Lag (1989:676) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Thailand

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2.Med skatter på inkomst förstås alla skatter som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripna skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är

1. i Thailand:

   1. inkomstskatten, och

   2. petroleuminkomstskatten

   (i det följande benämnda ”thailändsk skatt”),

2. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupong skatten däri inbegripna,

   2. ersättningsskatten1 och utskiftningsskatten2,

   3. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar,3

   4. vinstdelningsskatten,4 och

   5. den kommunala inkomstskatten

   (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

4.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de ovan angivna skatterna5,6. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Thailand” åsyftar Konungariket Thailand och innefattar varje område som är beläget intill Konungariket Thailands territorialvatten och som enligt thailändsk lagstiftning och i överensstämmelse med internationell rätt är eller kommer att bli ett område inom vilket Konungariket Thailand äger utöva sina rättigheter med avseende på havsbottnen och dennas underlag samt dessas naturtillgångar,

2. ”Sverige”7 åsyftar Konungariket Sverige och innefattar varje utanför Konungariket Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Konungariket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med internationell rätt äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag,

3. ”person” inbegriper fysisk person, dödsbo, bolag och annan sammanslutning,

4. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person,

5. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Thailand eller Sverige allteftersom sammanhanget kräver,

6. ”företag i en avtalsslutande stat”8 och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten,

7. ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten,

8. ”medborgare” åsyftar:

   1. fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat,

   2. juridisk person och annan sammanslutning eller subjekt som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat,

9. ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. i Thailand, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud, och

   2. i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal,

10. ”skatt” åsyftar thailändsk skatt eller svensk skatt beroende på sammanhanget. Uttrycket inbegriper emellertid inte straffavgifter, tilläggsbelopp eller ränta som påförs på grund av sen betalning av skatt.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat”9 person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för bolagsbildning eller företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna10, bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).

2. Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas.

3. Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare.

4. Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs11.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad,

6. lagerbyggnad, i fråga om person som tillhandahåller andra personer lagerutrymme, och

7. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar även:

1. plats för byggnads-, anläggnings-, monterings- eller installationsverksamhet eller därmed sammanhängande övervakande verksamhet men endast om verksamheten pågår under en tidrymd som överstiger

   1. sex månader i fråga om installation eller montering av fabriksutrustning eller maskiner, inbegripet därmed sammanhängande anläggningsarbeten som betingas av installationen,

   2. tre månader i alla andra fall,

2. tillhandahållandet av tjänster, konsulttjänster häri inbegripna, om sådan verksamhet bedrivs av företaget genom anställda eller annan personal som anlitats av företaget för sådana tjänster, men endast om verksamheten pågår (för samma eller därmed sammanhängande projekt) inom landet under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger sex månader under en period av tolv månader.

4.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring eller utställning,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget,

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art.

5.Om en person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 6 tillämpas, är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten beträffande varje verksamhet som denna person bedriver för företaget om

1. han har och i denna stat regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten inte är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt, eller

2. han inte har sådan fullmakt men regelmässigt i den förstnämnda staten innehar varulager från vilket han för företagets räkning regelbundet fullgör beställningar eller levererar varor, eller

3. han inte har sådan fullmakt men regelmässigt i den förstnämnda avtalsslutande staten införskaffar order uteslutande eller nästan uteslutande för företaget i fråga eller för detta företag och andra företag över vilka förstnämnda företag har ett bestämmande inflytande eller vilka själva har ett bestämmande inflytande över det förstnämnda företaget.

6.Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. När sådan representant bedriver sin verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för företaget i fråga eller för detta företag och andra företag över vilka förstnämnda företag har ett bestämmande inflytande eller vilka själva har ett bestämmande inflytande över det förstnämnda företaget, anses han emellertid inte såsom sådan oberoende representant som avses i denna punkt. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i punkt 5.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

8.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 7, skall ett företag i en avtalsslutande stat som till en person i den andra avtalsslutande staten säljer varor som tillverkats, sammansatts, bearbetats, förpackats eller distribuerats i denna andra stat av ett rörelsedrivande företag för eller vid eller på uppdrag av det förstnämnda företaget samt

1. endera företaget direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av det andra företaget eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av båda företagen eller äger del i båda företagens kapital, vid tillämpningen av detta avtal anses ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten och där bedriva rörelse från det fasta driftstället.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom12 samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del därav som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat, vilket har ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten,

1. säljer varor i denna andra stat vilka är av samma eller liknande slag som de som säljs genom det fasta driftstället, eller

2. bedriver annan affärsverksamhet i denna andra stat som är av samma eller liknande slag som den som bedrivs genom det fasta driftstället, kan inkomsten från försäljningen eller verksamheten – utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 – anses hänförlig till det fasta driftstället, såvida inte företaget visar, att verksamheten inte skäligen kunde ha bedrivits av det fasta driftstället.

3.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 4 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

4.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

5.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6.I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en viss procent av företagets eller driftställets bruttointäkter eller på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant brukligt förfarande13. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

7.Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

8.Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat genom användningen av luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

3.Inkomst som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat genom användningen av skepp i internationell trafik får beskattas i den andra avtalsslutande staten, men den i den andra avtalsslutande staten utgående skatten skall sättas ned med ett belopp som motsvarar 50 procent av skatten.

4.Bestämmelserna i föregående punkter tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den andra staten – om tidsfristerna i denna stats interna lagstiftning medger detta – genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen och är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt behärskar minst 25 procent av det utdelande bolagets kapital får skatten inte överstiga

1. 15 procent av utdelningens bruttobelopp, om bolaget som betalar utdelningen bedriver industriell verksamhet,

2. 20 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra dessa begränsningar.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.a) Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, gruvandelar, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen likställs med inkomst av aktier.

  b) Uttrycket ”industriell verksamhet” åsyftar:

    1. verksamhet innebärande

       a) tillverkning, montering, bearbetning eller förädling,

       b) byggnadsarbete, väg- eller vattenbyggnadsverksamhet eller skeppsbyggnad,

       c) produktion av elektricitet, hydraulisk kraft och gas eller tillhandahållande av vatten, eller

       d) jordbruk, skogsbruk, fiske eller växtodling, och

    2. annan verksamhet som åtnjuter förmånlig behandling enligt den thailändska lagstiftningen om främjande av industriella investeringar, samt

    3. annan verksamhet som den behöriga myndigheten i Thailand förklarar vara industriell verksamhet för tillämpningen av denna artikel.

4.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Thailand till bolag med hemvist i Sverige undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning15, om båda bolagen hade varit svenska.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga:

1. 10 procent av räntans bruttobelopp, om räntan uppbärs av en bank, ett försäkringsbolag eller annan finansieringsinrättning,

2. 25 procent av räntans bruttobelopp om den uppbärs av annat bolag.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra dessa begränsningar.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 skall ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till den andra avtalsslutande statens regering eller riksbank, vara undantagen från skatt i den förstnämnda staten.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med

1. det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, eller

2. försäljningar eller annan affärsverksamhet som avses i artikel 7 punkt 2.

I sådana fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning som har samband med den skuld för vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte överstiga 15 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som mottas såsom ersättning för överlåtelse av, nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och film eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med

1. det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, eller

2. försäljningar eller annan affärsverksamhet som avses i artikel 7 punkt 2.

I sådana fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 616 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst som förvärvas på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3.Vinst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg beskattas endast i denna stat.

4.Vinst på grund av överlåtelse av egendom av annat slag än sådan som avses i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel och i artikel 12 punkt 3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har sitt hemvist.

5.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 4 får vinst på grund av överlåtelse av aktier eller liknande andelar i bolag med hemvist i en avtalsslutande stat beskattas i denna stat17.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat utom i följande fall då inkomsten får beskattas även i den andra avtalsslutande staten:

1. om han i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten beskattas i denna andra avtalsslutande stat, som är hänförlig till denna stadigvarande anordning, eller

2. om han vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt uppgår till eller överstiger 90 dagar under en tolvmånadersperiod; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten beskattas i denna andra stat som är hänförlig till verksamhet som utövas där, eller

3. om ersättningen för hans verksamhet i den andra avtalsslutande staten betalas av person med hemvist i denna avtalsslutande stat eller belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna avtalsslutande stat; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som förvärvas därifrån beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, med undantag för pension, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, endast i denna stat. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på ett luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige.

1.Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Lön och liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av tjänsteman i högre företagsledande ställning i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

3.I fall då den personliga verksamhet som utövas av sådan artist eller idrottsman som avses i punkt 1 tillhandahålls i en avtalsslutande stat av ett företag i den andra avtalsslutande staten, får – utan hinder av bestämmelserna i artikel 7 och 14 – inkomst, som sådant företag förvärvar genom att tillhandahålla sådan verksamhet, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas, om inte företaget i samband med tillhandahållandet av verksamheten till väsentlig del finansieras av allmänna medel från den andra avtalsslutande staten eller från en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel tillämpas inte på vinst, lön och liknande inkomst från verksamhet som utövas i en avtalsslutande stat av artist eller idrottsman, om hans vistelse i denna avtalsslutande stat till väsentlig del bekostas av allmänna medel från den andra avtalsslutande staten eller från en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och

    1. är medborgare i denna stat, eller

    2. inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2.a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna andra stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 21 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.Fysisk person som har hemvist i en avtalsslutande stat omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten och som, på inbjudan av universitet, högskola, skola eller annan liknande undervisningsanstalt som är erkänd av vederbörlig myndighet i denna andra avtalsslutande stat, vistas i denna andra avtalsslutande stat under en tidrymd som inte överstiger två år uteslutande för att bedriva undervisning eller forskning eller bådadera vid sådan undervisningsanstalt, är befriad från skatt i denna andra avtalsslutande stat för inkomst på grund av undervisningen eller forskningen.

2.Denna artikel tillämpas inte beträffande inkomst av forskning om forskningen sker, inte i allmänt intresse, utan företrädesvis för att gagna viss annan persons eller vissa andra personers privata intressen.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal, beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

3.Inkomst vilken inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från den andra avtalsslutande staten, får, utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2, beskattas i denna andra stat.

1.Då enligt bestämmelserna i detta avtal person med hemvist i en avtalsslutande stat är befriad från eller berättigad till nedsättning av skatt i den andra avtalsslutande staten, skall oskiftat dödsbo erhålla motsvarande befrielse eller nedsättning i den mån en eller flera av dödsbodelägarna har hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten. Befrielse eller nedsättning medges dock endast för den del av inkomsten som rätteligen tillkommer sådan dödsbodelägare.

2.Då skatt på inkomst påförs ett oskiftat dödsbo i en avtalsslutande stat i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel, skall dödsbodelägare som har hemvist i den andra avtalsslutande staten medges nedsättning av skatt i denna andra stat enligt bestämmelserna i artikel 23.

1.Gällande lagstiftning i vardera avtalsslutande staten skall alltjämt tillämpas vid beskattning av inkomst i respektive avtalsslutande stat, utom då annat uttryckligen föreskrivs i detta avtal.

2.Beträffande Thailand skall, i fall då person med hemvist i Thailand förvärvar inkomst som enligt svensk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, Thailand från thailändsk skatt på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i Sverige. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den thailändska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på inkomsten som förvärvats från Sverige.

3.Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas enligt följande:

1. I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt thailändsk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Thailand, skall Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning om avräkning av utländsk skatt (såsom den kan komma att ändras från tid till annan utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i Thailand för inkomsten.

   Vid tillämpningen av a) skall följande bestämmelser gälla:

   1. Thailändsk skatt som erlagts på utdelning, som inte är undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i artikel 10 punkt 4 och som förvärvas av bolag (med undantag för handelsbolag) med hemvist i Sverige, skall alltid anses ha erlagts med 25 procent av utdelningens bruttobelopp.

   2. Thailändsk skatt, som utgått på royalty enligt bestämmelserna i artikel 12 punkt 2, skall alltid anses ha erlagts med 20 procent av royaltyns bruttobelopp.

   3. Uttrycket ”den skatt som erlagts i Thailand” i denna punkt skall anses innefatta det thailändska skattebelopp som skulle ha erlagts om inte befrielse från eller nedsättning av thailändsk skatt hade medgivits enligt de särskilda lagar, avsedda att främja ekonomisk utveckling, som är tillämpliga vid undertecknandet av avtalet, eller, efter överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, enligt sådana lagar som införs efter undertecknandet i stället för eller vid sidan av de för närvarande gällande lagarna.

2. Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller vinst som enligt bestämmelserna i artikel 7, artikel 13 punkt 2 eller artikel 14 får beskattas i Thailand, skall Sverige, utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt, undanta denna inkomst eller vinst från skatt, under förutsättning att den huvudsakliga delen av inkomsten eller vinsten härrör från annan självständig yrkesutövning eller affärsverksamhet än förvaltning av värdepapper och annan liknande egendom.

3. Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i artikel 18 beskattas endast i Thailand, eller förvärvar inkomst eller vinst som enligt bestämmelserna i b) i denna punkt skall undantas från svensk skatt, får Sverige – vid bestämmandet av skattesatsen för svensk progressiv skatt – beakta den inkomst som skall beskattas endast i Thailand respektive den inkomst eller vinst som skall undantas från svensk skatt.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad18.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag19. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat20.

1.Om en person gör gällande att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2.Om de behöriga myndigheterna finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. De behöriga myndigheterna skall genom överläggningar utveckla lämpliga bilaterala förfaringssätt, villkor, metoder och tekniska lösningar för att genomföra det förfarande vid ömsesidiga överenskommelser som föreskrivs i denna artikel.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat, och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. De behöriga myndigheterna skall genom överläggningar utveckla lämpliga villkor, metoder och tekniska lösningar beträffande de fall där sådant informationsutbyte skall ske, däri inbegripet, när så är lämpligt, utbyte av upplysningar om skatteundandragande.

2.Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

1.Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

2.Avtalet träder i kraft i båda avtalsslutande staterna med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas

1. beträffande skatt som innehålls vid källan, på belopp som betalas eller överförs till person med hemvist utomlands den 1 januari det år som följer närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna eller senare, och

2. beträffande andra skatter på inkomst, för beskattningsår eller räkenskapsperiod som börjar den 1 januari året närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna eller senare.

3.Avtalet mellan Sverige och Thailand för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, som undertecknades i Bangkok den 20 oktober 1961, skall upphöra att gälla och skall inte längre tillämpas

1. beträffande de skatter på vilka förevarande avtal tillämpas, från och med den tidpunkt då bestämmelserna i förevarande avtal blir tillämpliga,

2. beträffande skatt på förmögenhet

   1. i Thailand beträffande skatt som skall erläggas under andra kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna avseende detta avtal äger rum eller senare,

   2. i Sverige beträffande skatt som taxeras andra kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna avseende detta avtal äger rum eller senare.

1.Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de avtalsslutande staterna kan – senast den 30 juni under ett kalenderår som börjar efter utgången av en tidrymd av fem år från den dag då avtalet trädde i kraft – på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten.

I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla

1. beträffande skatt som innehålls vid källan, på belopp som betalas eller överförs till person med hemvist utomlands den 1 januari som följer närmast efter uppsägningen eller senare,

2. beträffande andra skatter på inkomst, i fråga om beskattningsår eller räkenskapsperiod som börjar den 1 januari närmast efter uppsägningen eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Bangkok den 19 oktober 1988, i två exemplar på engelska språket.