Förordning (1977:75) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Spanien

1.Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.

2.Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom, skatter på företags totala löneutbetalningar samt skatter på värdestegring. Socialförsäkringsavgifter skall icke anses som skatter.

3.De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

1. Beträffande Sverige:

   1. den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna;

   2. ersättningsskatten2 och utskiftningsskatten;3

   3. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;4

   4. den kommunala inkomstskatten; samt

   5. den statliga förmögenhetsskatten;

      (i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Beträffande Spanien:

   1. den allmänna skatten på fysiska personers inkomst;

   2. den allmänna skatten på bolags och andra juridiska personers inkomst;

   3. följande förskottsvis uttagna skatter: fastighetsskatten på jordbruksegendom, fastighetsskatten på fast egendom i stad, skatten på arbetsinkomst, skatten på inkomst av kapital samt skatten på kommersiell och industriell verksamhet;

   4. sådan royalty för mark och den skatt på bolags inkomst som omfattas av lagen den 27 juni 1974, vilken tillämpas i fråga om företag som bedriver undersökning och utvinning av oljefyndigheter;

   5. kommunala skatter på inkomst och förmögenhet;

      (i det följande benämnda ”spansk skatt”).

4.Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet uttages vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna.5 De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall årligen meddela varandra de ändringar som skett i respektive skattelagstiftning.

1.Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. Uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på havsbottnen eller i dennas underlag.

2. Uttrycket ”Spanien” åsyftar spanska staten och, i geografisk bemärkelse, spanska territoriet på Iberiska halvön, Balearerna, Kanarieöarna samt spanska städer i Afrika, däri inbegripet varje utanför Spaniens territorialvatten beläget område, som, i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler, enligt spansk lagstiftning om kontinentalsockeln har angivits eller härefter kommer att anges som sådant område inom vilket Spanien äger utöva rättigheter med avseende på naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag.

3. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sverige eller Spanien, alltefter som sammanhanget kräver.

4. Uttrycket ”person” inbegriper en fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning av personer.

5. e) Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person, eller varje subjekt, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person.

6. Uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat”6 och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar ett företag som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive ett företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

7. Uttrycket ”internationell trafik” åsyftar varje transport utförd av fartyg eller luftfartyg som användes av företag vars verkliga ledning utövas i en avtalsslutande stat med undantag för sådan transport som företages uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

8. Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar,

   1. i Sverige, finansministern eller hans befullmäktigade ombud, och

   2. i Spanien, finansministern, generalsekreteraren för tekniska frågor eller den myndighet som finansministern utser.

9. Uttrycket ”medborgare” åsyftar fysiska personer som är medborgare i en avtalsslutande stat och juridiska personer eller andra sammanslutningar som bildats enligt gällande lag i en avtalsslutande stat.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av avtalet.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person, som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper dock icke en person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast för inkomst från källa i denna stat eller förmögenhet belägen där.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna7 fastställes hans hemvist enligt följande regler:

1. Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).

2. Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

3. Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

4. Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 en fysisk person har hemvist i Sverige enligt den s.k. treårs-regeln i svensk lagstiftning8 och även i Spanien, skall, utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, hans hemvist avgöras genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

4.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2.Uttrycket ”fast driftställe” omfattar särskilt,

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad,

6. gruva, oljekälla, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgång samt

7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete som varar mer än tolv månader.

3.Uttrycket ”fast driftställe” anses icke innefatta:

1. Användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring eller utställning eller för utlämnande av företaget tillhöriga varor. Om försäljning av varor sker från sådana anordningar direkt till kunder eller deras ombud, anses anordningarna vara fast driftställe.

2. Innehavet av ett företaget tillhörigt varulager avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande. Om direktförsäljning sker från sådant varulager, anses varulagret vara fast driftställe.

3. Innehavet av ett företaget tillhörigt varulager avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg.

4. Innehavet av stadigvarande affärsanordning avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning.

5. Innehavet av stadigvarande affärsanordning avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art.

4.Person, som är verksam i en avtalsslutande stat för företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 – behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten, om han innehar och i denna förstnämnda avtalsslutande stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

5.Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådana personer därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet.

6.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra avtalsslutande stat (antingen genom fast driftställe eller på annat sätt) medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom fast driftställe för det andra bolaget.

1.Inkomst av fastighet. däri inbegripet inkomst av lantbruk och skogsbruk får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.Uttrycket ”fastighet” har den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den stat, där fastigheten i fråga är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet9 samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses icke som fastighet.

3.Bestämmelserna i punkt 1 äger tillämpning på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 äger även tillämpning på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke.

1.Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt får företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmande av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning, antingen kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4.Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

5.Vid tillämpningen av föregående punkter bestämmes inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida icke särskilda förhållanden föranleder annat.

6.Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av sjöfart eller luftfart i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även beträffande inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller i en internationell trafikorganisation.

3.Bestämmelserna i denna artikel tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

1.Ifall då

1. ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

2. samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handel eller andra ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får alla inkomster, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2.Om inkomst för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat även inräknats i inkomsten hos ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattats där samt inkomsten är av sådant slag att den skulle ha uppkommit för sistnämnda företag i den andra staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana villkor som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten göra en motsvarande jämkning av den skatt som påförts inkomsten i denna förstnämnda stat. Vid fastställandet av sådan jämkning skall vederbörlig hänsyn tagas till övriga bestämmelser i detta avtal i fråga om inkomstens natur, varvid de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna vid behov skall överlägga med varandra.

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat, om utdelningen rätteligen tillkommer sådan person.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat, men skatten får icke överstiga:

1. 10 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som äger direkt minst 50 procent av det utbetalande bolagets kapital, dock endast under förutsättning att denna del utgöres av aktier eller andelar, vilka innehafts minst ett år före den tidpunkt då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.

2. 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av begränsningen enligt denna punkt.

Bestämmelserna i denna punkt berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, fordringar icke inbegripna, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställes med inkomst av aktier.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den andel på grund av vilken utdelningen i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel VII respektive artikel XIV.

5.Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning, som bolaget betalar till person som ej har hemvist i denna andra avtalsslutande stat, och ej heller någon skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommit i denna andra avtalsslutande stat.

Denna bestämmelse skall emellertid icke utgöra hinder för Spanien att i fråga om ett svenskt bolag med fast driftställe i Spanien uttaga skatt i enlighet med artiklarna 4 och 23 i förordningen den 23 december 1967 nr 3357, men skattesatsen får därvid icke överstiga 15 procent.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat, om räntan rätteligen tillkommer sådan person.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna avtalsslutande stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av begränsningen enligt denna punkt.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 får ränta på värdepapper som utfärdats av en avtalsslutande stat beskattas i gäldenärsstaten.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås inkomst av fordringar av varje slag, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller ej. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten samt inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet premier och priser som utgår på obligationer eller debentures. Straffavgifter för sen betalning anses icke som ränta enligt denna artikel.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel VII respektive artikel XIV.

6.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna avtalsslutande stat själv, administrativ underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket upptagits det lån som räntan avser och räntan bestrides av det fasta driftstället, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

7.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat, om royaltyn rätteligen tillkommer sådan person.

1.Vinst genom överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel VI punkt 210 får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.Vinst genom överlåtelse av lös egendom som är eller varit att hänföra till tillgångar nedlagda i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom som är eller varit att hänföra till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med avyttring av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning.

3.Vinst, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat genom överlåtelse av fartyg eller luftfartyg, vilka användes i internationell trafik, samt lös egendom som är att hänföra till användningen av sådana fartyg och luftfartyg, beskattas utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 endast i denna avtalsslutande stat. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas beträffande vinst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4.Vinst genom överlåtelse av annan än i punkterna 1, 2 och 3 angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat, där överlåtaren har hemvist.

Vid tillämpningen av denna punkt i fråga om rättighet eller egendom som avses i artikel XII punkt 3 anses överlåtelse av sådan rättighet eller egendom icke som försäljning, såvida icke vid kontraktets avslutande priset klart anges, fastställt och uttryckt i myntslag. Överlåtelse av sådan rättighet eller egendom skall icke heller anses som försäljning om överlåtelsen skett under villkor att köparen är skyldig att återsälja rättigheten eller egendomen till säljaren.

5. Bestämmelserna i punkt 4, första stycket berör icke en avtalsslutande stats rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst genom överlåtelse av aktier i bolag vars väsentliga tillgångar utgöres av fastighet, under förutsättning att överlåtaren är fysisk person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, som

1. är medborgare i den förstnämnda avtalsslutande staten utan att vara medborgare i den andra avtalsslutande staten;

2. har haft hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten under någon del av de senaste fem åren före överlåtelsen; samt

3. vid tidpunkten för överlåtelsen ensam eller tillsammans med en närstående person hade ett avgörande inflytande över bolaget.

1.Inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar verksamhet, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas i den andra avtalsslutande staten om

1. a) inkomsttagaren har i denna andra stat en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av hans verksamhet; i sådant fall får dock endast den del av inkomsten som är hänförlig till denna anordning beskattas i denna andra stat; eller

2. inkomsttagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt överstiger 183 dagar under denna andra stats beskattningsår; eller

3. den ersättning för yrkesutövningen, som under beskattningsåret erhållits från person med hemvist i denna andra stat för tjänster som utförts i denna stat, överstiger,

   1. beträffande verksamhet som utförts i Spanien, 100.000 pesetas och,

   2. beträffande verksamhet som utförts i Sverige, 6 500 kronor.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

3.Bestämmelserna i punkt 1 b) och c) tillämpas icke i fråga om inkomst som uppbäres av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant.

1.Där icke bestämmelserna i artiklarna XVI, XVIII, XIX, XX och XXI föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom anställning, endast i denna avtalsslutande stat, såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst, vilken uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att

1. a) inkomsttagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under denna andra stats beskattningsår, och

2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som ej har hemvist i den andra avtalsslutande staten, samt

3. ersättningen icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra avtalsslutande staten.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får inkomst av arbete, som utföres ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat, där företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utföres ombord på luftfartyg som användes i internationell trafik av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige.

1.Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna XIV och XV får inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och idrottsmän förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2.I fall då inkomst genom personligt arbete, som utföres av artist eller professionell idrottsman, icke tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna VII, XIV och XV, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utför arbetet.

1.Där icke bestämmelserna i artikel XIX punkt 2 föranleder annat, beskattas pensioner och liknande ersättningar i anledning av tidigare anställning och livräntor, vilka utbetalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2.Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller under annan angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får utbetalningar enligt allmän socialförsäkringslagstiftning i en avtalsslutande stat och utbetalningar på grund av pensionsförsäkring, som meddelats i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast beträffande personer som är medborgare i den avtalsslutande stat från vilken utbetalning sker.

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utföres i denna stats, dess administrativa underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

2. b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utföres i denna andra stat och mottagaren är en person med hemvist i denna stat som

   1. är medborgare i denna stat eller

   2. icke erhöll hemvist där endast för att utföra arbetet där.

1. Pension, som betalas av – eller från fonder inrättade av – en avtalsslutande stat, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess administrativa underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

2. Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om mottagaren av pensionen är medborgare och har hemvist i denna andra stat.

3.Bestämmelserna i artiklarna XV, XVI och XVIII tillämpas på ersättning och pension, som utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter.

1.Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före ett besök i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som besöker den förstnämnda avtalsslutande staten uteslutande i syfte att erhålla undervisning eller utbildning, är befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten på belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen utbetalas till honom från källa utanför denna stat.

2.Studerande vid universitet, skola eller annan undervisningsanstalt i en avtalsslutande stat, som vistas tillfälligt i den andra avtalsslutande staten och har anställning där under tidrymd eller tidrymder som icke överstiger sammanlagt 100 dagar under kalenderåret, är i denna andra stat befriad från skatt på inkomsten av anställningen, om anställningen har samband med hans studier.

1.Inkomst, beträffande vilken det icke meddelats någon bestämmelse i föregående artiklar i avtalet och som uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas icke, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar fritt yrke i denna stat från där belägen stadigvarande anordning samt den rättighet eller egendom för vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel VII respektive artikel XIV.

1.Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i artikel VI punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen.

2.Förmögenhet bestående av lös egendom, som är hänförlig till tillgångar nedlagda i ett företags fasta driftställe eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen.

3.Fartyg och luftfartyg, som användes i internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg och luftfartyg, beskattas endast i denna avtalsslutande stat.

4.Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

1.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten, skall den förstnämnda avtalsslutande staten,

1. från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten;

2. från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten.

Avräkningsbeloppet skall emellertid icke i något fall överstiga beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i den andra avtalsslutande staten.

2.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst som enligt artikel XIX beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, skall den förstnämnda avtalsslutande staten från dess skatt på inkomsten avräkna den del av denna skatt som belöper på den inkomst som förvärvats från den andra avtalsslutande staten.

3.Utan hinder av bestämmelserna i punkt l är utdelning från bolag med hemvist i Spanien till bolag med hemvist i Sverige undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda bolagen hade varit svenska bolag. Sådan skattebefrielse inträder dock icke med mindre den vinst, av vilken utdelningen utbetalas, i Spanien underkastats den vanliga inkomstskatt som utgår vid tiden för undertecknandet av detta avtal eller därmed jämförlig inkomstskatt eller

den huvudsakliga delen av det utdelande bolagets inkomst direkt eller indirekt härrör från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper och därmed likartad egendom samt verksamheten bedrives i Spanien av det utdelande bolaget eller av bolag, i vilket det äger aktier eller andelar motsvarande minst 25 procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar.

4.l fall då befrielse från eller nedsättning av spansk skatt meddelats för en begränsad tidsperiod i fråga om utdelning, ränta eller royalty som förvärvats av person med hemvist i Sverige, skall vid tillämpningen av punkt 1 avräkning mot svensk skatt ske med belopp motsvarande den skatt som skulle ha tagits ut i Spanien om sådan befrielse eller nedsättning icke meddelats.

5.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär vinst, som avses i artikel XIII punkt 5, eller mottager sådan utbetalning, som anges i artikel XVIII punkt 3, vilken får beskattas i den andra avtalsslutande staten, skall denna andra stat från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den skatt som i den förstnämnda staten erlagts på vinsten respektive utbetalningen. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den vinst respektive utbetalning vilken får beskattas i den andra avtalsslutande staten.

6.Om i vinsten för ett bolag med hemvist i Spanien ingår utdelning från ett bolag med hemvist i Sverige, är det förstnämnda bolaget berättigat åtnjuta samma skattelättnad som skulle ha tillämpats om båda bolagen hade haft hemvist i Spanien.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om de har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i denna andra avtalsslutande stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.11

2.Statslösa med hemvist i en avtalsslutande stat skall icke i någondera avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i staten i fråga under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

3.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna stat, som bedriver samma verksamhet.

Denna bestämmelse anses icke medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges personer med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten. Bestämmelsen medför icke heller rätt att i en avtalsslutande stat erhålla skattebefrielse för utdelning eller annan utbetalning till bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

4.Utom i de fall då artikel IX punkt 1, artikel XI punkt 7 eller artikel XII punkt 6 tillämpas, skall ränta, royalty eller annan utbetalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten vara avdragsgill vid beräkningen av beskattningsbar vinst för sådant företag på samma villkor som motsvarande utbetalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

På samma sätt skall skuld, som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, vid beräkningen av företagets beskattningsbara förmögenhet vara avdragsgill som om skulden uppkommit i förhållande till person med hemvist i den förstnämnda staten.

5.Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.12

6.I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medför eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa avtalsslutande staters interna rättsordning – göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist. Sådan framställning skall göras inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot avtalet.

2.Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning. Överenskommelse som träffats skall genomföras utan hinder av tidsfrister i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommission bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal. De behöriga myndigheterna skall även utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i de avtalsslutande staternas lagstiftning beträffande skatter, som avses i detta avtal, i den utsträckning beskattningen enligt denna lagstiftning står i överensstämmelse med detta avtal. I sistnämnda fall är de behöriga myndigheterna dock icke skyldiga att utbyta upplysningar, som icke kan lämnas på grundval av hos skattemyndigheterna tillgängligt material utan kräver särskild undersökning. De utbytta upplysningarna skall behandlas som hemliga och får icke yppas för andra personer eller myndigheter, domstolar däri inbegripna, än sådana som handlägger taxering eller uppbörd av skatter som omfattas av detta avtal.

2.Bestämmelserna i punkt 1 skall icke anses medföra skyldighet för en avtalsslutande stat

1. att vidtaga förvaltningsåtgärder, som strider mot lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. att lämna upplysningar, som icke är tillgängliga enligt lagstiftning eller under sedvanlig tjänsteutövning i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten,

3. att lämna upplysningar, som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, eller upplysningar vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.

1.Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna utväxlas i Stockholm snarast möjligt.13

2.Detta avtal träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas:

1. Beträffande Sverige: I fråga om kupongskatt på utdelning som blivit tillgänglig för lyftning under kalenderåret närmast före det då avtalet träder i kraft eller senare år, i fråga om skatt på annan inkomst som förvärvats under kalenderåret närmast före det då avtalet träder i kraft eller senare år samt i fråga om förmögenhetsskatt som påförts på grund av taxering under kalenderåret närmast före det då avtalet träder i kraft eller senare år.

2. Beträffande Spanien: I fråga om inkomst hänförlig till kalenderåret närmast före det då avtalet träder i kraft eller senare år.

I. Till artikel II punkt 3 b) 2)

Under perioden den l januari – den 8 april 1975 skall avtalet gälla även den särskilda tilläggsskatt av 4 procent som uttages enligt artikel 104 i lag 41/1964 den 11 juni.

II. Till artikel IV punkt 3

Bestämmelserna i artikel IV punkt 3 tillämpas endast i fråga om svenska medborgare som utflyttar från Sverige och är begränsade att gälla under de första tre åren räknat från dagen för utflyttningen.

Bestämmelserna i svensk lagstiftning som avses i artikel IV punkt 3 finns intagna i 53 § kommunalskattelagen (1928:370).

III. Till artikel V punkt 2 g)

I fall då ett företag i en avtalsslutande stat samtidigt har flera byggnads-, anläggnings- eller installationsarbeten i den andra avtalsslutande staten och varaktigheten av något av dessa arbeten överstiger en tidrymd av tolv månader, skall de behöriga myndigheterna genom överenskommelse söka avgöra, om alla arbetena tillsammans utgör ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten.

Motsvarande skall gälla om ett företag i en avtalsslutande stat har flera på varandra följande byggnads-, anläggnings- eller installationsarbeten i den andra staten och varaktigheten av dessa arbeten sammanlagt överstiger en tidrymd av tolv månader.

IV. Till artikel XXIV punkt 4

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse beträffande vilken spansk skattelagstiftning bestämmelserna i denna punkt skall tillämpas på.

V. Till artikel XXV punkt 3

Bestämmelserna i punkt 3 första stycket skall icke anses medföra förpliktelse för Sverige att vid beskattning av spanskt bolags fasta driftställe medge sådant avdrag för utdelning från detta bolag som medges svenska bolag enligt Kungl. Maj:ts förordning (1967: 94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning (lagen upphävd genom SFS 1993:1575; RSVs anm.).

Vid tidpunkten för undertecknande av avtalet föreskriver förordningen att sådant avdrag icke får överstiga fem procent per år av det inbetalade aktiekapitalet, under förutsättning att aktiekapitalet inbetalats efter den 30 juni 1966, samt att avdraget icke medges för mer än tio kalenderår dock ej senare än det femtonde taxeringsåret efter det år då aktiekapitalet inbetalades.

De behöriga myndigheterna skall överlägga med varandra för att avgöra om bestämmelserna i första stycket skall fortsätta att gälla, om den angivna svenska lagstiftningen ändras i fråga om avdragets högsta belopp eller i annat liknande hänseende.

VI. Till artikel XXVII punkt 1

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall överenskomma om tillämpningen av denna punkt.

Som skedde i Madrid den 16 juni 1976 i två exemplar på svenska, spanska och engelska språken, vilka samtliga texter äger lika vitsord. I fall av tvist skall dock den engelska texten äga företräde.

till art. I och IV

Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Spanien.

Huruvida fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgöres i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. IV punkterna 2 och 4 regleras fall av s.k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt spanska beskattningsregler anses bosatt i Spanien. Vid tillämpning av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser.

Om fysisk person, som enligt bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) anses bosatt i Sverige, även anses bosatt i Spanien enligt spansk lagstiftning, skall frågan om hans hemvist enligt art. IV punkt 3 avgöras genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna (jfr punkt II första stycket av det till avtalet fogade protokollet). Behörig myndighet på svensk sida är i sådant fall riksskatteverket.

Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370), 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall vid tillämpning av art. IV anses bosatt i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Spanien.

Person, som avses i 70 § kommunalskattelagen (1928:370), 18 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 18 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall vid tillämpning av art. IV anses bosatt i Spanien, såvitt fråga är om spansk beskickning eller lönat spanskt konsulat i Sverige.

till art. II

Avtalet gäller de skatter som anges i art. II (se även punkt 1 av det till avtalet fogade protokollet). Angående annan beskattning se dock art. XXV punkt 6.

till art. VI

Enligt svensk skattelagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse (numera näringsverksamhet; RSVs anm.)(jfr bl.a. 27 § kommunalskattelagen [1928:370] {numera 22 § KL; RSVs anm.}). Inkomst som omfattas av art. VI beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen.

Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. XII.

till art. VII

Inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. VII. Vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe” anges i art. V (jfr punkt III av det till avtalet fogade protokollet).

Om fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Spanien, får den till verksamheten vid driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men spansk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. XXIV punkt 1. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. XXIV.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Spanien bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. VII punkterna 2 och 3. Till grund för inkomstberäkningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i nämnda bestämmelser angivna principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan anses belöpa på det fasta driftstället.

Om sjöfarts- och luftfartsrörelse finns särskilda bestämmelser i art. VIII.

till art. VIII

Inkomst av sjöfart eller luftfart i internationell trafik beskattas endast i den stat där företaget har hemvist (art. VIII punkt 1).

till art. IX

Art. IX punkt 1 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Äger sådan omräkning rum mellan företag i Sverige och Spanien, skall skattechefen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit.

till art. X

till art. XI

till art. XII

till art. XIII

Vinst, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Spanien förvärvar genom överlåtelse av fastighet i Sverige, beskattas här. Vidare beskattas i Sverige vinst genom överlåtelse av lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har här. Motsvarande gäller i fråga om lös egendom, som ingår i en i Sverige belägen stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke.

Vinst, som förvärvas av fysisk person med hemvist i Spanien genom överlåtelse av aktier i bolag vars väsentliga tillgångar utgöres av fastighet, beskattas i Sverige under de förutsättningar som anges i art. XIII punkt 5, om så kan ske enligt gällande beskattningsregler. Har spansk skatt erlagts för vinsten, avräknas den spanska skatten från svensk skatt enligt bestämmelserna i art. XXIV punkt 5 (jfr anvisningspunkten 4 till art. XXIV).

Realisationsvinst, som förvärvas av fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här. Enligt art. XIII punkt 1 får spansk skatt uttagas på realisationsvinsten, om den avyttrade egendomen utgöres av fastighet belägen i Spanien. Motsvarande gäller enligt art. XIII punkt 2 i fråga om lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har i Spanien eller lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken inkomsttagaren har där. Svensk skatt på realisationsvinsten nedsättes i dessa fall enligt art. XXIV punkt 1 genom avräkning av den spanska skatt som har påförts samma vinst. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. XXIV.

Spansk skatt får enligt art. XIII punkt 5 under vissa förutsättningar uttagas på vinst som förvärvas av fysisk person med hemvist i Sverige genom överlåtelse av aktier. Den spanska skatten skall i sådana fall icke avräknas från den svenska skatten på realisationsvinsten (jfr art. XXIV punkt 5).

till art. XIV

till art. XV

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. XV punkt 1 i regel beskattas i den stat där arbetet utföres. Undantag från denna regel föreskrives i art. XV punkterna 2 och 3, art. XVI, art. XX punkt 2 samt art. XXI.

Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. XVII.

till art. XVI

När svenskt bolag utbetalar styrelsearvode till person med hemvist i Spanien, beskattas ersättningen i Sverige, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler (se SINK; RSVs anm). Har sådan ersättning uppburits av person med hemvist i Sverige från bolag med hemvist i Spanien, får inkomsten beskattas i Sverige men spansk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. XXIV punkt 1. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. XXIV.

till art. XVII

Inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt professionella idrottsmän förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas i den stat där verksamheten utövas (art. XVII punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas under utövande av fritt yrke eller på grund av anställning. Enligt art. XVII punkt 2 får inkomsten beskattas i den stat där artisten eller idrottsmannen utför arbetet, även om ersättningen utbetalas till annan person (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten är anställd) än artisten eller idrottsmannen själv. För Sveriges vidkommande iakttages vid tillämpningen av art. XVII bestämmelserna i 54 § första stycket c kommunalskattelagen (1928:370) (numera 54 § första stycket b KL; RSVs anm.) och 7 § första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (numera 7 § 11 mom. andra stycket SIL, se även LSI; RSVs anm.).

till art. XVIII

Pension på grund av enskild tjänst samt livränta beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat (art. XVIII punkt 1) om icke fall som avses i andra, tredje eller fjärde stycket föreligger.

Pension och annan utbetalning enligt svensk socialförsäkringslagstiftning till svensk medborgare med hemvist i Spanien får enligt art. XVIII punkt 3 beskattas här, men spansk skatt på sådan inkomst avräknas från den svenska skatten enligt bestämmelserna i art. XXIV punkt 5 (jfr anvisningspunkten 4 till art. XXIV).

Utbetalning till svensk medborgare med hemvist i Spanien på grund av pensionsförsäkring som har meddelats i Sverige får enligt art. XVIII punkt 3 beskattas i Sverige om så kan ske enligt gällande beskattningsregler men spansk skatt på inkomsten skall avräknas från den svenska skatten enligt bestämmelserna i art. XXIV punkt 5 (jfr anvisningspunkten 4 till art. XXIV).

Spansk medborgare med hemvist i Sverige, som uppbär utbetalning enligt spansk socialförsäkringslagstiftning eller på grund av pensionsförsäkring meddelad i Spanien, beskattas i Sverige för sådan inkomst. Har spansk skatt utgått, skall emellertid denna icke avräknas från den svenska skatten på inkomsten (jfr art. XXIV punkt 5).

till art. XIX

Ersättning, med undantag för pension, som utbetalas av någon av staterna, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter för arbete utfört i allmän tjänst beskattas enligt huvudregeln i art. XIX punkt 1 a endast i den stat varifrån ersättningen utbetalas. Har arbetet utförts i den andra staten av person med hemvist i denna stat, beskattas emellertid ersättningen enligt art. XIX punkt 1 b endast i den staten, om mottagaren är medborgare i den staten eller icke erhöll hemvist där endast för att utföra ifrågavarande arbete.

Pension, som utbetalas av – eller från fonder inrättade av – en av staterna, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter på grund av allmän tjänst, beskattas enligt art. XIX punkt 2 a endast i denna stat. Om mottagaren av pensionen är medborgare i den andra staten och har hemvist där, beskattas emellertid pensionen enligt art. XIX punkt 2 b endast i denna stat.

Ersättning (inklusive pension), som utbetalas för tjänst utförd i samband med rörelse, som den utbetalande staten, dess administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter bedrivit, beskattas som inkomst på grund av enskild tjänst enligt art. XV, XVI och XVIII.

till art. XXIV

till art. XXV

Av art. XXV punkt 3 följer att bolag i Spanien icke får påföras förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelserna innebär ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c lagen (1947:576) om statlig förmögenhetsskatt.