Förordning (1977:580) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tanzania

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2.Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas är:

1. Beträffande Sverige:

   1. Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;

   2. ersättningsskatten och utskiftningsskatten;

   3. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;

   4. den kommunala inkomstskatten; samt

   5. den statliga förmögenhetsskatten;

   (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Beträffande Tanzania: inkomstskatten och varje annan skatt som enligt inkomstskattelagen (”Income Tax Act”) anses som en inkomstskatt

   (i det följande benämnda ”tanzanisk skatt”).

4.Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet uttages vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som skett i respektive skattelagstiftning.

1.Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. Uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag.

2. Uttrycket ”Tanzania” åsyftar Den Förenade Republiken Tanzania och inbegriper varje utanför Tanzanias territorialvatten beläget område som, i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler, enligt Tanzanias lagstiftning om kontinentalsockeln angivits eller kan komma att anges såsom ett område inom vilket Tanzania äger utöva sina suveräna rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångar.

3. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sverige eller Tanzania, alltefter som sammanhanget kräver.

4. Uttrycket ”person” inbegriper en fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning av personer.

5. Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person eller varje subjekt som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person.

6. Uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar ett företag som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive ett företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

7. Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar,

   • i Sverige, finansministern eller hans befullmäktigade ombud, och

   • i Tanzania, finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

8. Uttrycket ”medborgare” åsyftar:

   1. fysisk person, som är medborgare i en avtalsslutande stat;

   2. juridisk person och annan sammanslutning, som bildats enligt gällande lagstiftning i en avtalsslutande stat.

9. Uttrycket ”internationell trafik” åsyftar varje transport utförd av fartyg eller luftfartyg, som användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då transporten sker uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av avtalet.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person, som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper dock icke en person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast för inkomst från källa i denna stat eller förmögenhet belägen där.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, fastställes hans hemvist enligt följande regler:

1. Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).

2. Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

3. Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

4. Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2.Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad,

6. gruva, oljekälla, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgång, samt

7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete som varar mer än sex månader.

3.Uttrycket ”fast driftställe” anses icke innefatta:

1. användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

3. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning,

5. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art.

4.Person som är verksam i en avtalsslutande stat för företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5.Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha haft driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet.

6.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra stat (antingen genom fast driftställe eller på annat sätt), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom fast driftställe för det andra bolaget.

1.Inkomst av fastighet, däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.a) Där icke bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, har uttrycket ”fastighet” den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den stat, där fastigheten i fråga är belägen.

  b) Uttrycket inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses icke som fastighet.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke.

1.Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, skall, där icke bestämmelserna i punkt 4 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället hänföras den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Om ett företag i en avtalsslutande stat har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten och säljer varor, som är av samma eller liknande slag som de som säljes av det fasta driftstället eller tillhandahåller tjänster, som är av samma eller liknande slag som de som tillhandahålles av det fasta driftstället, kan inkomst av sådan verksamhet anses hänförlig till det fasta driftstället, såvida icke företaget visar att försäljningen eller tillhandahållandet av tjänsterna icke är hänförliga till den vid det fasta driftstället bedrivna verksamheten.

4.Vid bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning – härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning – antingen kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget, eller annorstädes. Dessa bestämmelser omfattar emellertid icke sådana kostnader som enligt lagen i sistnämnda stat icke hade varit avdragsgilla för ett fristående företag i den staten.

5.I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat bestämmas i en avtalsslutande stat på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i punkt 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel angivna principerna.

6.Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

7.Vid tillämpningen av föregående punkter bestämmes inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida icke särskilda förhållanden föranleder annat.

8.Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2.Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av sjöfart i internationell trafik får beskattas i båda avtalsslutande staterna enligt vardera statens lagstiftning.

3.Om ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst som avses i punkt 2 genom verksamhet i den andra avtalsslutande staten, gäller följande:

1. Inkomsten skall anses icke överstiga ett belopp motsvarande 5 procent av företagets bruttointäkter genom befordran av passagerare eller gods som tagits ombord i denna andra stat;

2. den skatt som uttages på inkomsten i denna andra stat skall nedsättas med 50 procent.

4.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även beträffande inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller i en internationell trafikorganisation.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat, men skatten får icke överstiga:

1. 15 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är ett bolag som under minst sex månader omedelbart före dagen för utbetalning av utdelningen äger minst 25 procent av röstetalet för aktierna eller andelarna i det utbetalande bolaget,

2. 25 procent av utdelningens bruttobelopp i alla övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

Bestämmelserna i denna punkt berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, fordringar ej inbegripna, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra andelar i bolag eller annan inkomst, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställes med utdelning.

4.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Tanzania till bolag med hemvist i Sverige undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda bolagen hade varit svenska bolag. Sådan skattebefrielse inträder dock icke med mindre den vinst, av vilken utdelningen utbetalas, i Tanzania underkastats den vanliga inkomstskatt som utgår vid tiden för undertecknandet av detta avtal eller därmed jämförlig inkomstskatt eller den huvudsakliga delen av det utdelande bolagets inkomst direkt eller indirekt härrör från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper och därmed likartad egendom samt verksamheten bedrives i Tanzania av det utdelande bolaget eller av bolag, i vilket det äger aktier eller andelar motsvarande minst 25 procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den andel på grund av vilken utdelningen i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

6.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning, som bolaget betalar och ej heller någon skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommer i denna andra stat. Bestämmelserna i denna punkt hindrar icke denna andra stat att beskatta utdelning, som betalas till personer med hemvist i denna stat, eller utdelning hänförlig till andel som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som person med hemvist i den förstnämnda staten innehar i den andra staten.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 15 procent av räntans belopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överens kommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, av obligationer eller debentures, antingen de utfärdats med säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran samt all annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den fordran för vilken räntan i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket upptagits det lån som räntan avser och räntan bestrides av det fasta driftstället, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

6.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 20 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, biograffilmer, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den rättighet eller egendom för vilken royaltyn i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket rätten eller egendomen, som ger upphov till royaltyn, förvärvats och royaltyn bestrides av det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

6.Beträffande sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetalad royalty med hänsyn till det nyttjande, den rätt, egendom eller upplysning för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst genom överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.Vinst genom överlåtelse av lös egendom hänförlig till tillgångar nedlagda i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med avyttring av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning. Vinst genom överlåtelse av sådan lös egendom som avses i artikel 23 punkt 3 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat, där sådan lös egendom beskattas enligt nämnda artikel.

3.Vinst genom överlåtelse av annan än i punkterna 1 och 2 angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

4.Bestämmelserna i punkt 3 berör icke en avtalsslutande stats rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta sådan vinst genom överlåtelse av varje slag av egendom som förvärvas av en fysisk person som har hemvist i den andra avtalsslutande staten och som har haft hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten under någon del av de senaste sju åren före överlåtelsen.

1.Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 av artikel 15 får emellertid sådan ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med lagstiftningen i denna stat men skatten får icke överstiga 20 procent av ersättningens bruttobelopp.

3.Med uttrycket ”ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke” förstås i denna artikel varje slag av betalning till person, som icke är anställd hos utbetalaren, såsom ersättning för tjänster i dennes egenskap av företagsledare, tekniker, konsult eller annan yrkesutövare.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av ersättningen har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken ersättningen härrör eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt ersättningen äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15.

5.Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke anses härröra från en avtalsslutande stat då utbetalaren är staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar ersättningen – antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej – har fast driftställe i en avtalsslutande stat, till vilket skyldigheten att betala ersättningen är knuten och ersättningen bestrides av det fasta driftstället, anses dock ersättningen härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

1.Där icke bestämmelserna i artikel 14 föranleder annat, beskattas inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, endast i denna stat, såvida han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra avtalsslutande stat men endast så stor del därav som är hänförlig till denna anordning.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer

1.Där icke bestämmelserna i artiklarna 17, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärrar genom anställning, endast i denna stat såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst, vilken uppbäres av peson med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att

1. inkomsttagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret, och

2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som icke har hemvist i den andra avtalslutande staten, samt

3. ersättningen icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får inkomst av arbete, som utföres ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 får inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt professionella idrottsmän förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2.I fall då inkomst genom personligt arbete, som utföres av artist eller professionell idrottsman, icke tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 15 och 16, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen inför arbetet.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke beträffande tjänster som utföres av artist eller professionell idrottsman. Om besöket i en avtalsslutande stat helt eller till betydande del bekostas genom bidrag av allmänna medel från den andra avtalsslutande staten.

1.Där icke bestämmelserna i artikel 20 punkt 2 föranleder annat, beskattas pensioner och liknande ersättningar, som utbetalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat i anledning av tidigare anställning, endast i denna stat.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får utbetalningar enligt allmän socialförsäkringslagstiftning i en avtalsslutande stat beskattas i denna stat.

1.a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utföres i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utföres i denna andra stat och mottagaren är en person med hemvist i denna stat som

    1. är medborgare i denna stat eller

    2. icke erhöll hemvist där endast för att UTföra arbetet eller

    3. icke är skattskyldig för sådan ersättning i den avtalsslutande stat från vilken ersättningen utbetalas.

2.a) Pension, som betalas av – eller från fonder inrättade av – en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

  b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om mottagaren av pensionen är medborgare och har hemvist i denna stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 19 tillämpas på ersättning och pension, som utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.Studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant, som vistas i en avtalsslutande stat för att erhålla undervisning eller utbildning och som har eller omedelbart före vistelsen i denna stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, är befriad från skatt i den förstnämnda staten på:

1. belopp, som utbetalas till honom från person med hemvist utanför den förstnämnda staten för att bestrida hans uppehälle, undervisning eller utbildning, samt

2. ersättning för personligt arbete, som utföres i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att ersättningen icke under något beskattningsår överstiger 9 500 svenska kronor eller motvärdet i tanzanisk valuta,

2.Skattebefrielse enligt punkt 2) medges endast för den tid, som skäligen eller vanligtvis åtgår för att fullborda studierna eller utbildningen i fråga, men får icke i något fall avse längre tidrymd än tre på varandra följande år.

1.Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.Förmögenhet bestående av lös egendom, som är hänförlig till tillgångar nedlagda i ett företags fasta driftställe eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

3.Fartyg och luftfartyg, som användes i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg och luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4.Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

1.Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Tanzania, skall Sverige

1. från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Tanzania;

2. från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Tanzania.

2.Avräkningsbeloppet skall emellertid icke i någotdera fallet överstiga beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Tanzania.

3.I enlighet med tanzanisk lagstiftning angående avräkning som medges person, som är bosatt i Tanzania, från tanzanisk skatt av skatt, som utgår i annat land än Tanzania, avräknas svensk skatt, som enligt svensk lag och i överensstämmelse med detta avtal utgår antingen direkt eller genom skatteavdrag på inkomst från källa i Sverige, från tanzanisk skatt på samma inkomst. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga beloppet av den tanzaniska skatt, som utan sådan avräkning belöper på den inkomst som uppbäres från Sverige.

4.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, får den förstnämnda avtalsslutande staten inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från inkomstskatten eller förmögenhetsskatten avräkna den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från den andra avtalsslutande staten eller den förmögenhet som innehas där.

5.Vid tillämpningen av punkt 1 a) och punkt 2 anses uttrycket ”skatt som erlagts i Tanzania” omfatta belopp som skulle ha ut-tagits som tanzanisk skatt under ett år, om icke:

1. investeringsavdrag medgivits enligt paragraf 24, 25 eller 26 i andra avdelningen av inkomstskattelagen (”Second Schedule to the Income Tax Act”); eller

2. skattebefrielse eller skattenedsättning medgivits i enlighet med bestämmelser härom, som senare kan komma att införas i lagstiftningen och som enligt överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna har till syfte att främja ekonomisk utveckling.

6.Bestämmelserna i punkt 5 1) tillämpas beträffande de första tio åren, under vilka detta avtal är tillämpligt, men de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan överlägga med varandra i syfte att bestämma om denna tidsrymd skall utsträckas.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om de har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

2.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna stat, som bedriver samma verksamhet.

Denna bestämmelse anses icke medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges personer med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten. Bestämmelsen medför icke heller rätt att i en avtalsslutande stat erhålla skattebefrielse för utdelning eller annan utbetalning till bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

Bestämmelsen i första stycket hindrar icke en avtalsslutande stat att beskatta inkomst, som uppbäres av ett fast driftställe, enligt reglerna i denna stats egen lagstifting, om det fasta driftstället tillhör aktiebolag eller därmed jämförligt bolag i den andra avtalsslutande staten. Beskattningen skall dock motsvara den beskattning som tillämpas för aktiebolag och därmed jämförliga bolag med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten på deras icke utdelade vinst.

3.Utom i de fall då artikel 9, artikel 11 punkt 6 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, skall ränta, royalty eller annan utbetalning från ett företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten vara avdragsgill vid beräkningen av beskattningsbar vinst för sådant företag på samma villkor som motsvarande utbetalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

På samma sätt skall skuld, som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, vid beräkningen av företagets beskattningsbara förmögenhet vara avdragsgill som om skulden uppkommit i förhållande till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer rned hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.

5.I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medför eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat, där han har hemvist. Sådan framställning skall göras inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot avtalet.

2.Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning. Överenskommelse som träffats skall genomföras utan hinder av tidsfrister i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detla avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommission bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal och för att genomföra bestämmelserna i de avtalsslutande staternas lagstiftning beträffande skatter, som avses i detta avtal, i den utsträckning beskattningen enligt denna lagstiftning står i överensstämmelse med detta avtal. De utbytta upplysningarna skall behandlas som hemliga och får icke yppas för andra personer eller myndigheter än sådana som handlägger taxering eller uppbörd av skatter som omfattas av detta avtal.

2.Bestämmelserna i punkt 1 skall icke anses medföra skyldighet för en avtalsslutande stat

1. att vidtaga förvaltningsåtgäder, som strider mot lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten.

2. att lämna upplysningar, som icke är tillgängliga enligt lagstiftning eller under sedvanlig tjänsteutövning i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten.

3. att lämna upplysningar, som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels-, eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.

1.Detta avtal träder i kraft när den sista av de åtgärder vidtagits i Tanzania och Sverige som i respektive stat erfordras för att avtalet skall bli gällande. Beträffande Sverige skall avtalet ratificeras.

2.De avtalsslutande staterna underrättar varandra när åtgärder enligt punkt 1 av denna artikel vidtagits. Sådana meddelanden utväxlas i Dar es Salaam snarast möjligt.

3.Avtalet träder i kraft med utväxlingen av sådana meddelanden och tillämpas beträffande inkomst:, som förvärvas den 1 januari året närmast efter det då utväxlingen äger rum eller senare, och beträffande förmögenhet, som taxeras andra kalenderåret närmast efter det då utväxlingen äger rum eller senare.

4.De åtgärder för lindring av dubbelbeskattning beträffande inkomstskatt och skatter av likartat slag, vilka vidtogs mellan Sveriges regering och Det Förenade Konungarikets regering genom avtal den 30 mars 1949 och vilka med vissa jämkningar tillämpats i förhållande till Tanganyika och Zanzibar med stöd av noteväxling den 28 maj 1958, skall upphöra att gälla från och med den dag då förevarande avtal blir tillämpligt.

till art. 1 och 4

Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Tanzania.

Huruvida fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt tanzaniska beskattningsregler anses bosatt i Tanzania. Vid tillämpning av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbe stämmelser.

Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370), 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall vid tillämpningen av art. 4 anses bosatt i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Tanzania.

Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 18 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 18 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall vid tillämpningen av art. 4 anses bosatt i Tanzania, såvitt fråga är om tanzanisk beskickning eller lönat tanzaniskt konsulat i Sverige.

till art. 2

Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2. Angående annan beskattning se dock art. 25 punkt 5.

till art. 6

Enligt svensk skattelagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse (jfr bl.a. 27 § kommunalskattelagen (1928:370)). Inkomst som omfattas av art. 6 beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för nyttjande av eller rätten att nyttja gruva, källa, eller annan naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. 12.

till art. 7

Inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. 7. Vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe” anges i art. 5.

Om fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Tanzania, får den till driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men tanzanisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2 och 4. Till grund för inkomstbeskattningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så, att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i nämnda bestämmelser angivna principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan anses belöpa på det fasta driftstället. Vid inkomstberäkningen iakttages vidare, att inkomst av försäljning eller tillhandahållande av tjänster som avses i art. 7 punkt 3 medtages vid beräkningen av det fasta driftställets inkomst av rörelse, såvida icke den skattskyldige visar att försäljningen eller tillhandahållandet av tjänsterna icke är att hänföra till verksamheten vid driftstället.

Om inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik finns särskilda bestämmelser i art. 8.

till art. 8

till art. 9

Art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Äger sådan omräkning rum mellan företag i Sverige och Tanzania, skall skattechefen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit.

till art. 10

till art. 11

till art. 12

till art. 13

Vinst som fysisk eller juridisk person med hemvist i Tanzania förvärvar genom överlåtelse av fastighet i Sverige, beskattas här. Vidare beskattas i Sverige vinst genom överlåtelse av lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har här. Motsvarande gäller i fråga om lös egendom, som ingår i en i Sverige belägen stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke. Beskattning i Sverige får vidare ske i fall som avses i art. 13 punkt 4.

Realisationsvinst, som förvärvas av fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här. Enligt art. 13 punkt 1 får tanzanisk skatt uttagas på realisationsvinsten, om den avyttrade egendomen utgöres av fastighet belägen i Tanzania. Motsvarande gäller enligt art. 13 punkt 2 i fråga om lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har i Tanzania eller lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken inkomsttagaren har där. Tanzanisk skatt får vidare uttagas i fall som avses i art. 13 punkt 4. Svensk skatt på realisationsvinsten nedsättes enligt art. 24 punkterna 1 och 2 genom avräkning av den tanzaniska skatt som har påförts samma vinst. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkning hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

till art. 14

till art. 15

till art. 16 och 17

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 16 punkt 1 i regel beskattas i den stat där arbetet utföres. Undantag från denna regel föreskrives i art. 16 punkterna 2 och 3 samt art. 17 och 21.

Beträffande beskattning av styrelsearvoden och liknande ersättningar gäller enligt art. 17 följande.

När svenskt bolag utbetalar styrelsearvode till person med hemvist i Tanzania, beskattas ersättningen i Sverige, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Har sådan ersättning uppburits av person med hemvist i Sverige från bolag med hemvist i Tanzania, får inkomsten beskattas i Sverige men tanzanisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2. I fråga om avräkning i vissa fall då tanzanisk skatt har eftergivits (art. 24 punkt 5) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

till art. 18

Inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt professionella idrottsmän förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas enligt art. 18 punkt 1 i den stat där verksamheten utövas om icke fall som avses i art. 18 punkt 3 föreligger. Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas under utövande av fritt yrke eller på grund av anställning. Detta gäller enligt art. 18 punkt 2 även om ersättningen utbetalas till annan person (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten är anställd) än artisten eller idrottsmannen själv. För Sveriges vidkommande iakttages vid tillämpningen av art. 18 punkterna 1 och 2 bestämmelserna i 54 § första stycket c kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

till art. 19

Pension på grund av enskild tjänst beskattas i regel endast i inkomsttagarens hemviststat (art. 19 punkt 1).

Pension och annan ersättning som utbetalas till person med hemvist i Tanzania enligt svensk socialförsäkringslagstiftning får enligt art. 19 punkt 2 beskattas här.

Person med hemvist i Sverige, som uppbär utbetalning enligt tanzanisk socialförsäkringslagstiftning, beskattas i Sverige för sådan utbetalning men tanzanisk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkterna 1 och 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

till art. 20

Ersättning, med undantag för pension, som utbetaas av någon av staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter för arbete utfört i allmän tjänst beskattas enligt art. 20 punkt 1 a i regel endast i den stat varifrån ersättningen utbetalas. Har arbetet utförts i den andra staten av person med hemvist där, beskattas emellertid ersättningen enligt art. 20 punkt 1 b endast i den staten, om mottagaren är medborgare i den staten eller icke erhöll hemvist där endast för att utföra ifrågavarande arbete eller icke är skattskyldig i den stat från vilken ersättningen utbetalas.

Pension, som utbetalas av – eller från fonder inrättade av – en av staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter på grund av allmän tjänst, beskattas enligt art. 20 punkt 2 a i regel endast i denna stat. Om mottagaren av pensionen är medborgare i den andra staten och har hemvist där, beskattas emellertid pensionen enligt art. 20 punkt 2 b endast i denna stat.

Ersättning (inklusive pension), som utbetalas för tjänst utförd i samband med rörelse, som den utbetalande staten, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter har bedrivit, beskattas som inkomst på grund av enskild tjänst enligt art. 16, 17 och 19.

till art. 24

till art. 25

Av art. 25 punkt 2 följer att bolag i Tanzania icke får påföras förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelserna innebär ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

1.Jag har äran hänvisa till artikel 24 punkterna 5 och 6 i avtalet mellan Sverige och Tanzania för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.

2.Som en följd av de överläggningar som hölls i Dar es Salaam den 3 och 4 mars 1987 och med hänvisning till artikel 24 punkt 6 i ovannämnda avtal har jag äran att föreslå, att bestämmelserna i artikel 24 punkt 5 1) i ifrågavarande avtal utsträcks att gälla under en tidsperiod av tio år från utgången av den första period om tio år som nämns i artikel 24 punkt 6, dock inte längre än ifrågavarande avtal är tillämpligt.

3.Jag har vidare äran att föreslå, att de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna vid utgången av den enligt punkt 2 i detta brev utsträckta tidrymden skall överlägga med varandra i syfte att bestämma om denna tidrymd skall utsträckas ytterligare.

4.Jag har vidare äran att be Eders Excellens’ att bekräfta godkännandet av förslagen i punkterna 2 och 3 i detta brev, vilka skall anses utgöra en integrerande del av ifrågavarande avtal.

5.Jag har etc.

Kjell-Olof Feldt