En koncern som enligt bolagsordningen skulle bedriva medicinsk verksamhet har huvudsakligen sysslat med finansieringsverksamhet och skalbolagsaffärer. Revisorsnämnden har funnit att revisorns granskning och rapportering avseende emissionsprospekt varit otillräckliga, och att han inte iakttagit den särskilda noggrannhet som krävs vid granskning av skalbolagsupplägg. Revisorn borde enligt Revisorsnämnden ha upptäckt brister av annat slag samt i sina skrivelser till styrelsen ha angett att dessa innehöll erinringar enligt 10 kap. 11 § aktiebolagslagen. (Varning.)
Bakgrund
Kommerskollegium (KK) har beslutat att granska auktoriserade revisorn Ps insatser som vald revisor i den s.k. M-koncernen. Av diarienumret framgår att disciplinärendet öppnats under 1992. Ärendet har överförts till Revisorsnämnden (RN) och prövats enligt äldre bestämmelser, varvid de disciplinära påföljder som kunnat komma ifråga varit varning eller upphävande av auktorisationen.
P valdes till revisor i moderbolaget i koncernen, här kallat MB, och dess dotterbolag i juni 1989 tillsammans med en annan auktoriserad revisor, som sedan flera år tillbaka ensam varit vald revisor i bolagen och till dessa knutna intressebolag. På grund av att den senares auktorisation upphört omfattar RNs beslut inte honom. MB försattes i konkurs i juli 1990 och månaden därefter dotterbolaget DB 1. Härefter har ett stort antal av i koncernen ingående bolag och dessa närstående bolag, drygt 150 stycken, försatts i konkurs.
MB skulle enligt bolagsordningen bedriva viss medicinsk verksamhet. Koncernen sysslade emellertid huvudsakligen med finansverksamhet med bl.a. leasingstockar, samt s.k. skalbolagsverksamhet. Såsom RN beskriver det innebar transaktionerna att DB 1 först köpte in leasingstockarna från förvärvade skalbolag. Kort därpå sålde de stockarna, i regel tillbaka till de finansbolag som ursprungligen sålt stockarna till skalbolaget. Leasingstockarna användes i skalbolagen för att genom räkenskapsenlig avskrivning skattemässigt eliminera de obeskattade vinstmedel som fanns i bolagen när de förvärvades. Detta medförde att stockarnas bokförda värde efter avskrivning väsentligt understeg deras verkliga värde. Priset vid DB 1s förvärv av leasingstockarna utgjordes i regel av deras bokförda värde i skalbolagen. Vid DB 1s kort därpå följande försäljning utgjordes priset av marknadsvärdet, varvid DB 1 tillgodogjorde sig mellanskillnaden som vinst efter avdrag för transaktionskostnader.
DB 1s transaktioner med leasingstockar svarade år 1988 för 78 procent och år 1989 för 77 procent av M-koncernens redovisade omsättning, och i praktiken för koncernens hela vinst. Till koncernen fanns även knutna intressebolag, den s.k. sidokoncernen. Sidokoncernen bestod av ett antal bolag och koncerner i vilka MB direkt eller indirekt hade ett ägarintresse som inte översteg 50 procent men i vilka övrigt aktieinnehav helt eller delvis kontrollerades av MB närstående fysiska eller juridiska personer. Sedan man överfört skalbolagen till sidokoncernen och i årsredovisningarna för MB och DB 1 nettoredovisat fordringar och skulder till de olika skalbolagen ansåg man sig kunna underlåta nedskrivning av aktieinnehaven respektive av de fordringar på skalbolag som uppstod till följd av transaktionerna.
Enligt den utredning som utförts på konkursförvaltarens uppdrag var MB och DB 1 på obestånd senast i augusti 1989. Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning förelåg enligt förvaltaren för MB senast i juni 1989 och för DB 1 senast i december 1989. Enligt utredningen beaktades inte i redovisningen ett mycket stort nedskrivningsbehov på redovisade fordringar på sidokoncernen. Det konstateras även att bokföringen i MB under hösten 1989 gjordes med stor eftersläpning. Någon ingående balans per den 1 januari 1989 var inte registrerad i huvudboken, till vilket kom andra stora brister i redovisningen.
Prospekt
På bolagsstämman i MB den 30 juni 1989 beslutades att dels genomföra en nyemission av aktier, dels ge ut ett konverteringslån, omfattande totalt 25 mkr. Två olika prospekt upprättades med biträde av en bank. En väsentlig del av prospekten utgjordes av 1988 års årsredovisning och koncernredovisning, vilka gav bilden av ett framgångsrikt företag. Som årets viktigaste händelser angavs att resultatet ökat med 105 procent, att utdelning på aktierna för första gången föreslogs och att koncernen kraftigt nysatsat inom samtliga affärsområden. Att närmare 80 procent av omsättningen och 90 procent av resultatet härrörde från finansverksamheten framgick inte. I prospektet angavs som väsentlig händelse i MB t.o.m. den 29 augusti 1989 att förhandlingar pågick om utvidgning av dotterbolaget DB 1s fastighetsbestånd. I realiteten hade MB redan tidigare i augusti 1989 erlagt handpenning med 1 mkr för ett fastighetsbestånd. Köpeskillingen var 105 mkr.
Granskningsberättelsen i prospektet är undertecknad i augusti 1989 av P och medrevisorn. P har gjort en reservation med hänsyn till sin korta tid som vald revisor. I granskningsberättelsen har anförts:
”Vi har i egenskap av revisorer i MB granskat föreliggande prospekt. Granskningen har utförts enligt god revisionssed.
Prospektet har upprättats enligt aktiebolagslagen.
P blev invald som revisor i MB . på ordinarie bolagsstämma 30 juni 1989 och har ej utfört revision enligt aktiebolagslagen å MB . för räkenskapsåren 1986, 1987 och 1988. Hans uttalande nedan baseras på av medrevisor utförd granskning.
Vi har inget att erinra mot styrelsens redogörelse för koncernens och moderbolagets utveckling och förhållanden i övrigt.”
P har inför tillsynsmyndigheten anfört att han själv granskade att uppgifter som enligt ABL ska finnas med i ett prospekt också fanns med. Han gjorde vidare vissa stickprov av 1988 års balansräkning, vilket inte gav honom anledning att ifrågasätta redovisningen. Han kände inte till att handpenning erlagts för ett fastighetsbestånd.
Årsredovisningen för år 1989 m.m.
MBs koncernredovisning för år 1989 utvisar en omsättning på 365 mkr, ett nettoresultat före skatter på 16,8 mkr och ett eget kapital på 105,3 mkr inklusive obeskattade reserver. Fordringar på och skulder till sidokoncernens s.k. moderskalbolag är i huvudsak nettoredovisade, dvs. kvittade. De redovisas bland övriga kortfristiga skulder med 16,5 mkr medan de brutto uppgick till 142,6 mkr. Dessutom redovisas bland kundfordringar 33 mkr avseende försäljning av leasingstockar till bolag i sidokoncernen.
I november 1989 ingick MB en generell borgen för DB 1s samtliga förbindelser med en bank, medan DB 1 i sin tur i december 1989 ingick generell borgen för dotterbolaget ”DB 2s” förbindelser. Med beaktande av ytterligare en borgen hade MB den 31 december 1989 borgensansvar för DB 2s skulder om totalt 143 mkr. DB 1s aktier i DB 2, bokfört värde 25 mkr, var pantsatta. I årsredovisningen för 1989 anges varken borgensförbindelserna eller den ställda panten.
I en skrivelse från revisorerna i december 1989 till styrelsen och VD i MB anger revisorerna att de vid en efterhandskontroll av 1988 års årsredovisning kunnat konstatera att dotterbolaget ”DB 3” redovisats drygt 7,5 mkr för högt i koncernresultaträkningen och att den utdelning med 3 mkr som MB erhållit från bolaget under 1988 var s.k. köpt utdelning, varför moderbolaget skulle ha skrivit ned det bokförda värdet av aktierna i DB 3 med motsvarande belopp. De påtalar därvid också att de som deltog i teckningen av ovan nämnda nyemission respektive emission av konvertibler fått ett felaktigt beslutsunderlag. Revisorerna uppmanade ledningen att lämna korrekt information till berörda personer. Enligt revisorernas uppfattning var det inte tillräckligt att information gavs i delårsrapport, vilket emellertid blev det sätt på vilket bolaget lämnade denna information.
Av granskningskommentarer som revisorerna lämnat till styrelsen och VD i september 1989 och april 1990 samt ett slutligt PM till MBs styrelse och VD i juni 1990, framgår bl.a. att redovisningen i MB släpade efter och att den även i övrigt uppvisade väsentliga brister.
Revisionsberättelserna för år 1989 i MB och DB 1, som är undertecknade den 14 juni 1990, är rena så när som på att ställningstagande till vinstdispositionsförslaget hålls öppet i avvaktan på eventuella konsekvenser av att DB 1s deklarationer ifrågasatts av skattemyndigheterna.
P har anfört att de skriftliga påpekanden avseende redovisningen som framställts från revisorerna till styrelsen och VD i MB, liksom skrivelsen om fel i årsredovisningen för 1988 och i prospektet, är så allvarliga att de bör bedömas som erinringar enligt 10 kap. 11 § aktiebolagslagen. Anledning att anmärka i revisionsberättelsen fanns dock inte. Styrelsen hade hela tiden vidtagit förbättringsåtgärder beträffande bolagets administration och många av de fel i redovisningen som påtalats hade rättats till. P har vidare medgett att MBs borgensansvar för DB 2s skulder borde ha redovisats. Likaså borde upplysningar ha lämnats i årsredovisningen om att aktierna i DB 2 var pantsatta.
RNs bedömning (plenum)
Prospekt
”Beslut om att genomföra en nyemission av aktier och att utge konvertibla skuldebrev hade fattats vid samma bolagsstämma som P valdes till revisor. En av hans första uppgifter i koncernen blev således att granska emissionsprospekt som upprättats per den 30 juni 1989.
De grundläggande bestämmelserna för utformning av prospekt finns i 4 och 5 kap. aktiebolagslagen (1975:1385)(ABL). För prospekt som riktar sig till en vidare krets, som i detta fall, finns vägledande rekommendation från Näringslivets Börskommitté (1986). En grundläggande strävan bör enligt Näringslivets Börskommitté vara att publicera alla uppgifter och bedömningar som kan antas väsentligt påverka marknadens värdering av bolaget.
En väsentlig del av MBs nyemissionsprospekt och informationsmaterialet för konvertibelemissionen utgjordes som nämnts av 1988 års årsredovisning och koncernredovisning. För tiden före 1989 hade P inte något revisionsuppdrag i MB och kan inte klandras för de brister som förelåg i årsredovisningen och i revisionen avseende 1988. P har också gjort en reservation i granskningsberättelserna med hänvisning till sin korta tid som bolagets revisor. Han har emellertid undertecknat prospektens granskningsberättelser och har därigenom ådragit sig ett ansvar för att informationen i prospekten, såvitt kan bedömas på grundval av granskningsåtgärder i enlighet med god revisionssed, är rättvisande och korrekt.
Verksamheten i DB 1 har beskrivits i M-koncernens årsredovisning 1988. De beskrivningar som där lämnas ger en enligt RNs mening vilseledande bild av DB 1s verksamhet. Någon betydelsefull komplettering eller korrigering görs inte i prospekten. Den obefintliga informationen om verksamhetsgrenarnas ekonomiska fördelning och det faktum att praktiskt taget hela den redovisade ’vinsten’ år 1988 härrörde från en typ av finansverksamhet som var avsedd att vara tillfällig borde ha uppmärksammats av P och föranlett honom att vidta åtgärder. Av prospektet framgår vidare att förhandlingar pågått om fastighetsförvärv. I verkligheten hade MB i augusti 1989 förvärvat ett betydande fastighetsbestånd. – P borde ha agerat för att få reda på i vilken fas förhandlingarna befann sig och verkat för att korrekt information lämnades.
M-koncernen hade betydande mellanhavanden med sidokoncernen framförallt med de s.k. moderskalbolagen. Mot den bakgrunden borde P ha förvissat sig om att reviderade årsredovisningar för år 1988 avseende dessa bolag verkligen förelegat och begärt att få införliva dem med sin egen arbetsdokumentation. Hade P gjort detta skulle han ha fått indikationer om de brister som förelåg beträffande bolagens bokföring vilket i sin tur borde ha föranlett honom att vidta ytterligare granskningsåtgärder. Som nu var fallet fanns (och finns) inte reviderade årsredovisningar för dessa bolag. Även redovisningen i själva M-koncernen uppvisade allvarliga brister under år 1989. Dessa måste anses ha varit av sådant slag att stor osäkerhet förelegat om huruvida samtliga väsentliga händelser i MB till och med den 29 augusti 1989 redovisats i nyemissionsprospektet och om detta gjorts på ett korrekt sätt. P borde därför, även om prospektet endast innehöll siffermaterial avseende 1986, 1987 och 1988 års räkenskaper, ha gjort en reservation i granskningsberättelsen beträffande den bristfälliga redovisningen.”
Årsredovisningen för år 1989 m.m.
”M-koncernens verksamhet präglades under åren 1988 och 1989 av en avancerad och systematisk form av skatteplanering. Även om s.k. skalbolagsupplägg i många fall innebär utnyttjande av skattelag på ett sätt som strider mot lagstiftningens syften kan, att döma av de rättsliga prövningar som skett, skalbolagsaffärer generellt sett inte påstås vara olagliga. Det måste emellertid konstateras att skalbolagsupplägg och finansiella transaktioner i den omfattning som förekommit i MB ställer särskilt stora krav på ordning, räkenskaper, beslutsunderlag, iakttagande av regler och formaliteter och inte minst på revisionen. Principerna om väsentlighet och relativ risk kräver i ett sådant fall särskild noggrannhet i fråga om granskning av redovisning, extern information, värdering av aktier och avräkningskonton samt iakttagande av skatte- och kapitalskyddsregler m.m.
Enligt RNs uppfattning talar mycket för att de s.k. sidokoncernerna borde ha konsoliderats i M-koncernen d.v.s. ha tagits in i MBs koncernredovisning. Det är dock inte uteslutet att lag och rekommendationer har tolkats så att konsolidering kan underlåtas (jfr RR 01:91). Det måste emellertid framhållas att om god redovisningssed i övrigt iakttages skall underlåtenhet att konsolidera inte påverka redovisningen av koncernens egna kapital i ett fall som detta. Värderingen av intressebolagsaktier och interna avräkningar som måste göras och granskas med särskild omsorg skall rimligen leda fram till samma nettokapital som om konsolidering skett.
Fordringar på och skulder till sidokoncernens moderskalbolag är i huvudsak nettoredovisade (kvittade) utan invändningar från revisorerna. Detta innebär bl.a. att mellanhavandena framträder med en betydligt lägre dignitet (nettoskuld ca 17 mkr) än vad de reellt har (bruttoskulder ca 143 mkr). Möjligheten att revisionsmässigt ta ställning till värderingen av tillgångar och skulder måste med hänsyn till de omständigheter som var för handen starkt ifrågasättas. Det står bl.a. klart att några årsredovisningar för sidokoncernens moderskalbolag inte upprättats vare sig för år 1988 eller år 1989 och att någon slutrevision avseende dessa bolag varken då eller senare har gjorts. P och medrevisorn hade träffat en överenskommelse om granskningsansvaret i MB-gruppen. Överenskommelsen innebar bl.a. att medrevisorn skulle svara för revisionen av sidokoncernen. Enligt god revisionssed måste det ändå anses ha ankommit på P att övertyga sig om att avstämbara reviderade bokslut för år 1989 förelegat för de sidobolag med vilka M-koncernen haft väsentliga mellanhavanden. Härtill kommer att aktierna i DB 2 var pantsatta utan att detta angivits i årsredovisningen eller nämnts i revisionsberättelsen. Ej heller MBs/DB 1s obegränsade borgensförbindelse för DB 2s skulder (118 mkr) har redovisats eller kommenterats. Dessa brister borde ha upptäckts vid revisionen och påtalats.
Vad gäller revisionen av M-koncernen år 1989 finns viss skriftlig rapportering. Skrivelserna innehåller kritik mot redovisningen och styrelsens åtgärder som måste anses allvarlig. Det gäller bl.a. efterhandspåpekanden om att 1988 års årsredovisning och nyemissionsprospektet 1989 innehöll fel som påverkat investerarnas beslutsunderlag. RN ifrågasätter om inte delar av kritiken borde ha kommit till uttryck i revisionsberättelsen år 1989. I varje fall borde i skrivelserna till styrelsen ha angivits att de innehåller erinringar enligt 10 kap. 11 § ABL.”
RNs sammanfattande bedömning
”RN bedömer att de i ärendet ifrågasatta prospekten ger en missvisande bild av M-koncernens verksamhet. Detta och att det inte fanns reviderade årsredovisningar för år 1988 för bolag i sidokoncernen med vilka M-koncernen redovisade betydande mellanhavanden samt att redovisningen i MB släpade efter borde P om han utfört sin granskning enligt god revisionssed ha upptäckt och reagerat mot. Mot bakgrund av syftet med ett prospekt och den betydelse detta har för att ge nuvarande och presumtiva aktieägare underlag för bedömningen av den framtida avkastning och risk som är förknippad med en investering bedömer RN Ps avsteg från god revisionssed som allvarligt.
P borde vid revisionen av årsredovisningen år 1989 ha kontrollerat att det fanns reviderade bokslut för bolagen i sidokoncernen. Han borde vidare ha noterat och reagerat mot att uppgifter om borgensförbindelser och pantsatta aktier inte fanns med i årsredovisningen. Slutligen skulle han ha markerat allvaret i de skrivelser som lämnats till styrelsen och VD i MB genom att ange att de innehöll erinringar enligt 10 kap. 11 § ABL.
Sammantaget bedömer RN att P i flera avseenden åsidosatt sina plikter som revisor vid utförandet av sitt revisionsuppdrag i M-koncernen 1989.
Med stöd av 23 § andra stycket revisorsförordningen meddelar RN P varning.”
Kommentar
RN har konstaterat att ifrågavarande prospekt i de delar de innehöll information om tidigare gångna räkenskapsår, behandlade tid som revisor P inte granskat såsom vald revisor i något av koncernens bolag. Med beaktande av detta har RN ändå funnit att revisorn i de avseenden som framgår av beslutet gjort avsteg från god revisionssed dels vid sin granskning av prospekten, dels då han inte reagerat på vissa förhållanden i bolagen. RN anser således att revisorn borde ha utfört en mer långtgående granskning för att kontrollera uppgifterna i tidigare avgivna årsredovisningar och för att informera sig ytterligare om rådande förhållanden. En sådan granskning borde enligt RN ha föranlett revisorn att vidta åtgärder, med vilket troligen får förstås att han skulle ha förmått bolagen att ändra prospekten eller att han skulle ha reserverat sig i sina granskningsberättelser. Revisorn får på liknande grunder kritik för sin revision av årsredovisningen för år 1989. Här kan noteras att RN gör ett för tillsynsmyndigheten ovanligt fiskalt uttalande då man kommenterar skalbolagsupplägg utifrån skattelagstiftningens syften.
Som framgår av beslutet avgavs granskningsberättelserna till prospekten i augusti 1989, och revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1989 avgavs i juni 1990. Det har således förflutit drygt åtta respektive sju år från avgivandet av berättelserna till det att RN fattat sitt beslut. Vidare har det på dagen för RNs beslut förflutit mer än fem år från det att disciplinärendet inleddes. Det framgår inte av beslutet om denna mycket långa tidsutdräkt ska lastas revisorn. RN har över huvud taget inte kommenterat den långa tid som gått från revisorns ifrågavarande gärningar till RNs beslut. I liknande situationer har tillsynsmyndigheten över revisorer ibland avstått från att vidta disciplinär åtgärd, eller i vart fall fört ett resonemang avseende den förflutna tiden.
Enligt 22 § 3 st. revisorslagen gäller att revisorn genom skriftlig underrättelse ska ges tillfälle att yttra sig om vad som anförs i ärendet när fråga om upphävande, varning eller erinran uppkommer. Varning eller erinran får inte meddelas om det som läggs revisorn till last inträffat mer än fem år innan revisorn fick underrättelse i ärendet. I detta fall har sådan s.k. femårspreskription inte inträffat.
Oavsett preskriptionsregler bör emellertid den aktuella tidsaspekten kunna beaktas. Vid straffmätning i brottmål inför allmän domstol beaktas regelmässigt den tid som förflutit från att ett brott begåtts och till det att straffet ska utmätas. Detta sker enligt strafflindringsbestämmelser i brottsbalken. RNs sanktioner i disciplinärenden avseende revisorer är visserligen inte att betrakta som renodlade straff. Då det föreligger särskilda skäl, såsom att lång tid förflutit från revisorns försummelse, är det emellertid min generella åsikt att detta bör beaktas vid RNs fastställande av sanktion.
Henry Åkerlund