Dnr 2020-1697

1 Inledning

Revisorsinspektionen har tagit emot en underrättelse från Skatteverket avseende den auktoriserade revisorn A-son och har med anledning av den öppnat detta ärende. Underrättelsen rör ett aktiebolag, här benämnt A-bolaget eller bolaget, i vilket A-son valdes som revisor år 2015. Skatteverket har granskat närståendetransaktioner i bolaget för bl.a. räkenskapsåret 2017. A-son lämnade för det räkenskapsåret en revisionsberättelse utan modifiering, upplysning eller anmärkning.

2 Skatteverkets underrättelse

I årsredovisningen för räkenskapsåret 2017 redovisade A-bolaget en nettoomsättning om ca 320 tkr och en balansomslutning om ca 5,9 mnkr.

Den 1 januari 2017 krediterades konto 2893, Skulder närstående personer1, med ett belopp om 868 tkr. Detta bokfördes mot konto 2353 [Lån B-bolaget]. Skatteverket har inte funnit något underlag i A-bolagets bokföring som förklarar varför avräkningskontot krediterades. Enligt Skatteverket har bolaget inte heller visat att det fanns någon substans bakom transaktionen.

Skatteverkets bedömning är att A-bolaget bokförde en betydande kreditering på konto 2893 utan att ha underlag för det, att förfarandet utgjorde ett kringgående av låneförbudsreglerna i aktiebolagslagen (2005:551) och möjliggjorde för ägaren att ta ut medel ur bolaget utan att betala skatt och att A-son inte förefaller ha reagerat på detta.

3 Revisorns uppgifter

Av A-sons dokumentation för räkenskapsåret 2017 kan följande utläsas.

I granskningsplanen har transaktioner med närstående tagits upp i avsnittet kring väsentliga risker för fel och betydande risker som har betydelse för revisionen. I planen har också angetts att det övergripande väsentlighetstalet är beräknat till 177 tkr, vilket motsvarade 3 procent av bolagets balansomslutning.

I A-bolagets årsredovisning ingick konto 2353 [Lån B-bolaget] i balansposten Långfristiga skulder. I revisionsdokumentationen har antecknats att kontot, med saldo 0 i bokslutet, hade stämts av mot underlag och att posten i allt väsentligt bedömdes vara rätt redovisad och värderad. Som underlag till konto 2553 finns en balansrapport från B-bolaget per den 31 december 2017. I denna balansrapport har inte tagits upp någon fordran på A-bolaget. Avseende konto 2893, Skulder närstående personer, finns en kontoanalys på vilken det har antecknats att ett belopp om 868 tkr avsåg en betalning till B-bolaget. Det finns dock inte något underlag för själva utbetalningen och därmed inte heller något som visar vem som i så fall hade löst skulden.

A-son har uppgett följande.

A-bolagets skuld till B-bolaget hade uppkommit under år 2015. Han hade observerat skulden vid sin granskning av tidigare räkenskapsår och hade då tagit del av ett skuldebrev och ett bankkontoutdrag som visade att en insättning om 868 tkr gjorts på A-bolagets konto den 30 juli 2015. Vid revisionen av räkenskapsåret 2017 noterade han att skulden till B-bolaget hade reglerats i A-bolagets räkenskaper. Som underlag tog han in en balansrapport för B-bolaget avseende det andra halvåret 2017. Den visade att B-bolaget då inte längre hade någon fordran på A-bolaget. Han tog även del av B-bolagets årsredovisning för räkenskapsåret den 1 juli 2016 – den 30 juni 20172 och konstaterade att B-bolagets kortfristiga fordringar under det året hade minskat med 968 tkr (från 1 039 tkr till 71 tkr). Mot denna bakgrund godtog han att A-bolaget inte redovisade någon skuld till B-bolaget. B-bolaget ägdes till 30 procent av ett bolag som var närstående till A-bolaget.

Av A-bolagets redovisning framgår att det skedde en omföring till ägaren samtidigt som B-bolagets skuldkonto debiterades. Han frågade den redovisningsbyrå som A-bolaget anlitade om detta och fick svaret att skulden hade reglerats av A-bolagets företrädare.

Någon misstanke om att det var fråga om oriktiga transaktioner väcktes inte, eftersom A-bolaget hade en skuld till B-bolaget som rimligen skulle regleras. Han utgick från att A-bolaget hade gjort det genom aktieägaren. Skatteverkets bedömning, att det var felaktigt att kreditera konto 2893, grundar sig inte på konstaterbara fakta utan på antaganden. Han vet inte varför bolaget förhöll sig så passivt under Skatteverkets utredning. Han anser att han vid revisionen hade tillförlitliga underlag som visade att det inte förelåg någon skuld till B-bolaget per balansdagen och att han hade grund för att tillstyrka A-bolagets balansräkning.

A-son har till sina yttranden i ärendet bifogat ovan nämnda skuldebrev och bankkontoutdrag. Skuldebrevet är upprättat år 2015 och anger att lånet löper med fem procents årlig ränta. I övrigt anges inte något om tidpunkt eller villkor för återbetalning.

4 Bedömning och val av disciplinär åtgärd

En revisor ska vid sin granskning förhålla sig professionellt skeptisk. Detta kommer till uttryck såväl i aktiebolagslagen som i International Standards on Auditing (ISA).3

Den aktuella transaktionen om 868 tkr överskred A-sons övergripande väsentlighetstal och involverade A-bolagets ägare och ett bolag med kopplingar till A-bolaget. Han hade själv definierat transaktioner med närstående som ett riskområde. Vid revisionen hämtade han in underlag avseende B-bolaget som ger visst stöd för att A-bolagets skuld till B-bolaget var reglerad. När det gäller det förhållandet att A-bolaget hade krediterat ägarens avräkningskonto med motsvarande belopp saknas emellertid underlag. I den frågan har han förlitat sig på redovisningsbyråns uppgift om att det var ägaren som hade reglerat skulden.

Enligt Revisorsinspektionens uppfattning var den granskningen inte tillräcklig. A-son borde ha verifierat redovisningsbyråns uppgift, exempelvis genom att ta in ett bankkontoutdrag som visade att det var ägaren som hade fört över pengar till B-bolaget.

Genom att inte utföra en tillräcklig granskning av den aktuella transaktionen har A-son åsidosatt god revisionssed och därigenom sina skyldigheter som revisor. Han ska därför, med stöd av 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883), meddelas en disciplinär åtgärd. Revisorsinspektionen finner att erinran utgör en tillräcklig åtgärd.