Förordning (1975:1427) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Brasilien om dubbelbeskattning beträffande inkomstskatter, m.m.

1.De skatter som avses i detta avtal är för närvarande:

1. I Sverige:

   1. Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna,

   2. ersättningsskatten,

   3. utskiftningsskatten,

   4. bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar samt

   5. den kommunala inkomstskatten;

   skatt av sådant slag benämnes i det följande ”svensk skatt”.

2. I Brasilien: Den federala inkomstskatten, skatterna på för höga vinstöverföringar och på verksamhet av mindre vikt däri icke inbegripna;

   skatt av sådant slag benämnes i det följande ”brasiliansk skatt”.

2.Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som senare uttages vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som skett i respektive skattelagstiftning.

1.Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

1. Uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje intill Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångar på havsbottnen och i dennas underlag.

2. Uttrycket ”Brasilien” åsyftar Förbundsrepubliken Brasilien.

3. Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Sverige eller Brasilien, alltefter som sammanhanget kräver.

4. Uttrycket ”person” omfattar fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning av personer.

5. Uttrycket ”bolag” åsyftar varje slag av juridisk person eller varje subjekt, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person.

6. Uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag, som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, och företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten.

7. Uttrycket ”internationell trafik” inbegriper trafik som utövas mellan orter i ett och samma land, vilken ingår som en del av en resa som sträcker sig över mer än ett land.

8. Uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar:

   1. I Sverige: Finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

   2. I Brasilien: Finansministern, ”the Secretary of Federal Revenue” eller deras befullmäktigade ombud.

2.Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvitt icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter som omfattas av avtalet.

1.Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person som enligt lagstiftningen i denna stat är underkastad beskattning där på grund av hemvist, bosättning, styrelses säte eller varje annan liknande omständighet.

2.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, fastställes hans hemvist enligt följande regler:

1. Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena).

2. Om det icke kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat han har centrum för levnadsintressena, eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

3. Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

4. Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom överenskommelse.

3.Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person som ej är fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

1.Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2.Såsom fast driftställe anses särskilt:

1. plats för företagsledning,

2. filial,

3. kontor,

4. fabrik,

5. verkstad,

6. gruva, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgång,

7. plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar mer än sex månader.

3.Uttrycket ”fast driftställe” anses icke innefatta:

1. användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

2. innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,

3. innehavet av ett företag tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

4. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning,

5. innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art för företaget.

4.Person som är verksam i en avtalsslutande stat för företag i den andra avtalsslutande staten – härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 – behandlas såsom fast driftställe i den förstnämnda staten om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning.

Ett försäkringsföretag i en avtalsslutande stat anses emellertid ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, om företaget uppbär premier eller försäkrar risker i denna andra stat genom ombud, andra än sådana personer som avses i punkt 5 nedan.

5.Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att denna person därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet.

6.Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller av ett bolag som uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat (antingen genom fast driftställe eller på annat sätt), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom fast driftställe för det andra bolaget.

1.Inkomst av fastighet får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.a) Med förbehåll för bestämmelserna i punkterna b och c har uttrycket ”fastighet” den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den avtalsslutande stat där fastigheten i fråga är belägen.

  b) Uttrycket inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång.

  c) Fartyg, båtar och luftfartyg anses icke som fastighet.

3.Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet.

4.Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke.

1.Inkomst av rörelse som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2.Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3.Vid bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning.

4.Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning.

5.Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel.

1.Inkomst genom utövande av sjö- eller luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

2.Bestämmelserna i denna artikel tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

1.Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2.Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat men skatten får icke överstiga

1. 15 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är ett bolag (med undantag för handelsbolag och enkelt bolag),

2. 25 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas.

3.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, samt den andel av vilken utdelningen i fråga härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

4.Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andelsrätter, andelar i gruva, stiftarandelar eller andra rättigheter, fordringar ej inbegripna, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställes med inkomst av aktier.

5.Då bolag med hemvist i Sverige har fast driftställe i Brasilien, får detta fasta driftställe underkastas skatt som innehålles vid källan i enlighet med brasiliansk lagstiftning. Skatten får dock icke överstiga 15 procent av det fasta driftställets vinst, beräknad efter erläggandet av den bolagsskatt som hänför sig till vinsten.

6.Den begränsning av skattesatsen som föreskrives i punkt 2 a och punkt 5 tillämpas icke på utdelning eller vinst som betalats eller överförts intill utgången av tredje kalenderåret efter det då detta avtal träder i kraft.

1.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga:

1. 25 procent av räntans bruttobelopp, om mottagaren är fysisk person, handelsbolag eller enkelt bolag,

2. 15 procent av räntans bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till regeringen, politisk underavdelning eller lokal myndighet i den andra avtalsslutande staten, till organ, penninginrättning däri inbegripen, vilken lyder under denna regering, politiska underavdelning eller lokala myndighet eller till centralbanken i denna andra avtalsslutande stat, är – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – undantagen från beskattning i den förstnämnda avtalsslutande staten.

4.Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, av obligationer eller debentures, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran samt annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör samt den fordran av vilken räntan härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6.Begränsningen enligt punkt 2 b gäller icke i fråga om ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till fast driftställe som ett företag i den andra avtalsslutande staten har i en tredje stat.

7.Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om Utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket upptagits det lån som räntan avser och räntan bestrides av det fasta driftstället, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget.

8.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan Utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan Utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2.Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga:

1. 25 procent av bruttobeloppet av royalty, som uppkommit genom nyttjandet av eller rätten att nyttja varumärke.

2. 15 procent i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning.

3.Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk (biograffilm samt film och inspelade band för televisions- eller radiosändning häri inbegripna), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4.Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om Utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket rättigheten eller egendomen, som ger upphov till royaltyn, förvärvats och royaltyn bestrides av det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget.

5.Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken royaltyn härrör samt den rättighet eller egendom av vilken royaltyn härflyter äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6.Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan Utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetalad royalty med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller de upplysningar för vilka royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan Utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

1.Vinst genom överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2.Vinst genom överlåtelse av lös egendom hänförlig till anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med avyttring av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning. Vinst genom överlåtelse av fartyg eller luftfartyg, vilka användes i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg eller luftfartyg, beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

3.Vinst genom överlåtelse av annan än i punkterna 1 och 2 angiven egendom eller rättighet får beskattas i båda avtalsslutande staterna.

1.Inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, såvida icke ersättningen för sådan verksamhet bestrides av fast driftställe i den andra avtalsslutande staten eller av ett bolag med hemvist där. I sådant fall får inkomsten beskattas i denna andra stat.

2.Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, teknisk, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer.

1.Där icke bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom anställning, endast i denna stat såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där.

2.Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst, vilken uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utförts i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att

1. inkomstmottagaren vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under beskattningsåret i fråga,

2. ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som inte har hemvist i den andra staten, samt

3. ersättningen icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i den andra staten.

3.Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får inkomst av arbete, som utförts ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

1.Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och idrottsmän och andra liknande yrkesutövare förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas.

2.I de fall då de tjänster som avses i punkt 1 av denna artikel tillhandahålles i en avtalsslutande stat av företag i den andra avtalsslutande staten, får utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal inkomst, som uppkommer för företaget genom sådan verksamhet, beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten.

1.Där icke bestämmelserna i artikel 19 punkterna 1 och 3 föranleder annat, skall pension och annan liknande ersättning, som icke överstiger ett belopp motsvarande 4 000 US dollar under ett kalenderår, och livränta, vilka utbetalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

Pensionsbelopp, som överstiger ovannämnda gräns, får beskattas i båda avtalsslutande staterna.

2.Vid tillämpningen av denna artikel åsyftar

1. uttrycket ”pension och annan liknande ersättning” periodisk utbetalning som sker efter pensionering såsom ersättning för tidigare utfört arbete eller för liden skada i samband med sådant arbete,

2. uttrycket ”livränta” ett fastställt belopp, som skall utbetalas periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller under annan angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde (med undantag för utförda tjänster).

1.Ersättning, pension däri inbegripen, som utbetalas av – eller från fonder inrättade av – en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, politiska underavdelnings eller lokala myndighets tjänst, får beskattas i denna avtalsslutande stat. Ersättningen beskattas emellertid endast i denna stat, om mottagaren är medborgare där.

2.Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning eller pension, som utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som bedrivits av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

3.Pension, som utbetalas enligt bestämmelser om socialförsäkring i en avtalsslutande stat, får beskattas i denna stat.

1.Fysisk person, som har eller omedelbart före en vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande staten uteslutande

1. såsom studerande vid universitet, högskola eller skola i denna förstnämnda avtalsslutande stat,

2. såsom praktikant, eller

3. såsom mottagare av stipendium, anslag eller penningunderstöd, huvudsakligen för att bedriva studier eller forskning, från stiftelse eller institution med uppgift att främja religiöst, välgörande, vetenskapligt eller uppfostrande ändamål, är befriad från skatt i denna förstnämnda stat på utbetalningar från utlandet som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning.

2.Studerande eller praktikant, som har eller omedelbart före en vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, är befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten, under en tidrymd ej överstigande tre på varandra följande beskattningsår, på ersättning för anställning i denna stat, under förutsättning att ersättningen under beskattningsåret icke överstiger ett belopp motsvarande 2 000 US dollar.

1.Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Brasilien, skall Sverige från skatten på denna persons inkomst medge avräkning för ett belopp motsvarande den erlagda brasilianska skatten.

Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga beloppet av den del av den svenska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Brasilien.

2.Utdelning från bolag med hemvist i Brasilien till bolag med hemvist i Sverige är undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda bolagen varit svenska bolag. Sådan skattebefrielse inträder dock icke med mindre den huvudsakliga delen av det utbetalande bolagets inkomst direkt eller indirekt härrör från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper och därmed likartad egendom samt verksamheten bedrives i Brasilien av det utbetalande bolaget eller av ett bolag i vilket det äger aktier eller andelar motsvarande minst 25 procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar.

3.Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel skall, beträffande utdelning som avses i artikel 10 och som utbetalas från bolag med hemvist i Brasilien till bolag (med undantag för handelsbolag och enkelt bolag) med hemvist i Sverige och vilken utdelning icke är undantagen från beskattning enligt punkt 2 i denna artikel samt beträffande royalty som avses i punkt 2 b i artikel 12, brasiliansk skatt anses ha erlagts efter en skattesats av 25 procent. I fråga om ränta, som avses i punkt 2 b i artikel 11, skall brasiliansk skatt anses ha erlagts efter en skattesats av 20 procent.

4.Om person med hemvist i Brasilien uppbär inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall Brasilien från skatten på denna persons inkomst medge avräkning motsvarande det skattebelopp som erlagts i Sverige.

Avräkningsbeloppet skall emellertid icke överstiga beloppet av den del av inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Sverige.

5.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat enligt detta avtal är befriad från skatt i denna avtalsslutande stat på inkomst, som uppbäres från den andra avtalsslutande staten, får den förstnämnda avtalsslutande staten vid beräkning av skatt på ifrågavarande persons övriga inkomster tillämpa den skattesats som skulle ha varit tillämplig, om skattebefrielse enligt detta avtal icke hade medgivits för inkomsten.

1.Medborgare i en avtalsslutande stat skall icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade.

2.Uttrycket ”medborgare” betyder:

1. Fysiska personer som är medborgare i en avtalsslutande stat.

2. Juridiska personer och andra sammanslutningar, som bildats enligt gällande lag i en avtalsslutande stat.

3.Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna stat, som bedriver samma verksamhet.

Denna bestämmelse skall icke anses medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar, som medges personer med hemvist i den förstnämnda staten på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj.

4.Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.

5.I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter av varje slag och beskaffenhet.

1.Om person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medför eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat, där han har hemvist.

2.Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning.

3.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal.

4.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående paragrafer. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommitté bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

1.De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal och för att genomföra bestämmelserna i de avtalsslutande staternas lagstiftning beträffande skatter, som avses i detta avtal, i den utsträckning beskattningen enligt denna lagstiftning står i överensstämmelse med detta avtal. De utbytta upplysningarna skall behandlas som hemliga och får icke yppas för andra personer eller myndigheter, befattningshavare vid domstolar inbegripna, än dem som handlägger taxering eller uppbörd av skatter som omfattas av detta avtal.

2.Bestämmelserna i punkt 1 skall icke anses medföra skyldighet för en avtalsslutande stat

1. att vidtaga förvaltningsåtgärder, som strider mot lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten,

2. att lämna upplysningar, som icke är tillgängliga enligt lagstiftning eller under sedvanlig tjänsteutövning i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten, eller

3. att lämna upplysningar, som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.

1.Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Stockholm snarast möjligt.1

2.Detta avtal träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas:

1. Beträffande skatter som innehålles vid källan, i fråga om belopp som erlägges eller överföres den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

2. Beträffande andra skatter på inkomst, i fråga om inkomst som uppbäres den 1 januari kalenderåret närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3.Avtalet mellan Sverige och Brasilien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, undertecknat i Rio de Janeiro den 17 september 1965 skall upphöra att gälla i fråga om skatter som innehålles vid källan och andra skatter på inkomst från och med den dag då förevarande avtal blir tillämpligt enligt punkt 2 i denna artikel. Beträffande den svenska förmögenhetsskatten tillämpas det äldre avtalet sista gången i fråga om förmögenhet som innehas vid utgången av det år då förevarande avtal träder i kraft.

till art. 1 och 4.

Avtalets bestämmelser är tillämpliga i allmänhet endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Brasilien.

Huruvida fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgöres i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt brasilianska beskattningsregler anses bosatt i Brasilien. Vid tillämpning av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser.

Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370) och 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid tillämpning av art. 4 anses bosatt i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Brasilien.

Person, som avses i 70 § kommunalskattelagen (1928:370) och 18 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid tillämpning av art. 4 anses bosatt i Brasilien, såvitt fråga är om brasiliansk beskickning eller lönat brasilianskt konsulat i Sverige.

till art 2.

Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2 punkterna 1 och 2. Svensk förmögenhetsskatt uttages alltså i vanlig ordning (jfr dock art. 24 punkt 5 och anvisningarna till art. 24).

till art. 6.

Enligt svensk skattelagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse (jfr bl.a. 27 § kommunalskattelagen /1928:370/). Inkomst som omfattas av art. 6 beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. 12.

till art. 7.

Inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. 7. Vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe” anges i art. 5.

Om fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Brasilien, får den till verksamheten vid driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men brasiliansk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 23 punkt 1. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 23.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Brasilien bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2 och 3. Till grund för inkomstberäkningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i nämnda bestämmelser angivna principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan anses belöpa på det fasta driftstället.

Om sjöfarts- och luftfartsrörelse finns särskilda bestämmelser i art. 8.

till art. 8.

Inkomst av sjöfart eller luftfart i internationell trafik beskattas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning.

till art. 9.

Art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Äger sådan omräkning rum mellan företag i Sverige och Brasilien, skall skattechefen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit.

till art. 10 (jfr punkt 1 i protokollet).

till art. 11 (jfr punkt 1 i protokollet).

till art. 12 (jfr punkt 1 i protokollet).

till art. 13.

till art. 14.

till art. 15.

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 15 punkt 1 i regel beskattas i den stat där arbetet utföres. Undantag från denna regel föreskrives i art. 15 punkterna 2 och 3, art. 16 samt art. 20 och 21.

Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 17.

till art. 16.

När svenskt bolag utbetalar Styrelsearvode till person med hemvist i Brasilien, beskattas ersättningen i Sverige, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Har sådan ersättning uppburits av person med hemvist i Sverige från bolag med hemvist i Brasilien, får inkomsten beskattas i Sverige men brasiliansk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 23 punkt 1. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 23.

till art. 17.

Inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker, professionella idrottsmän och liknande yrkesutövare förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas i den stat där verksamheten utövas (art. 17 punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas under utövande av fritt yrke eller på grund av anställning. Enligt art. 17 punkt 2 får ersättning som utbetalas till företag i en stat, vilket tillhandahåller tjänster av artister eller idrottsmän i den andra staten, beskattas i den stat där tjänsterna tillhandahålles. För Sveriges vidkommande iakttages vid tillämpningen av art. 17 bestämmelserna i 54 § första stycket c kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

till art. 18 och 19.

till art. 23.

till art. 24.

Av art. 24 punkterna 3 och 5 följer att bolag i Brasilien icke får påföras förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelserna innebär ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.