Revisorsnämnden meddelar auktoriserade revisorn A-son varning.
Revisorsnämnden (RN) har mottagit en underrättelse från dåvarande Skattemyndigheten i Z län avseende auktoriserade revisorn A-son. Skattemyndigheten har företagit skatterevision i en allmännyttig ideell förening (föreningen) och dess helägda aktiebolag (bolaget). Skatterevisionen har omfattat räkenskapsåren 1992–1997. A-son har varit revisor i såväl föreningen som bolaget under den aktuella tiden.
Skattemyndigheten har anfört bland annat följande
Bolaget är helägt av föreningen, som har ett ishockeylag i elitserien. Bolagets verksamhet har uppgivits vara att handha marknadsföring av och sponsorskaps- och reklamförsäljning för föreningen. Kundfakturor avseende reklam och sponsring m.m. är utställda i bolagets namn. Bolaget har dock varken bokfört intäkter eller kostnader avseende denna verksamhet. Bolaget har inte heller bokfört den in- och utgående mervärdesskatt som belöper på dessa kostnader och intäkter. Kostnaderna och intäkterna jämte hithörande mervärdesskatt har i stället bokförts som en integrerad del i föreningens räkenskaper. Så har t.ex. en gemensam fakturanummerserie använts för utgående fakturor, oavsett om fakturorna är utställda av föreningen eller bolaget. Föreningen är inte skyldig att redovisa utgående mervärdesskatt på sina inkomster och har inte rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt på sina utgifter. Föreningen har inte heller varit registrerad till mervärdesskatt. Samtliga mervärdesskattedeklarationer är upprättade i bolagets namn och med bolagets organisationsnummer. Merparten (90 procent eller 4,8 mkr) av de yrkade mervärdesskatteavdragen under den period taxeringsrevisionen omfattat rör föreningens ideella verksamhet, inte sponsorverksamheten. Föreningen har alltså genom att använda bolagets namn och organisationsnummer kommit i åtnjutande av avdrag för ingående mervärdesskatt som en allmännyttig förening normalt sett inte är berättigad till. Förfarandet har enligt skattemyndigheten inneburit otillbörlig vinning i mervärdesskattehänseende.
A-son har anfört bland annat följande
När han tillträdde som revisor i föreningen gjordes förberedelser för att överföra sponsorverksamheten från föreningen till bolaget. Någon överföring skedde emellertid aldrig utan bolaget har sedan år 1992 varit praktiskt taget vilande. Bolagets bokföring har omfattat endast cirka 20 transaktioner per år, vilka i huvudsak utgjorts av preliminärskattebetalningar, räntor och revisionsarvode. Dessa kostnader har täckts genom att föreningen har betalat ett årligt royaltybelopp till bolaget som äger föreningens varumärke.
De för bolaget och föreningen gemensamma fakturorna är försedda med rutor som skall kryssas i för att ange vilken juridisk person som ställt ut fakturan. Dessa rutor har dock sällan fyllts i. Fakturorna refererar i normalfallet till de sponsoravtal som slutits mellan föreningen och fakturamottagaren. Avtalen anger att visst belopp skall erläggas mot faktura från föreningen. För fakturamottagaren torde det framstå som självklart att den han slutit avtal med är den som fakturerar och i realiteten torde bolagets existens över huvud taget inte vara känd av sponsorerna.
A-son har bedömt att den verksamhet som omfattar annonser, reklam, sponsring m.m. varit mervärdesskattepliktig även om den bedrivits av en allmännyttig ideell förening. Föreningens bokföring ger också en till synes normal bild av en fungerande redovisning där den del av omsättningen som avser sponsorverksamheten behandlas som mervärdesskattepliktig. A-son tillbakavisar skattemyndighetens påstående att merparten av de yrkade mervärdesskatteavdragen har rört den ideella verksamheten. In- och utgående mervärdesskatt har i huvudboken hanterats på ett sätt som framstår som normalt och vid varje redovisningstillfälle har betalningar till och från skattemyndigheten fungerat som förväntat. Under de aktuella åren har föreningen betalat in väsentligt större belopp än man fått tillbaka. A-son kan dock nu konstatera att föreningen felaktigt använt bolagets deklarationsblanketter för att redovisa den in- och utgående mervärdesskatt som bedömts som hänförbar till sponsorverksamheten.
Vid granskningen av verifikationer har A-son stickprovsvis kontrollerat att konteringen varit korrekt. Antalet verifikationer i föreningen har uppgått till cirka 3 000 per år. Mervärdesskatten har redovisats i föreningens bokföring och då mervärdesskatten redovisats varannan månad uppgår det årliga antalet mervärdesskattedeklarationer till sex stycken och utgör således cirka 0,2 procent av verifikationsmaterialet varför det enligt A-son är förklarligt att han vid revisionen inte har upptäckt att bolagets mervärdesskatteblanketter använts.
RN, som har haft tillgång till A-sons granskningsdokumentation avseende föreningens räkenskaper för åren 1993/94–1996/97 och bolagets räkenskaper för åren 1993–1996, gör följande bedömning
Det är klarlagt att mervärdesskatten deklarerats i bolaget medan de bakomliggande transaktionerna bokförts i föreningen. A-son och skattemyndigheten har olika uppfattning om var sponsorverksamheten bedrivits – i bolaget eller i föreningen. Av detta följer även olika uppfattning om huruvida bolagets (och föreningens) bokföring rätt återspeglar verkligheten. RN finner inte anledning att ta ställning i denna fråga utan gör sin bedömning av A-sons revisionsinsatser med utgångspunkt från hur han uppfattade förhållandena vid tidpunkten för sin revision.
Av A-sons granskningsdokumentation framgår att han genomfört en till stora delar omsorgsfull granskning av såväl föreningens som bolagets räkenskaper. Eftersom bolagets verksamhet – åtminstone som den återspeglades i bolagets räkenskaper – var av ringa omfattning har A-son lagt huvuddelen av sina granskningsresurser på föreningens verksamhet. På några väsentliga punkter har A-son dock underlåtit att göra erforderliga kontroller vilket bland annat fått till följd att han inte upptäckt det grundläggande felet att mervärdesskatt erlades av föreningen men att det inte var föreningen utan bolaget som var registrerat till mervärdesskatt.
Redovisningen av mervärdesskatt i föreningen började efter det att A-son tillträtt som revisor. Detta borde ha föranlett honom att i sin granskning prioritera detta område. Enligt god revisionssed skulle A-son ha kontrollerat att föreningen registrerats till mervärdesskatt genom att inhämta registreringsbevis. Därigenom skulle han även ha blivit informerad om enligt vilken metod och i vilka redovisningsperioder föreningen skulle redovisa sin mervärdesskatt. Dessa uppgifter behövde han för att se att föreningen rätt fullgjort sin skyldighet avseende mervärdes-skatten. Redovisningsskyldigheten skulle endast ha omfattat föreningens näringsverksamhet. A-son borde därför ha förvissat sig om att föreningens rutiner avseende mervärdesskatt hanterade uppdelningen i mervärdesskattepliktig respektive icke mervärdesskattepliktig verksamhet på ett riktigt sätt och även i övrigt följde gällande regler. Av A-sons dokumentation framgår att hans granskning av mervärdesskatten inskränkt sig till en kontroll av att saldona på in- och utgående mervärdesskattekonton redovisats i deklarationen och att inbetalning till skattemyndigheten skett enligt avgiven deklaration.
Utöver den kontroll av verifikationskonteringarna som A-son gjort stickprovsvis borde han ha granskat ett antal inköps- och försäljningsfakturor för att förvissa sig om att mervärdesskatterutinen fungerade som avsett. För att bilda sig en uppfattning om rimligheten i de redovisade in- och utgående mervärdesskattebeloppen borde han dessutom överslagsmässigt ha ställt redovisad ingående mervärdesskatt i relation till totala utgifter respektive redovisad mervärdesskattepliktig omsättning i relation till total omsättning. Vad han anför beträffande mervärdesskattedeklarationernas andel av det totala antalet verifikationer är inte relevant.
A-son har varit medveten om att bolaget och föreningen hade en gemensam fakturaserie. Av hans dokumentation framgår inte att han under något av de aktuella åren särskilt granskat föreningens faktureringsrutin eller de utgående fakturorna, exempelvis att fakturering skett i enlighet med ingångna avtal och att fakturorna utformats, konterats och registrerats på ett korrekt sätt. Eftersom en gemensam fakturaserie – om en sådan över huvud taget kan accepteras – innebär en uppenbar risk för att fakturorna blir redovisade i fel juridisk person, borde A-son ha ägnat särskild uppmärksamhet åt hur föreningen skötte sin fakturering.
Sammanfattningsvis konstaterar RN att A-son utfört en otillräcklig granskning vad avser mervärdesskatteredovisningen och fakturarutinerna i föreningen. A-son har därmed åsidosatt sina skyldigheter som revisor i sådan grad att han bör meddelas varning.
Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN A-son varning.