Varning för underlåtelse att vidta åtgärder med anledning av misstanke om bokföringsbrott i ett aktiebolag samt för underlåtelse att anmärka på brister i bokföringen i revisionsberättelsen.
FAR har kommenterat detta disciplinärende. Kommentaren återges sist i ärendet.
1. Inledning och bakgrund
Revisorsinspektionen har tagit emot en anmälan från Ekobrottsmyndigheten avseende auktoriserade revisorn A-sons uppdrag som revisor i ett aktiebolag, nedan benämnt utbildningsbolaget. Anmälan har gett inspektionen anledning att öppna detta ärende. Revisorsinspektionen har granskat A-sons arbete i utbildningsbolaget för räkenskapsåret 2013-07-01–2014-06-30. Bolaget redovisade för det året en nettoomsättning om 4,9 mnkr och en balansomslutning om 3,7 mnkr. Årsredovisningen och revisionsberättelsen är daterade den 13 mars 2015.
A-son har i revisionsberättelsen avstyrkt fastställande av resultat- och balansräkningarna och förslaget till disposition av vinsten. Han har infogat en upplysning av särskild betydelse om att det fanns en väsentlig osäkerhetsfaktor som kunde leda till tvivel om bolagets förmåga att fortsätta verksamheten. Han har också anmärkt på att skatter och avgifter inte hade betalats i rätt tid, att årsredovisningen hade avgetts för sent och att det hade förekommit ett förbjudet lån.
2. Löpande bokföring
I revisionsdokumentationen finns kopior på underlag till bokföringen av intäkter. Underlagen utgörs av ett e-postbrev och en sammanställning i programvaran Excel. Materialet innehåller en anteckning om att detta inte utgör något underlag för vare sig intäkt eller mervärdesskatt (moms). A-son har vidare noterat att han inte tycker att verifikationerna uppfyller bokföringslagens (1999:1078) krav.
A-son har uppgett följande.
Han har svårt att i efterhand förklara varför han inte anmärkte på brister i bokföringsunderlagen. Eftersom han missat att anmärka på detta, har han inte heller övervägt anmälan avseende bokföringsbrott.
Revisorsinspektionen gör följande bedömning.
Enligt 8 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) ska styrelsen i ett aktiebolag fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation. Enligt paragrafens tredje stycke ska styrelsen se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt. Enligt 9 kap. 33 § andra stycket samma lag ska en revisor, om han eller hon vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har handlat i strid med bl.a. aktiebolagslagen, anmärka på detta i revisionsberättelsen. Enligt FARs rekommendation i revisionsfrågor RevR 209 Förvaltningsrevision p. 3.18 saknar det betydelse huruvida det föreligger en skada eller en risk för ekonomisk skada i detta sammanhang.
Av 9 kap. 42 § aktiebolagslagen följer att en revisor som vid sin revision finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot inom ramen för det granskade bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till vissa i paragrafen angivna brott ska vidta särskilda åtgärder enligt 9 kap. 43 och 44 §§ samma lag. Revisorn ska i sådana fall underrätta styrelsen om sina iakttagelser. Senast fyra veckor därefter ska revisorn i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på. I tre undantagsfall behöver revisorn dock inte göra anmälan till åklagare; nämligen om den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts, om det misstänkta brottet redan har anmälts till Polismyndigheten eller åklagare eller om det misstänkta brottet är obetydligt. När revisorn har lämnat den särskilda handlingen till åklagare, ska revisorn genast pröva om han eller hon ska avgå från sitt uppdrag.
Ett av de brott som anges i 9 kap. 42 § aktiebolagslagen är bokföringsbrott. Bokföringsbrott föreligger, enligt 11 kap. 5 § brottsbalken, när någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. En förutsättning för straffansvar är att åsidosättandet får till följd att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen (huvudsaklighetsrekvisitet).
I utredningen har det framkommit att bolaget hade bokfört intäkter månadsvis med verifikationer som bestod av uppgifter i e-post och Excel och att underlagen till bokföringen följaktligen hade varit bristfälliga. Revisorsinspektionen finner att bristerna i bolagets löpande bokföring under räkenskapsåret var sådana att det i vart fall fanns grund för misstanke om att styrelseledamoten hade gjort sig skyldig till bokföringsbrott. A-son skulle därför ha vidtagit åtgärder enligt 9 kap. 42–44 §§ aktiebolagslagen. Han skulle också i revisionsberättelsen ha anmärkt på att bokföring inte hade skett enligt bokföringslagens bestämmelser. Genom att inte vidta dessa åtgärder har han åsidosatt god revisionssed. Han ska därför meddelas en disciplinär åtgärd.
Det som ligger A-son till last är allvarligt. Han ska därför, med stöd av 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883), ges en varning.
FARs kommentar
RI kritiserar revisorn för att denne inte har ”anmärkt på att bokföring inte hade skett enligt bokföringslagens bestämmelser”. Det finns anledning att överväga hur en sådan anmärkning skulle ha formulerats. Enligt 9 kap. 33 § aktiebolagslagen (2005:551) ska revisorn anmärka i revisionsberättelsen om han eller hon funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har handlat i strid mot aktiebolagslagen, årsredovisningslagen eller bolagsordningen. Bokföringslagen omfattas inte av bestämmelsen. Enligt FARs mening föranleder dock väsentliga brister i efterlevnaden av bokföringslagen en anmärkning om att styrelsen inte har fullgjort sin förvaltningsskyldighet enligt 8 kap. 4 § aktiebolagslagen.