådan underrättelse tagits emot, skall hemviststaten inte kräva preliminär skatt på inkomsten.
Artikel 6 Ömsesidig överenskommelse vid tvist om uttagande av preliminär skatt
1.Om skattemyndigheten i en avtalsslutande stat, som enligt bestämmelserna ovan skall avstå från att kräva preliminär skatt, inte godtar beslut av skattemyndighet i annan avtalsslutande stat, skall frågan lösas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i dessa avtalsslutande stater.
2.Om de behöriga myndigheterna inte kommer överens om annat skall, till dess frågan är avgjord, skatt inte krävas i
arbetsstaten, i fall då frågan skall avgöras enligt bestämmelserna i artikel 3,
hemviststaten, i fall då frågan skall avgöras enligt bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 5.
Artikel 7 Gränsgångare
Om dubbelbeskattningsavtalet eller särskild överenskommelse mellan avtalsslutande stater innehåller bestämmelser om beskattning av inkomst som s.k. gränsgångare med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i annan avtalsslutande stat, skall bestämmelserna i artiklarna 3–6 inte tillämpas i fråga om sådan inkomst.
III. Överföring av inkomstskatt
Artikel 8 Allmänt om överföring av skatt
Har skatt på arbetsinkomst, pension eller inkomst av näringsverksamhet erlagts i en avtalsslutande stat kan den erlagda skatten, efter framställning av den behöriga myndigheten i annan avtalsslutande stat, överföras till denna andra stat för att där gottskrivas den skattskyldige som skatt på sådan inkomst.
Artikel 9 Framställning om överföring av skatt på arbetsinkomst eller pension på preliminärskattestadiet
1.Har preliminär skatt erlagts på arbetsinkomst eller pension i annan avtalsslutande stat än den som enligt dubbelbeskattningsavtalet har rätt att kräva slutlig skatt, skall, på framställning av den sistnämnda staten, skatten överföras till denna stat.
2.Framställning enligt punkt 1 skall ha kommit in till behörig myndighet, i Danmark och Färöarna senast den 1 februari, i Norge senast den 1 april och i Finland, Island och Sverige senast den 31 maj under året efter inkomståret.
3.Överföring skall inte ske med högre belopp än det som med hänsyn till den skattskyldiges inkomstförhållanden borde ha erlagts som preliminär skatt på arbetsinkomsten eller pensionen enligt lagstiftningen i den ansökande staten. Inte heller skall högre belopp överföras än det som har erlagts i preliminär skatt på arbetsinkomsten eller pensionen i den anmodade staten. Undantas arbetsinkomst eller pension från beskattning i den anmodade staten, hindrar detta inte överföring av preliminär skatt som enligt vad som var känt vid tidpunkten för uppbörden borde ha erlagts i denna stat.
Artikel 10 Framställning om överföring av skatt inom tre år efter inkomstårets utgång
1.Görs framställning om överföring av skatt inom tre år efter inkomstårets utgång, skall, med de begränsningar som följer av punkt 2, skatt som har erlagts för inkomsten i den anmodade staten överföras till den stat som enligt dubbelbeskattningsavtalet i första hand har rätt att beskatta inkomsten. I fråga om överföring av skatt på arbetsinkomst eller pension gäller detta endast om framställningen görs efter tidpunkt som anges i artikel 9 men inom tre år efter inkomstårets utgång.
2.Den anmodade staten får begränsa överföringen till belopp med vilket den i denna stat erlagda skatten överstiger det på inkomståret belöpande skattekrav som kvarstår sedan inkomsten undantagits från beskattning eller, sedan avräkning medgetts för slutlig skatt på inkomsten i den ansökande staten. Avräkningsbeloppet får dock begränsas till den del av inkomstskatten (beräknad utan avräkning) i den anmodade staten som belöper på den inkomst som får beskattas i den ansökande staten.
Artikel 11 Framställning om överföring av skatt sedan tre år förflutit efter inkomstårets utgång
Görs framställning om överföring av skatt sedan tre år förflutit efter inkomstårets utgång, kan överföring ske enligt bestämmelserna i artikel 10. Överföringsbeloppet får emellertid i sådant fall begränsas även med hänsyn till andra krav som den anmodade staten har på sådana skatter och avgifter som inte belöper på inkomståret. Denna kvittningsrätt är inte begränsad till skatter och avgifter som avses i handräckningsavtalet den 7 december 1989. Den anmodade staten är i stället berättigad att enligt sin egen lagstiftning använda skattebeloppet för kvittning mot varje vid omdebiteringstillfället föreliggande fordran mot den skattskyldige.
Artikel 12 Återbetalning
1.Har preliminär skatt erlagts för samma inkomst i flera avtalsslutande stater, skall den stat, som enligt bestämmelserna i artikel 6 inte skall kräva skatt, återbetala skatten.
2.Uppkommer i en avtalsslutande stat fråga om återbetalning av skatt, skall återbetalningen, om annan avtalsslutande stat har anmält ett anspråk på skatten, anstå i avvaktan på att den sistnämnda staten gör framställning om överföring av skatten inom tid som anges i artikel 9 punkt 2. Om den skattskyldige själv begär återbetalning av skatt, tillämpas punkt 3 i denna artikel.
3.Skall återbetalning av för mycket erlagd skatt ske i en avtalsslutande stat på inkomst förvärvad i annan avtalsslutande stat och har denna andra stat inte framställt krav på överföring av skatt, skall, innan återbetalning sker, denna stat underrättas härom. Har den förstnämnda staten inte inom 30 dagar efter det sådan underrättelse avsänts tagit emot sådant krav på överföring, får återbetalning ske.
Artikel 13 Ränta
Den anmodade staten är inte skyldig att erlägga ränta på skattebelopp som överförs enligt artiklarna 8–11. Den ansökande staten får inte heller kräva ränta på sådant belopp.
IV. Övriga bestämmelser
Artikel 14 Underrättelser och framställningar
1.Underrättelse enligt artiklarna 3–6 skall innehålla uppgift om
arbetstagarens namn och födelsedatum samt adress och beskattningsort i båda staterna,
arbetsgivarens namn och adress i båda staterna, och
tid för vilken preliminär skatt har erlagts.
Finner skattemyndigheten att de uppgifter som lämnats inte är tillräckliga som underlag för beslut om att preliminärskatteavdrag inte skall ske, skall skattemyndigheten i den andra staten omedelbart underrättas om detta.
2.Underrättelser enligt artikel 12 punkt 3 skall innehålla uppgift om
den skattskyldiges namn och födelsedatum/identifikationsnummer samt adress i båda staterna, och
den inkomst och inkomstperiod som återbetalningen avser,
samt i det fall fråga är om arbetsinkomst eller pension
- c)
arbetsgivarens/utbetalarens namn och adress, om möjligt i båda staterna, och
- d)
den skattskyldiges civilstånd.
3.Framställning om överföring av skatt enligt artiklarna 9–11 skall innehålla uppgift om
den skattskyldiges namn och födelsedatum/identifikationsnummer samt adress i den anmodade staten,
inkomst och inkomstperiod som skatten avser, och
belopp, som skall överföras,
samt i det fall fråga är om arbetsinkomst eller pension
- d)
arbetsgivarens/utbetalarens namn och adress, om möjligt i båda staterna.
4.Underrättelse skall såvitt möjligt även innehålla arbetstagarens personnummer i båda staterna samt arbetsgivarens identifikationsnummer i båda staterna.
5.Underrättelser och framställningar enligt denna överenskommelse sänds genom behörig myndighet.
Artikel 15 Närmare tillämpning
De behöriga mydigheterna kan komma överens om den närmare tillämpningen av bestämmelserna i denna överenskommelse.
Artikel 16 Ikraftträdande
Denna överenskommelse träder i kraft den 1 januari 1998. Genom denna överenskommelse upphävs överenskommelsen den 19 juni 1991 om uppbörd och överföring av skatt.
Sedan denna överenskommelse har trätt i kraft, tillämpas dess bestämmelser på ärenden som efter ikraftträdandet har kommit in till den behöriga myndigheten i den anmodade staten.
Denna överenskommelse är utfärdad i sju exemplar på danska, färöiska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet.