En revisor har åsidosatt jävsregler genom att dels ha affärsrelationer med en revisionsklient, dels revidera ett företag vars ägare reviderade hans revisionsbyrå, dels vara delägare i företag med affärsrelationer till en revisionsklient. Han har vidare till egen nytta sökt använda sig av uppgifter han erhållit i sin yrkesutövning. Revisorsnämnden har även funnit allvarliga brister i revisorns revisionsarbete och ansett dennes revisionsdokumentation vara undermålig. Revisorsnämnden upphävde revisorns godkännande med omedelbar verkan.
Förevarande beslut grundas på vad som framkommit vid Revisorsnämndens (RNs) granskning av godkände revisorn B samt på en anmälan från en revisionsklients borgenär (dnr 1996-330) och på en underrättelse från Skattemyndigheten i Stockholms län (dnr 1996-443).
Bs oberoende som revisor m.m.
Som ett led i utredningen har RN i mars 1998 besökt B i syfte att undersöka hur han bedriver sin verksamhet. RN har även begärt in och granskat delar av hans revisionsdokumentation. Av den promemoria som upprättades efter RNs besök framgår bland annat följande. B erhöll godkännande som revisor den 1 december 1985. Han utövar sin verksamhet i den av honom ägda revisionsbyrån L, där han själv är den ende anställde. Vid tiden för RNs besök hade B ca 180 verksamma klienter. De flesta klienter är mindre företag. B använder sig av assistenter i sitt revisionsarbete. Assistenterna är anställda hos en annan revisionsbyrå, dvs. deras uppdrag åt B är en form av konsultuppdrag. Det har framkommit att B är vald revisor i den revisionsbyrå som han anlitar för assistenthjälp. Vidare har det framgått genom skattemyndighetens underrättelse att B är vald revisor i tre bolag, varav en revisionsbyrå, vilkas ägare är en auktoriserad revisor som är vald revisor i Bs egen revisionsbyrå. Dessutom har skattemyndigheten uppgett att B är delägare i ett aktiebolag, bolaget A, och pekat på vissa förhållanden rörande detta bolag (se vidare under rubriken ’Bolaget A’).
B har anfört följande. Han anlitar assistenter i sitt revisionsarbete. Vid sin revision arbetar han utan revisionsplan och tidsplanering eftersom hans uppdrag till största delen består av små bolag. Hans revision skall emellertid belysa att bolagen redovisar riktigt, att de inte driver rörelsefrämmande verksamhet samt att hänsyn tagits till väsentlighet och risk. Speciellt granskas att uppbörd och momsredovisning sker i rätt tid. Vad gäller det förhållandet att han är vald revisor i den revisionsbyrå som han anlitar för assistenthjälp avser han att avsäga sig ifrågavarande revisionsuppdrag. Beträffande det av skattemyndigheten påtalade förhållandet att han varit vald revisor i den revisionsbyrå, vars ägare är vald revisor i hans egen revisionsbyrå, så varade det förhållandet endast en kort tid och B genomförde aldrig någon revision. Beträffande de två andra bolag som hade denne revisor som ägare hade B, vid tidpunkten för skattemyndighetens underrättelse i april 1996, nyligen registrerats som vald revisor i dessa. De bolagen blev kort tid därefter, i juni samma år, föremål för förenklat likvidationsförfarande.
Vid RNs kontroll med Patent- och registreringsverket (PRV) den 4 oktober 1999 kvarstod B fortfarande som vald revisor i den revisionsbyrå som han anlitar för assistent-hjälp.
RN gör följande bedömning. En förutsättning för att en revisor skall kunna genomföra sina uppdrag i enlighet med god revisionssed är att revisorn intar en i förhållande till sina revisionsklienter oberoende ställning. I 14 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen) stadgas att om det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet, skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget. B har varit vald revisor i tre bolag vilkas ägare är vald revisor i Bs egen revisionsbyrå. Dessutom är B fortfarande, trots att förhållandet uppmärksammades vid RNs besök, registrerad som vald revisor i den revisionsbyrå till vilken han har ett affärsförhållande genom att han anlitar assistenter därifrån. Härigenom har B på ett anmärkningsvärt sätt åsidosatt revisorslagens bestämmelser om revisorers opartiskhet och självständighet.
Taxibolaget och grossistbolaget
Av RNs inledningsvis omnämnda promemoria framgår också att följande iakttagits vid granskning av Bs revisionsdokumentationer för två aktiebolag, taxibolaget respektive grossistbolaget. För det förstnämnda bolaget, som bedriver taxirörelse, har RN granskat Bs revisioner avseende räkenskapsåren 1993/94 och 1994/95. Taxibolagets omsättning uppgick under dessa räkenskapsår till 5 respektive 6 mkr. Bolaget hade ca 20 personer anställda. Beträffande räkenskapsåret 1993/94 har Bs assistent bland annat påpekat att källskatter inte betalats i rätt tid samt att det förelåg oklarheter angående taxibolagets kvitton för inköp av drivmedel. Av Bs dokumentation framgår inte om han tagit del av dessa iakttagelser. Beträffande räkenskapsåret 1994/95 har assistenten påpekat att taxibolaget vid ett flertal tillfällen försummat att betala in mervärdesskatt och källskatter i rätt tid. För detta år har B signerat assistentens sammanfattning. Dokumentationen innehåller dock inte några anteckningar om huruvida B följt upp assistentens påpekanden eller vilka bedömningar han i så fall gjort. Årsredovisningen för räkenskapsåret 1993/94 har avlämnats först i september 1995. B har avgett rena revisionsberättelser för båda räkenskapsåren.
RNs granskning av Bs revisioner i grossistbolaget, som bedriver grossiströrelse av frukt och grönsaker, har avsett räkenskapsåren 1995 och 1996. Grossistbolagets omsättning uppgick under dessa år till ca 27 respektive 24 mkr. Bs dokumentation av revisionen för räkenskapsåret 1995 saknar i flera avseenden noteringar om vad som har granskats och hur arbetet utförts. Vissa väsentliga poster verkar över huvud taget inte ha ägnats någon uppmärksamhet. Grossistbolaget har exempelvis redovisat kundfordringar om drygt 1,8 mkr. Denna post har noterats i den checklista som assistenten använt sig av men inte föranlett någon kommentar eller närmare utredning. Dokumentationen innehåller inga anteckningar som visar att B tagit del av assistentens iakttagelser eller att han gjort någon egen bedömning av materialet. Revisionen för räkenskapsåret 1996 har resulterat i en relativt utförlig revisionspromemoria. Denna är inte undertecknad och det framgår inte heller på annat sätt vem som upprättat den. I promemorian har påpekats ett flertal väsentliga brister i grossistbolagets bokföring och i dess rutiner för bland annat fakturering. Vidare har i revisionspromemorian avsaknaden av specifikation över kundfordringar och leverantörsskulder lyfts fram. Kundfordringarna uppgick till ca 1,5 mkr och leverantörsskulderna uppgick till ca 2,0 mkr. Enligt revisionspromemorian innebär bristerna att det är mycket svårt att följa bokföringen och att fastställa grossistbolagets resultat. Det framgår inte huruvida B följt upp påpekandena i promemorian, vilka bedömningar han i så fall gjort och vilka eventuella åtgärder som vidtagits. B har lämnat rena revisionsberättelser för båda räkenskapsåren.
B har anfört följande. Vad gäller RNs granskning av hans revision i taxibolaget så har han haft kontakter med den person som varit redovisningsansvarig för detta bolag. Dessa kontakter har emellertid inte dokumenterats. Generellt gäller att han har överlåtit åt assistenterna att följa upp sina iakttagelser och se till att klienterna i förekommande fall vidtar erforderliga rättelser. Han är dock medveten om att det är han själv som i egenskap av påskrivande revisor bär ansvaret för revisionen. B är ”förvånad” över att han lämnat rena revisionsberättelser i de fall RN pekat på. Normalt sett drar han sig inte för att avge oren revisionsberättelse om allvarligare fel och brister upptäcks. Detta gäller i synnerhet brister i skatte- och avgiftshänseende. B är medveten om att han brustit i skyldigheten att dokumentera sitt arbete och att han i vissa fall inte uppmärksammat formella brister i klienternas årsredovisningar. Den revisionspromemoria som upprättats avseende räkenskapsåret 1996 i grossistbolaget har författats av hans assistent. B har därefter haft en genomgång med styrelsen och personalen i grossistbolaget vid vilken revisionspromemorian även överlämnades till styrelsen. Denna genomgång finns emellertid inte dokumenterad.
RN gör följande bedömning
Av 10 kap. 10 § fjärde stycket 4 aktiebolagslagen (1975:1385), i dess lydelse före den 1 januari 1999, följer att en revisor skall anmärka i revisionsberättelsen om han funnit att ett aktiebolag inte fullgjort sin skyldighet att i rätt tid betala skatter och avgifter. Vad gäller taxibolaget är det utrett att bolaget vid ett flertal tillfällen under räkenskapsåren 1993/94 och 1994/95 har underlåtit att betala mervärdesskatt och preliminär A-skatt i tid. B har dock – trots att hans assistent påtalat allvarliga brister beträffande bolagets skatteinbetalningar – lämnat rena revisionsberättelser för båda räkenskapsåren. Det finns inget som tyder på att B följt upp assistentens påpekanden beträffande något av de båda räkenskapsåren och vad gäller räkenskapsåret 1993/94 synes B inte ens ha tagit del av dessa påpekanden.
Av 9 kap. 5 § aktiebolagslagen framgår att ett aktiebolags årsredovisning skall framläggas på ordinarie bolagsstämma som skall hållas inom sex månader från räkenskapsårets utgång. Taxibolaget har inte förrän i september 1995 avgett årsredovisning för räkenskapsåret den 1 juli 1993–30 juni 1994, vilket innebär att årsredovisningen avgetts mer än ett halvt år för sent. B har inte anmärkt på detta i sin revisionsberättelse.
B synes inte heller när det gäller grossistbolaget ha uppmärksammat felaktigheter som påpekats av hans assistent. Enligt den relativt utförliga revisionspromemorian för räkenskapsåret 1996 har det förekommit ett flertal väsentliga brister i grossistbolagets faktureringsrutiner och bokföring. Av 10 kap. 10 § tredje stycket jämfört med 8 kap. 6 § andra stycket aktiebolagslagen följer att revisorn i revisionsberättelsen skall anmärka på väsentliga avvikelser från bokföringslagen och god redovisningssed. B har underlåtit detta genom att han lämnat en ren revisionsberättelse för grossistbolaget för räkenskapsåret 1996.
Sammantaget har det framkommit mycket allvarliga brister i Bs sätt att utföra revisionerna i taxibolaget och grossistbolaget. Han synes inte ha utfört några egna granskningsåtgärder och vad beträffar assistenternas granskningsåtgärder så har dessa i en del fall varit uppenbart otillräckliga (grossistbolaget, räkenskapsåret 1995) utan att B reagerat. I andra avseenden förefaller assistenterna ha utfört mer omfattande granskningsåtgärder, vilka lett till allvarliga påpekanden. Det finns dock inget som tyder på att B skulle ha följt upp assistenternas påpekanden. Han har tvärtom, trots påpekandena om allvarliga brister, avgett rena revisionsberättelser. I vissa fall synes B inte ens ha tagit del av assistenternas påpekanden. Mot den bakgrunden ter det sig mindre förvånande – om än mycket allvarligt – att B har avgett rena revisionsberättelser för ifrågavarande bolag. Vid en samlad bedömning får det anses tveksamt om Bs insatser över huvud taget kan betecknas som revisionsarbete. Genom vad som sålunda framkommit har B i det närmaste helt åsidosatt sina skyldigheter som revisor.
Dokumentation
Vad gäller Bs dokumentation av revisionsuppdragen i taxibolaget och grossistbolaget gör RN följande bedömning. Av de vid tidpunkten för de aktuella revisionerna gällande Kommerskollegiets revisorsföreskrifter (KFS 1986:8) framgår i 44 § att en revisor skall dokumentera sina revisionsuppdrag. Vad dokumentationen skall innehålla framgår av 47 och 48 §§ samma föreskrifter. Vidare framgår av 50 § i föreskrifterna att om revisorn anlitat medhjälpare vid revisionen skall dennes arbete också dokumenteras och det skall framgå vem som har utfört de olika granskningsmomenten. Som framkommit vid RNs granskning avseende taxibolaget och grossistbolaget har B i hög grad underlåtit att dokumentera sina revisionsuppdrag på föreskrivet sätt och har därmed åsidosatt sina skyldigheter som revisor.
Bolaget A
Beträffande det i skattemyndighetens underrättelse berörda bolaget A har RN begärt upplysningar av B samt inhämtat uppgifter från PRV beträffande aktiebolagen A och B, konkursbouppteckningar och förvaltarberättelser för aktiebolagen C och D samt en mellandom från Stockholms tingsrätt där aktiebolaget E varit kärande. Av dessa handlingar har i huvudsak följande framkommit. Bolaget A har ägts av B och två andra personer. Delägarna har även utgjort styrelse. Syftet med bolaget A har varit att förvärva och bevaka en fordran som härrör från ett konkursbo. B har varit vald revisor i det bolag som konkursen avser (bolaget B). Bakgrunden är att B i början av 1990-talet var vald revisor i bolagen B och C. Bolaget C ägde samtliga aktier i bolaget B. Bolaget Bs lönsamhet var sviktande. Bolaget C beslöt därför i samråd med bland andra bolaget Bs störste kreditgivare, en bank, att verksamheten skulle upphöra och att den maskinella utrustningen skulle säljas. Förhandlingar om försäljning av bolaget Bs maskiner inleddes med en utländsk köpare. I dessa förhandlingar deltog en svensk affärsman som numera är en av styrelsemedlemmarna i bolaget A. Avtal träffades om försäljning av den maskinella utrustningen och att bolaget C skulle ingå ett s.k. joint venture-företag med köparen. Denne krävde att banken skulle ställa garanti för en eventuell återbetalning av det förskott på köpeskillingen som skulle erläggas. För att affären med den utländske köparen skulle kunna genomföras måste dock maskinutrustningen först överlåtas från bolaget B till bolaget C, varför avtal träffades om detta. Försäljningen till den utländske köparen blev emellertid försenad och bolaget B försattes under tiden i konkurs. Maskinutrustningen, som visserligen enligt avtal överlåtits till bolaget C, visade sig fortfarande tillhöra bolaget B i sakrättslig mening och kom därför att tillfalla konkursboet. Den tilltänkte utländske köparen förvärvade senare maskinerna direkt från konkursboet. Kort före bolaget Bs konkurs hade bolaget C till bolaget D överlåtit samtliga aktier i bolaget B, samtliga avtal som ingåtts med den tilltänkte köparen samt rätten att kräva och uppbära eventuella skadestånd och andra ersättningar från tredje part, t.ex. från banken. Kort tid efter dessa överlåtelser försattes även bolaget C i konkurs. Bolaget D överlät sedan i sin tur samtliga ovan nämnda aktier, avtal och rättigheter till bolaget E. B har varit och är fortfarande vald revisor i bolaget E. Han har således varit vald revisor i tre av de fem aktuella bolagen, nämligen bolagen B, C samt E. Bolaget E har åberopat nämnda avtalsöverlåtelser samt rättigheter och yrkat att banken skall förpliktas att betala skadestånd med ett avsevärt belopp (117 MUSD). Till grund för yrkandet har bolaget E bland annat anfört att banken hade lovat att utfärda en bankgaranti men inte gjort det i tid och därigenom förorsakat att affären med den utländske köparen gick om intet. Tingsrätten har inte ansett att bolaget E har rätt att föra talan om det yrkade skadeståndet. B har hörts som vittne i rättegången.
B har anfört följande. Vad gäller bolaget A har han numera avhänt sig sitt aktieinnehav och kommer att avgå som styrelseledamot. Bolaget i fråga har till lika delar ägts av honom själv och två andra personer, varav endast han själv har varit kvalificerad revisor. Delägarna har även utgjort styrelse. Bolaget är vilande och bedriver ingen verksamhet. Syftet med bolaget är att bevaka en fordran om drygt 3,5 mkr i ett konkursbo. Han har varit revisor i det bolag varifrån fordringen härrör, bolaget B. Bolaget A har ännu inte förvärvat fordran, men avtal föreligger med konkursförvaltarna i bolagen C och D om att få förvärva den. Fordran har varit föremål för flera överlåtelser och för närvarande pågår en äganderättstvist. Den pågående äganderättstvisten har dock utvecklat sig så att bolagets utsikter att kunna förvärva fordringen i princip får anses utsläckta.
Vid RNs kontroll med PRV den 16 juni 1999 kvarstod B som styrelseledamot i bolaget A men vid kontroll den 4 oktober 1999 hade han avgått. Vid kontroll beträffande bolaget E den 5 oktober 1999 kvarstod B fortfarande som vald revisor i detta bolag.
RN gör följande bedömning
Av 18 § revisorslagen framgår bland annat att en revisor inte får, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för annan, använda uppgifter som han har erhållit i sin yrkesutövning. Vidare framgår det av 15 § samma lag att en revisor inte får utöva annan verksamhet än revisionsverksamhet om utövandet kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Omständigheterna kring Bs engagemang i bolaget A har inte kunnat klarläggas fullständigt. RN kan dock konstatera följande. B och två andra personer har genom bolaget A försökt att förvärva rätten till ett tvistigt skadeståndsanspråk som enligt Bs egna uppgifter uppgår till 3,5 mkr. B har varit vald revisor i det bolag varifrån fordran härrör. Med hänsyn till omständigheterna finner RN styrkt att Bs engagemang i bolaget A har föranletts av att han i sin yrkesutövning fått uppgifter rörande ett eller flera av de aktuella bolagen och att han använt dessa uppgifter i syfte att berika sig. Det saknar betydelse huruvida hans användande av ifrågavarande uppgifter till slut visar sig medföra någon ekonomisk nytta för honom (jfr. Bs uppgift om att bolaget As möjligheter att förvärva fordringen numera får anses utsläckta). B har således i strid med 18 § revisorslagen använt sig av uppgifter som han har erhållit i sin yrkesutövning. Dessutom har hans engagemang i bolaget A inneburit att han i strid med 15 § samma lag utövat sådan verksamhet att förtroendet för hans opartiskhet och självständighet kan rubbas. B har således i båda dessa avseenden åsidosatt sina skyldigheter som revisor.
Reklambolaget
En av Bs revisionsklienter har utgjorts av ett aktiebolag som bedrev tillverkning av reklamskyltar (reklambolaget). Den anmälan som RN mottagit från en av reklambolagets borgenärer avser räkenskapsåret den 1 maj 1992–30 april 1993. Vidare framgår bland annat följande av anmälan. Den 14 mars 1994 beviljade anmälaren reklambolaget ett lån om 300 000 kr. Till grund för lånebeslutet låg reklambolagets årsredovisning för räkenskapsåret 1992/93, vilken hade granskats av B. I efterhand visade det sig att årsredovisningen var oriktig eftersom posten pågående arbeten hade värderats felaktigt. Pågående arbeten, som i årsredovisningen för räkenskapsåret 1992/93 hade värderats till 2 416 820 kr, uppskattades senare av B till endast 1 624 291 kr, dvs. ett 792 529 kr lägre belopp. I november 1994 upprättades en justerad årsredovisning för räkenskapsåret 1992/93. Reklambolaget försattes i konkurs den 5 maj 1995.
RN har tagit del av reklambolagets årsredovisningar för räkenskapsåren 1992/93 och 1993/94, korrigerade årsredovisningar för dessa räkenskapsår, motsvarande revisionsberättelser samt korrespondens mellan B, reklambolaget och anmälaren. Vidare har RN tagit del av Bs revisionsdokumentation avseende reklambolaget. I den korrigerade årsredovisningen för räkenskapsåret 1993/94 har en justering av värdet av pågående arbeten skett från 1 260 777 kr till 1 200 000 kr. Såvitt avser denna korrigerade årsredovisning har jämförelsetalen för räkenskapsåret 1992/93 beträffande pågående arbeten felaktigt angivits till 2 416 820 kr trots att detta tal, enligt den korrigerade årsredovisningen för räkenskapsåret 1992/93, endast uppgick till 1 624 291 kr. Vidare saknas i den korrigerade årsredovisningen för 1993/94 uppgift om att den ersätter en tidigare upprättad årsredovisning. Revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1993/94 saknar anmärkning om dessa felaktigheter i årsredovisningen och den saknar även upplysning om att den ersätter en tidigare upprättad revisionsberättelse. Det senare gäller även revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1992/93.
B har anfört följande. Vid revisionen avseende räkenskapsåret 1992/93 i reklambolaget ansåg han inte att det fanns någon anledning att ifrågasätta värderingen av pågående arbeten. Värderingen hade utförts av en fristående konsult som reklambolaget hade anlitat. Vid en bruttovinstkontroll i samband med revisionen av nästföljande års bokslut upptäckte han dock att pågående arbeten med största säkerhet hade blivit felaktigt värderade i årsredovisningen för räkenskapsåret 1992/93. En närmare kontroll visade att denna värdering till stor del hade baserats på respektive projekts ordervärde. Det beslutades att en ny, korrigerad årsredovisning skulle tas fram. Senare upprättades även en korrigerad årsredovisning för räkenskapsåret 1993/94. I den korrigerade årsredovisningen för räkenskapsåret 1992/93 uppskattades posten pågående arbeten till ett värde som motsvarade vad reklambolaget hade fakturerat under maj och juni 1993. Den bransch inom vilken reklambolaget bedrev sin verksamhet, tillverkning av reklamskyltar, är mycket konkurrensutsatt. Detta har inneburit att reklambolaget inte alltid har fått betalt för påbörjade uppdrag som av olika anledningar aldrig har fullföljts.
RN gör följande bedömning
Reklambolaget har bedrivit tillverkning av reklamskyltar och posten pågående arbeten har i detta bolag varit den största posten i balansräkningen. B borde därför vid revisionen avseende räkenskapsåret 1992/93 särskilt ha inriktat sin granskning på värderingen av pågående arbeten. Han lät sig dock nöja med den sammanställning som hade upprättats av den av reklambolaget anlitade konsulten. Bs granskning av värderingen av pågående arbeten har långtifrån varit tillräcklig. Han har härigenom på ett allvarligt sätt åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Årsredovisningen avseende räkenskapsåret 1993/94 innehåller felaktiga jämförelsetal och saknar upplysning om att den ersätter en tidigare upprättad årsredovisning. Trots detta har B uppgett i sin revisionsberättelse att årsredovisningen upprättats i enlighet med aktiebolagslagens bestämmelser. Vidare saknar hans revisionsberättelser för räkenskapsåren 1992/93 och 1993/94 upplysning om att de ersätter tidigare avgivna revisionsberättelser. Genom ifrågavarande felaktigheter i revisionsberättelserna har B även i dessa avseenden åsidosatt sina skyldigheter som revisor.
Sammanfattande bedömning
B har i hög grad åsidosatt revisorslagens bestämmelser om revisorers oberoende genom att vara vald revisor i fyra bolag till vilka han inte har kunnat inta en opartisk och självständig ställning. Vidare har hans revisionsinsatser i taxibolaget och grossistbolaget – för vilka han avgett rena revisionsberättelser – varit obefintliga eller i vart fall mycket bristfälliga. Dokumentationen av dessa båda revisionsuppdrag har varit undermålig.
Vidare har Bs engagemang i bolaget A inneburit att han på ett allvarligt sätt åsidosatt två grundläggande regler i revisorslagstiftningen, dels genom att han använt sig av uppgifter som han erhållit i sin yrkesutövning till fördel för sig själv, dels genom att engagemanget inneburit att han rubbat förtroendet för sin opartiskhet och självständighet.
Vad gäller reklambolaget har B underlåtit att granska en väsentlig post i balansräkningen. Vidare har de av honom avgivna revisionsberättelserna avseende reklambolaget varit felaktiga, bland annat genom att han intygat att årsredovisningen upprättats i enlighet med aktiebolagslagens bestämmelser.
Med hänsyn till att B i hög grad och i flera avseenden åsidosatt sina skyldigheter som revisor finner RN omständigheterna vara synnerligen försvårande. Bs godkännande som revisor skall därför upphävas.
Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen upphäver RN Bs godkännande som revisor. Med stöd av 25 § första stycket samma lag förordnar RN att beslutet skall gälla omedelbart.
Kommentar
RN har kritiserat revisorn för att denne varit vald revisor i en revisionsbyrå från vilken han även anlitat revisionsassistenter. Jag har tidigare i FAR INFO 2000:R 6 fall 2 (Dnr 1998-25; 26 augusti 1999) ifrågasatt RNs ställningstagande i ett ärende där RN anmärkt på att revisorn haft andra affärsrelationer med en revisorsassistent. Därvid har jag bl.a. påpekat att det inte torde vara ovanligt att två kompanjoner alternerar mellan att vara revisor och revisorsassistent i olika uppdrag. I det nu aktuella fallet grundas kritiken på att revisorn haft ett affärsförhållande till den revisionsbyrå han varit satt att granska och sålunda ska ha åsidosatt bestämmelser om opartiskhet och självständighet. Denna affärsrelation torde ha varit väsentlig för revisorn då han synes ha anlitat nämnda revisorsassistenter i stor utsträckning.
Vidare anser RN att revisorn överträtt nämnda jävsbestämmelser även genom att vara revisor i bolag vars ägare i sin tur varit revisor i den förstnämndes revisionsbyrå. RN har tidigare uttalat att sådan ”korsvis” revision strider mot jävsbestämmelserna i 14 § revisorslagen, se FAR INFO 1997:201 (Dnr 1996:475; 28 januari 1997).
Vad gäller revisorns delägande i ”Bolaget A”, har RN på grundval av den verksamhet bolaget bedrivit konstaterat att revisorn brutit mot 15 och 18 §§ revisorslagen. Den senare paragrafen reglerar att revisorn inte får, till nytta för sig själv eller till skada eller nytta för annan, använda uppgifter han har erhållit i sin yrkesutövning. Hänvisningen till den regeln synes väl motiverad i detta fall. Däremot är det tveksamt om 15 § är tillämplig. Enligt den paragrafen får en revisor inte utöva annan verksamhet än revisionsverksamhet om utövandet kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet. Enligt min uppfattning tar regeln sikte på om verksamheten typiskt sett kan anses oförenlig med hänsyn till dess art, omfattning, inriktning etc. I detta fall synes dock RN ha funnit verksamheten olämplig med hänsyn till den koppling som funnits till revisorns övriga uppdrag. Därvid aktualiseras snarare reglerna i 14 § revisorslagen, vilka tar sikte på revisorns oberoende i det enskilda uppdraget.
Henry Åkerlund