Ett aktiebolag har ett år felaktigt inte redovisat några löner till sina anställda, men dock traktamenten och reseersättningar. Reseräkningar eller liknande saknas och revisorn har godtagit en specifikation från företagsledaren. Härutöver har revisorn inte uppmärksammat brister i redovisningen avseende bland annat likvidkonton och mervärdesskatt. Revisorsnämnden har bedömt revisorns granskning som bristfällig. (Varning.)
Bakgrund
En kronofogdemyndighet har till Kommerskollegium inkommit med en underrättelse avseende auktoriserade revisorn Rs insatser som vald revisor i ett byggbolag räkenskapsåret 1990/91. Ärendet har överlämnats till Revisorsnämnden (RN) som den 1 juli 1995 övertagit Kommerskollegiums ansvar för revisorsfrågor. Prövningen har skett enligt äldre bestämmelser, varvid de disciplinära påföljder som kunnat komma ifråga varit varning eller upphävande av auktorisationen.
Byggbolaget har under det aktuella räkenskapsåret, omfattande juli 1990 till december 1991, inte redovisat några löneutbetalningar för ett tiotal anställda. Utbetalningar om 760 000 kr till dessa anställda har redovisats som traktamenten och reseersättningar. Reseräkningar eller motsvarande handlingar saknas och företagsledaren har i efterhand upprättat specifikationer över bokförda utbetalningar. Vid skatterevision har framkommit att betydande belopp skulle ha redovisats som lön. Vidare har bolaget redovisat transaktioner på såväl kassa- som checkkontot på ett felaktigt sätt, varvid bl.a. checkar utställda på anställda bokförts som insättning på kassakontot. I samband med ett inkråmsförvärv har bolaget felaktigt tillgodogjort sig avdrag för ingående mervärdesskatt med 200 000 kr trots att det av köpeavtalet framgått att mervärdesskatt inte ingick i köpeskillingen. Bolagets redovisade omsättning uppgick under det aktuella räkenskapsåret till 3 mkr. R avgav en ren revisionsberättelse.
R har anfört att bolaget, på grund av rådande lågkonjunktur inom byggbranschen, eftersträvade att hålla en låg kostnadsprofil. Ett antal anställda, flera av dem delägare, arbetade utan lön. Enligt bolagsledningen var de beredda på uppoffringar och flera hade inkomster från annat håll. R förlitade sig på denna information och bedömde, eftersom större delen av bolagets verksamhet var förlagd utanför den ordinarie verksamhetsorten, att det var rimligt att rese- och traktamentsersättningar betalades ut. Underlagen för dessa ersättningar var dock inte tillfredsställande. Detta påpekade R för bolagsledningen som upprättade specifikationer över samtliga rese- och traktamentskostnader. Vid revisionen kontrollerade han översiktligt specifikationerna för två aå tre anställda och kunde konstatera att tid och plats för respektive tjänsteresa angivits och att de belopp som Riksskatteverket rekommenderat avseende rese- och traktamentsersättningar använts. Vad gäller den redovisade kassabehållningen var den obetydlig per bokslutsdagen. Emellanåt förekom höga kassasaldon men R såg detta som uttryck för bristande kunskap från bolagets sida. Han förutsatte att den redovisningskonsult bolaget anlitade sett till att eventuella felaktigheter rättats. Att bolaget felaktigt gjort avdrag för ingående mervärdesskatt i samband med ett inkråmsförvärv hade han inte uppmärksammat.
RNs bedömning (plenum)
”Av årsredovisningen för det aktuella räkenskapsåret, som omfattat 18 månader, framgår att bolaget i medeltal haft 12 anställda och att löner till dessa har redovisats med 25 tkr. I ärendet har vidare framkommit att skattefria ersättningar har utbetalats till de anställda med 760 tkr. Det förhållandet att ett företag i stort sett inte redovisar några löner utan endast skattefria ersättningar till sina anställda måste bedömas som anmärkningsvärt. Det borde ha föranlett R att företa en närmare kontroll av grunderna för utbetalade ersättningar och om de var rimliga i förhållande till den verksamhet som bedrevs. Härvid borde han t.ex. ha granskat existensen och omfattningen av uppgivna byggnadsprojekt, på vilka orter dessa utförts och om bolaget tillhandahållit bil och bostad. Såvitt framgår av Rs eget yttrande och hans dokumentation har han vid sin revision i stor utsträckning förlitat sig på muntliga uppgifter från företagsledningen och hans granskning av redovisade kostnadsersättningar har i det närmaste varit obefintlig.
Vad gäller bolagets bank- och kassaredovisning framgår att granskningsinsatserna begränsats till att per bokslutsdagen kontrollera att redovisade likvidsaldon stämt överens med saldoutdrag. I övrigt har han förlitat sig på att den av bolaget anlitade redovisningskonsulten vidtagit erforderliga rättelser. En liknande begränsad kontroll per bokslutsdagen har såvitt framgår av dokumentationen gjorts även av bolagets mervärdesskatteredovisning.
RN bedömer att R inte utfört sin granskning av räkenskaperna enligt god revisionssed. Mot bakgrund av att bolaget inte redovisade några löneutbetalningar till sina anställda arbetare, att underlagen för utbetalda ersättningar varit bristfälliga och i vissa fall saknats helt samt att bolagets administrativa kompetens var bristfällig vilket R var medveten om bedömer RN avvikelsen från god revisionssed som allvarlig.
Med stöd av 23 § andra stycket revisorsförordningen meddelar RN R varning.”
Kommentar
RN anför i sitt beslut att den valde revisorn bör företa närmare kontroller i det fall ett bolag inte redovisar löner till de anställda, utan endast skattefria ersättningar. Detta torde vara ett vägledande uttalande för revisorskåren.
Vidare kritiseras revisorn i detta fall för att inte genom tillräckliga egna granskningsinsatser ha bildat sig en uppfattning om bolagets likvidsaldon och mervärdesskatteredovisning. I detta sammanhang kan än en gång hänvisas till FARs rekommendation Revisionsprocessen, avsnittet 2.3.2 Information från företagsledningen, av vilket framgår att uppgifter från företagsledningen inte kan ersätta annat underlag revisorn förväntas ta del av.
Henry Åkerlund