Lag (1991:673) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet, som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2.Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas är:

1. beträffande Frankrike:

   1. inkomstskatten;

   2. bolagsskatten; och

   3. den solidariska förmögenhetsskatten; samt all källskatt, all förskottsskatt (précompte) och annan på liknande sätt uttagen skatt, som anses utgöra skatt på inkomst eller på förmögenhet enligt punkt 2;

   (i det följande benämnda ”fransk skatt”);

2. beträffande Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;

   2. ersättningsskatten;

   3. utskiftningsskatten;

   4. fastighetsskatten;

   5. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;

   6. den kommunala inkomstskatten; och

   7. den statliga förmögenhetsskatten;

   (i det följande benämnd ”svensk skatt”).

4.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som de som anges i punkt 3 i denna artikel, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna2. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. 1. ”Frankrike” åsyftar Republiken Frankrikes europeiska departement och departement på andra sidan havet däri inbegripet dess territorialvatten liksom de andra områden över vilka Frankrike i överensstämmelse med internationell rätt utövar suveräna rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen, i dennas underlag och ovanför denna befintliga vattentillgångar;

   2. ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och innefattar Sveriges territorium, dess territorialvatten liksom de andra områden över vilka Konungariket Sverige i överensstämmelse med internationell rätt utövar suveräna rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av havsbottnen, i dennas underlag och ovanför denna befintliga vattentillgångar;

2. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan personsammanslutning;

3. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas som juridisk person;

4. ”företag i en avtalsslutande stat”3och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

5. ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

6. ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. i Frankrike: ministern ansvarig för budgeten eller dennes befullmäktigade ombud;

   2. i Sverige: finansministern eller dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdragits att vara behörig myndighet enligt detta avtal.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet som är belägen där.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna4, bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

2. om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat, där han stadigvarande vistas;

3. om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

4. om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet från vilken företagets verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad, och

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3.Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art,

6. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a) – e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5.Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6.Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, byggnader, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

5.När innehavet av aktier och andelar eller andra rättigheter i en juridisk person ger innehavaren rätt att nyttja fast egendom som är belägen i en avtalsslutande stat och som tillhör den juridiska personen, får inkomst som innehavaren erhåller på grund av direkt nyttjande, uthyrning eller varje annat brukande av sin nyttjanderätt beskattas i denna stat.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del därav som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4.I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i punkt 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

5.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7.Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Denna inkomst innefattar även inkomst med anknytning till denna verksamhet, särskilt inkomst som detta företag förvärvar genom nyttjande, underhåll eller uthyrning av containers för internationell transport av gods eller varor.

2.Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där skeppets redare har hemvist.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en grupp, en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

4.Ett företag som använder skepp eller luftfartyg i internationell trafik och vars verkliga ledning finns i Sverige erhåller, utan hinder av bestämmelserna i artikel 2, ex officio nedsättning av ”la taxe professionnelle” som i Frankrike tas ut på grund av denna verksamhet. På samma sätt undantas ett företag som använder skepp eller luftfartyg i internationell trafik och vars verkliga ledning finns i Frankrike från samtliga skatter som motsvarar ”la taxe professionnelle” och som i Sverige tas ut på grund av denna verksamhet.

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den andra staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat om denna andra stat anser att justeringen är försvarlig. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp. Sådan utdelning skall emellertid vara undantagen från beskattning i den stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, om den som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för personsammanslutning) som direkt eller indirekt behärskar minst 10 procent av det utbetalande bolagets kapital.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.a) En person med hemvist i Sverige, som uppbär utdelning från ett bolag som har hemvist i Frankrike vilken utdelning skulle ge rätt till skattegottgörelse (”avoir fiscal”) om den hade uppburits av en person med hemvist i Frankrike, har rätt till betalning från franska staten av ett belopp motsvarande denna skattegottgörelse (”avoir fiscal”) under förutsättning att skatten sätts ned enligt punkt 2 i denna artikel.

  b) Bestämmelserna i a i denna punkt tillämpas endast på en person med hemvist i Sverige som är

    1) en fysisk person, eller

    2) ett bolag som direkt eller indirekt äger mindre än 10 procent av kapitalet i det franska bolag som betalar utdelningen.

  c) Bestämmelserna i a i denna punkt tillämpas inte om den som uppbär betalning från franska staten inte beskattas i Sverige för denna utdelning och betalning.

  d) Sådan betalning som avses i a i denna punkt anses i sin helhet utgöra utdelning vid tillämpning av detta avtal.

4.En person med hemvist i Sverige som uppbär utdelning från ett bolag med hemvist i Frankrike och som inte har rätt till sådan betalning från franska staten som avses i punkt 3, har rätt till återbetalning av sådan till utdelningen hänförlig förskottsskatt (précompte) som, i förekommande fall, har erlagts av bolaget. Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas på förskottsskattens bruttobelopp. Detta belopp anses utgöra utdelning vid tillämpning av bestämmelserna i avtalet.

5.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst, som i den stat där det utdelande bolaget har hemvist, behandlas på samma sätt som utdelning enligt tillämplig lagstiftning vid tidpunkten för avtalets ikraftträdande.

6.Bestämmelserna i punkterna 1–4 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

7.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till räntan.

2.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas artikel 7 respektive artikel 14.

4.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

5.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn.

2.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning med vilket eller vilken den rättighet eller egendom som gett upphov till royaltyn har verkligt samband och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

5.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av aktier, andelar eller andra rättigheter i bolag eller juridisk person vars tillgångar huvudsakligen består av fast egendom eller rättigheter som sammanhänger med sådan egendom, får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen när dessa vinster, enligt lagstiftningen i denna stat, beskattas på samma sätt som vinst på grund av avyttring av fast egendom. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall inte sådan fast egendom beaktas som används i bolagets eller den juridiska personens industriella eller kommersiella verksamhet eller jordbruksverksamhet eller för utövandet av icke kommersiell yrkesverksamhet.

3.Vinst på grund av avyttring av aktier, andelar eller andra rättigheter som utgör del av ett väsentligt innehav i bolag med hemvist i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat. ”Väsentligt innehav” anses föreligga när överlåtaren ensam eller tillsammans med närstående personer, direkt eller indirekt, vid något tillfälle under den femårsperiod som närmast föregår försäljningstidpunkten har ägt aktier, andelar eller andra rättigheter vilka tillsammans ger rätt till minst 25 procent av bolagets vinst.

4.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

5.Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, eller av containers som omfattas av artikel 8 punkt 1, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

6.Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1–5 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

7.Bestämmelserna i punkt 6 inverkar inte på Sveriges rätt att beskatta vinst på grund av avyttring av tillgång som överlåtits av fysisk person som är svensk medborgare utan att ha franskt medborgarskap och som har hemvist i Frankrike vid tidpunkten för överlåtelsen om denna person har haft hemvist i Sverige under minst fem år under loppet av de sju år som närmast föregått året för överlåtelsen.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten endast i den förstnämnda staten, om:

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en sammanhängande tolvmånadersperiod, och

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

3.I fall då artist eller idrottsman med hemvist i en avtalsslutande stat i denna egenskap förvärvar inkomst genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten och denna verksamhet finansieras huvudsakligen av allmänna medel av den förstnämnda staten eller en av dess regionala sammanslutningar eller offentligrättsliga juridiska personer, beskattas inkomsten, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, endast i den förstnämnda staten.

4.Inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap i en avtalsslutande stat vilken inkomst inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, beskattas, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, endast i den andra avtalsslutande staten om denna andra person huvudsakligen finansieras av allmänna medel av den andra staten eller av en av dess regionala sammanslutningar eller offentligrättsliga juridiska personer.

1.a) Ersättning, med undantag för pension, som betalas av en avtalsslutande stat, dess lokala myndigheter eller dess offentligrättsliga juridiska personer till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess lokala myndigheters eller dess offentligrättsliga juridiska personers tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och är medborgare i denna stat utan att samtidigt vara medborgare i den förstnämnda staten.

  c) Bestämmelserna i a och b är även tillämpliga på ersättningar till personer som undervisar i en institution belägen i en avtalsslutande stat om medlen till denna institution härrör helt eller delvis från den andra staten eller från en lokal myndighet eller en offentligrättslig juridisk person i denna andra stat.

  d) Bestämmelserna i b tillämpas inte på ersättningar till personal vid någon av de avtalsslutande staternas diplomatiska beskickningar eller lönade konsulat.

2.a) Pension som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess lokala myndigheter eller dess offentligrättsliga juridiska personer till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess lokala myndigheters eller dess offentligrättsliga juridiska personers tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter eller offentligrättsliga juridiska personer.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av sådan fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

1.Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Förmögenhet bestående av aktier, andelar eller andra rättigheter i bolag eller juridisk person vars tillgångar huvudsakligen består av fast egendom eller rättigheter som sammanhänger med sådan egendom, får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall inte sådana fastigheter beaktas vilka används i bolagets eller den juridiska personens industriella eller kommersiella verksamhet eller jordbruksverksamhet eller för utövandet av icke kommersiell yrkesverksamhet.

3.Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

4.Förmögenhet bestående av aktier, andelar eller andra rättigheter som utgör del av ett väsentligt innehav i bolag med hemvist i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat. ”Väsentligt innehav” anses föreligga när innehavaren ensam eller tillsammans med närstående personer, direkt eller indirekt, förfogar över aktier, andelar eller andra rättigheter vilka tillsammans ger rätt till minst 25 procent av bolagets vinst.

5.Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp och luftfartyg eller sådana containers som avses i artikel 8 punkt 1 beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

6.Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat.

1.I fråga om Sverige:

1. Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst, som enligt lagstiftningen i Frankrike och bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Frankrike, skall Sverige från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i Frankrike på dessa inkomster. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den del av inkomstskatten beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Frankrike.

2. Om en person med hemvist i Frankrike uppbär realisationsvinst för vilken skattskyldighet föreligger i Frankrike och i Sverige enligt bestämmelserna i artikel 13 punkt 7, skall Sverige från skatten på denna vinst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i Frankrike på samma vinst. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den del av inkomstskatten beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den vinst som får beskattas i Frankrike.

3. Utan hinder av bestämmelserna i a i denna punkt är utdelning från bolag med hemvist i Frankrike till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt i den mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning om båda bolagen hade varit svenska.

4. Bestämmelserna i c tillämpas endast:

   1. om den vinst av vilken utdelningen betalas har underkastats allmän bolagsskatt i Frankrike eller en skatt jämförbar med svensk skatt i Frankrike eller någon annanstans; eller

   2. om den utdelning som betalas av ett bolag med hemvist i Frankrike uteslutande eller så gott som uteslutande består av utdelning som detta bolag erhållit på grund av innehav av aktier, andelar eller andra rättigheter i ett bolag med hemvist i tredje stat och som skulle ha varit undantagen från svensk skatt om aktierna, andelarna eller de andra rättigheterna på grund av vilka utdelningen betalas hade innehafts direkt av bolaget med hemvist i Sverige.

   Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 anses den vinst av vilken utdelningen betalas underkastad allmän bolagsskatt om den är underkastad fransk skatt på realisationsvinst eller en skatt jämförbar med skatten på realisationsvinst.

5. Bestämmelserna i d tillämpas endast under förutsättning att liknande bestämmelser tillämpas på samma gång i förhållande till Belgien och Nederländerna i kraft av svensk lagstiftning eller ett skatteavtal mellan Sverige och dessa stater.

6. Om en person med hemvist i Sverige innehar förmögenhet som i enlighet med lagstiftningen i Frankrike och bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Frankrike, skall Sverige från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i Frankrike. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den förmögenhet som får beskattas i Frankrike.

7. Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i artikel 8 punkt 1, artikel 13 punkt 5, artikel 19 punkterna 1 och 2 eller artikel 22 punkt 5 beskattas endast i Frankrike undantas dessa inkomster eller denna förmögenhet från beskattning i Sverige men Sverige får vid fastställandet av skatten på denna persons övriga inkomst eller förmögenhet tillämpa den skattesats som skulle ha tillämpats om de undantagna inkomsterna eller den undantagna förmögenheten inte hade skattebefriats.

2.I fråga om Frankrike:

1. Inkomster som härrör från Sverige och som får beskattas eller beskattas endast i denna stat enligt detta avtal, skall tas med i beskattningsunderlaget vid beräkning av fransk skatt när inkomsttagaren har hemvist i Frankrike och inkomsterna inte är undantagna från bolagsskatt vid tillämpning av fransk lagstiftning. I sådant fall är den svenska skatten inte avdragsgill från dessa inkomster utan inkomsttagaren har rätt till en skatteavräkning från den franska skatten. Det belopp som får avräknas motsvarar:

   1. för samtliga inkomster utom de som avses i 2 nedan, ett belopp motsvarande den franska skatten på dessa inkomster;

   2. för inkomster som avses i artikel 10 punkt 2, artikel 13 punkterna 1, 2 och 3, artikel 15 punkt 3, artikel 16 och artikel 17 punkterna 1 och 2, ett belopp motsvarande den skatt som betalats i Sverige i enlighet med bestämmelserna i dessa artiklar; avräkningsbeloppet får dock inte i något fall överstiga den franska skatten på dessa inkomster.

2. En person med hemvist i Frankrike som innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i artikel 22 punkterna 1, 2, 3 och 4 får beskattas i Sverige beskattas även i Frankrike för denna förmögenhet. Från den franska skatten medges avräkning med ett belopp motsvarande den svenska skatten som betalats enligt bestämmelserna i nämnda artikel. Detta belopp får inte överstiga den franska skatten som hänför sig till denna förmögenhet.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad5, därvid skall hemvistet särskilt beaktas. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.Uttrycket ”medborgare” åsyftar:

1. fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

2. juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat.

3.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

4.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 5 eller artikel 12 punkt 5 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

5.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat6.

6.Premier, som betalas av eller för en fysisk person som har hemvist i en avtalsslutande stat eller som tillfälligtvis vistas i denna stat, till en pensionsanstalt som erkänts för beskattningsändamål av behörig myndighet i den andra avtalsslutande staten i vilken denna person tidigare hade hemvist, behandlas, efter överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, vid beskattningen på samma sätt som premier vilka betalats till en pensionsanstalt som erkänts för beskattningsändamål i den förstnämnda staten.

7.Efter överenskommelse i varje enskilt fall mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna medges den andra avtalsslutande staten, dess lokala myndigheter eller dess offentligrättsliga juridiska personer som inte bedriver rörelse eller kommersiell verksamhet befrielse och andra skattemässiga fördelar beträffande vinst på samma villkor, som enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat ges till förmån för denna stat, dess lokala myndigheter eller dess offentligrättsliga juridiska personer av samma eller likartat slag.

8.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller om fråga är om tillämpning av artikel 24 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2.Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

De behöriga myndigheterna kan särskilt överlägga med varandra i syfte att komma överens om:

1. samma fördelning i de båda avtalsslutande staterna av vinst hänförlig till ett fast driftställe beläget i en avtalsslutande stat som tillhör ett företag i den andra avtalsslutande staten;

2. samma fördelning av inkomst mellan en person med hemvist i en avtalsslutande stat och person med hemvist i den andra avtalsslutande staten som har sådan intressegemenskap med denne som avses i artikel 9.

De kan även överlägga i syfte att undvika dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

5.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan genom en ömsesidig överenskommelse reglera villkoren för tillämpning av avtalet. De kan särskilt föreskriva de åtgärder vilka personer med hemvist i en avtalsslutande stat skall vidta för att erhålla sådan befrielse eller nedsättning eller andra skattemässiga fördelar i den andra avtalsslutande staten som föreskrivits i avtalet.

Dessa åtgärder kan innefatta företeende av ett intyg om hemvist som särskilt utvisar vilket inkomstslag eller slag av förmögenhet eller inkomstbelopp eller förmögenhetsvärde som det är fråga om och som innefattar intyg från skattemyndigheterna i den förstnämnda staten.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av detta avtal i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1.

Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2.Bestämmelserna i punkt 1 anses inte i något fall medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

3.Utbyte av upplysningar skall ske ex officio eller på begäran i fråga om konkreta fall. De behöriga myndigheterna i de båda avtalsslutande staterna skall överlägga för att fastställa en förteckning över de upplysningar som skall lämnas ex officio.

1.Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten, om inte bestämmelserna i punkterna 7 och 9 föranleder annat, vidta nödvändiga åtgärder för att driva in den förstnämnda statens skattefordringar som om de vore dess egna.

2.Bestämmelserna i punkt 1 gäller endast sådan skattefordran beträffande vilken finns en i den ansökande staten giltig verkställighetstitel och, såvida inte de behöriga myndigheterna i fråga kommit överens om annat, som inte är tvistig.

3.Skyldigheten att ge handräckning vid indrivning av skattefordran som avser avliden person eller dennes dödsbo är begränsad till dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar av dödsboet, beroende på om indrivningen av fordran skall riktas mot dödsboet eller dess delägare.

4.Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten vidta åtgärder för att säkerställa indrivning av skatt, även om skattefordran har överklagats eller om ingen verkställighetstitel ännu föreligger.

5.Till framställning om handräckning skall fogas:

1. en försäkran som preciserar arten av skattefordran och, i det fall då framställningen avser indrivning, att villkoren enligt punkt 2 är uppfyllda,

2. en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln, och

3. de övriga handlingar som behövs för indrivning eller säkringsåtgärder.

6.En verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten skall vid behov och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den anmodade staten snarast möjligt efter det att framställningen har inkommit godkännas, erkännas, kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den senare staten.

7.I frågor som gäller tidsfrist efter vilken skattefordran inte kan verkställas skall den ansökande statens lagstiftning tillämpas. Framställning om handräckning skall innehålla detaljerade uppgifter om sådan tidsfrist.

8.Indrivningsåtgärder, som vidtas av den anmodade staten efter framställning om handräckning och som enligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter tidsfrist som avses i punkt 7 skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den ansökande staten. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten i de fall att sådana åtgärder vidtas.

9.Under inga förhållanden är den anmodade staten skyldig att bifalla en handräckningsframställning som gjorts mer än 15 år efter den dag då den ursprungliga verkställighetstiteln är daterad.

10.Skattefordran för vilken handräckning för indrivning lämnas åtnjuter inte i den anmodade staten någon sådan särskild förmånsrätt som tillkommer denna stats skattefordringar även om vid indrivningen tillämpas samma förfarande som är tillämpligt vid indrivningen av dess egna skattefordringar.

11.Den anmodade staten får bevilja anstånd med betalningen eller medge att denna sker genom delbetalningar, när detta är tillåtet under liknande omständigheter enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten.

12.Ovannämnda handräckningsåtgärder tillämpas på indrivning av de skatter som omfattas av detta avtal och mervärdeskatt.

1.Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen, som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlem av diplomatisk beskickning, sådan medlems enskilda tjänare samt medlem av konsulat eller av ständig representation vid internationell organisation.

2.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4 skall fysisk person som är medlem av en avtalsslutande stats diplomatiska beskickning, konsulat eller ständiga representation, vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten eller i tredje stat, vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i den sändande staten, under förutsättning att:

1. han i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler, inte beskattas i den mottagande staten för inkomster som härrör från källor utanför denna stat eller för förmögenhet belägen utanför denna stat och att

2. han i den sändande staten beskattas för hela sin inkomst eller hela sin förmögenhet som person med hemvist i denna stat.

3.Avtalet tillämpas inte på internationell organisation, dess organ eller tjänstemän och inte heller på person, som är medlem av tredje stats diplomatiska beskickning, konsulat eller ständiga representation och som befinner sig i en avtalsslutande stat och som inte i någon av de avtalsslutande staterna behandlas som person med hemvist i fråga om beskattning av inkomst eller förmögenhet.

1.Detta avtal kan antingen i sin helhet eller med erforderliga ändringar utvidgas till att omfatta territorier på andra sidan havet eller andra utomeuropeiska områden som tillhör Frankrike såvida där påförs skatter av i huvudsak likartat slag som de på vilka avtalet tillämpas. Sådan utvidgning gäller från den dag som kan anges och överenskommas mellan de avtalsslutande staterna genom noteväxling på diplomatisk väg eller på annat sätt i överensstämmelse med deras konstitutionella förfarande. Denna överenskommelse innefattar även de nödvändiga ändringar och villkor för tillämpning av avtalet i de territorier eller andra utomeuropeiska områden till vilka avtalet har utvidgats.

2.Om inte annat överenskommits mellan de avtalsslutande staterna, medför uppsägning av avtalet från en avtalsslutande stats sida enligt artikel 31 även att tillämpningen av avtalet upphör på sätt anges i nämnda artikel beträffande varje territorium eller utomeuropeiskt område till vilka avtalet har utvidgats enligt denna artikel.

1.De avtalsslutande staterna skall underrätta varandra när de åtgärder vidtagits som krävs för att detta avtal skall träda i kraft.

2.Avtalets bestämmelser skall tillämpas första gången:

1. beträffande inkomstskatt, på inkomst som uppbärs under det kalenderår som följer närmast på det under vilket avtalet har trätt i kraft eller som är hänförlig till räkenskapsår som påbörjas under detta kalenderår;

2. beträffande övriga skatter, på skatter som tas ut på grund av händelse som inträffat den 1 januari som följer närmast efter tidpunkten för avtalets ikraftträdande eller senare.

3.Bestämmelserna i det mellan Sverige och Frankrike ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter, vilket avtal tillsammans med de till avtalet hörande protokollen undertecknades i Paris den 24 december 1936 skall, liksom bestämmelserna i tilläggsprotokollen till detta avtal, upphöra att gälla beträffande de inkomster och den förmögenhet på vilka motsvarande bestämmelser i förevarande avtal skall tillämpas.

1.Detta avtal skall förblir i kraft utan tidsbegränsning. Vardera avtalsslutande staten kan dock på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse härom minst sex månader före utgången av ett kalenderår.

2.I händelse av sådan uppsägning tillämpas avtalet för sista gången:

1. beträffande inkomstskatt, på inkomst som uppburits under det kalenderår till vilkets utgång uppsägningen har skett eller som är hänförlig till räkenskapsår som avslutats under detta år;

2. beträffande övriga skatter, på skatter som tas ut på grund av händelse som inträffat under loppet av det kalenderår under vilket uppsägning har skett.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 27 november 1990 i två exemplar på franska språket.