Lag (1983:912) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Sri Lanka

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2.Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

1. I Sri Lanka:

   1. Inkomstskatten, däri inbegripet den inkomstskatt som beräknas på omsättningen hos sådana företag som erhållit särskilt tillstånd av ”Greater Colombo Economic Commission”; och

   2. förmögenhetsskatten; (skatt av sådant slag benämns i det följande ”lankesisk skatt”).

2. I Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna:

   2. utskiftningsskatten och ersättningsskatten:

   3. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;

   4. kommunalskatten: och

   5. den statliga förmögenhetsskatten (skatt av sådant slag benämns i det följande ”svensk skatt”).

4.Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har i delta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Sri Lanka” åsyftar Demokratiska Socialistiska Republiken Sri Lanka och inbegriper varje utanför Sri Lankas territorialvatten beläget område, vilket i överensstämmelse med internationell rätt enligt lagstiftningen i Sri Lanka rörande kontinentalsockeln blivit eller härefter blir bestämt som ett område inom vilket Sri Lanka äger utöva sina rättigheter med avseende på havsbottnen, dennas underlag och naturtillgångarna:

2. ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med internationell rätt äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna på havsbotten eller i dennas underlag:

3. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sri Lanka eller Sverige alltefter som sammanhanget kräver, och, då dessa uttryck används i geografisk betydelse, det territorium inom vilket ifrågavarande stats skattelagstiftning gäller;

4. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

5. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person;

6. ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

7. ”internationell trafik” åsyftar transport med fartyg eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat utom då fartyget eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

8. ”medborgare” åsyftar:

   1. fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat.

   2. juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

9. ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. i Sri Lanka: ”The Commissioner-General of Inland Revenue”,

   2. i Sverige: Finansministern eller dennes befullmäktigade ombud.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den avtalsslulande statens lagstiftning rörande sådana skatter som omfattas av avtalet.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sått:

1. Han anses ha hemvist i den stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser år starkast (centrum för levnadsintressena).

2. Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat dar han stadigvarande vistas.

3. Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare.

4. Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel person, som inte är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning:

2. filial;

3. kontor;

4. fabrik;

5. verkstad;

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar;

7. jordbruk eller plantage:

8. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar mer än sex månader:

9. tillhandahållande av tjänster, häri inbegripna tjänster av konsulter, om sådan verksamhet bedrivs av företag genom anställda eller annan personal och verksamheten pågår inom landet under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger sex månader under en period av tolv månader.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring eller utställning av företaget tillhöriga varor:

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring eller utställning:

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg:

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företaget:

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

6. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

4.Person som är verksam i en avtalsslutande stat för företag i den andra avtalsslutande staten – annan än sådan oberoende representant på vilken punkt 6 i denna artikel tillämpas – anses utgöra fast driftställe i den förstnämnda staten, om han har och i denna stat regelbundet använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten inte begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses försäkringsbolag i en avtalsslutande stat – utom då fråga ar om återförsäkring – ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, om bolaget uppbär premier inom denna andra stats territorium eller försäkrar där belägna risker genom person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 6 i denna artikel tillämpas.

6.Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. När sådan representant bedriver sin verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för företagets räkning, anses han emellertid inte såsom sådan oberoende representant som avses i denna punkt. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i punkt 4 i denna artikel.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 i denna artikel tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så stor del därav som är hänförlig till:

1. det fasta driftstället;

2. försäljning i denna andra stat av varor av samma eller liknande slag som de som säljs genom det fasta driftstället; eller

3. annan affärsverksamhet i denna andra stat av samma eller liknande slag som den som bedrivs genom det fasta driftstället.

   Bestämmelserna i b) och c) ovan tillämpas inte om företaget visar, att sådan försäljning eller verksamhet inte är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av tast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Avdrag medges emellertid inte för belopp som det fasta driftstället kan ha betalat till företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt kontor (om inte beloppen utgör ersättning för faktiska kostnader) i form av royalty, avgift eller annan liknande betalning för nyttjandet av patent eller annan rättighet, eller i form av ersättning för särskilda tjänster eller för företagsledning eller – utom i fråga om bankföretag – i form av ränta på kapital utlånat till det fasta driftstället. På samma sätt skall vid bestämmandet av fast driftställes inkomst inte beaktas belopp som det fasta driftstället debiterat företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt kontor (om inte beloppen utgör ersättning för faktiska kostnader) i form av royalty, avgift eller annan liknande betalning för nyttjandet av patent eller annan rättighet, eller i form av ersättning för särskilda tjänster eller företagsledning eller – utom i fråga om bankföretag – i form av ränta på kapital utlånat till företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt kontor.

4.I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe i en avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel inte hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

5.Inkomst anses inte hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6.Vid tillämpningen av föregående punkter i denna artikel bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7.Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst, som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom användning av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel får inkomst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användning av fartyg i internationell trafik i den andra avtalsslutande staten, beskattas i båda avtalsslutande staterna enligt vardera statens lagstiftning. Vid beräkningen av skatten på sådan inkomst i den andra avtalsslutande staten gäller emellertid följande bestämmelser:

1. Inkomsten skall anses uppgå till ett belopp som inte överstiger sex procent av den bruttointäkt som företaget erhållit på grund av befordran av passagerare eller gods som tagits ombord i denna andra stat;

2. den skatt som uttages på inkomsten i denna andra stat skall sättas ned med femtio procent.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel tillämpas även på inkomst vilken företag, som använder fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, förvärvar genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller i en internationell driftsorganisation.

4.Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning ombord på ett fartyg, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där fartygets redare har hemvist.

5.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel tillämpas beträffande inkomst som förvarvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

   Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna andra stat, om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist i skattehänseende behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel är utdelning från bolag med hemvist i Sri Lanka till bolag med hemvist i Sverige undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning, om båda bolagen hade varit svenska.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan, får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel skall ränta som härrör från en avtalsslutande stat vara undantagen från beskattning i denna stat om:

1. Den som erlägger räntan är den avtalsslutande statens regering eller lokal myndighet i denna stat: eller

2. räntan betalas till den andra avtalsslutande statens regering, lokal myndighet i denna stat eller organ (inklusive kreditinstitut) som i sin helhet ägs av denna andra avtalsslutande stat eller av lokal myndighet i denna stat.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av värdepapper utfärdade av staten, inkomst av obligationer eller debentures, antingen dessa säkerställts genom inteckning i fastighet eller inte och antingen dessa medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte, och inkomst av varje slags fordran samt all annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställs med inkomst av försträckning.

5.Bestämmelserna i punkterna 1–3 i denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed den skuld uppkommit för vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället, anses dock räntan härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

7.I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person föranleder att räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan, om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stal från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av betalning som mottas såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripen biograffilm eller inspelning på band för televisions- eller radioutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten alt nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället finns.

6.Beträffande sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person föranleder att royaltybeloppet med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall får överskjutande belopp beskattas enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stal förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela förelaget).

3.Vinst på grund av överlåtelse av fartyg eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana fartyg och luftfartyg beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4.Vinst på grund av överlåtelse av aktier och andelar i bolag får beskattas i den avtalsslulande stat i vilken de utgivits.

5.Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1–4 i denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

1.a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats eller myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna andra stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och:

        1) är medborgare i denna stat: eller

    2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2.a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats eller dessa myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om personen i fråga har hemvist i och är medborgare i denna andra stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 15. 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 14, 16 och 18 föranleder annat får inkomst eller lön, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom utövande av fritt yrke eller på grund av anställning, beskattas i den andra avtalsslutande staten endast om arbetet utförs i denna andra stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

1. mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en period av tolv månader:

2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av person som inte har hemvist i den andra staten; samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe som sådan person har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får inkomst av anställning ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av anställning ombord på luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2.I fall då inkomst genom verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

1.Varje slag av pension (med undantag av sådan pension som avses i artikel 14) och livränta får beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör.

2.Uttrycket ”livränta” åsyftar ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

1.Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2.Studerande eller affärspraktikant, som anges i punkt 1 i denna artikel, skall dessutom under sådana studier eller sådan utbildning vara berättigad att i fråga om anslag, stipendier och anställningsinkomst, som inte omfattas av punkt 1 i denna artikel, erhålla samma skattebefrielse, skattelättnad eller avdrag vid beskattningen som medges person med hemvist i den stat där han vistas.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

3.Inkomst vilken inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från den andra avtalsslutande staten, får, utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel, beskattas även i denna andra stat.

1.Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i ett företags fasta driftställe, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel, beskattas fartyg och luftfartyg som används i internationell trafik samt lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana fartyg och luftfartyg endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4.Andelar i bolag får beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget i fråga har hemvist. Denna bestämmelse tillämpas inte beträffande aktier som ägs av bolag så länge skatt inte utgår i Sri Lanka på sådana aktier.

5.Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

1.Gällande lagstiftning i vardera avtalsslutande staten skall alltjämt tillämpas vid beskattning av inkomst och förmögenhet i respektive avtalsslutande stat, utom då annat uttryckligen föreskrivs i detta avtal. När inkomst eller förmögenhet är underkastad beskattning i båda avtalsslutande staterna, undanröjs dubbelbeskattningen enligt följande punkter i denna artikel.

2.Beträffande Sri Lanka skall svensk skatt, vilken utgår på inkomst som härrör från Sverige eller på förmögenhet som innehas i Sverige, avräknas från lankesisk skatt som skall erläggas på inkomsten eller förmögenheten. Om sådan inkomst utgörs av utdelning från bolag med hemvist i Sverige till bolag med hemvist i Sri Lanka som innehar minst 25 procent av röstetalet för aktierna eller andelarna i det utdelande bolaget, beaktas vid avräkningen den svenska skatt som utgår på det utdelande bolagets vinst av vilken utdelningen betalas. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den lankesiska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på inkomsten eller förmögenheten i fråga.

3.Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sri Lanka, skall Sverige, såvida inte fall föreligger som avses i punkt 4 i denna artikel eller i artikel 10 punkt 6,

1. från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Sri Lanka;

2. från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Sri Lanka.

   Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den del av inkomstskatten eller förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst respektive den förmögenhet som får beskattas i Sri Lanka.

4.Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Sri Lanka, får Sverige inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som uppburits från Sri Lanka eller den förmögenhet som innehas där.

5.I fall då lankesisk skatt på utdelning som avses i artikel 10 punkt 2 eller på ränta som avses i artikel 11 nedsatts enligt sådan lankesisk investeringsfrämjande skattelagstiftning med syfte att främja ekonomisk utveckling i Sri Lanka som är i kraft vid tiden för undertecknandet av detta avtal eller som senare kan komma att införas såsom ändring av eller tillägg till existerande lagstiftning, anses vid tillämpningen av punkt 3 i denna artikel lankesisk skatt ha erlagts efter en skattesats av 15 procent i fråga om sådan utdelning och efter en skattesats av 10 procent i fråga om sådan ränta.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas i fråga om de första tio åren för vilka detta avtal tillämpas. De behöriga myndigheterna skall överlägga med varandra i syfte att bestämma, om denna tidrymd skall utsträckas.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med hemvist i den egna staten.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om en person gör gällande att en avtalsslutande stat eller båda staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra en mot bestämmelserna i detta avtal stridande beskattning, kan han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 punkt 1. i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal.

2.Om denna behöriga myndighet finner invändningen grundad men inte själv kan fä till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot detta avtal. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av delta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen på grund av denna lagstiftning inte strider mot avtalet, och särskilt upplysningar för att förhindra bedrägeri eller skatteflykt beträffande sådana skatter. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av detta avtal eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2.Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten:

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftningen eller sedvanlig administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten:

3. lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

1.Detta avtal träder i kraft den dag då de båda avtalsslutande staternas regeringar meddelat varandra att erforderliga konstitutionella åtgärder vidtagits för att avtalet skall träda i kraft och dess bestämmelser tillämpas:

1. I Sri Lanka:

   1. Beträffande inkomst, som förvärvas den 1 april kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare, och

   2. beträffande förmögenhet, som taxeras den 1 april andra kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

2. i Sverige:

   1. Beträffande inkomst, som förvärvas den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare, och

   2. beträffande förmögenhet, som taxeras den 1 januari andra kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

2.Det mellan Kungl. svenska regeringen och Ceylons regering den 18 maj 1957 ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter upphör att gälla och dess bestämmelser skall inte längre tillämpas beträffande de inkomstskatter på vilka förevarande avtal tillämpas enligt bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel.