Lag (1995:1338) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Argentina

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2.Med skatter på inkomst förstås alla skatter, som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripna skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De skatter på vilka detta avtal tillämpas är:

1. i Argentina

   1. inkomstskatten (impuesto a las ganancias);

   2. minimiskatten på bolagstillgångar (impuesto sobre los activos); och

   3. skatten på fysiska personers tillgångar (impuesto sobre los bienes personales no incorporados al proceso económico);

      (i det följande benämnda ”argentinsk skatt”);

2. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna,

   2. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

   3. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m. fl., och

   4. den kommunala inkomstskatten (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

4.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i punkt 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Argentina eller Sverige, beroende på sammanhanget;

2. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan personsammanslutning;

3. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

4. ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

5. ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

6. ”skatt” åsyftar argentinsk skatt eller svensk skatt, beroende på sammanhanget;

7. ”medborgare” åsyftar:

   1. fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat,

   2. juridisk person, handelsbolag och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

8. ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. i Argentina, ”the Ministry of Economy and Works and Public Services, Secretariat of Public Revenue (el Ministerio de Economfa y Obras y Servicios Publicos, Secretaria de Ingresos Publicos)”,

   2. i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat”

1. person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för bolags bildande eller annan liknande omständighet, uttrycket inbegriper dock inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat;

2. denna stats regering, politiska underavdelning eller lokala myndighet eller sådan regerings, underavdelnings eller myndighets institution eller organ;

3. beträffande handelsbolag och dödsbon inbegriper det angivna uttrycket sådan person endast i den mån dess inkomst är skattepliktig i denna stat på samma sätt som inkomst som förvärvas av person med hemvist där, antingen hos handelsbolaget eller dödsboet eller hos dess delägare.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

2. om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

3. om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

4. om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra frågan och bestämma avtalets tillämplighet på sådan person.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad, och

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utnyttjande av naturtillgångar.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel skall tillhandahållandet av tjänster, däri inbegripet konsulttjänster och tjänster för utforskande verksamhet, om sådan verksamhet bedrivs av företag genom anställda eller annan personal som anlitats av företaget för sådana tjänster, anses utgöra ett fast driftställe när sådan verksamhet pågår inom landet under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger sex månader under en tolvmånadersperiod.

4.Plats & byggnads-, anläggnings-, monterings- eller installationsverksamhet eller verksamhet som består av övervakning i anslutning därtill utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår under en tidrymd som överstiger sex månader.

5.Verksamhet utanför kusten i den andra avtalsslutande staten i samband med utforskandet eller utnyttjandet av havsbottnen och dess underlag samt till havsbottnen och dess underlag hörande naturtillgångar belägna i denna andra stat, liksom fiske bedrivet i denna stats exklusiva ekonomiska zon, skall anses utgöra ett fast driftställe när verksamheterna pågår under en tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 30 dagar under en period av tolv månader.

6.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring eller utställning,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,

6. innehavet av en stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a–e, under förutsättning att hela verksamheten som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

7.Om en person – som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 8 tillämpas – är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat beträffande varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 6 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

8.Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. När sådan representant bedriver sin verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för det företagets räkning, anses han emellertid inte – om det styrks att mellanhavandeoa mellan representanten och företaget skett på villkor som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende parter – såsom sådan oberoende representant som avses i denna punkt.

9.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fest driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fest egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för bearbetandet av eller rätten att bearbeta mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång; skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del därav som är hänförlig till:

1. det fasta driftstället; eller

2. försäljning i denna andra stat av varor av samma eller liknande slag som de som säljs genom det fasta driftstället; eller

3. annan affärsverksamhet i denna andra stat av samma eller liknande slag som den som bedrivs genom det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4.Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom att meddela försäkring eller återförsäkring i egendom belägen i den andra avtalsslutande staten eller för personer som har hemvist i denna andra stat vid försäkringsavtalets ingående, får utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, beskattas i denna andra stat antingen företaget bedriver verksamhet i denna andra stat genom ett fast driftställe beläget där eller inte. Skatten i denna andra stat skall dock i ett sådant fall inte överstiga 2,5 procent av premiens bruttobelopp.

5.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7.Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i försvarande artikel.

1.Inkomst, som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas endast i denna stat.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat som bedriver verksamhet genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då en avtalsslutande stat inraicnar i inkomsten för ett företag i denna stat, och i överensstämmelse därmed beskattar, inkomst som ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats för i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall vid behov överlägga med varandra.

3.Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte vid fall av bedrägeri, uppsåtlig försummelse eller vårdslöshet.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget (med undantag för handelsbolag) som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga:

1. 10 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag), som direkt innehar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital,

2. 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Bestämmelserna i denna punkt berör inte bolagets beskattning för den vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, stiftarandelar eller andra rättigheter som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6.Inget i detta avtal hindrar en avtalsslutande stat att enligt den skattesats som bestäms i intern lagstiftning beskatta inkomst som är hänfÖrlig till ett fast driftställe i denna stat som innehas av ett bolag med hemvist i den andra staten. Den totala skatten som påförs får emellertid inte överstiga summan av den inkomstskatt för bolag som tillämpas på inkomst som förvärvas av inhemska bolag plus den procentsats som anges i punkt 2 a i denna artikel eller sådan lägre procentsats som följer av tillämpningen av punkt 7 i denna artikel, på sådan inkomst efter avdrag för inkomstskatten för bolag.

7.Om Argentina i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning med tredje stat, som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), överenskommer att undanta utdelning som härrör från Argentina från argentinsk skatt på utdelning eller att begränsa den skattesats eller det innehav som anges i punkt 2 a, skall denna skattebefrielse, lägre skattesats eller innehav tillämpas automatiskt som om detta hade forskrivits i punkt 2 a i denna artikel.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 12,5 procent av räntans bruttobelopp.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 skall,

1. ränta som härrör från Argentina undantas från argentinsk skatt om:

   1. mottagaren är svenska staten, dess politiska underavdelning eller lokala myndighet, eller betalaren är argentinska staten, dess politiska underavdelning eller lokala myndighet;

   2. mottagaren är Sveriges riksbank;

   3. mottagaren är SWEDECORP (Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd) eller Swedfund International AB eller annan liknande institution, som de avtalsslutande staternas behöriga myndigheter från tid till annan kommer överens om;

2. ränta som härrör från Sverige skall undantas från svensk skatt om:

   1. mottagaren är argentinska staten, dess politiska underavdelning, lokala myndighet eller om betalaren är svenska staten, dess politiska underavdelning eller lokala myndighet;

   2. mottagaren är ”Banco Central de la República Argentina”, ”Banco de la Nación Argentina” eller ”Banco de la Provincia de Buenos Aires” eller någon liknande institution, som de avtalsslutande staternas behöriga myndigheter från tid till annan kommer överens om;

3. ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten med anledning av ett lån som garanteras av organ som anges i a eller b skall vara undantagen från beskattning i den förstnämnda staten;

4. ränta som härrör från en avtalsslutande stat skall vara undantagen från skatt i denna stat om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten, och räntan betalas med anledning av skuld som uppkommit till följd av försäljning på kredit av maskiner eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning från person med hemvist i denna andra stat utom i fäll då försäljningen sker mellan närstående eller fordran uppkommer mellan närstående personer.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5.Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är denna stat själv, dess politiska underavdelning, lokala myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband med vilken den skuld uppkommit för vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

8.Bestämmelserna i denna artikel är inte tillämpliga om lånet beviljades med huvudsakligt syfte att uppnå fördelarna i denna artikel.

9.Om Argentina i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning med tredje stat, som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), överenskommer att undanta ränta som härstammar från Argentina från argentinsk skatt på ränta eller att sänka den skattesats som anges i punkt 2, skall denna skattebefrielse eller lägre skattesats tillämpas automatiskt som om detta hade föreskrivits i punkt 2 i denna artikel.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte överstiga:

1. 3 procent av royaltyns bruttobelopp om royaltyn avser betalning för nyttjandet av eller rätten att nyttja nyheter;

2. 5 procent av royaltyns bruttobelopp om royaltyn avser betalning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, dramatiskt, musikaliskt eller annat artistiskt verk (royalty på spelfilmer och på arbeten på film eller videoband eller annan form av återgivning för nyttjande i samband med television omfattas dock inte);

3. 10 procent av royaltyns bruttobelopp om royaltyn avser betalning för nyttjande eller rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om eriärenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur innefattande betalningar för lämnandet av tekniskt bistånd; och

4. 15 procent av royaltyns bruttobelopp i övriga fall.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja nyheter, upphovsrätt till litterärt, dramatiskt, musikaliskt eller annat artistiskt verk, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller annan immateriell tillgäng samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning men endast i den mån som nyttjandet eller rätten att nyttja sådan utrustning inbegriper ett överförande av teknologi, eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur och inbegriper betalningar för tekniskt bistånd samt alla slags betalningar för spelfilm och arbeten på film, videoband eller annan form av återgivning för nyttjande i samband med television.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, dess politiska underavdelning, lokala myndighet eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royal ty beloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

7.Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas om den rätt eller egendom för vilken royaltyn utbetalas, avtalats eller bestämts med det huvudsakliga syftet att uppnå fördelarna i denna artikel.

8.Om Argentina i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning med tredje stat, som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), överenskommer att undanta sådan i punkt 2 c angiven royalty som härrör från Argentina från argentinsk skatt på royalty eller att begränsa den skattesats som anges i nämnda punkt skall denna skattebefrielse eller lägre skattesats tillämpas automatiskt som om detta hade föreskrivits i punkt 2 c i denna artikel.

1.Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat eller av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av andelar i kapitalet i ett bolag som har hemvist i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat. Vid överlåtelse från sådant innehav som avses i artikel 10 punkt 2 a, skall dock den sålunda debiterade skatten inte överstiga 10 procent av den beskattningsbara vinsten.

1.Inkomst, som en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat men den sålunda debiterade skatten får inte överstiga 10 procent av bruttoinkomsten om han inte i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat enligt lagstiftningen i denna stat, men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

3.Om Argentina i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning med tredje stat, som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), överenskommer att begränsa beskattningen av sidan i punkt 1 i denna artikel angiven ersättning för självständig yrkesutövning utövad utan en stadigvarande anordning, till en skattesats som är lägre än den föreskrivna i detta avtal, skall denna lägre skattesats (innefattande skattebefrielse) tillämpas automatiskt enligt detta avtal från det datum, när det förstnämnda avtalet börjar tillämpas.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga, och

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsmän, beskattas i denna andra stat.

2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas på inkomst som förvärvas på grund av verksamhet utövad i en avtalsslutande stat av en artist eller idrottsman om besöket i denna stat uteslutande eller huvudsakligen finansierats av allmänna medel i den andra avtalsslutande staten, dess politiska underavdelning eller lokala myndighet. I sådana fall skall inkomsten beskattas i enlighet med artiklarna 7, 14 eller 15.

1.a) Pension härrörande från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten,

  b) ersättning, antingen de utbetalas periodiskt eller inte, enligt socialförsäkringslagstiftningen eller annan i offentlig regi organiserad ordning i en avtalsslutande stat för välfärdsändamål,

  c) livränta härrörande från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i bada avtalsslutande staterna.

2.Med uttrycket ”livränta” förstås i denna artikel ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde (med undantag för utförda tjänster).

1.a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelning eller lokala myndighet till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, politiska underavdelnings eller lokala myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och den fysiska person i fråga har hemvist i denna stat och:

    1.  är medborgare i denna stat, eller

    2.  inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2.Bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 tillämpas på ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelning eller lokala myndighet.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar, beskattas endast i denna stat. Inkomst som härrör från den andra avtalsslutande staten får emellertid även beskattas i denna andra stat.

2.Bestämmelserna i första meningen av punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren sv inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

1.Beträffande Argentina skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

Om en person med hemvist i Argentina förvärvar inkomst som enligt detta avtal får beskattas i Sverige skall Argentina från den argentinska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Sverige för inkomsten. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Sverige.

2.Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

1. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt argentinsk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Argentina, skall Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den argentinska skatt som erlagts för inkomsten.

2. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Argentina får Sverige – vid bestämmandet av svensk progressiv skatt – beakta sådan inkomst.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt a i denna punkt, är utdelning från bolag med hemvist i Argentina till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse från utdelning som erhålles av svenska bolag från dotterbolag utomlands.

4. Vid tillämpningen av punkt 2 a i denna artikel skall den argentinska minimiskatten på bolagstillgångar respektive den argentinska skatten på fysiska personers tillgångar som anges i artikel 2 punkt 3 a 2 och 3 anses utgöra inkomstskatter.

5. Vid tillämpningen av punkt 2 a i denna artikel anses uttrycket ”den argentinska skatt som erlagts” innefatta argentinsk skatt som skulle ha erlagts, men som på grund av tidsbegränsade bestämmelser i argentinsk lagstiftning avsedd att främja ekonomisk utveckling inte erlagts eller erlagts med lägre belopp. Det angivna gäller dock endast för det fall skattebefrielse medgivits eller lägre skatt erlagts i fråga om inkomster som härrör från industriell eller tillverkande verksamhet eller från lantbruk, skogsbruk, fiske eller turism (restaurang- och hotellverksamhet däri inbegripen) samt under förutsättning att verksamheten har bedrivits i Argentina. Vid tillämpningen av punkt 2 c i denna artikel anses en skatt om 15 procent baserad på ett svenskt beskattningsunderlag ha erlagts för sådan verksamhet som anges i föregående mening under där angivna förutsättningar.

6. Vid tillämpningen av punkt 2 a i denna artikel skall argentinsk skatt, som betalas med anledning av att royalty erhållits för nyttjandet av eller rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur inbegripande betalningar för lämnandet av tekniskt bistånd, när denna har använts i sådana verksamheter som omnämns i punkt e under de förutsättningar som där anges, förutom den argentinska skatt som faktiskt erlagts, anses ha erlagts med ytterligare 5 procent, eller om någon sådan skatt inte har debiterats, anses ha erlagts med 5 procent av royaltyns bruttobelopp.

7. Bestämmelserna i punkterna e och f gäller endast i fråga om de tio första åren under vilka detta avtal tillämpas. Denna period kan förlängas genom en ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med hemvist i den egna staten.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2.Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan fä till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra xvtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Om överenskommelse träffas mellan de behöriga myndigheterna skall skatt påföras och återbetalning eller avräkning av skatt medges i enlighet med denna överenskommelse. Överenskommelse som träffats skall genomföras utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning beträffande skatter som omfattas av avtalet, i den min beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och administrativa myndigheter) som fastställer, uppbär eller indriver eller handlägger besvär i fråga om skatter som omfattas av avtalet. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentliga rättegångar eller i domstolsavgöranden.

2.Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

3.Om en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna artikel, skall den andra avtalsslutande staten sträva efter att inhämta de upplysningar som framställningen avser på samma sätt som om det gällde skatt till den egna staten utan hinder av att den vid denna tidpunkt inte behöver informationen. Om behörig myndighet i en avtalsslutande stat särskilt begär det, skall den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten sträva efter att tillhandahålla upplysningar enligt denna artikel i den form som begärts, såsom skriftliga vittnesinlyg och bestyrkta kopior av kompletta originalhandlingar (däri inbegripet bokföringar, dokument, rapporter, protokoll, räkenskaper eller skriftliga handlingar) i samma omfattning som sådana intyg och handlingar kan erhållas enligt lagstiftning och administrativ praxis i denna andra stat beträffande dess egna skatter.

1.Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

2.Utan hinder av artikel 4, skall en fysisk person, som tillhör en avtalsslutande stats beskickning, konsulat eller ständiga representation, vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten eller i tredje stat, vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i den sändande staten om han i den sändande staten är underkastad samma skyldigheter i fråga om skatt på hela sin inkomst som person med hemvist i denna stat.

3.Avtalet tillämpas inte på internationell organisation, dess organ eller tjänstemän och inte heller på person som är medlem av tredje stats eller grupp av staters diplomatiska beskickning, konsulat eller ständiga representation och som vistas i en avtalsslutande stat utan att i någondera avtalsslutande staten vara underkastad samma skyldigheter i fråga om skatt på hela sin inkomst som person med hemvist där.

1.Regeringarna i de avtalsslutande staterna skall underrätta varandra när de konstitutionella åtgärder som krävs för att detta avtal skall träda i kraft har vidtagits.

2.Avtalet träder i kraft trettio dagar efter den dag då den sista av dessa underrättelser enligt punkt 1 tas emot och avtalets bestämmelser tillämpas i båda avtalsslutande staterna:

1. beträffande källskatter, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare;

2. beträffande övriga skatter på inkomst, och för Argentinas del på tillgångar, på skatter som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år under vilket avtalet träder i kraft eller senare.

3.Vid ikraftträdandet av detta avtal skall avtalet mellan Republiken Argentinas regering och Konungariket Sveriges regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet undertecknat den 1962-09-03 och överenskommelse om ömsesidigt fritagande från inkomstskatt av inkomster, härrörande från sjö- och luftfartstrafik ingånget genom utväxling av noter daterade den 20 november 1948 upphöra att gälla. Bestämmelserna i 1962 års avtal och 1948 års överenskommelse skall emellertid fortsätta att gälla till dess bestämmelserna i detta avtal i överensstämmelse med bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel skall tillämpas.