Lag (1983:203) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Japan

1.De skatter som omfattas av detta avtal är:

1. i Japan:

   1. inkomstskatten;

   2. bolagsskatten;

   3. den särskilda rekonstruktionsskatten;

   4. den särskilda rekonstruktionsskatten för bolag; och

   5. de lokala skatterna på invånarna (i det följande benämnda ”japansk skatt”);

2. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten;

   2. kupongskatten;

   3. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta;

   4. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.; och

   5. den kommunala inkomstskatten (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2.Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag – oavsett om de är statliga eller lokala – som efter undertecknandet av detta avtal påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som avses i punkt 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska meddela varandra väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning inom rimlig tid efter sådana ändringar.

1.Om inte sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. ”Japan” åsyftar, när det används i geografisk betydelse, Japans territorium, vari inbegrips dess territorialvatten, inom vilket de lagar som avser japansk skatt är i kraft, och allt område utanför dess territorialvatten, däri inbegripet havsbottnen och dennas underlag, över vilket Japan har domsrätt i enlighet med folkrättens allmänna regler och inom vilket de lagar som avser japansk skatt är i kraft;

2. ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler och enligt svensk lag äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna i havsbottnen eller i dennas underlag;

3. ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Japan eller Sverige beroende på sammanhanget;

4. ”skatt” avser japansk skatt eller svensk skatt beroende på sammanhanget;

5. ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

6. ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

7. ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

8. ”medborgare” åsyftar fysisk person som har medborgarskap i endera avtalsslutande staten och juridisk person som bildats eller organiserats enligt lagstiftningen i endera avtalsslutande staten samt sammanslutning – som inte är juridisk person men som vid beskattningen i endera avtalsslutande staten behandlas såsom juridisk person – vilken bildats eller organiserats enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat;

9. ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

10. ”behörig myndighet” åsyftar:

    1. i Japan, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud;

    2. i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal;

11. ”företag” åsyftar bedrivandet av varje form av rörelse; och

12. ”rörelse” innefattar utövandet av fritt yrke och annan självständig verksamhet.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den avtalsslutande statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka detta avtal tilllämpas.

1.Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för huvudkontor, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet och innefattar också denna stat, dess offentligrättsliga organ eller institutioner, politiska underavdelningar eller lokala myndigheter samt en sådan pensionsfond som avses i artikel 21A punkt 7 d). Detta uttryck inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

1. han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

2. om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;

3. om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;

4. om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra i vilken avtalsslutande stat personen ska anses ha sitt hemvist vid tillämpningen av detta avtal. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska personen i fråga inte vara berättigad till någon skattelättnad eller något undantag från skatt enligt detta avtal.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning;

2. filial;

3. kontor;

4. fabrik;

5. verkstad; och

6. gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3.Plats för byggnads-­, anläggnings- eller in- stallationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

1. användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

4. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

5. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art; och

6. innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5.Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken bestämmelserna i punkt

6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna avtalsslutande stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6.Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna avtalsslutande stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra avtalsslutande stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

1.Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2.Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tilllämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag.

1.Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna avtalsslutande stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4.Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5.Vid tillämpningen av bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6.Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

2.Beträffande företag i en avtalsslutande stat som bedriver internationell trafik genom användningen av skepp eller luftfartyg gäller, att sådant företag, om det är ett svenskt företag, är undantaget från företagsskatten i Japan och, om det är ett japanskt företag, är undantaget från varje svensk skatt liknande företagsskatten i Japan som framdeles kan komma att tas ut i Sverige.

3.Bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

1.I fall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.I fall då en avtalsslutande stat, i enlighet med bestämmelserna i punkt 1, i inkomsten för ett företag i denna avtalsslutande stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra avtalsslutande stat och förutsatt att de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, efter överläggning, är överens om att den sålunda inräknade inkomsten eller del av den är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda avtalsslutande staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra avtalsslutande stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av utdelningens bruttobelopp.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 ska utdelning inte beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten och är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som under en period av sex månader omedelbart före den dag då det bestäms vem som är berättigad till utdelningen har innehaft, direkt eller indirekt, minst 10 procent av det utdelande bolagets röstetal. Uttrycket ”handelsbolag” åsyftar vid tillämpningen av denna punkt inte en person som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person i en avtalsslutande stat och har hemvist i denna avtalsslutande stat.

4.Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

5.Bestämmelserna i punkt 3 tillämpas inte på utdelning som betalas av ett bolag som är berättigat till avdrag för lämnad utdelning vid beskattningen i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist.

6.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Japan till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt om utdelningen skulle ha varit undantagen enligt svensk lagstiftning om båda bolagen varit svenska bolag. Detta gäller emellertid endast om vinsten av vilken utdelningen betalas har varit föremål för normal bolagsskatt i Japan eller en inkomstskatt jämförlig därmed.

7.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

8.Bestämmelserna i punkterna 1, 2, 3, 4 och 5 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

9.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra avtalsslutande stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra avtalsslutande stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra avtalsslutande stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra avtalsslutande stat.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten har rätt till, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, får ränta som härrör från en avtalsslutande stat även beskattas i denna stat, enligt lagstiftningen i denna avtalsslutande stat, om räntans storlek är beroende av intäkter, försäljning, inkomster, vinst eller annat kassaflöde hos gäldenären eller denne närstående person, av värdeförändring på egendom tillhörig gäldenären eller denne närstående person eller av aktieutdelning, utbetalning till bolagsman eller liknande utbetalning från gäldenären eller denne närstående person, eller av annan liknande ränta. Om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten dock inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Uttrycket avser även varje annan inkomst som enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat varifrån inkomsten härrör vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av utlånade pengar. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel. Inkomst som avses i artikel 10 ska inte anses som ränta vid tillämpningen av detta avtal.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tilllämpas inte om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är den avtalsslutande staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna avtalsslutande stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället anses räntan härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället finns.

6.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten har rätt till, beskattas endast i denna andra avtalsslutande stat.

2.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot så- som ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och filmer eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

4.Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av egendom, annan än fast egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra avtalsslutande stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget).

3.Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik och annan egendom än fast egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

1.Om inte bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, med undantag för pension, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna avtalsslutande stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra avtalsslutande stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, om:

1. mottagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga; och

2. ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra avtalsslutande staten eller på dennes vägnar, samt

3. ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3.Utan hinder av bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna avtalsslutande stat.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller tele- visionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

Sådan inkomst undantas emellertid från beskattning i denna andra avtalsslutande stat om fysisk person med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten utövar sådan verksamhet enligt ett särskilt program för kulturellt utbyte som regeringarna i de båda avtalsslutande staterna har kommit överens om.

2.I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

Sådan inkomst undantas emellertid från beskattning i denna avtalsslutande stat om inkomsten förvärvas genom verksamhet som fysisk person med hemvist i den andra avtalsslutande staten utövar enligt ett särskilt program för kulturellt utbyte som regeringarna i de båda avtalsslutande staterna har kommit överens om och inkomsten tillfaller annan person som har hemvist i denna andra avtalsslutande stat.

1. Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av offentligt uppdrag i denna avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

2. Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna andra avtalsslutande stat och personen i fråga har hemvist i denna andra avtalsslutande stat och:

   1. är medborgare i denna andra avtalsslutande stat; eller

   2. inte fick hemvist i denna andra avtalsslutande stat uteslutande för att utföra arbetet.

1. Pension, som betalas av, eller från fonder till vilka bidrag lämnas av, en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

2. Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna andra avtalsslutande stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 17 och 21 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter.

1.I fall då enligt bestämmelserna i detta avtal person med hemvist i Japan är berättigad till befrielse från eller nedsättning av svensk skatt, ska motsvarande befrielse eller nedsättning medges oskiftat dödsbo i den mån en eller flera av dödsbodelägare har hemvist i Japan.

2.Svensk skatt på oskiftat dödsbo ska, i den mån inkomsten tillkommer dödsbodelägare med hemvist i Japan, avräknas mot japansk skatt som utgår på denna inkomst i enlighet med bestämmelserna i artikel 22 punkt 1.

1.Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal beskattas endast i denna avtalsslutande stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag av inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

3.Inkomst vilken inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från den andra avtalsslutande staten, får, utan hinder av bestämmelserna i föregående punkter i denna artikel, beskattas i denna andra avtalsslutande stat.

1.Om inte annat anges i denna artikel så ska en person med hemvist i en avtalsslutande stat, som uppbär sådan inkomst som anges i artikel 10 punkt 3 eller i artiklarna 11 eller 12 som härrör från den andra avtalsslutande staten, vara berättigad till förmåner enligt nämnda bestämmelser ett visst beskattningsår endast om personen är en kvalificerad person enligt punkt 2 samt uppfyller de särskilda villkor som anges för sådana förmåner i nämnda bestämmelser.

2.En person med hemvist i en avtalsslutande stat är en kvalificerad person med avseende på ett visst beskattningsår endast om personen är:

1. en fysisk person;

2. en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga organ, politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, eller Japans Riksbank eller Sveriges Riksbank;

3. ett bolag, om dess viktigaste aktieslag är noterade på en erkänd aktiebörs som nämns i punkt 7 c) 1) eller 2) och regelmässigt omsätts på en eller flera erkända aktiebörser;

4. en pensionsfond, om vid utgången av närmast föregående beskattningsår mer än 50 procent av pensionsfondens förmånstagare, medlemmar eller deltagare var fysiska personer med hemvist i endera avtalsslutande staten;

5. en organisation som har bildats enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat och som drivs uteslutande i religiöst, välgörande, utbildningsfrämjande, vetenskapligt, artistiskt, kulturellt eller allmännyttigt syfte, men endast om hela eller delar av dess inkomst kan vara undantagen från beskattning enligt den avtalsslutande statens lagstiftning; eller

6. en person, som inte är en fysisk person, om minst 50 procent av röstetalet eller andra ägarandelar i personen innehas direkt eller indirekt av personer med hemvist i endera avtalsslutande staten som är kvalificerade personer enligt a), b), c), d) eller e) i denna punkt.

3.Ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat ska – även om det inte är en kvalificerad person – vara berättigat till avtalsförmåner för sådana inkomster som anges i artikel 10 punkt 3 eller artiklarna 11 eller 12, och som härrör från den andra avtalsslutande staten, om bolaget uppfyller de särskilda villkor som anges för sådana förmåner i nämnda bestämmelser samt minst 75 procent av bolagets röstetal innehas, direkt eller indirekt, av sju eller färre personer som uppfyller villkoren för att vara jämförliga förmånstagare.

4.I de fall punkt 2 f) och punkt 3 tillämpas:

1. beträffande källskatter, ska en person med hemvist i en avtalsslutande stat anses uppfylla villkoren i dessa bestämmelser det beskattningsår som inkomsten utbetalas om personen uppfyller villkoren under den period av tolv månader som föregår utbetalningen (eller, beträffande utdelning, den dag då det bestäms vem som är berättigad till utdelningen),

2. beträffande andra skatter, ska en person med hemvist i en avtalsslutande stat anses uppfylla villkoren i dessa bestämmelser avseende ett beskattningsår om personen uppfyller villkoren under åtminstone hälften av beskattningsårets dagar.

1. En person som har hemvist i en avtalsslutande stat ska – även om personen inte är en kvalificerad person – vara berättigad till förmåner för inkomster enligt artikel 10 punkt 3 eller artiklarna 11 och 12 som härrör från den andra avtalsslutande staten, om:

   1. personen bedriver rörelse i den förstnämnda avtalsslutande staten (med undantag för rörelse som består i att göra kapitalplaceringar eller att förvalta investeringar för personens egen räkning, såvida denna rörelse inte utgör bank-­, försäkrings- eller värdepappersrörelse som bedrivs av en bank, ett försäkringsbolag eller en värdepappershandlare),

   2. inkomsten som härrör från den andra avtalsslutande staten förvärvas i samband med, eller är underordnad, rörelsen, och

   3. personen uppfyller de särskilda villkor för att erhålla sådana förmåner som anges i nämnda punkt eller artiklar.

2. Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från rörelse som personen bedriver i den andra avtalsslutande staten eller uppbär inkomst som härrör från den andra avtalsslutande staten och som betalas av en person med vilken den förstnämnda personen är i intressegemenskap, på sätt som anges i artikel 9 punkt 1 a) eller b), ska, i förhållande till sådan inkomst, villkoren i a) i denna punkt anses uppfyllda endast om rörelsen som bedrivs i den förstnämnda staten är väsentlig i förhållande till den rörelse som bedrivs i den andra avtalsslutande staten. Vid tillämpningen av denna punkt ska frågan om en rörelse är väsentlig eller inte, avgöras med hänsyn tagen till samtliga fakta och omständigheter.

3. Vid bestämmandet av om en person bedriver rörelse i en avtalsslutande stat vid tillämpningen av a) i denna punkt, ska en rörelse bedriven av ett handelsbolag i vilket personen är bolagsman eller en rörelse bedriven av personer med vilka personen är närstående anses vara en rörelse bedriven av den personen. En person ska anses närstående till en annan person om en av personerna är den rättmätiga innehavaren, direkt eller indirekt, av minst 50 procent i den andra personen (eller, i fråga om ett bolag, minst 50 procent av röstetalet i bolaget), eller, om en tredje person är den rättmätiga ägaren, direkt eller indirekt, till minst 50 procent av var och en av personerna (eller i fråga om bolag, minst 50 procent av röstetalet i bolaget). En person ska dock alltid anses närstående till en annan om den ena personen, med hänsyn tagen till samtliga fakta och omständigheter, kontrollerar den andra eller om båda personerna kontrolleras av samma person eller personer.

6.En person med hemvist i en avtalsslutande stat som inte är en kvalificerad person och som enligt punkterna 3 eller 5 inte heller är berättigad till förmåner för inkomster som anges i artikel 10 punkt 3 eller artiklarna 11 och 12, ska ändå åtnjuta sådana förmåner om den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten finner, i enlighet med dess lagstiftning och administrativa praxis, att etableringen, förvärvet eller innehavet av en sådan person och bedrivandet av dess verksamhet inte har som ett av sina huvudsakliga syften att komma i åtnjutande av sådana förmåner.

7.Vid tillämpningen av denna artikel:

1. åsyftar uttrycket ”aktier” även depåbevis;

2. åsyftar uttrycket ”viktigaste aktieslag” det eller de aktieslag som representerar majoriteten av röstetalet i bolaget;

3. åsyftar uttrycket ”erkänd aktiebörs”:

   1. varje aktiebörs som etablerats i enlighet med den japanska Värdepappers- och börsla- gen (”Financial Instruments and Exchange Law”) (lag nr 25 från år 1948),

   2. Stockholmsbörsen, Nordic Growth Market (NGM) och varje annan aktiebörs som står under tillsyn av Finansinspektionen,

   3. den irländska aktiebörsen samt aktiebörserna i Amsterdam, Bryssel, Köpenhamn, Düsseldorf, Frankfurt, Hamburg, Helsingfors, Hong Kong, London, Madrid, Milano, New York, Oslo, Paris, Reykjavik, Riga, Seoul, Shanghai, Singapore, Sydney, Tallinn, Toronto, Wien, Vilnius och Zürich, samt “NAS-DAQ”-systemet, och

   4. varje annan aktiebörs som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna för tillämpningen av denna artikel kommer överens om,

4. åsyftar uttrycket ”pensionsfond” varje person som:

   1. är etablerad i enlighet med lagstiftningen i en avtalsslutande stat,

   2. huvudsakligen är verksam för att administrera eller tillhandahålla pensioner, pensionsförmåner eller annan liknande ersättning, eller för att erhålla inkomster till förmån för andra pensionsfonder, och

   3. är undantagen från skatt i den avtalsslutande staten på inkomst från sådan verksamhet som anges ovan under 2), samt

5. åsyftar uttrycket ”jämförlig förmånstagare”:

   1. en person med hemvist i en stat som har ett avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt med den avtalsslutande stat från vilken avtalsförmåner enligt detta avtal begärs och

      aa)

      det avtalet innehåller bestämmelser om informationsutbyte,

      bb)

      personen är en kvalificerad person enligt bestämmelserna om begränsning av förmåner i det avtalet, eller om sådana bestämmelser inte finns, skulle ha varit en kvalificerad person om avtalet hade haft bestämmelser motsvarande de i punkt 2, och

      cc)

      personen i enlighet med det avtalet skulle vara berättigad, med avseende på inkomst som avses i artikel 10 punkt 3 eller i artiklarna 11 eller 12, en skattesats för en sådan inkomst som är minst lika låg som den skattesats som tillämpas enligt detta avtal, eller

   2. en kvalificerad person i enlighet med punkt 2 a), b), c), d) eller e).

1.Med beaktande av lagstiftningen i Japan beträffande möjligheten till avräkning mot japansk skatt, av skatt som betalas i annat land än Japan gäller följande. Om en person med hemvist i Japan uppbär inkomst från Sverige som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, ska den svenska skatt som betalas på denna inkomst avräknas mot den japanska skatt som påförs denna person. Avräkningsbeloppet får emellertid inte överstiga summan av den japanska skatten som är hänförlig till denna inkomst.

1. Med beaktande av b) i denna punkt och artikel 10 punkt 6, om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Japan ska Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den japanska skatt som erlagts på inkomsten.

2. Om en person med hemvist i Sverige erhåller inkomst som i enlighet med detta avtal beskattas endast i Japan, får Sverige, vid fastställande av skattesatsen för svensk progressiv skatt beakta den inkomst som ska beskattas endast i Japan.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat ska inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra avtalsslutande stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2.Beskattningen av ett fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, ska i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av ett företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen och sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3.Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 6 eller artikel 12 punkt 4 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, ska inte i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda avtalsslutande staten är eller kan bli underkastat.

5.Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa avtalsslutande staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken ska framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal.

2.Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, ska myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal. Överenskommelse som träffats ska genomföras utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter i denna artikel.

5.I fall då,

1. en person, i enlighet med punkt 1, har gjort en framställan till den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat med anledning av att åtgärder i den ena eller båda avtalsslutande staterna för honom har medfört beskattning i strid med bestämmelserna i detta avtal, och

2. de behöriga myndigheterna inte, inom tre år från anmälan till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten, kan nå en överenskommelse för att lösa frågan enligt punkt 2, ska, om personen begär det, kvarstående olösta frågor i ärendet hänskjutas till skiljeförfarande. Sådana olösta frågor ska dock inte hänskjutas till skiljeförfarande om en domstol i någon av de avtalsslutande staterna har meddelat ett beslut avseende dessa frågor. Skiljedomen är bindande för båda avtalsslutande staterna och ska genomföras utan hinder av tidsbegränsningar i dessa staters interna lagstiftning, såvida inte en person som direkt berörs av ärendet inte accepterar den ömsesidiga överenskommelsen som genomför skiljedomen. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska träffa överenskommelse om sättet att tillämpa denna punkt.

6.Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkt 5:

1. De behöriga myndigheterna ska genom ömsesidig överenskommelse inrätta ett förfarande som säkerställer att en skiljedom blir genomförd inom två år från en begäran om skiljeförfarande enligt punkt 5, om inte åtgärder eller passivitet från en person som direkt berörs av ärendet enligt nämnda punkt hindrar att ärendet löses eller om inte de behöriga myndigheterna och personen kommer överens om annat.

2. En skiljenämnd ska upprättas enligt följande regler:

   1. En skiljenämnd ska bestå av tre skiljemän som har sakkunskap och erfarenhet i frågor om internationell skatt.

   2. De behöriga myndigheterna ska utse var sin skiljeman. Sådan skiljeman får vara medborgare i avtalsslutande stat. De två skiljemännen utsedda av de behöriga myndigheterna ska utse den tredje skiljemannen som ska vara skiljenämndens ordförande i enlighet med det förfarande som de behöriga myndigheterna kommit överens om.

   3. Skiljemännen får inte vara anställda av de avtalsslutande staternas skattemyndigheter och får inte heller, i någon form, ha befattat sig med det ärende som har framlagts i enlighet med punkt 1. Den tredje skiljemannen får inte vara medborgare i någon av de avtalsslutande staterna om inte de behöriga myndigheterna kommit överens om annat.

   4. De behöriga myndigheterna ska tillse att samtliga skiljemän och deras personal, innan deras uppdrag påbörjas, till de behöriga myndigheterna skriftligen inger en försäkran om att omfattas av och att efterkomma de skyldigheter avseende sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i artikel 25 punkt 2 och som gäller enligt de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

   5. De behöriga myndigheterna ska var för sig bära kostnaden för sin utsedda skiljeman och sina egna utgifter. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de behöriga myndigheterna i lika delar.

3. De behöriga myndigheterna ska utan oskäligt dröjsmål lämna den information som är nödvändig för skiljedomen till skiljemännen och deras personal.

4. En skiljedom ska behandlas enligt följande:

   1. En skiljedom har inget prejudicerande värde.

   2. En skiljedom är bindande, om inte en domstol i en avtalsslutande stat bedömer att domen inte är verkställbar eftersom den strider mot punkt 5, mot denna punkt eller, om det rimligtvis kan ha påverkat utgången, mot överenskommelse om förfarandet enligt a) i denna punkt. Om skiljedomen bedöms inte kunna verkställas ska den anses som inte meddelad.

5. Om, vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har framställts och innan skiljenämnden har meddelat en skiljedom till de behöriga myndigheterna och den person som har begärt skiljeförfarandet, de behöriga myndigheterna har löst alla olösta frågor som hänskjutits till skiljeförfarande, ska ärendet anses löst i enlighet med punkten 2 och en skiljedom ska inte meddelas.

1. Bestämmelserna i punkterna 5 och 6 ska inte tillämpas på ärenden som rör artikel 4 punkt 3 och inte heller på ärenden som rör hänförande av kapital till ett fast driftställe enligt artikel 7.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5, ska ett ärende inte hänskjutas till skiljeförfarande om de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna har överenskommit att ärendet inte är lämpligt att avgöras genom skiljeförfarande.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för administration eller verkställighet av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2.Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt punkt 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda upplysningar bara för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av ovanstående får upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för andra ändamål när sådana upplysningar får användas för sådana andra ändamål enligt lagstiftningen i båda avtalsslutande staterna och den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat som har lämnat upplysningarna har tillåtit sådant användande.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

2. lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

3. lämna upplysningar som skulle röja affärs-­, industri-­, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public);

4. att inhämta eller tillhandahålla information som skulle avslöja konfidentiell kommunikation mellan en klient och dennes advokat eller annat juridiskt ombud, när sådan kommunikation:

   1. sker i syfte att erhålla eller lämna juridisk rådgivning; eller

   2. sker i syfte att användas i pågående eller planerade rättsliga förfaranden.

4.Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Förpliktelsen i föregående mening begränsas av bestämmelserna i punkt 3, men detta medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra lämna upplysningar uteslutande därför att denna stat inte har något eget intresse av sådana upplysningar.

5.Bestämmelserna i punkt 3 medför inte rätt för en avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank, annan finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare eller därför att upplysningarna gäller äganderätt i en person.

1.De avtalsslutande staterna ska lämna varandra handräckning vid indrivning av skattefordringar. Handräckningen begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2.Uttrycket ”skattefordran” åsyftar vid tilllämpningen av denna artikel en skuld avseende följande skatter, i den mån beskattningen inte strider mot detta avtal eller något annat avtal som de avtalsslutande staterna har ingått, samt ränta, administrativa straffavgifter, tilläggsavgifter och kostnader för indrivning eller säkringsåtgärder med anledning av en sådan skuld:

1. i Japan:

   1. inkomstskatten;

   2. bolagsskatten;

   3. den särskilda rekonstruktionsskatten;

   4. den särskilda rekonstruktionsskatten för bolag;

   5. konsumtionsskatten;

   6. arvsskatten; och

   7. gåvoskatten;

2. i Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten;

   2. kupongskatten;

   3. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta;

   4. den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.;

   5. den kommunala inkomstskatten;

   6. mervärdesskatten;

   7. fastighetsskatten;

   8. förmögenhetsskatten;

   9. arvsskatten; och

   10. gåvoskatten.

3. skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter undertecknandet av det protokoll som undertecknades i Stockholm den 5 december 2013 och som ändrade detta avtal, så- som ändrat genom protokoll som undertecknades i Stockholm den 19 februari 1999, påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i a) och b).

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska meddela varandra väsentliga ändringar som har gjorts i deras skattelagstiftning.

3.När en skattefordran i en avtalsslutande stat är möjlig att verkställa enligt den avtalsslutande statens lagstiftning och fordran ska betalas av en person som vid den tidpunkten enligt den avtalsslutande statens lagstiftning inte kan motsätta sig dess indrivning, ska denna skattefordran, efter framställan av den behöriga myndigheten i den avtalsslutande staten, erkännas för indrivning av den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Denna skattefordran ska drivas in av den andra avtalsslutande staten i enlighet med bestämmelserna i denna stats lagstiftning om verkställighet och indrivning av dess egna skatter, som om fordran vore en skattefordran i denna andra avtalsslutande stat som uppfyllde kraven för att denna andra avtalsslutande stat skulle kunna göra en framställan enligt denna punkt.

4.När en skattefordran i en avtalsslutande stat är en fordran för vilken den avtalsslutande staten enligt sin lagstiftning får vidta säkringsåtgärder för att säkerställa indrivning, ska denna skattefordran, efter framställan av den behöriga myndigheten i den avtalsslutande staten, erkännas för vidtagande av säkringsåtgärder av den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Den andra avtalsslutande staten ska för denna skattefordran vidta säkringsåtgärder i enlighet med bestämmelserna i denna stats lagstiftning som om fordran vore en skattefordran i denna andra avtalsslutande stat, även om, vid tidpunkten då sådana åtgärder vidtas, skattefordran inte är verkställbar i den förstnämnda avtalsslutande staten eller ska betalas av en person som kan motsätta sig dess indrivning.

5.Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 3 och 4, ska en skattefordran, som har erkänts av en avtalsslutande stat i enlighet med punkt 3 eller 4, i den avtalsslutande staten inte omfattas av tidsfrister eller ges förmånsrätt som gäller för skattefordringar enligt lagstiftningen i den avtalsslutande staten. Inte heller ska en skattefordran som har erkänts av en avtalsslutande stat i enlighet med punkt 3 eller 4 i den avtalsslutande staten ges en förmånsrätt så- som skattefordran enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten.

6.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5, ska åtgärder vidtagna av en avtalsslutande stat vid verkställandet av en skattefordran som har erkänts av den avtalsslutande staten i enlighet med punkt 3 eller 4, som, om de hade vidtagits av den andra avtalsslutande staten och då inneburit att tidsfristen för skattefordran enligt den andra avtalsslutande statens lagstiftning hade skjutits upp, förlängts eller avbrutits, ha sådan verkan enligt den andra avtalsslutande statens lagstiftning. Den förstnämnda avtalsslutande staten ska underrätta den andra avtalsslutande staten om sådana handlingar.

7.Förfaranden som gäller förekomsten, giltigheten eller omfattningen av en skattefordran i en avtalsslutande stat ska inte anhängiggöras i domstol eller administrativa myndigheter i den andra avtalsslutande staten.

8.Om, efter det att en framställan har gjorts av en avtalsslutande stat enligt punkt 3 eller 4 men innan den andra avtalsslutande staten har drivit in och överfört skattefordran till den förstnämnda avtalsslutande staten, den skattefordran det gäller upphör att vara

1. i händelse av en framställan enligt punkt 3, en skattefordran i den förstnämnda avtalsslutande staten som är möjlig att verkställa enligt den avtalsslutande statens lagstiftning och ska betalas av en person som vid den tidpunkten inte kan motsätta sig dess indrivning enligt lagstiftningen i den avtalsslutande staten, eller

2. i händelse av en framställan enligt punkt 4, en skattefordran i den förstnämnda staten för vilken den avtalsslutande staten enligt sin lagstiftning får vidta säkringsåtgärder för att säkerställa indrivning ska den behöriga myndigheten i den förstnämnda avtalsslutande staten utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten detta och den förstnämnda avtalsslutande staten ska, i enlighet med den andra avtalsslutande statens önskemål, antingen vilandeförklara eller återta sin framställan.

9.Bestämmelserna i denna artikel medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

1. vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

2. vidta åtgärder som skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public);

3. lämna handräckning om den andra avtalsslutande staten inte har vidtagit alla rimliga åtgärder för indrivning eller säkringsåtgärder som står till dess förfogande enligt dess lagstiftning eller administrativa praxis;

4. lämna handräckning i de fall där den administrativa bördan för denna avtalsslutande stat uppenbart inte står i proportion till den nytta som står att vinna för den andra avtalsslutande staten.

10.Innan handräckning lämnas enligt bestämmelserna i denna artikel, ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffa överenskommelse om sättet att tillämpa denna artikel, som säkerställer en jämförbar omfattning av handräckning till var och en av de avtalsslutande staterna. I synnerhet ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffa överenskommelse om en gräns för det antal framställningar om handräckning som en avtalsslutande stat kan göra under ett visst år samt en lägsta beloppsgräns för en skattefordran för vilken handräckning begärs.

1.Detta avtal ska ratificeras och ratifikationshandlingarna ska utväxlas i Tokyo snarast möjligt.

2.Detta avtal träder i kraft trettionde dagen efter den då utväxlingen av ratifikationshandlingarna skedde och ska tillämpas:

1. i Japan:

   beträffande inkomst hänförlig till beskattningsår som börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare; och

2. i Sverige:

   beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3.Avtalet mellan Japan och Sverige för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, som undertecknades i Tokyo den 12 december 1956 och som ändrades och kompletterades genom protokoll undertecknat i Tokyo den 15 april 1964, ska upphöra att gälla och inte längre tillämpas beträffande inkomster på vilka detta avtal blir tillämpligt enligt bestämmelserna i punkt 2.