Lag (1992:17) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Nederländerna

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2.Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller på förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är särskilt:

1. i Sverige:

   • den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna,

   • bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar,

   • den statliga fastighetsskatten,

   • den kommunala inkomstskatten, samt

   • den statliga förmögenhetsskatten

   (i det följande benämnd ”svensk skatt”);

2. i Nederländerna:

   • inkomstskatten (de inkomstenbelasting),

   • löneskatten (de loonbelasting),

   • bolagsskatten (de vennootsschapsbelasting), däri inbegripet statens andel i nettovinsten från exploatering av naturtillgångar, påförd i enlighet med 1810 års gruvlag (Mijnwet 1810) i fråga om koncessioner utfärdade fr.o.m. år 1967 eller i enlighet med 1965 års nederländska lag om kontinetalsockeln (Mijnwet Continentaal Plat 1965),

   • utdelningsskatten (de dividendbelasting), samt

   • förmögenhetsskatten (de vermogensbelasting)

   (i det följande benämnd ”nederländsk skatt”).

4.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk bemärkelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige – i överensstämmelse med folkrättens regler – äger utöva suveräna rättigheter eller jurisdiktion,

2. ”Nederländerna” åsyftar den del av Konungariket Nederländerna som är belägen i Europa inklusive den del av havsbottnen och dennas underlag under Nordsjön, i den mån detta område, i överensstämmelse med folkrättens regler, i nederländsk lagstiftning betecknas eller senare kommer att betecknas som ett område inom vilket Nederländerna äger utöva suveräna rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångar på havsbottnen eller dennas underlag,

3. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sverige eller Nederländerna beroende på sammanhanget, de ”avtalsslutande staterna” åsyftar Sverige och Nederländerna,

4. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning,

5. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas som juridisk person;

6. ”företag i en avtalsslutande stat”1 och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten,

7. ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten,

8. ”medborgare” åsyftar

   1. fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat,

   2. juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat,

9. ”behörig myndighet” åsyftar

   1. i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet i frågor rörande avtalet,

   2. i Nederländerna, finansministern eller dennes vederbörligen befullmäktigade ombud.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna2, bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

2. om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

3. om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

4. om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad, och

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3.Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,

6. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a) – e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5.Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6.Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6.Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. I fall då denna stat på grund av sin lagstiftning inte kan beskatta inkomsten i sin helhet, skall inkomsten beskattas endast i den avtalsslutande stat i vilken företaget har hemvist.

2.Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där skeppets redare har hemvist.

3.Beträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) tillämpas bestämmelserna i punkt 1 endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System.

4.Vid tillämpningen av denna artikel innefattas i inkomst, som förvärvas genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, inkomst som förvärvas genom uthyrning av obemannade skepp eller luftfartyg i internationell trafik, om sådan uthyrningsinkomst sammanhänger med sådan inkomst som avses i punkt 1.

5.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed. Det råder emellertid enighet om att det förhållandet att företag med intressegemenskap har ingått avtal, såsom avtal om kostnadsfördelning eller allmänna serviceavtal, avseende eller baserade på fördelningen av kostnaderna för företagsledning, allmän administration, teknik, forskning och utveckling samt kommersiella och andra liknande kostnader, inte i sig utgör en sådan förutsättning som avses i föregående mening.

2.I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den andra staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får även beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen, får skatten inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp. Om emellertid den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt innehar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital skall utdelningen vara undantagen från beskattning i den avtalsslutande stat i vilken det bolag som betalar utdelningen har hemvist.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter med rätt till andel i vinst, samt inkomst av fordringar som medför rätt till andel i vinst och inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och inte heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till räntan.

2.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte, men som inte medför rätt till andel i gäldenärens vinst. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådana fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn.

2.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm samt film eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådana fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3.Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. I fall då denna stat på grund av sin lagstiftning inte kan beskatta vinsten i sin helhet, skall vinsten endast beskattas i den avtalsslutande stat i vilken överlåtaren har hemvist.

Beträffande vinst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System tillämpas bestämmelserna i denna punkt endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport, den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System.

4.Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1, 2 och 3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

5.Bestämmelserna i punkt 4 berör inte de avtalsslutande staternas rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta sådan vinst genom överlåtelse av andelar i bolag, vars kapital helt eller delvis är fördelat på andelar och som enligt lagstiftningen i den staten äger hemvist där, som förvärvas av en fysisk person som har hemvist i den andra staten och som har haft hemvist i den förstnämnda staten under loppet av de senaste fem åren före överlåtelsen av andelarna. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas även på vinst på grund av överlåtelse av andra rättigheter i sådant bolag, som vid realisationsvinstbeskattningen enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten behandlas på samma sätt som vinst på grund av överlåtelse av andelar.

1.Inkomst, som en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat, men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten endast i den förstnämnda staten, om:

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik, endast i denna stat.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

1.Om inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, samt livränta, endast i denna stat.

2.Om emellertid sådan ersättning inte är av periodisk natur och den betalas med anledning av tidigare anställning som utövats i den andra avtalsslutande staten eller när i stället för rätten till livränta ett engångsbelopp utbetalas får denna ersättning eller detta engångsbelopp beskattas i den avtalsslutande stat från vilken ersättningen eller engångsbeloppet härrör.

3.Pension och annan ersättning som betalas enligt socialförsäkringssystemet i en avtalsslutande stat till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i den förstnämnda staten.

4.Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

1. Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, får beskattas i denna stat.

2. Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna andra stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och

   1. är medborgare i denna stat, eller

   2. inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

1. Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, får beskattas i denna stat.

2. Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.Ersättning som en professor eller en lärare, vilken har hemvist i en avtalsslutande stat och som på inbjudan av ett universitet, högskola, skola eller annan godkänd undervisningsanstalt vistas i den andra avtalsslutande staten för att bedriva undervisning eller vetenskaplig forskning under en period om högst två år, uppbär för sådan undervisning eller forskning beskattas endast i den förstnämnda staten.

2.Denna artikel tillämpas inte beträffande inkomst av forskning om forskningen sker inte i allmänt intresse, utan företrädesvis för att gagna viss person eller vissa personers privata intressen.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

1.Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3.Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp och luftfartyg beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. I fall då denna stat på grund av sin lagstiftning inte kan beskatta sådan förmögenhet i sin helhet, skall förmögenheten beskattas endast i den avtalsslutande stat i vilken företaget har hemvist. Beträffande denna punkt skall bestämmelserna i artikel 8 punkt 2 tillämpas.

4.Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat.

1.Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas enligt följande:

1. Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt nederländsk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Nederländerna, skall Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning om avräkning av utländsk skatt (såsom de kan komma att ändras från tid till annan utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i Nederländerna för inkomsten.

2. Om person med hemvist i Sverige innehar förmögenhet som enligt nederländsk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Nederländerna, skall Sverige från denna persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Nederländerna för sådan förmögenhet. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den svenska förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den förmögenhet som får beskattas i Nederländerna.

3. Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i artikel 18 punkt 3 eller artikel 19 får beskattas i Nederländerna skall Sverige, utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt, undanta sådan inkomst från beskattning.

4. Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är utdelning från bolag med hemvist i Nederländerna till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt i den mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning, om båda bolagen hade varit svenska. Sådan skattebefrielse medges dock endast om

   1. den vinst av vilken utdelningen betalas har, i Nederländerna eller annorstädes, underkastats en beskattning som motsvarar minst 15 procent av nettovinsten beräknad i enlighet med svensk lag, eller

   2. denna utdelning utgörs av inkomst eller realisationsvinst som hade varit skattebefriad i Sverige om den hade förvärvats direkt av bolaget med hemvist i Sverige, eller

   3. denna utdelning utgörs av realisationsvinst på grund av överlåtelse av aktier i ett bolag till den del tillgångarna i detta bolag, om dessa i stället överlåtits, hade resulterat i en realisationsvinst som, om den hade förvärvats direkt av det svenska bolaget hade varit undantagen från beskattning i Sverige, eller

   4. denna utdelning utgörs av realisationsvinst på grund av överlåtelse av aktier i ett bolag med hemvist i Nederländerna, till den del tillgångarna i detta bolag inte direkt eller indirekt utgörs av ett fast driftställe eller fast egendom i en tredje stat, eller av aktier i ett bolag med hemvist i en tredje stat och till den del vinstmedel i bolaget med hemvist i Nederländerna inte utgörs av inkomst eller realisationsvinst hänförlig till sådana tillgångar.

   I fall då utdelning – som skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning om båda bolagen hade varit svenska – inte uppfyller villkoren för skattebefrielse i Sverige, skall Sverige emellertid – utöver den avräkning från skatt som anges i a i denna punkt – från skatten på utdelningen avräkna ett belopp motsvarande 10 procent av utdelningens bruttobelopp.

5. Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt c) i denna punkt skall undantas från svensk skatt eller som skall beskattas endast i Nederländerna enligt artikel 8 punkt 1, får Sverige – vid bestämmandet av skattesatsen för svensk progressiv skatt – beakta den inkomst som skall undantas från svensk skatt respektive som skall beskattas endast i Nederländerna.

2.Nederländerna får vid uttagande av skatt på personer, som har hemvist där, i det beskattningsunderlag på vilket sådana skatter tas ut inräkna inkomst eller förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige.

3.Om emellertid person med hemvist i Nederländerna förvärvar inkomst eller innehar förmögenhetstillgång som enligt artikel 6, artikel 7, artikel 10 punkt 4, artikel 11 punkt 3, artikel 12 punkt 3, artikel 13 punkterna 1 och 2, artikel 14, artikel 15 punkt 1, artikel 18 punkt 3, artikel 19 punkt 1 a och punkt 2 a och artikel 23 punkterna 1 och 2 i detta avtal får beskattas i Sverige och har inräknats i det i punkt 2 angivna beskattningsunderlaget, skall Nederländerna undanta denna inkomst eller förmögenhetstillgång från skatt genom att medge nedsättning av den nederländska skatten. Denna nedsättning skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i nederländsk lagstiftning om undvikande av dubbelbeskattning. På grund härav skall nu angiven inkomst eller förmögenhetstillgång anses ingå i det sammanlagda beloppet av inkomst eller förmögenhet som enligt dessa bestämmelser är undantaget från nederländsk skatt.

4.Nederländerna skall vidare medge avräkning från den sålunda beräknade nederländska skatten på inkomst som enligt artikel 10 punkt 2, artikel 13 punkt 5, artikel 16, artikel 17 och artikel 18 punkt 2 i detta avtal får beskattas i Sverige till den del dessa inkomster har inräknats i det i punkt 2 angivna beskattningsunderlaget. Avräkningsbeloppet skall motsvara den i Sverige erlagda skatten på dessa inkomster, men skall inte överstiga det belopp med vilket nedsättning skulle ha medgetts om de på detta sätt inräknade inkomsterna hade varit de enda inkomster som enligt bestämmelserna i nederländsk lagstiftning om undvikande av dubbelbeskattning var undantagna från nederländsk skatt.

1.Bestämmelserna i denna artikel tillämpas utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal. Denna artikel tillämpas emellertid inte då en person bedriver verksamhet utanför kusten som för honom utgör ett fast driftställe enligt bestämmelserna i artikel 5 eller en stadigvarande anordning enligt bestämmelserna i artikel 14.

2.Med uttrycket ”verksamhet utanför kusten” avses i denna artikel verksamhet vilken bedrivs utanför en av staternas kust i samband med utforskandet eller utnyttjandet av havsbottnen och dess underlag samt dessas naturtillgångar.

3.Företag i en avtalsslutande stat som bedriver verksamhet utanför kusten i den andra avtalsslutande staten anses – om inte bestämmelserna i punkt 4 i denna artikel föranleder annat – med avseende på dessa verksamheter bedriva rörelse i denna andra stat från där beläget fast driftställe, såvida inte den ifrågavarande verksamheten utanför kusten bedrivs i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 30 dagar under en tolvmånadersperiod. Vid tillämpningen av denna punkt gäller följande.

1. I fall då företag, som bedriver verksamhet utanför kusten i den andra avtalsslutande staten, har intressegemenskap med ett annat företag och detta andra företag fortsätter, inom ramen för samma projekt, samma verksamhet utanför kusten som bedrivs eller bedrevs av det förstnämnda företaget och de förutnämnda verksamheterna som de båda företagen bedrivit sammanräknat överstiger en tidrymd av 30 dagar, skall båda företagen anses ha bedrivit verksamhet under en tidrymd som överstiger 30 dagar under en tolvmånadersperiod.

2. Ett företag anses ha intressegemenskap med ett annat företag om det ena företaget direkt eller indirekt äger minst en tredjedel av det andra företagets kapital eller om en person direkt eller indirekt äger minst en tredjedel i båda företagens kapital.

4.Vid tillämpningen av punkt 3 i denna artikel anses uttrycket ”verksamhet utanför kusten” emellertid inte innefatta:

1. en eller flera av de kombinationer av verksamheter som anges i artikel 5 punkt 4,

2. bogsering eller assistans vid ankring som utförs med skepp vilka huvudsakligen är konstruerade för detta ändamål och annan verksamhet som utförs med sådana skepp,

3. transport av utrustning eller personal med skepp eller luftfartyg i internationell trafik.

5.Person med hemvist i en avtalsslutande stat som utanför den andra statens kust bedriver verksamhet som är att hänföra till fritt yrke eller annan verksamhet av självständig natur, anses bedriva verksamheten från en stadigvarande anordning i denna andra stat om den ifrågavarande verksamheten utanför kusten pågår under en sammanhängande tidrymd av 30 dagar eller mer.

6.Lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av anställning som har samband med verksamhet utanför kusten som bedrivs från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten får, till den del som arbetet utförs utanför kusten i denna andra stat, beskattas i denna andra stat.

7.I fall då skriftligt bevis företetts att skatt har erlagts i Sverige för de inkomster som enligt artikel 7 och artikel 14, jämförda med punkt 3 respektive punkt 5 i denna artikel, samt enligt punkt 6 i denna artikel, får beskattas i Sverige, skall Nederländerna medge nedsättning av sin skatt. Denna nedsättning skall beräknas i enlighet med de bestämmelser som anges i artikel 24 punkt 3.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.Beskattningen av ett fast driftställe som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 4 eller artikel 12 punkt 4 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5.Avgifter, som betalas av eller för en fysisk person som har hemvist i en avtalsslutande stat men som inte är medborgare i denna stat, till en pensionsplan som erkänts för beskattningsändamål i den andra avtalsslutande staten, behandlas vid beskattningen i den förstnämnda staten på samma sätt som avgifter vilka betalats till en pensionsplan som erkänts för beskattningsändamål i den förstnämnda staten, under förutsättning att

1. sådan fysisk person omfattades av en sådan pensionsplan innan han fick hemvist i den förstnämnda staten; och

2. den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten finner att pensionsplanen motsvarar en pensionsplan som erkänts för beskattningsändamål i denna stat.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan genom ömsesidig överenskommelse föreskriva närmare villkor för tillämpningen av denna bestämmelse.

Vid tillämpningen av denna punkt anses uttrycket ”pensionsplan” innefatta pensionsplan som inrättats inom ramen för ett allmänt socialförsäkringssystem.

6.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 26 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2.Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

5.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa ömsesidig överenskommelse om sättet att genomföra de begränsningar som anges i artiklarna 10, 11 och 12.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentliga rättegångar eller i domstolsavgöranden.

2.Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftningen eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

1.De avtalsslutande staterna förbinder sig att lämna varandra handräckning och bistånd för indrivning i enlighet med respektive stats lagstiftning eller administrativa praxis av skatter på vilka detta avtal skall tillämpas samt av de förhöjda belopp, tilläggsavgifter, förfallna betalningar, räntor och kostnader som hänför sig till nämnda skatter.

2.Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten driva in den förstnämnda statens skattefordringar i enlighet med lagstiftning och administrativ praxis rörande indrivning av dess egna skattefordringar. Sådana fordringar åtnjuter emellertid inte någon förmånsrätt i den anmodade staten och kan inte drivas in genom att gäldenären fängslas för sin fordran. Den anmodade staten är inte skyldig att vidta några exekutiva åtgärder som inte finns att tillgå enligt den ansökande statens lagstiftning.

3.Bestämmelserna i punkt 2 gäller endast sådan skattefordran beträffande vilken det finns en i den ansökande staten giltig verkställighetstitel och, såvida inte de behöriga myndigheterna kommit överens om annat, som inte är tvistig. Om emellertid fordran uppkommit på grund av skattskyldighet för tid under vilken en person varit inskränkt skattskyldig i den ansökande staten skall punkt 2 endast tillämpas, såvida inte de behöriga myndigheterna kommit överens om annat, om fordran inte längre kan överklagas.

4.Skyldigheten att ge handräckning vid indrivning av skattefordran som avser avliden person eller dennes dödsbo är begränsad till dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägares andel i dödsboet och värdet av till dödsbodelägare utskiftad egendom, beroende på om indrivningen av fordran skall riktas mot dödsboet eller mot dess delägare.

5.Den anmodade staten är inte skyldig att efterkomma en framställning:

1. om den ansökande staten inte prövat alla de möjligheter som står till dess förfogande inom dess territorium, utom i fall då vidtagandet av sådana åtgärder skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter,

2. om och i den mån den anser att skattefordran strider mot bestämmelserna i detta avtal eller något annat avtal i vilket båda de avtalsslutande staterna är parter.

6.Till framställning om handräckning för indrivning av en skattefordran skall fogas:

1. en försäkran att skattefordran gäller skatt som omfattas av avtalet och att villkoren i punkt 3 är uppfyllda,

2. en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln,

3. de övriga handlingar som behövs för indrivning,

4. vid behov, en bevittnad kopia till bekräftande av varje besläktat beslut som härrör från ett administrativt organ eller en domstol.

7.Den ansökande staten skall ange storleken på den skattefordran som skall drivas in såväl i den ansökande som i den anmodade statens valuta. Därvid skall den senast noterade säljkursen på den mest representativa valutamarknaden eller – marknaderna i den ansökande staten användas. Varje belopp som drivs in av den anmodade staten skall överföras till den ansökande staten i den anmodade statens valuta. Överföringen skall ske inom en månad efter det att indrivningen ägt rum.

8.Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten, om och i den mån detta är möjligt enligt lagstiftning och administrativ praxis i den anmodade staten, vidta åtgärder för att säkerställa indrivning av skatt, även om en skattefordran har överklagats eller om ingen verkställighetstitel ännu föreligger.

9.En verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten skall, vid behov och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den anmodade staten, snarast möjligt efter det att framställningen har inkommit godkännas, erkännas, kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den anmodade staten.

10.I frågor som gäller tidsfrist efter vilken skattefordran inte kan verkställas skall den ansökande statens lagstiftning tillämpas. Framställning om handräckning skall innehålla detaljerade uppgifter om sådan tidsfrist.

11.Indrivningsåtgärder, som vidtagits av den anmodade staten efter framställning om handräckning och som enligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter tidsfrist som avses i punkt 10, skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den ansökande staten. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten i de fall sådana åtgärder vidtas.

12.Den anmodade staten får efter att först ha underrättat den ansökande staten därom, bevilja anstånd med betalningen eller medge att denna sker genom delbetalningar, när detta är tillåtet under liknande omständigheter enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten.

13.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom gemensam överenskommelse föreskriva regler beträffande minsta belopp på skattefordringar som en framställning om handräckning får avse.

14.De avtalsslutande staterna skall ömsesidigt avstå från varje ersättning för kostnader som uppkommit vid handräckning och bistånd som staterna lämnat varandra vid tillämpningen av detta avtal. Den ansökande staten skall i alla händelser förbli ansvarig i förhållande till den anmodade staten i fråga om de ekonomiska konsekvenserna av indrivningsåtgärder vilka befunnits vara obefogade med hänsyn till den verkliga skattefordrans storlek eller verkställighetstitelns giltighet i den ansökande staten.

1.Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

2.Vid tillämpningen av avtalet skall en fysisk person som är medlem av en avtalsslutande stats diplomatisk beskickning eller konsulat, vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten eller i en tredje stat, och som är medborgare i den sändande staten, anses ha hemvist i den sändande staten, om han där är underkastad samma skyldigheter i fråga om skatter på inkomst och på förmögenhet som person med hemvist i denna stat.

3.Avtalet tillämpas inte på internationell organisation, dess organ eller tjänstemän och inte heller på person, som är medlem av en tredje stats diplomatiska beskickning eller konsulat, och som befinner sig i en avtalsslutande stat om de inte där är underkastade samma skyldigheter vad avser skatter på inkomst och på förmögenhet som person med hemvist i denna stat.

1.Detta avtal kan antingen i sin helhet eller med erforderliga ändringar utvidgas till en av eller båda staterna Aruba och Nederländska Antillerna, under förutsättning att staten i fråga tar ut skatter av i huvudsak likartat slag som de på vilka avtalet tillämpas. Sådan utvidgning gäller från den dag och med de ändringar och villkor, häri inbegripet villkor om upphörande, som anges och överenskommas i notväxling på diplomatisk väg.

2.Om inte annat överenskommits medför en uppsägning av avtalet inte samtidigt en uppsägning av sådan utvidgning av avtalet till att omfatta annan stat som skett med stöd av denna artikel.

1.Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter den senaste dagen då respektive regeringar skriftligen meddelat varandra att erforderliga konstitutionella åtgärder vidtagits i respektive stat och dess bestämmelser tillämpas på beskattningsår eller beskattningsperioder som börjar den 1 januari året närmast efter det kalenderår då avtalet träder i kraft eller senare.

2.Avtalet mellan Konungariket Sverige och Konungariket Nederländerna för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, med tillhörande protokoll, undertecknade i Haag den 12 mars 1968, skall upphöra att gälla med ikraftträdandet av förevarande avtal. Bestämmelserna i 1968 års avtal skall emellertid tillämpas intill dess bestämmelserna i förevarande avtal, i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel, blir tillämpliga.

I. Till artikel 3 punkt 1 b)

Avtalet förutsätter att uttrycket ”Nederländerna” skall inkludera den exklusiva ekonomiska zon inom vilken Nederländerna får utöva suveräna rättigheter i enlighet med internationell rätt, om Nederländerna enligt nederländsk lagstiftning designerar en sådan zon och där utövar sin beskattningsrätt.

II. Till artikel 3 punkt 1 g)

Transport av utrustning eller personal mellan en avtalsslutande stat och en plats där verksamhet bedrivs utanför denna stats kust eller mellan sådana platser skall anses utgöra transporter mellan platser inom den staten.

III. Till artikel 4

En fysisk person som bor ombord på ett skepp utan att ha någon verklig bostad i någon av de avtalsslutande staterna skall anses ha hemvist i den avtalsslutande stat i vilken skeppet har sin hemmahamn.

IV. Till artiklarna 5, 6, 13 och 23

Avtalet förutsätter att rättigheter att utforska och utnyttja havsbottnen, dess underlag och dess naturtillgångar – inbegripet rätten till andelar i eller förmåner av tillgångar som framkommer genom sådant utforskande och utnyttjande – skall anses som fast egendom belägen i den avtalsslutande stat till vilken havsbottnen och dess underlag hör samt anses utgöra tillgångar i ett fast driftställe i denna stat.

V. Till artikel 7

Om ett företag med hemvist i en avtalsslutande stat säljer varor eller bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe gäller beträffande artikel 7 punkterna 1 och 2 att vinsten från det fasta driftstället inte skall bestämmas på basis av den totala summan som mottagits av företaget utan endast på basis av den ersättning som är hänförlig till det fasta driftställets faktiska verksamhet avseende denna försäljning eller rörelse. Särskilt när det gäller kontrakt avseende undersökning, anskaffning, installation eller konstruktion av industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller anläggning, eller avseende offentliga arbeten, skall, när företaget har ett fast driftställe, vinsten i ett sådant fast driftställe inte bestämmas på basis av den totala kontraktssumman utan endast på basis av den del av kontraktet vilken faktiskt utförts av det fasta driftstället i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget. De vinster som är hänförliga till den del av kontraktet som utförts av företagets huvudkontor skall beskattas endast i den avtalsslutande stat i vilken företaget har hemvist.

VI. Till artiklarna 10, 11 och 12

Om skatt har tagits ut vid källan med ett belopp som överstiger den skatt som får tas ut enligt artiklarna 10, 11 eller 12 skall ansökan om återbetalning av överskjutande skattebelopp inges till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat som påfört skatten, inom en period om tre år efter utgången av det kalenderår under vilket skatten påförts.

VII. Till artikel 16

Avtalet förutsätter att ”bestuurder” eller ”commissaris” i ett nederländskt bolag avser personer som har utsetts till detta vid en bolagsstämma eller av annat behörigt organ i sådant bolag och som handhar den allmänna förvaltningen av bolaget respektive övervakningen därav.

VIII. Till artikel 20

Om den avtalsslutande stat i vilken en mottagare som avses i artikel 20 punkt 1 har hemvist, i enlighet med sin lagstiftning inte kan beskatta inkomsten i fråga, skall inkomsten beskattas endast i den avtalsslutande stat i vilken undervisningen eller den vetenskapliga forskningen utförs.

IX. Till artikel 23

Denna artikel tillämpas inte såvida inte en allmän förmögenhetsskatt tas ut i båda avtalsslutande staterna.

X. Till artikel 24