Dnr 2013-667

3.1 Den svenska elmarknadens struktur

Den svenska elmarknaden kan delas upp i två delar, dels en reglerad del som omfattar den verksamhet som bedrivs av elnätsföretagen (nätverksamhet), dels en konkurrensutsatt del som omfattar produktion av och handel med el (elproduktion och elhandelsverksamhet).

Elnätsföretagen ansvarar för att den elenergi som alstras i produktionsanläggningar runt om i Sverige transporteras till slutförbrukarna (elkonsumenterna). Detta sker via stamnät, regionnät och lokalnät. Stamnätet ägs och förvaltas av staten genom det statliga affärsverket Svenska Kraftnät, medan regionnät och lokalnät direkt eller indirekt ägs av främst de stora svenska elproduktionsbolagen och av olika kommuner.

Elhandelsföretagen är de aktörer på elmarknaden som handlar med el, dvs. köper in el och sedan säljer den vidare till elkonsumenterna. Elhandelsföretag kan också bedriva egen elproduktion och agera som både producent och leverantör. Ett elnätsföretag kan också handla i el.

3.2 Elbolagets organisation

Det i ärendet aktuella elbolaget ingick i en norsk koncern. Det norska moderbolaget, X AS, etablerade sig i Sverige år 2000 genom elbolaget.

Koncernens omsättning uppgick år 2010 till 3,3 miljarder norska kronor, av vilken kraftförsäljning utgjorde 2,5 miljarder. I X AS årsredovisning för räkenskapsåret 2010 anges att elbolaget stod för mer än 50 procent av koncernens samlade omsättning. Det anges vidare att den norska delen av koncernen ansvarade för all energiomsättning inom koncernen och därmed för inköp av fysisk kraft, finansiell krafthandel, riskstyrning och förvaltning av interna och externa kraftportföljer.

I det följande benämns de norska bolag som ingick i koncernen gemensamt X AS.

3.3 Elbolagets verksamhet

Elbolaget var ett elhandelsföretag utan produktionskapacitet och utan elnät. Verksamheten gick ut på att teckna avtal med slutkunder om leverans av el som bolaget köpte på Nord Pool genom att X AS lade order på Nord Pool avseende elbolagets behov av el.

De avtal som slöts med elkonsumenter kunde (något förenklat) vara antingen till fast eller till rörligt pris. Avtal till fast pris innebar typiskt sett en exponering för bolaget, eftersom köp via Nord Pool gjordes till dagspris, som kunde vara högre än det med elkonsumenten kontrakterade priset. Elbolaget hade tecknat ett avtal med X AS med bl.a. innebörden att de fastprisavtal som bolaget tecknade med elkonsumenter skulle anmälas till X AS som skulle säkra en rätt för elbolaget att köpa el till ett fast pris för samma period. X AS säkrade i sin tur elpriset på terminsmarknaden. Elbolaget skulle därigenom inte ha någon risk oavsett hur dagspriset utvecklade sig.

Bolagets kunder, dvs. elkonsumenterna, utgjordes till cirka 70 procent av kommuner. Resterande kunder var företag och privatpersoner. Bolaget visade under åren 2003 till 2010 vinster, dvs. enligt redovisningen översteg intäkterna för levererad el summan av inköpspriset för denna el, indirekta kostnader och finansieringskostnader.

Bolagets kassaflöde påverkades av att inköpt el betalades i det närmaste omedelbart, medan inflödet i kassa kom först när faktura till elkonsument hade ställts ut och betalning hade erhållits. Privat- och företagskunder fakturerades månadsvis medan kommuner fakturerades med tidsintervall på upp till tre månader.

Den mängd el för vilken en kund skulle faktureras mättes av det nätföretag till vilket elkonsumenten var knuten. Elbolaget var alltså beroende av information från respektive nätföretag.

Mängden inköpt el kunde utläsas dels av information från Svenska Kraftnät (i den s.k. Kraftbalansen), dels av information från X AS (den s.k. Engros-rapporten). Den del av levererad el som inte hade fakturerats, redovisade bolaget som upplupen intäkt. Denna upplupna intäkt ökade väsentligt under årens lopp och uppgick den 31 december 2010 till 1,6 mdkr vilket motsvarade drygt 60 procent av balansomslutningen. För att finansiera denna ökning hade bolaget bl.a. tagit upp lån som garanterades av X AS.

I elbolagets årsredovisning för räkenskapsåret 2011 har justerade uppgifter för räkenskapsåret 2010 tagits in som jämförelsetal. I jämförelsetalen angavs bolagets egna kapital till ett belopp som var 1,9 mdkr lägre än det som hade angetts i den av A-son reviderade årsredovisningen för år 2010 och omsättningstillgångar till ett belopp som var 1,5 mdkr lägre. Omsättningen var 644 mnkr lägre och nettoresultatet var 889 mnkr lägre än i årsredovisningen för år 2010. Detta ledde till att bolaget i de jämförelsetal som avser räkenskapsåret 2010 och som ingår i årsredovisningen för år 2011 hade ett negativt eget kapital.

I material som X AS har sänt in till RN görs gällande att det hade förekommit oegentligheter i elbolaget. Skälet till de förluster som elbolaget redovisade i jämförelsetalen avseende år 2010 i årsredovisningen för 2011 var att bolaget dels hade ingått avtal med elkonsumenter till för låga priser, dels inte hade säkrat sina inköpspriser. Det senare innebar att inköpspriset för den el som bolaget hade sålt till fast pris till elkonsumenten kunde vara avsevärt högre än försäljningspriset. I materialet görs också gällande att de förluster som hade uppkommit i bolaget på ett oegentligt sätt inte hade redovisats över resultatet utan i stället hade redovisats som upplupna intäkter. Upplupna intäkter i årsredovisningen för år 2010 skulle därigenom, enligt X AS, innehålla fiktiva poster till ett belopp om cirka 1,5 mdkr.

6.1 Bakgrund

Som ovan har framgått slöt elbolaget avtal med vissa kunder om leverans av el till fast pris för avtalsperioden. Denna typ av avtal kan leda till förluster om det avtalade priset inte täcker inköpskostnaden för summan av el och övriga oundvikliga kostnader. Så kan bli fallet om prisnivån för inköpt el ökar under kontraktsperioden och kostnaden för den inköpta elen då inte täcks av försäljningspriset. För att skydda sig mot denna risk kan ett elhandelsföretag säkra prisnivån för inköpt el. Om det saknas sådana säkringar, kan företaget behöva göra avsättningar för förlustkontrakt.

I bl.a. årsredovisningen för räkenskapsåret 2009, not 3, anges att elbolaget säkrade elpriserna hos Nord Pool avseende den beräknade elförbrukningen för samtliga kunder som hade valt fast pris. I avtal mellan bolaget och X AS anges att elbolaget, för att prissäkring med X AS skulle kunna utföras, löpande skulle rapportera såld volym och pris till X AS. Elbolaget förutsattes härigenom beställa prissäkring från X AS, som på marknaden skulle säkra exponeringen i eget namn.7

I en bilaga till avtalet anges att X AS hade i uppdrag att som handelsrepresentant sköta den fysiska krafthandeln med el på Nord Pool. Nord Pool fakturerade dagligen elbolaget för den fysiska elhandeln till rörligt pris. Härutöver debiterade eller krediterade X AS två gånger per månad elbolaget för det löpande resultatet av gjorda prissäkringar genom s.k. prisjusteringsfakturor.

6.2 A-sons dokumentation

I A-sons grundakt finns kopior av tre tidigare avtal mellan elbolaget och X AS beträffande säkringar. Avtalen hade inhämtats år 2005 i samband med en s.k. walk-through som då gjordes.

Varken för räkenskapsåret 2009 eller 2010 framgår det av planeringsdokumentationen om A-son hade identifierat några kontrollaktiviteter i bolaget, som var ägnade att säkerställa att prissäkringsrutinen fungerade som avsett. Inte heller framgår det om hon hos bolaget hade efterfrågat sammanställningar av gällande fastpriskontrakt med kunder eller om hon hade inhämtat någon extern bekräftelse från X AS av de prissäkringar som gällde per respektive balansdag.

I dokumentationen för räkenskapsåret 2009 finns inga anteckningar om att A-son planerade eller genomförde någon granskning av att prissäkringar hade skett eller om hon ansåg att denna fråga var förenad med någon risk för väsentliga fel. Det finns inte heller några hänvisningar till att kontroller av prissäkringar hade skett tidigare år.

I dokumentationen för räkenskapsåret 2010 finns ett dokument, rubricerat Löpande granskningsåtgärder, på vilket har antecknats att granskning skulle ske av prissäkringsrutin mot X AS. Enligt revisionsplanen, som färdigställdes efter att den löpande granskningen hade genomförts, hade verifiering av rutiner och kontroller skett genom walk-through.

Enligt en av elbolaget upprättad rutinbeskrivning för tecknande av avtal skulle beställning till krafthandeln, med information om erhållet pris och volym, göras när kunden hade accepterat avtalet. Vidare skulle X AS skicka en säkringsbekräftelse till elbolaget med den slutliga uppgörelsen. I revisionsteamets anteckningar på rutinbeskrivningen anges som felkällor att uppgifterna i kraftbeställningen inte stämmer med avtalet, att något avtal glöms bort, att ändringar sker av den ursprungliga överenskommelsen med kunden utan att uppgifterna uppdateras eller att fakturering inte sker enligt avtal. A-son fick också ett dokument från elbolaget benämnt Rutiner och regler för kundadministration och en overhead-bild rubricerad Flödesschema för prissäkring.

En av elbolaget för år 2010 framtagen lista med rubriken Nya elkunder innehåller en uppräkning av 19 avtal. Hur elbolaget hade tagit fram listan framgår inte. Av arbetspapperen kan utläsas att revisionsteamet från denna lista gjorde ett urval av tre avtal, samtliga slutna år 2009, varav två var fastprisavtal, för vidare granskning genom walk-through.

Ett arbetspapper, benämnt Verifiering/Walk through intäkter, visar vilken granskning som utfördes av de tre avtalen. Vad beträffar prissäkring har revisionsteamet antecknat att det tog del av två bekräftelser för säkring och kontrollerade att volymen för båda kunderna med fastprisavtal stämde med kundavtalen.

Av dokumentationen framgår inte om A-son i övrigt granskade att de fastprisavtal som hade ingåtts av bolaget också hade prissäkrats genom X AS och att elbolaget hade erhållit säkringsbekräftelser.

6.3 A-sons uppgifter till RN

6.4 RNs bedömning

När elbolaget slöt ett avtal om leverans av el till fast pris tog bolaget på sig en risk att inte kunna köpa in motsvarande mängd el till lägre pris. Om prisnivån gick upp så att elbolaget fick en negativ marginal på den levererade elen, skulle avtalet bli ett förlustkontrakt. Om prissäkring inte skedde enligt vad som hade avtalats med X AS, förelåg en risk för förluster för elbolaget och därmed, om beloppet var väsentligt, behov av en reserv för förluster på fastprisavtal. Det ålåg därför A-son att skaffa tillräckliga revisionsbevis som visade att elbolaget självt gjorde avstämningar och kontroller av att prissäkringar skedde enligt avtalet med X AS. Alternativt kunde hon ha genomfört en så omfattande substansgranskning att hon hade godtagbara revisionsbevis för att stocken av kundkontrakt var säkrad i tillräcklig omfattning.

A-son valde för både år 2009 och år 2010 i sin granskning att förlita sig på elbolagets policy att säkra alla fastpriskontrakt mot X AS. Hon baserade sitt val på följande grunder.

• Hon hade inte fått någon indikation på att policyn inte skulle ha tillämpats enligt avtalet med X AS.

• Enligt en instruktion hos bolaget skulle elbolaget kvartalsvis stämma av utestående kontrakt med fastprisavtal med X AS.

• Hon hade genomfört granskning för att förvissa sig om att den interna kontrollen rörande prissäkringar fungerade som avsett.

Vad gäller den första punkten konstaterar RN att avsaknaden av information om brister har ett lågt värde som revisionsbevis.

När det sedan gäller den instruktion som innebar att elbolagets utestående kontrakt kvartalsvis skulle stämmas av mot X AS, har A-son baserat sin slutsats om att rutinen fungerade på att det saknades indikationer på att det skulle finnas brister i rutinen och på att funktionen inte hade ifrågasatts av företagsledningen. Som RN har konstaterat i föregående stycke, är styrkan i revisionsbevis som endast avser avsaknad av information begränsad.

Den granskning av intern kontroll som A-son hänvisar till utfördes under granskningen av räkenskapsåren 2005 och 2010. För räkenskapsåret 2009 var hennes underlag alltså en granskning av den interna kontrollen som utfördes för år 2005. Revisionsbevis avseende intern kontroll som har införskaffats fyra år före det år som revisionen avser har mycket litet värde.

Vad gäller granskningen av den interna kontrollen för räkenskapsåret 2010 konstaterar RN att en förutsättning för att en revisor ska kunna basera slutsatser kring en rutins funktion på revisionsklientens interna kontroll av denna rutin är dels att det finns kontrollaktiviteter, dels att dessa fungerar. Revisorn måste därför vid sin granskning identifiera vilka av ett företags kontrollaktiviteter som är väsentliga för revisionen samt kontrollera att dessa aktiviteter har fungerat som avsett under hela räkenskapsåret.

Av A-sons planeringsdokumentation framgår att hennes bedömning var att elbolaget inte hade någon tillfredsställande intern kontroll, varför en ansats med test av kontroller inte bedömdes vara effektiv. Hon har heller inte i sin dokumentation av den walk-through som revisionsteamet gjorde för år 2010 identifierat några kontrollaktiviteter. De av henne vidtagna åtgärderna kan därför inte anses utgöra en granskning av intern kontroll.

Som ovan nämnts var alternativet till internkontrollgranskning att genomföra substansgranskning av tillräcklig omfattning för att bedöma behovet av avsättning för förlustkontrakt. Kontrollen av två fastprisavtal mot säkringsbekräftelser från X AS utgjorde i och för sig substansgranskning. Med hänsyn till det begränsade urvalet om två avtal, utvalda från en lista som hade framtagits av elbolaget på ett sätt som revisorerna inte hade kontrollerat, ger denna granskning dock inte underlag för någon slutsats om huruvida bolaget hade prissäkrat sina fastprisavtal (se avsnitt 4 ovan.).

RN konstaterar sammanfattningsvis att de revisionsbevis på vilka A-son baserade sina slutsatser om huruvida elbolaget haft tillräckliga prissäkringar, varken var för sig eller tillsammans gav stöd för bedömningen att elbolaget inte behövde göra någon avsättning för förlustkontrakt. Hon saknade därför godtagbara revisionsbevis för ett ställningstagande inom ett område där det på grund av det sätt på vilket bolaget bedrev sin verksamhet fanns risk för väsentliga fel. Vad hon anfört om den granskning av hennes revision som hade utförts av en revisor verksam inom samma nätverk som X AS revisor, ändrar inte denna bedömning. På grund av bristerna i hennes granskning hade hon inte grund för att tillstyrka elbolagets resultat- och balansräkningar för åren 2009 och 2010. Genom att ändå göra detta har hon åsidosatt god revisionssed.

7.1 Bakgrund

Av elbolagets årsredovisningar för räkenskapsåren 2009, 2010 och 2011 framgår följande.

Posten Upplupna intäkter redovisades per balansdagen den 31 december 2009 med 1 mdkr och per balansdagen den 31 december 2010 med 1,6 mdkr. Posten utgjorde därmed 57 procent respektive 63 procent av elbolagets balansomslutning per dessa balansdagar. Jämfört med bolagets omsättning uppgick upplupna intäkter till 65 procent respektive 62 procent. I elbolagets årsredovisning för räkenskapsåret 2011 redovisas som jämförelsetal, dvs. beloppen för år 2010, belopp som avsevärt skiljer sig från de belopp som tagits upp i årsredovisningen för räkenskapsåret 2010. Bland annat har posten Upplupna intäkter per den 31 december 2010 skrivits ned med 1,5 mdkr och omsättningen för räkenskapsåret 2010 justerats ned med 600 mnkr.

7.2 A-sons dokumentation

7.3 A-sons yttranden

A-son har anfört följande.

För att bedöma posten Upplupna intäkter som helhet gjorde hon båda åren rimlighetsbedömningar, dels genom att diskutera skälen till att posten var så hög med företrädare för bolaget, dels genom att göra egna bedömningar baserade på sin kunskap om och erfarenhet av verksamheten från tidigare år. Postens storlek och att den ökade år för år gjorde att hon under alla år var skeptisk till denna post och denna skepsis ökade med åren.

Problem uppkom för elbolaget eftersom nätföretagen hade problem med mätarna. Problemen med avläsningar från nätföretagen bestod enligt bolaget dels i att man kunde få avläsningar som var uppenbart felaktiga, dels i att avläsningarna från nätföretagen dröjde. Elbolaget hade också svårt att matcha gjorda inbetalningar mot fakturor. Vidare hade det varit problem med korrekta uppgifter om namn och adress till dem som skulle betala för förbrukad el, vilket fördröjde uppläggningen av nya kunder. Det hade dessutom förekommit eftersläpningar i faktureringen på grund av bristande rutiner och hårt belastad personal hos elbolaget. Bolagets expansion och de ökade elpriserna hade påverkat storleken på de upplupna intäkterna. Elbolaget fakturerade även många av sina kunder kvartalsvis i efterskott vilket också ökade de upplupna intäkterna i samband med tillväxt. Dessa problem hade hon diskuterat med bolagets ledning och styrelse och även med moderbolagets revisor.

Hon gjorde inte någon jämförelse med andra bolag i branschen i fråga om elbolagets marginaler på försäljningen eller storleken på upplupna intäkter. Skälet till detta var att elbolagets verksamhet skilde sig från de flesta aktörer i branschen, eftersom bolaget till skillnad från flertalet av dessa var ett rent ”grossistbolag” och varken hade produktion eller nätverksamhet. Hon bedömde därför att en utredning av något värde skulle ha varit alltför resurskrävande.

Bestämmelserna i de allmänna avtalsvillkoren för försäljning EL 2004 N innebar att elbolaget, i händelse av att en mätanordning inte fungerade eller att en mätare hade blivit felaktigt avläst, fortfarande var beroende av uppgifter från nätägaren för att kunna slutfakturera sina kunder. Skrivningen var i stort sett densamma i EL 2009 N.

Hon analyserade bruttovinsten för elverksamheten jämfört med föregående år, bokförd omsättning och varukostnad, snittpris per kWh för såld el och snittpris per kWh för köpt el. Hon rimlighetsbedömde riktigheten i bolagets filer över faktureringen genom att analysera det fakturerade snittpriset och analyserade den upplupna volymen i relation till levererad volym. Hon begärde förklaringar från den verkställande direktören till de eftersläpningar som hade förekommit och rimlighetsbedömde den utgående balansen för posten Upplupna intäkter.

Den upplupna volymen ställdes även i relation till levererad volym. Posten Upplupna intäkter hade för år 2010 ökat med 647 mnkr jämfört med föregående år. Då detta i huvudsak berodde på att andelen inte fakturerad volym hade ökat, fördes en diskussion med bolagets verkställande direktör om rimligheten av och orsakerna till detta. Denne framförde därvid att de upplupna volymerna var rimliga, främst grundat på de långa faktureringsintervallen för offentlig sektor tillsammans med fortsatt avläsningsproblematik.

Vad gäller granskningen av den interna kontrollen kartlade revisionsteamet bolagets rutiner och bildade sig en uppfattning om dessa. Försäljningsrutinen verifierades genom en walk-through (se avsnitt 6 ovan). Vid granskningen framkom inget i stickprovet som tydde på att rutinen inte fungerade som avsett.

De interna rutinerna hade inte hunnit utvecklas i tillräcklig omfattning. Mot denna bakgrund utfördes en stor del av revisionen genom substansgranskning för att säkerställa existens, fullständighet och värdering av posten.

Hon utförde vidare ett antal detaljgranskningsåtgärder beträffande den av bolaget inköpta volymen el, total försäljning av el under respektive år, tidigare års upplupna intäkter samt bolagets sammanställning av denna information för att komma fram till beloppet för upplupna intäkter.

Bolagets beräkning av upplupna intäkter byggde på ett antal delar som hon granskade på följande sätt.

Inköpt volym el verifierades båda åren genom Engros-rapporten vars värde som revisionsbevis prövades bl.a. genom överslagsmässiga bedömningar av rapportens innehåll mot de i redovisningen redovisade inköpta volymerna, som hade verifierats genom fakturor från Nord Pool.

Vad beträffar fakturerad volym el hade revisionsteamet för varje år begärt och erhållit uppgifter ur bolagets faktureringssystem, där fakturering avseende tidigare år framgick med såväl volym som belopp. Informationen erhölls i form av två elektroniska filer (de ovan nämnda excelfilerna) från bolaget, en som tog upp under året fakturerat belopp och en som tog upp under året fakturerad volym. Filerna var mycket omfattande. I samband med att revisionsteamet hade erhållit dessa filer hade man också fått en bekräftelse från dem som tagit fram filerna att filerna innehöll det som revisionsteamet hade begärt. Hon anser att dessa faktureringsfiler utgjorde revisionsbevis. Revisionsteamet hade avseende räkenskapsåren 2005–2008 utfört ett flertal olika granskningsåtgärder för att bland annat säkerställa tillförlitligheten i de faktureringsfiler som man erhöll. Hon hade för åren 2005, 2006 och 2007 granskat att bokförda intäkter var fullständiga genom att sammanställa faktureringen under året enligt excelfilerna och lägga till förändringen av upplupna intäkter. För år 2007 hade hon stämt av totalt fakturerat belopp enligt excelfilerna mot bokförd fakturering enligt huvudboken. För åren 2008 och 2009 hade revisionsteamet tagit stickprov som säkerställt att ett urval av de i filerna angivna posterna motsvarades av en faktura som gått ut till kund.

Revisionsteamet bedömde innehållet i de två excelfilerna för både år 2009 och år 2010. För år 2009 tog hon dessutom stickprov för att verifiera att de i filerna upptagna beloppen överensstämde med de belopp respektive den volym som angavs på kundfakturorna. Granskningen av posterna i de filer som hon fick från bolaget med information ur faktureringssystemet mot fakturor var en relevant granskningsåtgärd för att säkerställa riktigheten i de erhållna filerna vad gäller såväl volym som belopp samt värdering av posten. Stickprovet togs från den erhållna excelfilen med information om fakturerade belopp och kontrollerades mot 44 fakturor. Vidare togs sju stickprov på fakturor, som stämdes av mot avtal. Utöver det gjordes för år 2009 en kundsaldoförfrågan på 56 kunder. Kundsaldoförfrågan baserades på ett statistiskt urval och beloppet uppgick till 162 mnkr. Även för år 2010 gjordes en kundsaldoförfrågan baserad på ett statistiskt urval. Denna skickades till 66 kunder och beloppet uppgick till 134 mnkr.

Revisionsteamet begärde och erhöll de ovan nämnda excelfilerna varav den som avser fakturerade belopp också visade vad som hade fakturerats under år 2009 respektive 2010 avseende el levererad tidigare år, specificerat på till vilket års leveranser denna fakturering hänförde sig. Hon följde faktureringen för vart och ett av de tidigare åren till dess att det kunde konstateras att den upplupna intäkten för respektive år hade blivit helt fakturerad och att eventuella kvarstående differenser hade förts till resultatet. Vidare följde hon upp vad som hade fakturerats på det nya året avseende de upplupna intäkterna för att bedöma bolagets förmåga att värdera posten.

Hon granskade för båda åren det underlag som bolaget hade upprättat för att beräkna beloppet av Upplupna intäkter. Detta underlag innefattade den ingående balansen för upplupna intäkter, årets inköp av el och hur mycket av årets fakturering som var hänförlig till el levererad det aktuella året och till vart och ett av tidigare år. Denna granskning genomfördes genom att hon stämde av specifikationer av upplupna intäkter mot huvudboken. Vidare granskade hon bolagets beräkning av den upplupna volymen för respektive räkenskapsår mot Kraftbalansen (se avsnitt 3.3 ovan) och den fakturerade volymen enligt bolagets faktureringssystem CAB.

Mot bakgrund av de uppgifter som A-son har lämnat i denna del har RN anmodat henne att förklara hur hon säkerställde att den fakturering, som sades avse belopp som tidigare år hade redovisats som upplupen intäkt, faktiskt avsåg tidigare år.

Med anledning av RNs fråga har A-son uppgett att hon för år 2009 följde upp uppgifter i faktureringsfiler om den på det nya året fakturerade volymen och att det i januari 2010 fakturerade beloppet om 156 mnkr granskades analytiskt. Hon har vidare uppgett att de revisionsbevis som låg till grund för bedömningen av de resterande 834 mnkr, som hade tagits upp som upplupen intäkt, var de beräkningar som revisionsteamet hade gjort med utgångspunkt i Kraftbalansen och de dokumenterade uppgifterna om fakturerade volymer som revisionsteamet hade inhämtat hos respektive erhållit från elbolaget. Hon har lämnat motsvarande uppgifter beträffande sin granskning av räkenskapsåret 2010.

RN har också ställt kompletterande frågor beträffande det stickprov som togs för år 2009 och i synnerhet beträffande de två avvikelser som teamet identifierade. A-son har med anledning därav uppgett följande.

Stickprovet, vad avsåg avstämning av volymer, uppgick till 18 poster avseende den svenska marknaden.11 Detta slag av avstämning krävde större granskningsinsats per post än granskningen av beloppen. För marknadssegmentet större företag och kommuner var arbetet för varje faktura särskilt omfattande eftersom antalet volymposter per faktura kunde vara stort. Det arbete som utfördes var tillräckligt för vad en normal revision kräver.

Revisionsteamet hade ställt frågor beträffande avvikelserna till elbolagets verkställande direktör och till två av bolagets medarbetare som också var väl insatta i bolagets hantering av frågor av detta slag. Svar erhölls från den verkställande direktören men inte från de andra två personerna. Eftersom svar hade erhållits från personen med högst tjänsteställning, utgick teamet från att frågan var avstämd mellan de tre personerna.

Teamet hade, i samband med den kundsaldoförfrågan som utfördes för år 2009, uppmärksammat ett problem av samma karaktär, dvs. problem med hanteringen av avklipp i fakturagenerering. Bristerna hade diskuterats och rapporterats till verkställande direktören och styrelsen.

Elbolaget hade en kompetent styrelse i vilken ägaren var representerad. Härtill kom att årsredovisningarna upprättades av en extern, kompetent konsult. Mot denna bakgrund ansåg hon att risken för oegentligheter var låg och gjorde därför bedömningen att någon ytterligare granskning inte behövde utföras på grund av de upptäckta avvikelserna och att svaret från den verkställande direktören därför kunde godtas. Bristerna i bolagets rutin för rapportgenerering var av samma karaktär som de som tidigare hade uppmärksammats i samband med kundsaldoförfrågan. Bristen rapporterades i en promemoria.

A-son har även i denna del hänvisat till den genomgång som en revisor verksam inom samma nätverk som X AS revisor hade gjort, och som har nämnts ovan under avsnitt 6.3.1.

7.4 RNs bedömning

8.1 A-sons dokumentation

Av elbolagets årsredovisningar för räkenskapsåren 2009 och 2010 framgår att posten Upplupna intäkter ökade kraftigt både under räkenskapsåret 2009 (245 mnkr) och räkenskapsåret 2010 (647 mnkr). Kassaflödet från rörelsen för räkenskapsåren 2009 och 2010 var negativt med 236 mnkr för år 2009 och 676 mnkr för år 201013.

I A-sons dokumentation för räkenskapsåret 2009 ingår en av revisionsbyråns blanketter, rubricerad Fortsatt drift RS 570. Denna blankett har fyllts i av A-son själv. På frågan om det förekommer händelser eller förhållanden som kan leda till betydande tvivel om företags förmåga att fortsätta sin verksamhet är svaret Nej. På frågan om elbolaget kommer att ha ett kassaflöde som medger fortsatt verksamhet och tillräcklig finansiering 12 månader efter räkenskapsårets utgång är noteringen: ”Bolaget har till och från ansträngd likviditet och har lån i banken. Diskussioner har förts med bank om utökade krediter och [en norsk bank] har ställt ut en bankgaranti (se händelser efter balansdagen). Finansieringen bedöms tillräcklig. Dessutom starkt MB.” Det granskningsmoment som blanketten föreslår: ”Analysera och diskutera prognoser för kassaflödet, resultatet och andra relevanta förhållanden med företagsledningen.” är inte ifyllt. Under fliken finns följande kommentar: ”Enligt VD förs diskussioner med bank om utökade krediter, dessa är dock inte påskrivna ännu då förhandlingar om räntan sker. [En norsk bank] har dock ställt ut en bankgaranti på 200 MSEK.”

I dokumentationen för räkenskapsåret 2009 finns också en redovisning för perioden 1 januari–28 februari 2010. I den visas att upplupna elintäkter under de två första månaderna 2010 hade ökat från 990 mnkr till 1,2 mdkr, dvs. med 235 mnkr. Den kommentar som finns i dokumentationen till denna redovisning är: ”Tagit del av BR/RR per 2010-02-28. Inget tyder på att några väsentliga händelser som kräver upplysning i ÅR skett.” I A-sons revisionspromemoria till styrelse och verkställande direktör avseende räkenskapsåret 2009 behandlas inte frågan om elbolagets framtida finansiering.

Av A-sons dokumentation för räkenskapsåret 2010 framgår följande.

I dokumentationen finns en blankett avseende frågan om fortsatt drift. På frågan om det förekommer händelser eller förhållanden som kan leda till betydande tvivel om bolagets förmåga att fortsätta sin verksamhet har en av medlemmarna i revisionsteamet svarat: ”Fortsatt lönsamhet. Inga sådana händelser identifierade.” På frågan om elbolaget kommer att ha ett kassaflöde som medger fortsatt verksamhet och tillräcklig finansiering 12 månader efter räkenskapsårets utgång är svaret: ”Prognoser tyder på fortsatt gott kassaflöde. Budget 2011 + 100 mkr i resultat efter skatt. Tillväxten kostar likviditet men likviditet diskuterades vid styrelsemöte och bolagets bedömning är att likviditeten är under kontroll.” Vidare sägs att det inte bedöms som att upplysning om osäkerhetsfaktorer krävs. Revisionsteamet konstaterar vidare ”Bolaget har flertal krediter hos banker. Bolaget är fortsatt lönsamt och vi har ej identifierat något som tyder på att finansieringen skulle dras in”. Vidare noteras följande ”Budget 2011 visar på omsättning 2,9 mdr och resultat före skatt på 140 mkr. Q1 2011 visar på fortsatt tillväxt och lönsamhet. Omsättning 900 mkr och resultat 38 mkr. Diskuterat likviditetssituation vid styrelsemöte, bedöms ok.”

I dokumentationen finns också en kopia av ett bokslut per den 31 mars 2011. Enligt detta hade kundfordringarna ökat med cirka 800 mnkr och upplupna intäkter och förutbetalda kostnader hade minskat med cirka 600 mnkr. Skuld till kreditinstitutioner hade ökat med nästan 150 mnkr. Den kommentar som ges i formuläret Händelser efter räkenskapsårets slut RS 560 är: ”Q1 erhållet, inga brister identifierade.” I revisionspromemorian för räkenskapsåret 2010 kommenteras likviditeten på följande sätt: ”I samband med årets revision har vi efterfrågat, men ej erhållit, en likviditetsprognos för bolaget. Bolaget är i en fas med stark tillväxt och bolaget har även historiskt haft perioder med ansträngd likviditet. Vi vill rekommendera företagsledning och styrelse att införa rutiner för att löpande ta fram och uppdatera likviditetsprognoser för att få en översyn kring bolagets likviditetssituation samt tillförlitliga beslutsunderlag.”

Härutöver har revisionsteamet antecknat att prognoser för räkenskapsåret 2011 tydde på fortsatt gott kassaflöde. Som framgått ovan hade revisionsteamet efterfrågat men inte erhållit någon likviditetsprognos. Av dokumentationen kan därför inte utläsas vilken grund revisionsteamet hade för anteckningen att prognoser för räkenskapsåret 2011 tydde på fortsatt gott kassaflöde.

Såvitt kan utläsas av dokumentationen var granskningen båda åren begränsad till en diskussion med elbolagets verkställande direktör och allmänna resonemang kring att bankerna nog inte skulle komma att dra in krediterna eftersom bolaget var lönsamt och moderbolaget var starkt. Av dokumentationen kan inte utläsas vilken information A-son hade fått från bolagets styrelse. Det kan inte heller utläsas om hon eller någon annan i revisionsteamet hade haft någon direkt kontakt med X AS eller om utvecklingen under tiden efter respektive balansdag, så som den framgår av den delårsinformation som granskades, ledde till några reflektioner från A-son eller några åtgärder från hennes sida.

8.2 A-sons uppgifter

A-son har anfört följande.

Under de år som hon hade varit revisor i elbolaget hade ägarna vid ett flertal tillfällen ställt säkerheter till förmån för bolaget och på det sättet kompletterat bolagets egen möjlighet till finansiering. Detta innebär rimligen att moderbolaget, efter egna analyser grundade på egna kunskaper och bolagets löpande månatliga rapportering till moderbolaget, bedömde det som försvarligt att ställa säkerhet för elbolagets lån. De externa långivarna borde rimligen också ha gjort samma bedömning före långivningen. Elbolaget redovisade under samtliga år såväl tillväxt som lönsamhet och revisionsteamet uppfattade det som en medveten strategi från ägarnas sida att finansiera fortsatt tillväxt genom utställande av säkerhet för bolaget då denna tillväxt initialt hade kostat likviditet främst i form av kraftinköp men även för utlägg för energi- och mervärdesskatt. Styrelsen hade även i den årligen fastställda budgeten budgeterat för fortsatt tillväxt och god lönsamhet.

X AS hade lämnat borgen för samtliga nya krediter som togs under åren 2009 och 2010. Detta verifierade revisionsteamets uppfattning att moderbolaget var villigt att ställa säkerheter för elbolagets finansiering. Bolagets negativa kassaflöden under åren 2009 och 2010 var en effekt av bolagets tillväxt i levererad volym tillsammans med problem med eftersläpning i fakturering som medförde ökande upplupna intäkter.

Under revisionen avseende räkenskapsåret 2009 diskuterades bolagets finansiering med dess verkställande direktör. Revisionsteamet hade likviditetsfrågan som en särskild punkt vid sin rapportering på ett styrelsemöte den 1 mars 2010. Flera av elbolagets styrelseledamöter var representanter för bolagets ägare och hade anställning eller andra befattningar i koncernledningen för X AS. Detta innebär att revisionsteamet hade direkt kontakt med representanter för moderbolaget och att revisionsteamet dessutom hade diskuterat elbolagets likviditet med dem. Företagsledningens kommentar till hennes rapportering var att nya krediter hade säkrats och att likviditeten därigenom var god.

Revisionsteamet fick under räkenskapsåret 2009 information om att elbolaget, till följd av sin expansion, förhandlade om nya krediter och att ägarna liksom tidigare hade för avsikt att ställa upp med kompletterande säkerhet för dessa krediter. Även denna expansion låg inom riktlinjerna för den budget som styrelsen hade fastställt. Under revisionen uppfattade inte revisionsteamet det som att elbolagets kreditgivare ställde krav på särskilda åtaganden (covenanter) från bolaget. Inte någon gång under revisionen och revisionsteamets diskussioner med bolagets styrelse eller företagsledningen om bolagets likviditet och finansiering framkom någon indikation på att bolaget skulle ha problem med att behålla sin befintliga finansiering eller att få tillgång till nya krediter för att finansiera den fortsatta, budgeterade, tillväxten. Tvärtom hade styrelsen fattat beslut om nästa steg i tillväxten, att elbolaget skulle in på den norska marknaden.

Revisionsteamet upplevde det inte som att styrelseledamöterna som representerade moderbolaget såg några besvärande omständigheter i att bolaget belånade sig för att finansiera sin tillväxt. Tvärtom togs strategiska beslut i flera steg som förstärkte elbolagets lånebehov. Om styrelsen hade upplevt tvivel om möjligheten till fortsatt finansiering så hade dessa ytterligare investeringsbeslut sannolikt aldrig tagits. Detta förstärkte bilden av att det inte fanns några indikationer på indragna krediter vid tidpunkten för revisionen av räkenskapsåret 2009 eller avrapporteringen av den. Revisionsteamet hade även erhållit elbolagets likviditetsbudget för år 2010.

Liknande diskussioner och bedömningar gjordes i samband med revisionen avseende räkenskapsåret 2010. Revisionsteamet hade efterfrågat men inte erhållit en likviditetsprognos och rekommenderat elbolaget att förstärka arbetet med användandet av likviditetsprognoser. Givet bolagets strategi för fortsatt tillväxt ansåg revisionsteamet det vara väsentligt för styrelse och företagsledning att kunna uppskatta detta finansieringsbehov, och att förekomma eventuellt kreditbehov, genom diskussion med berörda banker snarare än att med kort varsel behöva finansiera en akut likvidsituation. Det var mot denna bakgrund frågan togs upp i revisionsteamets promemoria och också berördes i den muntliga avrapporteringen. Varken revisionsteamet, styrelsen eller företagsledningen såg något problem för elbolaget att med stöd av ägarna finansiera det likvidbehov som krävdes enligt bolagets tillväxtplan. Revisionsteamet hade även under år 2010 löpande diskussioner med ägaren som företräddes genom flera av styrelseledamöterna i elbolaget.

Bolaget hade historiskt visat positiva resultat och även budgeten för år 2011 visade på ett prognostiserat positivt resultat. Bolagets underliggande verksamhet föreföll därmed vara lönsam och såg ut att generera positivt kassaflöde över tid.

8.3 RNs bedömning

I 2 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) anges ett antal grundläggande redovisningsprinciper. En av dessa är principen om fortsatt drift. Enligt punkten 2 i RS 570 Fortsatt drift ska en revisor vid sin revision överväga det riktiga i att företagsledningen har tillämpat principen om fortsatt drift vid upprättandet av årsredovisningen.14 Vidare ska revisorn enligt punkten 30 i RS 570 avgöra om det finns en väsentlig osäkerhetsfaktor att hänföra till händelser eller förhållanden som enskilt eller tillsammans kan leda till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet. Om antagandet om fortsatt drift bedöms vara riktigt men det finns en väsentlig osäkerhetsfaktor, ska revisorn ta ställning till om det finns tillräckliga upplysningar i årsredovisningen om de omständigheter som ger upphov till osäkerheten. Om revisorn finner att upplysningarna är tillräckliga, ska det i revisionsberättelsen tas in en upplysning som uppmärksammar den väsentliga osäkerhetsfaktorn. Om upplysningarna i årsredovisningen inte är tillräckliga, ska revisorn göra ett uttalande med reservation eller uttala en avvikande mening, beroende på vad som är lämpligt. Om bolaget enligt revisorns bedömning inte kommer att kunna fortsätta sin verksamhet och årsredovisningen har upprättats på basis av antagandet om fortsatt drift, ska revisorn uttala en avvikande mening.15 Revisorn ska beakta samma tidsperiod som företagsledningen har gjort sin bedömning för, enligt föreställningsramen för ekonomisk rapportering. Om företagsledningens bedömning av företagets förmåga att fortsätta sin verksamhet täcker en kortare tidsperiod än tolv månader från balansdagen, ska revisorn be företagsledningen utöka perioden för bedömningen till tolv månader från balansdagen.

Elbolaget hade likviditetsproblem främst på grund av att posten Upplupna intäkter ökade kraftigt under räkenskapsåren 2009 och 2010. Kassaflödet från rörelsen var negativt för båda åren. Företagsledningens antagande om fortsatt drift accepterades av A-son med endast korta resonemang som underlag. RN anser att förhållandena var sådana att det fanns anledning för A-son att överväga det riktiga i att företagsledningen tillämpade antagandet om fortsatt drift när årsredovisningen upprättades.

Utvecklingen av bolagets likviditet innebar att det fanns betydande osäkerhet om möjligheterna till fortsatt drift. A-son har för år 2009 hänvisat till att det förekom diskussioner i denna fråga. Vad gäller år 2010 har hon uppgett att revisionsteamet inte såg några problem med att erhålla finansiering med stöd av ägarna. Vid tidpunkten för A-sons revisioner fanns emellertid inte, såvitt kan bedömas av dokumentationen och hennes svar till RN, några konkreta löften om att nya krediter skulle beviljas för det närmaste året.

A-son skulle i den uppkomna situationen för bolagets styrelse ha påtalat behovet av att den gjorde en särskild bedömning av bolagets förmåga att fortsätta sin verksamhet. För det fall hon bedömde att det därefter fortfarande kvarstod osäkerhet om förutsättningarna för fortsatt drift skulle hon ha vidtagit åtgärder för att uppgift om detta lämnades i förvaltningsberättelserna i elbolagets årsredovisningar. Hon skulle då också i sina revisionsberättelser för räkenskapsåren 2009 och 2010 särskilt ha upplyst om den osäkerhet som rådde i fråga om fortsatt drift. Om styrelsen inte lämnade särskild information, trots att hon hade påtalat detta, skulle hon i sina revisionsberättelser ha uttalat sig med reservation eller, om hon ansåg att antagandet om fortsatt drift var felaktigt, ha uttalat en avvikande mening. Genom att inte vidta någon av de här angivna åtgärderna har A-son åsidosatt god revisionssed.

9 Elbolagets hantering av skatter och avgifter (räkenskapsåret 2009)

Av A-sons dokumentation för räkenskapsåret 2009 kan utläsas följande beträffande elbolagets hantering av skatter och avgifter.

I dokumentationen finns skattekontoutdrag för hela räkenskapsåret. Av dessa framgår att elbolaget hade påförts kostnadsräntor avseende sex månader under året. Beloppen varierade mellan 57 tkr och 964 tkr. Skatteskulder hade vid två tillfällen överlämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Beloppen uppgick till 14 mnkr respektive 104 mnkr. A-son har vid sin löpande granskning antecknat att bolaget vid ett flertal tillfällen hade betalat skatter och avgifter för sent och att stora kostnadsräntor därför hade påförts bolaget. Som sammanfattande bedömning antecknade hon att förseningarna i allt väsentligt hade skett före det att hon den 27 mars 2009 avgav revisionsberättelse för räkenskapsåret 2008. A-son har i en promemoria till elbolagets styrelse informerat om att bolaget under år 2009 hade haft brister i betalningar av skatter och avgifter vilket resulterat i dröjsmålsräntor. Hon har som sin bedömning angett att dessa brister inte varit tillräckligt många eller grova för att resultera i upplysning i revisionsberättelsen.

Hon rekommenderade dock att bolaget ytterligare skulle förbättra rutinerna gällande hanteringen med betalning och redovisning till Skatteverket.

A-son har anfört följande.

Det hade förekommit sena betalningar av skatter och avgifter. Skälet härtill var att elbolaget hade haft en ansträngd likviditet som huvudsakligen bedömdes vara en följd av den kraftiga expansionen. De förseningar som noterades vid revisionen av räkenskapsåret 2009 hade i allt väsentligt skett före avgivandet av revisionsberättelsen för räkenskapsåret 2008, den 27 mars 2009 . I denna revisionsberättelse hade hon anmärkt på hanteringen av skatter och avgifter. Efter detta skedde en förbättring även om brister fortfarande kvarstod. Baserat på förbättringarna i betalningarna efter det angivna datumet gjorde hon bedömningen att påtalande i en promemoria var en tillräcklig åtgärd och att en upplysning i revisionsberättelsen inte krävdes. Denna slutsats hade hon stämt av med en erfaren kollega som delade uppfattningen. Styrelsen hade informerats om bristerna dels i en promemoria efter löpande revision år 2009, dels i en promemoria efter bokslutsrevisionen för räkenskapsåret 2009.

RN gör följande bedömning.

Enligt 9 kap. 34 § 4 aktiebolagslagen (2005:551), i dess lydelse före den 1 januari 2012, ska en revisor anmärka i revisionsberättelsen om han eller hon har funnit att det reviderade bolaget inte har fullgjort sina skyldigheter att göra skatteavdrag eller i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av skattebetalningslagen (1997:483).16

Som framgått ovan finns i A-sons dokumentation beträffande år 2009 skattekontoutdrag som visar att elbolaget vid flera tillfällen hade påförts kostnadsräntor och att skatteskulder vid två tillfällen hade överförts till Kronofogdemyndigheten för indrivning.

Enligt RNs uppfattning var de brister i elbolagets sätt att hantera skatter och avgifter som framgår av skattekontoutdragen för räkenskapsåret 2009 så allvarliga att det ålåg A-son att anmärka på dessa i revisionsberättelsen för räkenskapsåret 2009. Det faktum att hon stämt av sin bedömning att en sådan anmärkning inte behövdes med en erfaren kollega ändrar inte RNs uppfattning. Genom att underlåta att anmärka på bristerna har hon åsidosatt god revisionssed.