1 §Avtalet den 20 december 1956 mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på kvarlåtenskap skall lända till efterrättelse för Sveriges del.
Ang. avtalets lydelse se bilaga fogad till 1958:313.
2 §Anstånd enligt 3 § kungörelsen den 1 december 1967 (nr 721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning får medges med högst så stor del av skatten, som vid proportionell fördelning av hela det beräknade skattebeloppet på den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Sverige, och den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Italien, kan antagas belöpa på sistnämnda egendom (jfr art. 3–7).
3 §Om åtgärd av beskattningsmyndighet i Italien medfört beskattning som strider mot avtalets principer, kan den som träffats av beskattningen hos Kungl. Maj:t ansöka om att åtgärd vidtages från svensk sida för att undvika sådan beskattning under förutsättning antingen att han själv uppfyller de krav som bestämmelserna i artikel 5 i avtalet uppställer för att någon skall anses vara bosatt i Sverige eller att den avlidne enligt avtalet skall anses ha varit bosatt i Sverige vid sin död (jfr art. 9).
Ansökan skall göras inom tre år efter utgången av det kalenderår, då sökanden fick kännedom om beskattningen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1967:731
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1968.
Kungörelsen och bestämmelserna i avtalet tillämpas på dödsbo efter den som avlidit efter den 2 juni 1958.
Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 6 juni 1958 (nr 313) om tillämpning av ett mellan Sverige och Italien den 20 december 1956 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.