Förordning (1979:57) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Rumänien

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess administrativa avdelningar eller lokala myndigheter, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2.Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas är:

1. Beträffande Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;

   2. ersättningsskatten och utskiftningsskatten;

   3. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;

   4. den kommunala inkomstskatten; samt

   5. den statliga förmögenhetsskatten;

   (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Beträffande Rumänien:

   1. skatter på löner och på inkomst av litterärt, konstnärligt och vetenskapligt arbete samt på inkomst på grund av medverkan i tidskrifter och vid offentliga föreställningar liksom inkomst genom sakkunniguppdrag m.m.;

   2. skatter på inkomst förvärvad i Rumänien av fysiska och juridiska personer utan hemvist där;

   3. skatter på inkomst hos s.k. blandade bolag som bildats i Socialistiska Republiken Rumänien genom samverkan mellan rumänska och utländska delägare;

   4. skatter på inkomst på grund av förvärvsverksamhet såsom handel eller fritt yrke samt på inkomst som förvärvats av andra företag än statliga;

   5. skatter på inkomst genom uthyrning av byggnader och mark;

   6. skatter på inkomst av jordbruk; samt

   7. statliga företags inbetalningar av vinstmedel till staten;

   (i det följande benämnda ”rumänsk skatt”).

4.Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet uttages vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som skett i respektive skattelagstiftning.

1.Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. Uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag.

2. Uttrycket ”Rumänien” åsyftar den Socialistiska Republiken Rumäniens territorium samt det område av havsbottnen och dess underlag utanför det territorialvatten inom vilket Rumänien enligt folkrättens allmänna regler och enligt sin egen lagstiftning utövar sina suveräna rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna.

3. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sverige eller Rumänien, alltefter som sammanhanget kräver.

4. Uttrycket ”person” inbegriper en fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning av personer.

5. Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person, däri inbegripet ett s.k. blandat bolag, registrerat enligt rumänsk lag, eller varje subjekt, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person.

6. Uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar ett företag som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive ett företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

7. Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar,

   1. i Sverige, finansministern eller hans befullmäktigade ombud, och

   2. i Rumänien, finansministern eller den han utser.

8. Uttrycket ”medborgare” åsyftar fysiska personer som är medborgare i en avtalsslutande stat och juridiska personer eller andra subjekt som bildats enligt gällande lag i en avtalsslutande stat.

9. Uttrycket ”internationell trafik” åsyftar varje transport utförd av fartyg eller luftfartyg eller järnvägs- eller landsvägsfordon, som användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då sådan transport sker uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av avtalet.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person, som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper dock icke en person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast för inkomst från källa i denna stat eller förmögenhet belägen där.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna fastställas hans hemvist enligt följande regler:

1. Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).

2. Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

3. Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

4. Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2.Uttrycket ”fast driftställe” omfattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik.

5. verkstad,

6. gruva, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgång, samt

7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete som varar mer än tolv månader.

3.Uttrycket ”fast driftställe” anses icke innefatta:

1. användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring eller utställning eller för utlämnande av företaget tillhöriga varor med anledning av ingånget försäljningsavtal,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. försäljning av företaget tillhöriga varor, som utställts i samband med en tillfällig mässa eller utställning, efter mässans eller utställningens upphörande,

5. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning,

6. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art.

4.Person, som är verksam i en avtalsslutande stat för företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5.Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet.

6.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra stat (antingen genom fast driftställe eller på annat sätt), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom fast driftställe för det andra bolaget.

1.Inkomst av fastighet får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.Uttrycket ”fastighet” har den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den stat, där fastigheten i fråga är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses icke som fastighet.

3.Bestämmelserna i punkt 1 äger tillämpning på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 äger även tillämpning på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke.

1.Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmande av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning, antingen kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Bestämmelserna i denna punkt medför emellertid icke rätt till avdrag för kostnader som är av sådant slag att avdrag icke skulle kunnat medges om det fasta driftstället hade varit ett fristående företag.

4.I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat bestämmas i en avtalsslutande stat på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i punkt 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel angivna principerna.

5.Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

6.Vid tillämpningen av föregående punkter bestämmes inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida icke särskilda förhållanden föranleder annat.

7.Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst som förvärvas genom utövande av sjöfart, luftfart, järnvägs- eller landsvägstransport i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat, där företaget har sin verkliga ledning.

2.Om företag, som bedriver sjöfart i internationell trafik, har sin verkliga ledning ombord på ett fartyg, anses ledningen utövad i den avtalsslutande stat, där fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn icke finns, i den avtalsslutande stat, där fartygets redare har hemvist.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenska delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även beträffande inkomst som förvärvas genom deltagande av företag i en avtalsslutande stat i en pool, ett gemensamt företag eller i en internationell trafikorganisation.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat, men skatten får icke överstiga 10 procent av utdelningens bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

Bestämmelserna i denna punkt berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställes med inkomst av aktier. Vinst som rumänskt s.k. blandat bolag utdelar till de personer som tillskjutit kapital i bolaget jämställes i detta sammanhang med utdelning.

4.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Rumänien till bolag med hemvist i Sverige undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda bolagen varit svenska bolag.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, samt den andel på grund av vilken utdelningen i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning, som bolaget betalar till person som ej har hemvist i denna andra stat, och ej heller någon skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 10 procent av räntans belopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, av obligationer eller debentures, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran samt all annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör samt den fordran av vilken räntan härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna stat själv, administrativ underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket upptagits det lån som räntan avser och räntan bestrides av det fasta driftstället, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

6.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Provision, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Provisionen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 10 procent av provisionens belopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Med uttrycket ”provision” förstås i denna artikel betalning till en mäklare, generalagent eller annan person som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken betalningen härrör jämställes med sådan mäklare eller agent.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av provisionen har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken provisionen härrör samt den verksamhet som ger upphov till provisionen äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Provision anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna stat själv, administrativ underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar provisionen, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat med vilket verksamheten som gav upphov till provisionen äger samband och denna bestrides av det fasta driftstället, anses dock provisionen härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

6.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade provisionsbeloppet med hänsyn till den verksamhet, för vilken provisionen erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 10 procent av royaltyns belopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, biograffilmer samt filmer och band för radio- och televisionsutsändningar häri inbegripna, patent, varumärke eller liknande egendom eller rätt, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilket royaltyn härrör samt den rätt eller egendom som ger upphov till royaltyn äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är denna stat själv, administrativ underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket rätten eller egendomen, som ger upphov till royaltyn, förvärvats och royaltyn bestrides av det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

6.Beträffande sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetalad royalty med hänsyn till det nyttjande, den rätt, egendom eller upplysning för vilken royalty erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst genom överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 liksom vinst genom överlåtelse av aktier eller andra rättigheter i ett bolag, vars huvudsakliga tillgångar utgöres av fastighet, får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.Vinst genom överlåtelse av lös egendom hänförlig till tillgångar nedlagda i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning. Vinst genom överlåtelse av sådan lös egendom som avses i artikel 24 punkt 3 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat, där sådan lös egendom beskattas enligt nämnda artikel.

3.Vinst genom överlåtelse av annan än i punkterna 1 och 2 angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

4.Bestämmelserna i punkt 3 av denna artikel berör icke någondera av de avtalsslutande staternas rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst på grund av överlåtelse av aktier i bolag med hemvist i en avtalsslutande stat om överlåtelsen göres av person, som har hemvist i den andra avtalsslutande staten och som haft hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten under någon del av de senaste fem åren före överlåtelsen.

1.Inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, såvida han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande, eller han vistas där för att utöva sin verksamhet under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under beskattningsåret. Om han har en sådan stadigvarande anordning eller vistas i den andra avtalsslutande staten under sådan tidrymd eller sådana tidrymder, får inkomsten beskattas i denna andra avtalsslutande stat men endast så stor del därav som är hänförlig till denna anordning eller till sådan tidrymd eller sådana tidrymder.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

1.Där icke bestämmelserna i artiklarna 17, 19, 20, 21 och 22 föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom anställning, endast i denna stat såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst, vilken uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att

1. inkomsttagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under beskattningsåret, och

2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som ej har hemvist i den andra avtalsslutande staten, samt

3. ersättningen icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får inkomst av arbete, som utförts ombord på fartyg, luftfartyg, Järnvägs- eller landsvägsfordon i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utföres ombord på luftfartyg som användes i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 får inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och idrottsmän och liknande yrkesutövare förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2.I fall då inkomst genom personligt arbete, som utföres av artist eller professionell idrottsman, icke tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 15 och 16, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utför arbetet.

3.Inkomst, som förvärvas genom sådan verksamhet och som utövas inom ramen för avtal om kulturutbyte mellan de avtalsslutande staterna, skall vara undantagen från beskattning i den stat där verksamheten utövas.

1.Där icke bestämmelserna i artikel 20 punkt 2 föranleder annat, beskattas pensioner och liknande ersättningar, som utbetalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat i anledning av tidigare anställning, endast i denna stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får utbetalningar enligt allmän socialförsäkringslagstiftning i en avtalsslutande stat beskattas i denna stat.

3.Livräntor och andra liknande periodiska utbetalningar till person med hemvist i en avtalsslutande stat beskattas endast i denna stat.

1.a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utföres i denna stats, dess administrativa underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utföres i denna andra stat och mottagaren är en person med hemvist i denna stat som

    1)  är medborgare i denna stat eller

    2)  icke erhöll hemvist där endast för att utföra arbetet där.

2.  a) Pension, som betalas av – eller från fonder inrättade av – en avtalsslutande stat, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess administrativa underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om mottagaren av pensionen är medborgare och har hemvist i denna stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 19 tillämpas på ersättning och pension, som utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.En professor eller lärare, som vistas i en avtalsslutande stat under en tidrymd icke överstigande två år i syfte att bedriva undervisning eller forskning vid universitet, högskola, skola eller annan undervisningsanstalt i denna avtalsslutande stat och som har – eller omedelbart före vistelsen hade – hemvist i den andra avtalsslutande staten, är befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten på ersättning, som han uppbär för sådan undervisning eller forskning, om ersättningen är skattepliktig i den andra avtalsslutande staten.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas icke på inkomst genom forskning, om forskningen sker, icke i allmänt intresse utan företrädesvis till gagn för en eller flera personers privata intressen.

1.Studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant som vistas i en avtalsslutande stat uteslutande för sin undervisning eller utbildning och som har – eller omedelbart före vistelsen i denna stat hade – hemvist i den andra avtalsslutande staten, är befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten på belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen utbetalas till honom från källa utanför denna förstnämnda stat.

2.Studerande vid universitet eller annan undervisningsanstalt i en avtalsslutande stat, som under tillfällig vistelse i den andra avtalsslutande staten innehar anställning i denna stat under en tidrymd av högst 100 dagar under ett och samma kalenderår för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till studierna, beskattas i sistnämnda stat endast för den del av inkomsten av anställningen som överstiger 1.500 svenska kronor per kalendermånad eller motvärdet i rumänsk valuta. Skattebefrielse enligt denna punkt medges dock med ett sammanlagt belopp av högst 4.500 svenska kronor eller motvärdet i rumänsk valuta. Belopp för vilket skattefrihet erhålles enligt denna punkt innefattar personliga avdrag för ifrågavarande kalenderår.

3.Ersättning, vilken studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant som har eller tidigare haft hemvist i en avtalsslutande stat och som vistas i den andra avtalsslutande staten huvudsakligen för sin undervisning eller utbildning uppbär på grund av anställning i den andra avtalsslutande staten, beskattas icke i denna andra stat, om ersättningen icke under något beskattningsår överstiger 6.000 svenska kronor eller motvärdet i rumänsk valuta.

Skattebefrielse medges endast för den tid, som skäligen erfordras eller vanligtvis åtgår för att fullborda studierna eller utbildningen i fråga, men får icke i något fall avse längre tidrymd än tre på varandra följande år.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 2 och 3. De behöriga myndigheterna kan också träffa överenskommelse om sådan ändring av där omnämnda belopp som finnes skälig med hänsyn till förändring i penningvärde, ändrad lagstiftning i en avtalsslutande stat eller andra liknande omständigheter.

1.Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.Förmögenhet bestående av lös egendom, som är hänförlig till tillgångar nedlagda i ett företags fasta driftställe eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

3.Fartyg, luftfartyg, järnvägs- eller landsvägsfordon som användes i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg, luftfartyg, järnvägs- eller landsvägsfordon beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4.Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

1.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten skall, såvida icke bestämmelserna i punkterna 2 och 4 föranleder annat, den förstnämnda avtalsslutande staten,

1. från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten;

2. från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten.

2.I fall då befrielse eller nedsättning meddelats i fråga om rumänsk skatt som enligt artikel 7 kan utgå på inkomst vilken förvärvas av fast driftställe som person med hemvist i Sverige har i Rumänien skall, vid tillämpningen i Sverige av punkt 1 a), avräkning mot svensk skatt ske med ett belopp motsvarande den skatt som skulle ha tagits ut i Rumänien om sådan befrielse eller nedsättning icke meddelats. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas beträffande de första tio åren under vilka detta avtal är tillämpligt. Efter utgången av denna period skall de behöriga myndigheterna överlägga med varandra, i syfte att avgöra om bestämmelserna i denna punkt skall äga fortsatt tillämpning.

3.Avräkningsbeloppet enligt punkterna 1 eller 2 skall emellertid icke överstiga beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i den andra avtalsslutande staten.

4.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, får den förstnämnda avtalsslutande staten inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från den andra avtalsslutande staten eller den förmögenhet som innehas där.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om de har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna stat, som bedriver samma verksamhet.

3.Utom i de fall då artikel 9, artikel 11 punkt 6, artikel 12 punkt 6 eller artikel 13 punkt 6 tillämpas, skall ränta, provision, royalty eller annan utbetalning från ett företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten vara avdragsgill vid beräkningen av beskattningsbar vinst för sådant företag på samma villkor som motsvarande utbetalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

På samma sätt skall skuld, som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, vid beräkningen av företagets beskattningsbara förmögenhet vara avdragsgill som om skulden innehafts till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.

5.I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medför eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat, där han har hemvist. Sådan framställning skall göras inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot avtalet.

2.Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning. Överenskommelse som träffats skall genomföras utan hinder av tidsfrister i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommission bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal och för att genomföra bestämmelserna i de avtalsslutande staternas lagstiftning beträffande skatter, som avses i detta avtal, i den utsträckning beskattningen enligt denna lagstiftning står i överensstämmelse med detta avtal. De utbytta upplysningarna skall behandlas som hemliga och får icke yppas för andra personer eller myndigheter än sådana som handlägger taxering eller uppbörd av skatter som omfattas av detta avtal.

2.Bestämmelserna i punkt 1 skall icke anses medföra skyldighet för en avtalsslutande stat:

1. att vidtaga förvaltningsåtgärder, som strider mot lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. att lämna upplysningar, som icke är tillgängliga enligt lagstiftningen eller under sedvanlig tjänsteutövning i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. att lämna upplysningar, som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.

1.Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna utväxlas i Bukarest snarast möjligt1.

2.Detta avtal träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas:

1. I Sverige:

   Beträffande inkomst, som förvärvas den 1 januari det år utväxlingen äger rum eller senare samt beträffande förmögenhet som innehas vid utgången av det år under vilket utväxlingen äger rum eller senare.

2. I Rumänien:

   Beträffande inkomst, som förvärvas den 1 januari det år utväxlingen äger rum eller senare.

till art. 1 och 4.

Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Rumänien.

Huruvida fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt rumänska beskattningsregler anses bosatt i Rumänien. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser.

Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370), 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall vid tillämpning av art. 4 anses bosatt i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Rumänien.

Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 18 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 18 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall vid tillämpning av art. 4 anses bosatt i Rumänien, såvitt fråga är om rumänsk beskickning eller lönat rumänskt konsulat i Sverige.

till art. 2.

Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2. Angående annan beskattning se dock art. 26 punkt 5.

till art. 6.

Enligt svensk skattelagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse /jfr bl.a. 27 § kommunalskattelagen (1928:370)/. Inkomst som omfattas av art. 6 beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. 13.

till art. 7.

Inkomst av rörelse, som bedrivs från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. 7. Vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe” anges i art. 5.

Om fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Rumänien, får den till verksamheten vid driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men rumänsk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 25 punkterna 1 och 3. I fråga om avräkning i vissa fall av rumänsk skatt som eftergivits (art. 25 punkt 2) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 25.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Rumänien bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2 och 3. Till grund för inkomstberäkningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i nämnda bestämmelser angivna principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan anses belöpa på det fasta driftstället.

Om inkomst av internationella transporter finns särskilda bestämmelser i art. 8.

till art. 8.

Inkomst av sjöfart, luftfart, järnvägs- eller landsvägstransport i internationell trafik beskattas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning.

till art. 9.

Art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Äger sådan omräkning rum mellan företag i Sverige och Rumänien, skall skattechefen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit.

till art. 10.

till art. 11.

till art. 12.

till art. 13.

till art. 14.

Vinst, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Rumänien förvärvar genom avyttring av fastighet i Sverige eller aktier i bolag vars väsentliga tillgång utgörs av här belägen fastighet, beskattas här. De svenska bestämmelserna om beskattning av vinst genom avyttring av aktier i bolag som avses i art. 14 punkt 1 finns i 35 § 3 mom. sjunde stycket kommunalskattelagen (1928:370). Enligt art. 14 punkt 4 får vidare svensk skatt under vissa förutsättningar uttagas även på vinst som förvärvas av fysisk eller juridisk person med hemvist i Rumänien genom avyttring av aktier i svenskt bolag. Slutligen beskattas i Sverige vinst genom icke yrkesmässig avyttring av lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har här. Motsvarande gäller i fråga om lös egendom, som ingår i en i Sverige belägen stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke.

Realisationsvinst, som förvärvas av fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här, om inte annat följer av sista meningen av art. 14 punkt 2. Enligt art. 14 punkt 1 får rumänsk skatt uttagas på realisationsvinsten, om den avyttrade egendomen utgörs av fastighet belägen i Rumänien eller aktier i bolag vars väsentliga tillgång utgörs av där belägen fastighet. Motsvarande gäller enligt art. 14 punkt 2 i fråga om lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har i Rumänien, eller lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken inkomsttagaren har i Rumänien. Vidare får rumänsk skatt under de förutsättningar som anges i art. 14 punkt 4 uttagas på vinst som förvärvas av fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige genom avyttring av aktier i rumänskt bolag.

Svensk skatt på realisationsvinsten nedsätts enligt art. 25 punkterna 1 och 3 genom avräkning av den rumänska skatt som har påförts samma vinst. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 25.

till art. 15

till art. 16.

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 16 punkt 1 i regel beskattas i den stat där arbetet utförs. Undantag från denna regel föreskrivs i art. 16 punkterna 2 och 3, art. 17, art. 18 punkt 3 samt art. 21 och 22.

Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 18.

till art. 17.

När svenskt bolag utbetalar styrelsearvode till person med hemvist i Rumänien, beskattas ersättningen i Sverige, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Har sådan ersättning uppburits av person med hemvist i Sverige från bolag med hemvist i Rumänien, får inkomsten beskattas i Sverige men rumänsk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 25 punkterna 1 och 3. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 25.

till art. 18.

Inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt professionella idrottsmän förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas i regel i den stat där verksamheten utövas (art. 18 punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas under utövande av fritt yrke eller på grund av anställning. Enligt art. 18 punkt 2 får inkomsten i regel beskattas i den stat där artisten eller idrottsmannen utför arbetet, även om ersättningen utbetalas till annan person (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten är anställd) än artisten eller idrottsmannen själv. Bestämmelserna i art. 18 punkterna 1 och 2 tillämpas inte i fall som avses i art. 18 punkt 3. För Sveriges vidkommande iakttas vid tillämpningen av art. 18 punkterna 1 och 2 bestämmelserna i 54 § första stycket c kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

till art. 19.

Pension på grund av enskild tjänst samt livränta beskattas i regel endast i inkomsttagarens hemviststat (art. 19 punkterna 1 och 3).

Pension och annan utbetalning enligt svensk socialförsäkringslag stiftning till person med hemvist i Rumänien får enligt art. 19 punkt 2 beskattas här.

Person med hemvist i Sverige, som uppbär utbetalning enligt rumänsk socialförsäkringslagstiftning, beskattas i Sverige för sådan utbetalning men rumänsk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten på inkomsten enligt art. 25 punkterna 1 och 3. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 25.

till art. 20.

Ersättning, med undantag för pension, som utbetalas av någon av staterna, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter för arbete utfört i allmän tjänst beskattas enligt huvudregeln i art. 20 punkt 1 a endast i den stat varifrån ersättningen utbetalas. Har arbetet utförts i den andra staten av person med hemvist i denna stat, beskattas emellertid ersättningen enligt art. 20 punkt 1 b endast i den staten, om mottagaren är medborgare i den staten eller inte har hemvist där endast för att utföra ifrågavarande arbete.

Pension, som utbetalas av – eller från fonder inrättade av – en av staterna, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter på grund av allmän tjänst, beskattas enligt art. 20 punkt 2 a i regel endast i denna stat. Om mottagaren av pensionen är medborgare i den andra staten och har hemvist där, beskattas emellertid pensionen enligt art. 20 punkt 2 b endast i denna stat.

Ersättning (inkl. pension), som utbetalas för tjänst utförd i samband med rörelse, som den utbetalande staten, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter bedrivit, beskattas som inkomst på grund av enskild tjänst enligt art. 16, 17 och 19.

till art. 25.

till art. 26.

Av art. 26 punkt 2 följer att bolag i Rumänien inte får påföras förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelsen innebär ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.