En revisor har meddelats erinran för att ha äventyrat sitt oberoende genom att dels ha gemensamma klienter med en redovisningsbyrå i vilken han var vald revisor, dels köpa revisionsmedarbetartjänster från en annan revisionsklient samt genom otillräckliga och bristfälligt dokumenterade granskningsinsatser i ett aktiebolag såvitt avser pågående arbeten och lån till ett närstående bolag.
Genom systematisk och uppsökande tillsyn (SUT) informerar sig Revisorsnämnden (RN) om kvaliteten i revisorers och revisionsbolags verksamhet. Som ett led i SUT har RN undersökt förutsättningarna för revisorer som har ett mycket stort antal uppdrag som ordinarie revisor i aktiebolag att genomföra revisioner av godtagbar kvalitet. J ingår i denna grupp och har skriftligen fått besvara ett antal frågor. För att få underlag för en kvalitetsbedömning av hans revisionsarbete har RN även tagit del av hans revisionsdokumentation över senast utförd revision i två aktiebolag, ett mindre och ett större. Med hänsyn till vad som framkommit har RN beslutat att överföra SUT-ärendet till ett disciplinärende. De överväganden som legat till grund för detta beslut har sammanfattats i en promemoria över vilken J beretts tillfälle att yttra sig.
Js oberoende som revisor m.m.
J har 333 ordinarie revisionsuppdrag varav 197 uppdrag uppges vara aktiva. J utövar sin revisionsverksamhet i ett aktiebolag, T Förvaltning AB (revisionsbyrån). Han köper revisionsmedarbetartjänster från bl.a. en redovisningskonsult i vars bolag J varit vald revisor. Vidare handhar fyra redovisningsbyråer vardera redovisningen åt ett drygt trettiotal av Js revisionsklienter. Han har varit vald revisor i en av dessa byråer. J har avgått från de båda här nämnda revisionsuppdragen efter det att RN initierat SUT-ärendet.
RN gör följande bedömning
RN bedömer att revisionsbyrån har tillgång till sådana resurser och att J organiserar sitt revisionsarbete på sådant sätt att han utifrån dessa aspekter bör ha förutsättningar att genomföra revisioner av godtagbar kvalitet.
En revisor skall enligt 14 § lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen) avböja eller avsäga sig uppdrag om det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för hans opartiskhet eller självständighet. J har varit vald revisor dels i en redovisningsbyrå med vilken han har ett betydande samarbete, dels i ett konsultbolag från vilket han köper tjänster (revisionsmedarbetare). J har genom dessa revisionsuppdrag äventyrat sitt oberoende som revisor.
Js revisionsarbete
Js revision av det mindre bolaget föranleder inga särskilda synpunkter. Det andra uppdraget gäller hans revision av ett måleribolag räkenskapsåret 1997-05-01–1998-04-30. Bolaget hade en omsättning om 11,9 mkr och en balansomslutning om 3,7 mkr. Nedlagda kostnader avseende posten pågående arbeten, 457 tkr, har redovisats på tillgångssidan och à conto-fakturering, 1 090 tkr, som förskott från kund på skuldsidan. Av dokumentationen är det svårt att utläsa vilken granskning som utförts. Bland övriga kortfristiga fordringar finns en post om 605 tkr som avser fordran på ett bolag som var underentreprenör till måleribolaget och som hade samma ägarkrets som detta. Enligt noteringar i dokumentationen avsåg fordringen ett lån till underentreprenören för att finansiera dennes rörelse.
Enligt vad J i efterhand uppgett har posten pågående arbeten granskats genom kontroll av löneunderlag och av inköp samt fakturering. Granskning av efterkommande kostnader har skett mot inkommande fakturor under två månader efter bokslutsdagen. Bedömning av värdet av den kortfristiga fordringen skedde genom granskning av reverser och amorteringar samt efter diskussioner med måleribolagets ägare. J har i efterhand även beskrivit den granskning han har gjort beträffande övriga väsentliga poster.
RN gör följande bedömning.
Vad gäller pågående arbeten borde J försökt bedöma dels om det av bolaget upptagna värdet på pågående arbeten (till fast pris) var rimligt i relation till upparbetningsgraden och kontraktspriset, dels risken för eventuella tillkommande kostnader och garantikostnader. Vad gäller lånet till underentreprenören har J vid bedömning av värdet förlitat sig på enbart muntliga uppgifter från företrädare för måleribolaget, personer som även ingick i underentreprenörens ägarkrets. Enligt RN borde J också på annat sätt försökt verifiera postens värde exempelvis genom att utifrån senaste årsredovisning bilda sig en uppfattning om underentreprenörens betalningsförmåga. Möjligen kunde det också funnits anledning att bedöma lånets förenlighet med bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) om låneförbud. Slutligen konstaterar RN att de ytterligare granskningsåtgärder som J i efterhand uppger att han gjort inte kan verifieras av vare sig ursprunglig eller till RN senare insänd kompletterande dokumentation.
Sammanfattande bedömning och beslut
J har äventyrat sitt oberoende som revisor genom att dels i betydande utsträckning ha klienter gemensamma med en redovisningsbyrå i vilken han varit vald revisor, dels köpa revisionsmedarbetartjänster från ett bolag som varit hans revisionsklient.
Enligt god revisionssed skall revisorn planera sin granskning, utföra den omsorgsfullt och dokumentera sin granskning. De granskningsinsatser som J uppger att han utfört i det här aktuella revisionsuppdraget är i vissa avseenden otillräckliga och generellt bristfälligt dokumenterade. J har därmed åsidosatt sina skyldigheter som revisor.
Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen meddelar RN J erinran.
Kommentar
Detta är ännu ett beslut där RN slår ned på det förhållandet att en revisor samtidigt är vald revisor i en redovisningsbyrå och i företag som anlitar redovisningsbyrån för redovisningstjänster. I beslutet skriver RN att revisorn har ”ett betydande samarbete” med redovisningsbyrån. Av beslutet framgår emellertid endast att revisorn, som har totalt över 300 uppdrag, varav ca 200 aktiva, har ett 30-tal revisionsklienter som är redovisningsklienter hos den redovisningsbyrå där han varit vald revisor, och ytterligare ett 90-tal revisionsklienter som är redovisningsklienter till några andra redovisningsbyråer i vilka han inte varit vald revisor. Vari ”samarbetet” med den förstnämnda byrån består framgår dock inte. Detta är givetvis inte tillfredställande, eftersom RNs ställningstagande i detta hänseende inte gärna kan uppfattas på annat sätt än som en ny praxis, vilken dessutom inte på något sätt kan anses självklar utifrån hittills gällande god revisorssed och branschpraxis. Denna nya praxis berör ett stort antal revisorer, och i förlängningen är bristfälliga motiveringar av detta slag självfallet inte ägnade att stärka tilltron till tillsynsmyndigheten. (Se även fall 3 och 4 ovan samt FAR INFO 2000:R 11 om Riksdagens revisorers granskning av Revisorsnämnden.)
Anders Strömqvist