Dnr 2016-391

Revisorsnämnden meddelar godkände revisorn A-son erinran.

1 Inledning

A-son har den 25 november 2015 hos Revisorsnämnden (RN) ansökt om fortsatt godkännande som revisor (dnr 2015-22). Under ärendets handläggning har fråga uppkommit om huruvida han har uppfyllt kravet på fortbildning enligt 6 § förordningen (1995:665) om revisorer, nedan revisorsförordningen, och 5 § RNs föreskrifter RNFS 2001:2 Villkor för revisorers och registrerade revisionsbolags verksamhet, nedan RNFS 2001:2. Med anledning av detta har RN öppnat detta disciplinärende.

2 Tillämpliga bestämmelser

Av 6 § jämförd med 3 § revisorsförordningen framgår att en revisor ska genomgå fortbildning i syfte att behålla de kunskaper och den förmåga att tillämpa kunskaperna som krävs för att utföra lagstadgad revision i företag av olika storlek och med olika slags verksamhet samt förmåga att i praktiken tillämpa sådana kunskaper i revisionsarbetet.

Kravet på fortbildning preciseras närmare i 5 § RNFS 2001:2. Där framgår att revisorer i den omfattning som följer av god revisorssed ska genomgå fortbildning. Fortbildningen ska, under den femårsperiod som närmast föregår en ansökan om fortsatt auktorisation eller godkännande, omfatta minst 100 verifierbara timmar.

De nu nämnda bestämmelserna är grundade på det s.k. revisorsdirektivet.1 Av artikel 13 i direktivet följer att revisorer ska delta i lämpliga fortbildningsprogram för att behålla sina yrkeskunskaper.

När det gäller frågan om vad som ska anses som verifierbar fortbildning kan ledning hämtas i p. 4.1 och 4.2 i FARs rekommendation EtikR 4 Vidareutbildning. Enligt FARs bedömning är endast följande utbildningar sådana som möter de krav på verifierbar fortbildning som ställs i RNs föreskrifter RNFS 2001:2.

• Externa kurser och seminarier hos FAR och andra välrenommerade utbildningsinstitut.

• Företagsinterna kurser och seminarier. Vid internt anordnade kurser ska kursdokumentationen kunna presenteras.

• Digitala utbildningar (exempelvis webbinarier, ”streamade” seminarier och e-kurser) med kursintyg eller motsvarande.

3 A-sons uppgifter i ärendet

A-son har anfört följande.

Under de fem år som föregår ansökan har han genomgått totalt 45 verifierbara timmar extern fortbildning. Därutöver har han under sammanlagt 240 timmar deltagit i internutbildning på sin revisionsbyrå som han anser bör tillgodoräknas honom vid bedömningen av om han uppfyller fortbildningskravet. Dessa fortbildningstimmar har bestått i att han under en timme per vecka har deltagit vid personalmöten där diverse aktuella händelser som kan vara till nytta för personalen har avhandlats. Om någon i personalen under den då gångna veckan varit på en extern utbildning, tas också kursinnehållet från kursen upp till diskussion. Personalen går då tillsammans igenom och diskuterar och analyserar kursinnehållet. Vid genomgången finns också aktuell kursdokumentation tillgänglig för alla. På det sättet kan hela personalen tillgodogöra sig kursinnehållet och då till en lägre kostnad än om samtliga i personalen hade deltagit på den aktuella kursen. Mot denna bakgrund och då han räknar sig själv som ”överårig” och erfarenhetsmässigt vet att han på flertalet kurser endast brukar ha praktisk nytta av en mindre del av vad som genomgås, har hans filosofi varit att låta sina anställda revisorer delta vid olika externa utbildningar för att dessa därefter ska dela med sig av kunskaperna till övrig personal.

A-son har till RN gett in ett detaljerat underlag för vilka externa utbildningar som hans anställda har genomgått.

4 RNs bedömning

RN har i avsnitt 2 ovan redogjort för innehållet i de bestämmelser som är relevanta vid prövningen.

A-son har gjort gällande att hans deltagande i personalmöten, där han under en timmes tid per vecka tillsammans med sina medarbetare har diskuterat och analyserat innehållet av kurser som medarbetarna har genomgått, bör utgöra sådan verifierbar fortbildning som avses i 5 § RNFS 2001:2.

RN konstaterar att företagsinterna kurser under vissa omständigheter kan anses uppfylla kraven på verifierbar fortbildning. Det måste emellertid i sådana fall vara fråga om organiserade fortbildningsprogram som följer en på förhand upplagd och dokumenterad kursplan och som bygger på ett kursinnehåll som är speciellt avpassat dels för det aktuella tillfället, dels till den tid som står till förfogande för utbildningen.

Den form av kunskapsöverföring inom revisionsbyrån som A-son har redogjort för – kortare interna genomgångar av innehållet i sådan extern utbildning som medarbetare på byrån har genomgått – kan i och för sig vara till stor nytta för upprätthållandet av kompetensen hos personalen. Enligt RNs uppfattning kan emellertid kunskapsöverföring av detta slag inte anses vara av det slag att den kan beaktas vid bedömningen av om en revisor har uppfyllt det författningsreglerade fortbildningskravet. Detta gäller även med beaktande av att genomgångarna i detta fall har anordnats regelbundet och med tillgång till den dokumentation som har utgjort underlag för de externa utbildningarna. De av A-son åberopade 240 timmarna intern utbildning kan därför inte anses uppfylla kraven på verifierbar fortbildning.

Eftersom A-son under den femårsperiod som närmast föregår hans ansökan om fortsatt godkännande har genomgått verifierbar fortbildning om endast 45 timmar, har han inte uppfyllt fortbildningskravet. Genom att inte genomgå fortbildning i föreskriven utsträckning har han åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Han ska därför meddelas en disciplinär åtgärd. RN finner att erinran i detta fall utgör en tillräcklig åtgärd.

Med stöd av 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883) meddelar RN A-son erinran.