Dnr 2012-1657

2.1 Finansiella anläggningstillgångar räkenskapsåret 2009/10

E-bolagets andel av S-bolaget uppgick, som angetts ovan, till fem procent. I E-bolagets årsredovisning per balansdagen den 30 april 2010 redovisades andelar i intresseföretag, S-bolaget, med 3,4 mnkr (motsvarande 74 procent av balansomslutningen). A-son har antecknat att han inte bedömde att det förelåg ett nedskrivningsbehov av posten och att den i allt väsentligt var korrekt värderad.

Nettoomsättningen i S-bolaget redovisades enligt årsredovisningen för räkenskapsåret 2009/10 med 37,3 mnkr att jämföras med 93,3 mnkr för räkenskapsåret 2008/09. Eget kapital i S-bolaget redovisades per balansdagen den 30 april 2010 med 13,7 mnkr. S-bolaget redovisade per balansdagen aktier i två intresseföretag, C-bolaget och W-bolaget. Aktierna redovisades med 7,9 mnkr respektive 2,1 mnkr. S-bolagets kapitalandel angavs uppgå till 30 procent i C-bolaget och till 50 procent i W-bolaget.

A-son har i yttranden till RN uppgett följande.

Under år 2008 förhandlade andelsägarna i S-bolaget med ett tyskt metallföretag om överlåtelse av halva S-bolagets rörelse, varvid parterna var överens om en prisnivå på 100 mnkr. E-bolagets femprocentiga andel i S-bolaget motsvarade väl det bokförda värdet. Vidare behöver värdet på andelarna i E-bolagets balansräkning inte motsvara E-bolagets andel av det egna kapitalet i S-bolaget. Han hade, trots förhållandet att S-bolaget inte hade reserverat något belopp för den ovan nämnda skattetvisten, ingen anledning att ifrågasätta E-bolagets värde på andelarna i S-bolaget per den 30 april 2010. Vid den tidpunkten hade före detta länsrätten bifallit S-bolagets talan. Det fanns således inga skäl för E-bolaget att på denna grund nedvärdera andelarna i S-bolaget. Det fanns dessutom betydande övervärden i S-bolagets balansräkning. Vad avser värdet på andelar i intresseföretag kunde värdet på S-bolagets aktier i C-bolaget beräknas till drygt 10 mnkr. Beträffande värdet på aktierna i W-bolaget bedömde ägarna av S-bolaget att W-bolaget hade en stor potential och värderade det 50 procentiga innehavet till ett värde som, vad avser värdet per aktie, motsvarande vad som hade erlagts vid en nyemission trots att W-bolagets eget kapital endast uppgick till 1 mnkr.

RN gör följande bedömning.

Av 4 kap. 1 § första stycket årsredovisningslagen framgår att anläggningstillgångar är sådana tillgångar som är avsedda att stadigvarande brukas eller innehas i verksamheten. Enligt 4 kap. 5 § första stycket samma lag ska tillgångar som per balansdagen har ett lägre värde än det som följer av 3 § och 4 § första stycket skrivas ned till detta lägre värde, om det kan antas att värdenedgången är bestående.

RN konstaterar att E-bolagets andel om fem procent av S-bolagets kapital kan beräknas till 683 tkr att jämföras med det av E-bolaget redovisade värdet på andelarna i S-bolaget om 3,4 mnkr.

Som framgått ovan redovisade E-bolaget för räkenskapsåret 2009/10 ingen nettoomsättning. Bolagets resultat avsåg resultat från andelar i intresseföretag. Frågan om det fanns behov av att göra en nedskrivning av andelarnas värde var således väsentlig, inte minst mot bakgrund av att S-bolaget var under avveckling, ett förhållande A-son var medveten om. Vidare var S-bolaget vid tidpunkten för hans avgivande av revisionsberättelsen för E-bolaget föremål för en skattetvist som kunde föranleda en betalningsskyldighet motsvarande ett belopp om 2,7 mnkr. Bolaget hade visserligen haft framgång i första instans men det förelåg ändå viss osäkerhet om utgången av skattetvisten. A-son har även hänvisat till övervärden i S-bolagets balansräkning per balansdagen den 30 april 2010, övervärden som enligt RNs bedömning endast marginellt skulle kunna påverka värdet på S-bolagets egna kapital och därigenom värdet på E-bolagets andelar i S-bolaget.

Med hänsyn till den ekonomiska situation som S-bolaget befann sig i fanns det skäl för A-son att kritiskt pröva värdet på E-bolagets andelar i S-bolaget. Hans uppgifter om hur han bedömde värdet på andelarna i S-bolaget är allmänt hållna och ger ingen närmare information om vilka överväganden han gjorde av det redovisade värdet på andelarna per balansdagen. Enligt RNs uppfattning tog han inte i tillräcklig utsträckning hänsyn till de i föregående stycke angivna förhållandena avseende S-bolaget då han bedömde värdet på E-bolagets andelar i S-bolaget. Med hänsyn till postens väsentlighet hade han därmed inte grund för att tillstyrka fastställande av bolagets resultat- och balansräkningar. Genom att ändå göra detta har han åsidosatt god revisionssed.

De omständigheter som A-son har lyft fram – att det under år 2008 hade pågått förhandlingar avseende en eventuell delöverlåtelse av S-bolaget och att S-bolaget haft framgång i före detta länsrätten avseende skattetvisten – föranleder ingen annan bedömning. Detsamma gäller – mot bakgrund av att S-bolaget var under avveckling – hans invändning, som den får förstås, att värdet på andelarna i E-bolagets balansräkning skulle kunna överstiga E-bolagets andel av det egna kapitalet i S-bolaget.

2.2 Finansiella anläggningstillgångar räkenskapsåret 2010/11

I E-bolagets årsredovisning per balansdagen den 30 april 2011 redovisades andelar i intresseföretag med 943 tkr, varav 905 tkr avsåg andelar i S-bolaget (motsvarande 39 procent av balansomslutningen). Av årsredovisningen framgår vidare att E-bolaget under räkenskapsåret redovisade en resultatandel från S-bolaget med minus 2,5 mnkr. E-bolaget redovisade därefter fritt eget kapital med 802 tkr. A-son har antecknat att han inte bedömde att det förelåg ett nedskrivningsbehov av posten Andelar i intresseföretag och att posten i allt väsentligt var korrekt värderad.

Enligt S-bolagets årsredovisning per balansdagen den 30 april 2011 redovisade bolaget en omsättning med 227 tkr och årets resultat med minus 10 mnkr. Eget kapital redovisades med 3,6 mnkr. S-bolaget redovisade per balansdagen aktier i de båda intresseföretagen C-bolaget och W-bolaget med 3 mnkr respektive 0 kr efter nedskrivning av värdet på aktierna med 7 mnkr. S-bolagets kapitalandelar angavs vara oförändrade dvs. 30 procent i C-bolaget och 50 procent i W-bolaget.

A-son har i yttranden till RN i huvudsak hänvisat till sitt svar avseende granskningen av räkenskaperna för räkenskapsåret 2009/10. Han har, vad avser värdet på av S-bolaget redovisade andelar i intresseföretag, tillagt att aktierna i C-bolaget värderades till det belopp som de sedermera såldes för. Dessutom gjordes en kraftig nedskrivning av värdet på aktierna i W-bolaget samtidigt som en fordran på detta bolag skrevs ned med 2,3 mnkr. S-bolagets nedskrivning av värdet på fordran och aktier i W-bolaget var inte betingad av konkurs eller obestånd utan gjordes på uppmaning av en av kommanditdelägarna. Han hade ingen anledning att ifrågasätta den bedömningen.

RN gör följande bedömning.

RN konstaterar att E-bolagets andel om fem procent av S-bolagets eget kapital kan beräknas till 179 tkr att jämföra med det av E-bolaget redovisade värdet på andelarna i S-bolaget om 905 tkr.

Värdet på E-bolagets andelar i S-bolaget var väsentligt för E-bolaget även per balansdagen den 30 april 2011, i synnerhet mot bakgrund av att S-bolagets verksamhet under räkenskapsåret hade varit obetydlig och att E-bolaget hade belastats med en negativ resultatandel under räkenskapsåret. Det fanns inte heller något som tydde på att det fanns övervärden i posten Andelar i intresseföretag per balansdagen. A-son hade därför även detta räkenskapsår anledning att kritiskt pröva värdet av E-bolagets andelar i S-bolaget. Enligt RNs uppfattning tog han därvid inte heller detta år i tillräcklig utsträckning hänsyn till de aktuella förhållandena i S-bolaget. Med hänsyn till postens väsentlighet hade han därmed inte grund för att tillstyrka fastställande av bolagets resultat- och balansräkningar. Genom att ändå göra detta har han åsidosatt god revisionssed.

2.3 Förbjudet lån

Av uppgifter i dokumentationen framgår att E-bolaget per balansdagen den 30 april 2011 redovisade en fordran på bolagets styrelseledamot med 34 tkr. Underlaget utvisar att fordran hade uppkommit genom en den 7 september 2010 gjord banköverföring från E-bolaget till styrelseledamoten. A-son har antecknat att det hade ”uppkommit en fordran på [styrelseledamoten] på 34 tkr”. Av dokumentationen kan inte utläsas om han gjorde någon bedömning om posten skulle betraktas som ett förbjudet lån.

A-son har i yttranden till RN uppgett följande.

E-bolagets fordran på styrelseledamoten reglerades den 15 augusti 2011 och var således reglerad när han lämnade sin revisionsberättelse för räkenskapsåret. Han ansåg att det inte fanns någon anledning att anmärka på lånet i revisionsberättelsen främst med tanke på beloppets storlek och att beloppet redan hade återbetalats.

RN gör följande bedömning.

Av 21 kap. 1 § 2 aktiebolagslagen (2005:551) följer att ett aktiebolag som huvudregel inte får lämna penningslån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot i bolaget. Av 9 kap. 33 § andra stycket samma lag följer vidare att bolagets revisor ska anmärka i revisionsberättelsen om han eller hon vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet mot bolaget eller på annat sätt har handlat i strid med aktiebolagslagen.

E-bolaget redovisade under en stor del av räkenskapsåret 2010/11 en fordran på bolagets styrelseledamot som uppkommit genom en banköverföring från bolaget till styrelseledamoten. Styrelseledamotens uttag utgjorde därför utlåning i strid med 21 kap. 1 § 2 aktiebolagslagen. Det ankom på A-son att anmärka på detta förhållande i sin revisionsberättelse för räkenskapsåret 2010/11. Genom att inte göra detta har han åsidosatt god revisionssed.1 Det förhållandet att lånet hade reglerats innan han avlämnade sin revisionsberättelse föranleder ingen annan bedömning.

2.4 Förvärv av anläggningstillgångar

I anmälan till RN anges att A-son godkände att S-bolaget hade köpt in en massagestol till företrädaren för E-bolaget på S-bolagets bekostnad. Först efter att anmälarna hade upptäckt att massagestolen var bokförd i S-bolagets bokföring fördes beloppet om till E-bolagets kapitalkonto i S-bolaget.

Enligt årsredovisningen för räkenskapsåret 2009/10 redovisade E-bolaget ingen nettoomsättning vare sig för räkenskapsåret eller för jämförelseåret 2008/09. Bolagets resultat avsåg resultat från andelar i intresseföretag. Av årsredovisningen kan utläsas att bolagets verksamhet bestod av att äga aktier i koncernföretag och intresseföretag.

Av dokumentationen för räkenskapsåret 2009/10 framgår att en faktura om 71 tkr, daterad den 4 september 2009 och ställd till S-bolaget, avseende en massagestol bokfördes i E-bolaget, varvid mervärdesskatt redovisades på bolagets konto för ingående mervärdesskatt. Nettobeloppet redovisades som en tillgång efter avdrag med 30 procent för avskrivning. Av uppgifter i dokumentationen kan även utläsas att E-bolaget i inkomstdeklarationen vid 2011 års taxering redovisade ingående mervärdesskatt avseende massagestolen.

RN har förelagt A-son att redogöra för på vilken grund han godtog att en faktura ställd till S-bolaget redovisades i E-bolagets räkenskaper, varvid avdrag gjordes för på fakturan belöpande mervärdesskatt, samt att även redogöra för bedömningen av nyttan för E-bolaget med förvärvet av denna inventarie mot bakgrund av att bolagets tillgångar i allt väsentligt bestod av andelar i S-bolaget.

A-son har i yttranden till RN uppgett följande.

Fakturan för massagestolen ställdes till S-bolaget och köptes in på grund av hälsoproblem hos företrädaren för E-bolaget. Inköpet var helt medicinskt betingat. Efter diskussioner med de andra företrädarna för delägarna i S-bolaget enades de om att kostnaden för massagestolen skulle belasta E-bolagets kapitalkonto i S-bolaget. En avräkning gjordes således mot E-bolagets kapitalkonto med det fakturerade totalbeloppet, 71 tkr. Någon kostnad för inköpet av massagestolen belastade därmed inte S-bolagets resultat.

RN gör följande bedömning.

Av gällande rätt följer att endast fakturor ställda till E-bolaget och av nytta för dess verksamhet kunde bokföras i E-bolagets räkenskaper med avdrag för ingående mervärdesskatt.

A-son har inte besvarat RNs frågor om på vilken grund han godtog att en faktura ställd till S-bolaget redovisades av E-bolaget och att E-bolaget gjorde avdrag för den mervärdesskatt som belöpte på fakturan. Han har inte heller redogjort för någon bedömning av nyttan för E-bolaget med förvärvet av massagestolen mot bakgrund av att E-bolagets verksamhet under räkenskapsåret i allt väsentligt var att äga andelar i S-bolaget och att S-bolagets verksamhet var under avveckling.

RN finner att A-son vid sin revision av E-bolaget utan godtagbart underlag och utan att överväga om förvärvet hörde till bolagets verksamhet har godtagit att E-bolaget dels redovisade en anläggningstillgång till ett inte obetydligt värde, dels gjorde avdrag för den i fakturan redovisade ingående mervärdesskatten. Han har härigenom åsidosatt god revisionssed. Vad han har anfört om att tillgången anskaffades i rent medicinskt syfte medför ingen annan bedömning.