Lag (1988:593) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva

1.De skatter på vilka detta avtal tillämpas är:

1. I det Förenade Konungariket, skatten på överlåtelse av förmögen het och arvsskatten;

2. i Sverige, arvsskatten och gåvoskatten.

2.Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet uttages i endera staten vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna.

1.2 Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. Uttrycket ”Det Förenade Konungariket” åsyftar Storbritannien och Nordirland.

2. Uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige.

3. Uttrycket ”medborgare” åsyftar:

   1. beträffande Det Förenade Konungariket, varje brittisk medborgare eller varje brittisk undersåte som inte har medborgarskap i annat land eller territorium inom Samväldet, under förutsättning att han hade hemortsrätt i Det Förenade Konungariket vid dödsfallet eller överlåtelsen eller vid varje annan tidpunkt då hans hemvist skall bestämmas;

   2. beträffande Sverige, varje fysisk person med svenskt medborgarskap.

4. Uttrycket ”skatt” åsyftar:

   1. skatten på överlåtelse av förmögenhet eller arvsskatten som uttages i Det Förenade Konungariket eller

   2. arvsskatten eller gåvoskatten som uttages i Sverige eller

   3. varje annan av en avtalsslutande stat uttagen skatt på vilken detta avtal tillämpas enligt bestämmelserna i artikel 2 punkt 2, alltefter som sammanhanget kräver.

5. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Det Förenade Konungariket eller Sverige alltefter som sammanhanget kräver. uiiampnmgen av aviaici.

6. Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar, beträffande Det Förenade Konungariket, ”the Commissioners of Inland Revenue” eller deras befullmäktigade ombud samt, beträffande Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken i vederbörlig ordning uppdragas att vara behörig myndighet vid tillämpningen av avtalet.

2.Då en avtalsslutande stat tilllämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådan skatter som omfattas av avtalet.

I.3Vid tillämpningen av detta avtal hade en person hemvist:

1. i Det Förenade Konungariket, om han var bosatt i Det Förenade Konungariket enligt dess lagstiftning eller behandlas som där bosatt vid uttagandet av skatt som omfattas av detta avtal;

2. i Sverige, om han var bosatt i Sverige enligt svensk lagstiftning om skatt på vilken detta avtal tilllämpas eller om han var svensk medborgare.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 av denna artikel fysisk person hade hemvist i båda avtalsslutande staterna, fastställes hans hemvist enligt följande regler:

1. Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han hade ett hem som stadigvarande stod till hans förfogande. Om han hade ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser var starkast (centrum för levnadsintressena).

2. Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat han hade centrum för sina levnadsintressen eller om han icke i någondera avtalsslutande staten hade ett hem som stadigvarande stod till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han stadigvarande vistades.

3. Om han stadigvarande vistades i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistades stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han var medborgare.

4. Om han var medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke var medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

1.Om den avlidne eller överlåtaren hade hemvist i en avtalsslutande stat vid tidpunkten för dödsfallet eller överlåtelsen skall – om icke bestämmelserna i artiklarna 6, 7 och 8 samt följande bestämmelser i denna artikel föranleder annat – egendom icke beskattas i den andra avtalsslutande staten, såvida han icke var medborgare i denna andra stat vid tidpunkten för dödsfallet eller överlåtelsen och hade haft hemvist i denna andra stat inom de tio åren närmast före denna tidpunkt.

2.Punkt 1 av denna artikel tillämpas icke i fall då den avlidne eller överlåtaren vid tidpunkten för dödsfallet eller överlåtelsen hade hemvist i Sverige och

1. icke hade varit bosatt i Sverige enligt svensk lagstiftning under minst sju år av de tio åren närmast före denna tidpunkt; och

2. vid denna tidpunkt var medborgare i Det Förenade Konungariket men icke svensk medborgare; samt

3. vid denna tidpunkt var bosatt i Det Förenade Konungariket enligt dess lagstiftning eller behandlades som bosatt där vid uttagandet av skatt som omfattas av detta avtal.

I sådant fall beskattas egendom icke i Sverige, om icke bestämmelserna i artiklarna 6, 7 och 8 föranleder annat.

3.Punkt 1 av denna artikel tillämpas icke i fall då den avlidne eller överlåtaren vid tidpunkten för dödsfallet eller överlåtelsen hade hemvist i Det Förenade Konungariket och

1. icke hade varit bosatt i Det Förenade Konungariket under minst sju år av de närmast föregående tio beskattningsåren för inkomstskatt, av vilka det senaste är det då ifrågavarande tidpunkt infaller; och

2. vid denna tidpunkt var svensk medborgare men icke medborgare i Det Förenade Konungariket; samt

3. hade haft hemvist i Sverige inom de tio åren närmast före denna tidpunkt.

I sådant fall beskattas egendom icke i Det Förenade Konungariket, om icke bestämmelserna i artiklarna 6, 7 och 8 samt i punkt 4 av denna artikel föranleder annat.

Vid tillämpningen av denna punkt avgöres frågan huruvida fysisk person var bosatt i Det Förenade Konungariket på samma sätt som vid inkomstbeskattningen, dock utan hänsyn tagen till boningshus som står till hans förfogande i Det Förenade Konungariket.

4.Punkterna 1 och 3 av denna artikel tillämpas icke i Det Förenade Konungariket beträffande egendom, som omfattas av förmånstagarförordnande. Där icke bestämmelserna i artiklarna 6, 7 och 8 föranleder annat, beskattas sådan; egendom icke i Det Förenade Konungariket, om den som meddelat förordnandet vid tidpunkten för förordnandet hade hemvist i Sverige; sådan beskattning får dock ske, om han vid denna tidpunkt var medborgare i Det Förenade Konungariket och hade haft hemvist i Det Förenade Konungariket under de närmast föregående tio åren.

5.Om egendom på grund av bestämmelse i någon av föregående i punkter av denna artikel skall beskattas i endast en avtalsslutande i stat men skatt, ehuru den skall utgå, icke erlägges (av annan anledning än särskild skattebefrielse, avdrag, avräkning eller nedsättning) i denna avtalsslutande stat, får skatt på egendomen uttagas i den andra avtalsslutande staten utan hinder av sådan bestämmelse.

1.Fast egendom får beskattas i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

2.4Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen i fråga är belägen, dock att fordran, för vilken fast egendom utgör säkerhet, aldrig anses som fast egendom. Uttrycket inbegriper emellertid alltid egendom som utgör tillbehör till fast egendom, byggnader, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fast egendom är tillämpliga, andel i intäkt vid försäljning av fast egendom som står under särskild förvaltning av en stiftelse (”trust”) för försäljning, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineraltillgång, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och flygplan anses icke som fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 av denna artikel tillämpas även på fast egendom som tillhör företag och på fast egendom som användes vid utövande av självständig yrkesverksamhet.

1.Med undantag för tillgångar som avses i artiklarna 6 och 8 får rörelsetillgångar nedlagda i ett företags fasta driftställe beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

2.a) Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

  b) Uttrycket ”fast driftställe” omfattar särskilt:

    1) plats för företagsledning,

    2) filial,

    3) kontor,

    4) fabrik,

    5) verkstad,

    6) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgång, samt

    7) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar mer än tolv månader.

3.Utan hinder av bestämmel serna i punkt 2 av denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” icke innefatta:

1. Användning av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

2. innehav av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

3. innehav av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;

4. innehav av stadigvarande affärsanordning uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företaget;

5. innehav av stadigvarande affärsanordning uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

6. innehav av stadigvarande affärsanordning uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i a)–e) under denna punkt, under förutsättning att hela den verksamhet som bedrives vid den stadigvarande affårsanordningen på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

4.Med undantag för tillgångar som anges i artikel 6 får tillgångar hänförliga till stadigvarande anordning för utövande av självständig yrkesverksamhet beskattas i den avtalsslutande stat där den stadigvarande anordningen är belägen.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 4 av denna artikel tillämpas på andel i handelsbolag, om ett företags rörelse bedrivs eller självständig yrkesverksamhet utövas av handelsbolaget.

1.Om den avlidne eller överlåta ren hade hemvist i en avtalsslutan de stat vid tidpunkten för dödsfallet eller överlåtelsen och

1. rättighet eller andel enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat anses som egendom, som ej är hänförlig till artikel 6, 7 eller 8, men

2. denna rättighet eller andel enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten anses som egendom som är hänförlig till dessa artiklar, skall den artikel i avtalet till vilken egendomen är hänförlig bestämmas enligt lagstiftningen i denna andra avtalsslutande stat.

2.Om den avlidne eller överlåta ren icke hade hemvist i någon av de avtalsslutande staterna vid tidpunkten för dödsfallet eller överlåtelsen samt vardera avtalsslutande staten skulle anse egendom belägen inom dess område och skatt till följd härav uttagas i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga myndigheterna genom ömsesidig överenskommelse bestämma var egendomen är belägen.

1.5Egendom, vilken tillfaller make från avliden person som hade hemvist i Sverige och vilken får beskattas i Det Förenade Konungariket, skall, i fall då

1. maken icke hade hemvist i Det Förenade Konungariket men överlåtelsen skulle ha varit helt undantagen från beskattning om maken hade haft hemvist där och

2. längre gående skattebefrielse för överlåtelse mellan makar icke skulle ha medgivits enligt lagstiftningen i Det Förenade Konungariket bortsett från detta avtal, vara undantagen från skatt i Det Förenade Konungariket till 50 procent av det överlåtna värdet, beräknat som ett värde på vilket skatt icke skall utgå och efter det att hänsyn tagits till alla slag av skattebefrielser utom sådana som gäller vid överlåtelse mellan makar.

2.I fall då egendom tillfaller make från avliden person som hade hemvist i eller var medborgare i Det Förenade Konungariket samt makens egendomsförhållanden icke regleras av svensk allmän lag i fråga om giftorättsgods skall svensk skatt på sådan egendom, om den efterlevande maken begär detta, beräknas som om de bestämmelser i svensk lag som reglerar giftorättsgods vore tillämpliga på sådan egendom.

1.I fall då Det Förenade Konungariket enligt detta avtal får uttaga skatt på annan egendom än sådan som Det Förenade Konungariket får beskatta enligt artikel 6, 7 eller 8, undvikes dubbelbeskattning på följande sätt:

1. Då Sverige uttager skatt på egendom enligt nämnda artikel 6, 7 eller 8, skall Det Förenade Konungariket från den skatt som enligt dess lagstiftning beräknas på egendomen medge avräkning med belopp motsvarande den skatt som erlagts i Sverige på egendomen.

2. Då Sverige uttager skatt på sådan egendom, som icke avses i a) under denna punkt, och

   1. om, i andra fall än då egendomen omfattas av förmånstagarförordnande, den avlidne eller överlåtaren var medborgare i Det Förenade Konungariket och hade hemvist i Sverige vid tidpunkten för dödsfallet eller överlåtelsen eller

   2. om, i fall då egendomen omfattas av förmånstagarförordnande, den som meddelat förordnandet vid tidpunkten för förordnandet var medborgare i Det Förenade Konungariket och hade hemvist i Sverige, skall Det Förenade Konungariket från den skatt som enligt dess lagstiftning beräknas på egendomen medge avräkning med belopp motsvarande den skatt som erlagts i Sverige på egendomen.

2.I fall då Sverige enligt detta avtal får uttaga skatt på annan egendom än sådan som Sverige får beskatta enligt nämnda artikel 6, 7 eller 8, undvikes dubbelbeskattning på följande sätt:

1. Då Det Förenade Konungariket uttager skatt på egendom enligt nämnda artikel 6, 7 eller 8, skall Sverige från den skatt som enligt svensk lagstiftning beräknas på egendomen medge avräkning med belopp mosvarande den skatt som erlagts i Det Förenade Konungariket på egendomen.

2. Då Det Förenade Konungariket uttager skatt på sådan egendom som icke avses i a) under denna punkt och den avlidne eller överlåtaren var svensk medborgare med hemvist i Det Förenade Konungariket vid tidpunkten för dödsfallet eller överlåtelsen, skall Sverige från den skatt som enligt svensk lagstiftning beräknas på egendomen medge avräkning med belopp motsvarande den skatt som erlagts i Det Förenade Konungariket på egendomen.

3.Belopp med vilket avräkning medges i en avtalsslutande stat enligt punkt 1 eller 2 av denna artikel får icke överstiga den del av den i denna avtalsslutande stat uttagna skatten som är hänförlig till egendom beträffande vilken avräkning medges.

4. Vid tillämpningen av denna artikel gäller följande:

1. Med skatt hänförlig till egendom, som beskattas i en avtalsslutande stat, avses skatt, som minskats med belopp med vilket avräkning medgivits av denna avtalsslutande stat för skatt som är hänförlig till egendomen och som uttagits utanför Sverige eller Det Förenade Konungariket.

2. Skatt anses uttagen i en avtalsslutande stat, om den utgår enligt lagstiftningen i denna stat och är vederbörligen erlagd.

1.Om en person gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra en mot bestämmelserna i detta avtal stridande beskattning, äger han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i endera avtalsslutande staten.

2.Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot bestämmelserna i detta avtal stridande beskattning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i fall som angivits i föregående punkter.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i detta avtal eller för att förhindra bedrägeri eller för att tillämpa givna föreskrifter till förebyggande av skatteundandragande i fråga om de skatter som omfattas av detta avtal. De utbytta upplysningarna skall behandlas som hemliga och får icke yppas för andra personer än sådana (befattningshavare vid domstolar och förvaltningsmyndigheter däri inbegripna) som handlägger frågor om taxering, uppbörd eller åtal i fråga om de skatter som omfattas av avtalet eller avgör besvär beträffande sådana skatter.

2.Bestämmelserna i punkt 1 av denna artikel skall icke anses medföra skyldighet för den behöriga myndigheten i endera avtalsslutande staten

1. att vidtaga förvaltningsåt gärder, som strider mot lagstiftning eller administrativ praxis som gäller i endera avtalsslutande staten;

2. att lämna upplysningar, som icke är tillgängliga enligt lagstiftningen eller under sedvanlig tjänsteutövning i denna eller i den andra avtalsslutande staten;

3. att lämna upplysningar, som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.

1.Detta avtal skall ratificeras enligt det förfarande som gäller i vardera avtalsslutande staten och ratifikationshandlingarna utväxlas i London snarast möjligt.6

2.Detta avtal träder i kraft omedelbart efter det 30 dagar förflutit från den dag då ratifikationshandlingarna utväxlades och tillämpas därefter:

1. I Det Förenade Konungariket på egendom för vilken skattskyldig het uppkommer efter nämnda tid punkt;

2. i Sverige, beträffande arvs skatt, på kvarlåtenskap efter person, som avlider efter nämnda tid punkt, och beträffande gåvoskatt, på gåva för vilken skattskyldighet uppkommer efter nämnda tidpunkt.

3.Om icke bestämmelserna i punkt 4 av denna artikel föranleder annat, upphör det i London den 14 oktober 1964 undertecknade avtalet mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap (härefter benämnt ”1964 års avtal”) att gälla beträffande egendom på vilken detta avtal tillämpas enligt bestämmelserna i punkt 2 av denna artikel.

4.I fall då. vid dödsfall som inträffar före den 27 mars 1981, bestämmelse i 1964 års avtal skulle ha medfört större skattelättnad än detta avtal i fråga om

1. gåva under livstiden, som den avlidne givit före den 27 mars 1974, eller

2. egendom, som ingår i förmånstagarförordnande och av vilken den avlidne ägde rätt till avkastning före den 27 mars 1974 men icke vid något tillfälle därefter, skall bestämmelsen alltjämt gälla i Det Förenade Konungariket beträffande gåvan eller egendomen.

5.1964 års avtal skall upphöra att gälla den dag då det sist tillämpas enligt föregående bestämmelser i denna artikel.

1.Detta avtal förblir i kraft tills det uppsäges av en avtalsslutande stat. Endera avtalsslutande staten kan uppsäga detta avtal när som helst efter fem år räknat från den dag då avtalet träder i kraft, under förutsättning att meddelande om uppsägningen lämnats på diplomatisk väg minst sex månader i förväg. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla vid ut gången av den tidrymd som anges i meddelandet. Avtalet skall dock alltjämt tillämpas beträffande kvarlåtenskap efter person, som avlider före utgången av denna tidrymd, samt beträffande varje annan händelse än dödsfall, vilken inträffar före utgången av denna tidrymd och som medför skattskyldighet enligt lagstiftningen i endera avtalsslutande staten.

2.Upphörandet av detta avtal medför icke att avtal eller annan överenskommelse, som upphävts genom detta avtal eller genom avtal som tidigare slutits mellan de avtalsslutande staterna, åter skall gälla.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 8 oktober 1980 i två exemplar på svenska och engelska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.