Lag (1993:1398) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Namibia

1.De skatter på vilka detta avtal tillämpas är

1. i Namibia:

   1. inkomstskatten,

   2. aktieägarskatten för utomlands bosatta, och

   3. inkomstskatten på petroleum;

   (i det följande benämnda ”namibisk skatt”);

2. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna,

   2. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

   3. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., och

   4. den kommunala inkomstskatten;

   (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2.Bestämmelserna i detta avtal begränsar inte de avtalsslutande staternas rätt att beskatta vinster som förvärvas av ett mineralföretag med en effektiv skattesats som avviker från den skattesats som tillämpas för andra typer av företag. Med uttrycket ”mineralföretag” åsyftas ett företag som är verksamt inom gruvnäringen.

3.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i punkt 1.1 De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Namibia” åsyftar Republiken Namibia som den definieras i Republiken Namibias konstitution, dvs. ” Namibias territorium skall bestå av hela territoriet som det erkänns av världssamfundet genom Förenta Nationernas organ, inklusive enklaven och hamnen Walvis Bay och öarna utanför Namibias kust”. ”Namibia” innefattar vidare territorialvattnet och den exklusiva ekonomiska zonen och kontinentalsockeln över vilka Namibia utövar suveräna rättigheter, i enlighet med dess interna lagstiftning och folkrättens regler, gällande utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångar, biologiska tillgångar och mineraltillgångar i havet, på havsbottnen eller dennas underlag;

2. ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion;

3. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Namibia eller Sverige, beroende på sammanhanget;

4. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

5. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

6. ”företag i en avtalsslutande stat”2 och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

7. ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

8. ”medborgare” åsyftar:

   1. en fysisk person som är medborgare i en avtalsslutande stat,

   2. juridisk person, handelsbolag och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

9. ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. i Namibia, ”the Permanent Secretary” i finansdepartementet som är den högste verkställande och administrative chefen beträffande namibisk skattelagstiftning eller hans eller hennes befullmäktigade ombud;

   2. i Sverige, finansministern, hans eller hennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat. Dock skall, såvitt avser Namibia, uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” inbegripa varje person som anses bosatt i Namibia enligt den namibiska inkomstskattelagen.

2. Beträffande handelsbolag och dödsbon, inbegriper detta uttryck sådant subjekt endast i den mån skattskyldighet för inkomsten föreligger i denna stat på samma sätt som för inkomst som förvärvas av person med hemvist där, antingen hos handelsbolaget eller dödsboet eller hos dess delägare.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna,3 bestäms hans eller hennes hemvist på följande sätt:

1. Han eller hon anses ha hemvist i den stat där han eller hon har en bostad som stadigvarande står till hans eller hennes förfogande. Om han eller hon har en sådan bostad i båda staterna, anses han eller hon ha hemvist i den stat med vilken hans eller hennes personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

2. om det inte kan avgöras i vilken stat han eller hon har centrum för sina levnadsintressen eller om han eller hon inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans eller hennes förfogande, anses han eller hon ha hemvist i den stat där han eller hon stadigvarande vistas;

3. om han eller hon stadigvarande vistas i båda staterna eller om han eller hon inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han eller hon ha hemvist i den stat där han eller hon är medborgare;

4. om han eller hon är medborgare i båda staterna eller om han eller hon inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad,

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar,

7. installation eller konstruktion som används för utforskning av naturtillgångar under förutsättning att installationen eller konstruktionen varar under en period inte understigande sex månader,

8. lantbruk eller plantage, och

9. lagerbyggnad, om lagerutrymme tillhandahålls andra än företaget.

3.Uttrycket ”fast driftställe” omfattar även plats för byggnads-, anläggnings-, monterings- och installationsverksamhet eller därmed sammanhängande övervakande verksamhet, men endast om verksamheten pågår under en tidrymd som överstiger sex månader.

4.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring eller utställning,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,

6. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5.Om en person (som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 6 tillämpas) är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten beträffande varje verksamhet som denna person bedriver för företaget om

1. han eller hon har och i denna stat regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn;

2. han eller hon inte har sådan fullmakt men ändå regelmässigt i den förstnämnda avtalsslutande staten innehar varulager från vilket han eller hon för företagets räkning regelbundet levererar varor, såvida inte verksamheten är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6.Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. När sådan representant bedriver sin verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för företaget i fråga, anses han eller hon emellertid inte såsom sådan oberoende representant som avses i denna punkt.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom4 samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

5.Om innehav av aktier eller andra rättigheter i ett bolag eller juridisk person berättigar innehavaren att nyttja bolaget, eller den juridiska personen, tillhörig fast egendom belägen i en avtalsslutande stat, får inkomst som innehavaren förvärvar genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan nyttjanderätt beskattas i denna stat. Bestämmelserna i denna punkt skall tillämpas utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 14.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del därav som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Avdrag medges emellertid inte för belopp som det fasta driftstället kan ha betalat till företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt kontor (om inte beloppen utgör ersättning för faktiska utgifter) i form av royalty, avgift eller annan liknande betalning för nyttjandet av patent eller annan rättighet, eller i form av ersättning för särskilda tjänster eller för företagsledning eller – utom i fråga om bankföretag – i form av ränta på kapital utlånat till det fasta driftstället. På samma sätt skall vid bestämmandet av fast driftställes inkomst inte beaktas belopp som det fasta driftstället debiterat företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt kontor (om inte beloppen utgör ersättning för faktiska utgifter) i form av royalty, avgift eller annan liknande betalning för nyttjandet av patent eller annan rättighet, eller i form av ersättning för särskilda tjänster eller företagsledning eller – utom i fråga om bankföretag – i form av ränta på kapital utlånat till företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt kontor.

4.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6.Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga:

1. 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt innehar minst 10 procent av det utdelande bolagets aktiekapital,

2. 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Sådan utdelning skall – utan hinder av bestämmelserna i a) och b) ovan – beskattas endast i den avtalsslutande stat där den som har rätt till utdelningen har hemvist om denne är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som innehar direkt mer än 50 procent av det utbetalande bolagets aktiekapital och om mer än 50 procent av aktiekapitalet i bolaget som har rätt till utdelningen innehas av personer med hemvist i denna avtalsslutande stat.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalats.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6.Om Namibia efter tidpunkten för undertecknandet av detta avtal ingår ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning med en tredje stat, som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, (OECD), vid denna tidpunkt, och i detta avtal överenskommer att undanta utdelning som härrör från Namibia från namibisk skatt på utdelning på mer gynnsamma villkor eller att begränsa skattesatsen eller det krav på visst innehav som anges i punkt 2, tillämpas sådana villkor eller lägre skattesats eller innehav som om det hade föreskrivits i punkt 2.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 skall ränta som anges i punkt 1 beskattas endast i den avtalsslutande stat där mottagaren till räntan har hemvist om

1. räntan betalas till regeringen i en avtalsslutande stat, till centralbanken i en avtalsslutande stat eller till en lokal myndighet i denna stat eller beträffande Namibia en regional myndighet, eller

2. räntan betalas på grund av lån som beviljas eller garanteras av en finansiell institution av offentligrättslig natur med syfte att främja export och utveckling under förutsättning att den beviljade eller garanterade krediten innehåller ett element av subvention, eller

3. räntan betalas av ett företag i den andra avtalsslutande staten med anledning av kreditförsäljning av varor eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning, eller tillhandahållande av tjänster på kredit, utom i fall då försäljningen eller tillhandahållandet sker eller fordran uppkommer mellan närstående personer, eller

4. räntan betalas till en bank.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5.Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, lokal myndighet, eller beträffande Namibia en regional myndighet, eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han eller hon har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband med vilken den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

8.Om Namibia efter tidpunkten för undertecknandet av detta avtal ingår ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning med en tredje stat, som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, (OECD), vid denna tidpunkt, och i avtalet överenskommer att undanta ränta som härrör från Namibia från namibisk skatt på ränta på mer gynnsamma villkor eller att begränsa skattesatsen som anges i punkt 2, tillämpas sådana villkor eller lägre skattesats som om det hade föreskrivits i punkt 2.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte överstiga 15 procent av royaltyns bruttobelopp. Om royaltyn betalas på grund av patent, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell eller vetenskaplig natur, får skatten, utan hinder av föregående mening, inte överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och film eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning som innefattar överföring av tekniskt kunnande eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är staten själv, lokal myndighet, eller beträffande Namibia regional myndighet, eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han eller hon har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

7.Om Namibia efter tidpunkten för undertecknandet av detta avtal ingår ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning med en tredje stat, som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, (OECD), vid denna tidpunkt, och i avtalet överenskommer att undanta royalty som härrör från Namibia från namibisk skatt på royalty eller att begränsa skattesatsen som anges i punkt 2, tillämpas sådant undantagande eller lägre skattesats som om det hade föreskrivits i punkt 2.

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 65 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, eller på grund av överlåtelse av andelar i ett bolag vars tillgångar huvudsakligen består av sådana tillgångar, får beskattas i denna andra stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

1. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

2. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas beträffande vinst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4.Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1_3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

5.Vinst på grund av avyttring av andelar eller andra rättigheter i ett bolag med hemvist i en av de avtalsslutande staterna som förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist i denna stat och fått hemvist i den andra avtalsslutande staten får – utan hinder av bestämmelserna i punkt 4 – beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten om avyttringen av andelarna eller rättigheterna inträffar vid något tillfälle under de fem år som följer närmast efter det att personen upphört att ha hemvist i den förstnämnda staten.

1.Inkomst, som en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får också beskattas i den andra avtalsslutande staten om

1. den fysiska personen i denna andra avtalsslutande stat har en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans eller hennes förfogande för att utöva verksamheten, men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning, eller

2. den fysiska personen vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, men endast så stor del av den som är hänförlig till utövandet av verksamhet i denna stat.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på ett luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsutövare, beskattas i denna andra stat.

2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsutövare utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsutövaren utövar verksamheten.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inkomst, som artist eller idrottsutövare i denna egenskap förvärvar genom sin personliga verksamhet, undantas från skatt i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas om detta sker inom ramen för ett besök som till väsentlig del finansieras av den andra avtalsslutande staten, lokal myndighet, eller beträffande Namibia regional myndighet, eller annan offentligrättslig institution i denna andra stat.

1.Om inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder annat får pension och annan liknande ersättning, utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen och livränta, vilka härrör från en avtalslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten. Om pension eller livränta eller del därav, har finansierats genom avdrag från beskattningsbar inkomst i Namibia, skall emellertid sådan pension, livränta eller del beskattas endast i Namibia.

2.Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

1.a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter eller beträffande Namibia en regional myndighet till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats eller dess myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna andra stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och

    1. är medborgare i denna stat, eller

    2. inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2.a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter eller beträffande Namibia en regional myndighet till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats eller dess myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter eller beträffande Namibia en regional myndighet.

1.Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelsen i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han eller hon erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2.Såvitt avser bidrag och stipendier som inte omfattas av bestämmelserna i punkt 1, skall en student eller affärspraktikant som avses i nämnda punkt vara berättigad till samma befrielse, lättnader och förmåner vid beskattningen som gäller för en person med hemvist i den avtalsslutande stat som han eller hon vistas i. Denna punkt är endast tillämplig om studenten eller affärspraktikanten stannar i mer än sex månader i den staten.

1.Ersättning för tekniska tjänster, som härrör från en avtalsslutande stat och som förvärvas av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Ersättning för tekniska tjänster får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör enligt lagstiftningen i denna stat, men om ersättningen för sådana tekniska tjänster förvärvas av en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som är skattskyldig för ersättningen i denna stat, får skatten i den avtalsslutande stat varifrån ersättningen härrör inte överstiga 15 procent av ersättningens bruttobelopp.

3.Med uttrycket ”ersättning för tekniska tjänster” förstås i denna artikel varje slag av ersättning som betalas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat till person, som inte är anställd hos utbetalaren, för tjänster av administrativ, teknisk, företagsledande eller rådgivande natur som inte utförts i denna stat.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel tillämpas inte, om mottagaren av ersättningen för tekniska tjänster har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken ersättningen härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt ersättningen för dessa tjänster äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Ersättning för tekniska tjänster anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är staten själv, lokal myndighet, eller beträffande Namibia regional myndighet, eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar ersättningen, antingen han eller hon har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala ersättningen uppkommit, och denna ersättning belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses ersättningen härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren av ersättningen för tekniska tjänster eller mellan dem båda och annan person ersättningsbeloppet överstiger – oavsett anledningen – det belopp som skulle ha överenskommits mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

7.Om Namibia efter tidpunkten för undertecknandet av detta avtal ingår ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning med en tredje stat, som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, (OECD), vid denna tidpunkt, och i avtalet överenskommer att undanta ersättning för tekniska tjänster från namibisk skatt på sådana tjänster eller att begränsa skattesatsen som anges i punkt 2, tillämpas sådant undantagande eller lägre skattesats som om det hade föreskrivits i punkt 2.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

3.Inkomst som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från den andra avtalsslutande staten, får – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – beskattas i denna andra stat.

1.Beträffande Namibia skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

I enlighet med namibisk lagstiftning angående avräkning från namibisk skatt av skatt som utgår i annat land än Namibia, avräknas svensk skatt på vinst eller inkomst som beskattas i Sverige antingen direkt eller genom skatteavdrag enligt svensk lagstiftning och enligt bestämmelserna i detta avtal, från namibisk skatt på samma vinst eller inkomst som den svenska skatten beräknats.

2.Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

1. Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt namibisk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Namibia, skall Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i Namibia för inkomsten.

2. Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal, beskattas endast i Namibia, får Sverige vid fastställandet av skattesatsen för svensk progressiv skatt beakta den inkomst som skall beskattas endast i Namibia.

3. Utan hinder av bestämmelserna i a) ovan är utdelning från bolag med hemvist i Namibia till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt i den mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning, om båda bolagen hade varit svenska. Sådan skattebefrielse medges dock endast om

   1. den vinst av vilken utdelningen betalas underkastats antingen den normala bolagsskatten i Namibia eller, i Namibia eller någon annanstans, en inkomstskatt jämförlig med den svenska skatt som skulle ha utgått om vinsten hade förvärvats av ett svenskt bolag, eller

   2. utdelningen, utöver sådan utdelning som avses i 1), utgörs av inkomst som hade varit skattebefriad i Sverige om den hade förvärvats direkt av bolaget med hemvist i Sverige.

4. Vid tillämpningen av a) och c) i denna punkt anses ”den skatt som erlagts i Namibia” och ”den normala bolagsskatten i Namibia” innefatta namibisk skatt som skulle ha erlagts om inte befrielse från eller nedsättning av skatt medgivits enligt bestämmelser om skattelättnader i ”the Namibian Foreign Investment Act”, så vitt de var i kraft vid, och inte har ändrats sedan, tidpunkten för undertecknandet av detta avtal, eller ändrats endast i mindre betydelsefulla hänseenden utan att deras allmänna innebörd påverkats eller andra bestämmelser som senare kan komma att införas vilka medger befrielse från eller nedsättning av skatt och som enligt överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna är av huvudsakligen likartat slag, om de inte därefter ändrats eller ändrats endast i mindre betydelsefulla hänseenden utan att deras allmänna innebörd påverkats.

5. Bestämmelserna i d) i denna punkt gäller under de tio första åren under vilket (vilka; RSV:s anm.) detta avtal tillämpas men de behöriga myndigheterna kan överlägga med varandra för att bestämma om dessa bestämmelser skall tillämpas efter denna tidsperiods utgång.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.6 Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.7

5.Ingenting i denna artikel anses medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge fysisk person som saknar hemvist i denna stat sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning som medges fysisk person som har sådan hemvist.

6.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom eller henne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han eller hon, utan att detta påverkar hans eller hennes rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han eller hon har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han eller hon är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2.Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning, särskilt för att förhindra skattebrott eller skatteflykt, i fråga om skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och administrativa myndigheter) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentliga rättegångar eller i domstolsavgöranden.

2.Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

1.Om Sveriges rätt att beskatta inkomst är begränsad enligt bestämmelserna i artiklarna 6 till 22 och inkomsten enligt namibisk skattelagstiftning är att anse som inkomst från utländsk källa och därför undantagen från namibisk skatt, får Sverige ändå beskatta inkomsten som om detta avtal inte fanns.

2.Om Namibias rätt att beskatta inkomst från namibisk källa eller som är att anse som namibisk källa är begränsad enligt bestämmelserna i artiklarna 6 till 22 och inkomsten enligt svensk skattelagstiftning inte beskattas i Sverige, får Namibia ändå beskatta inkomsten som om detta avtal inte fanns.

1.Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

2.Avtalet träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas på inkomst som förvärvas den 1 januari det år som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare.