En revisor har anmälts bland annat för att ha misskött sina egna och sitt revisionsbolags skyldigheter beträffande skatter och avgifter. Revisorn har trots flera anstånd inte inkommit med yttrande till Revisorsnämnden, som dock ansett att ärendet kommunicerats tillräckligt. Revisorsnämnden har funnit omständigheterna synnerligen försvårande. (Upphävande, omedelbar giltighet.)
Bakgrund
Revisorsnämnden (RN) har mottagit en underrättelse från en skattemyndighet beträffande godkände revisorn K.
K är företrädare för X Revisionsbyrå AB. Enligt skattemyndigheten har bolaget för samtliga perioder år 1995 och vid ett flertal tillfällen under 1996 underlåtit att i rätt tid deklarera och betala in mervärdesskatt. Vidare har bolaget under 1996, trots anmaningar, inkommit med uppbördsdeklarationer för endast två av tolv månader. Bolaget har inte heller inkommit med räkenskaper för perioden från den 1 december 1994 till den 30 november 1996 och inte lämnat kontrolluppgifter för år 1996. Skatteskulder avseende såväl bolaget som K personligen har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning. I juli 1997 uppgick dessa skulder till totalt ca 1 mkr, varav ca 600 000 kr belöpte på bolaget.
Den valde revisorn i X Revisionsbyrå AB har lämnat sitt uppdrag i förtid i november 1996, bl.a. med hänvisning till att han inte beretts tillfälle att utföra någon granskning. Den nytillträdde revisorn avgav i maj 1997 revisionsberättelse för räkenskapsåret 1995. I revisionsberättelsen påtalas en mängd allvarliga brister. Revisorn varken till- eller avstyrker ansvarsfrihet för styrelseledamoten K.
K har först efter delgivning genom stämningsman låtit höra av sig till RN i ärendet. Han har därvid uppgett att han på grund av hälsoskäl inte orkat fullfölja den egna administrationen och begärt anstånd med att yttra sig. Därefter har RN beviljat K anstånd vid flera tillfällen. Han har trots detta inte lämnat det yttrande RN begärt.
RNs bedömning (ordföranden)
”Uppkommer fråga om upphävande, varning eller erinran skall, enligt 22 § tredje stycket lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen), revisorn genom skriftlig underrättelse ges tillfälle att yttra sig över vad som anförts i ärendet. K har vid sin senaste kontakt med RN själv begärt den 8 oktober 1997 ’som sista svarsdag’. Något yttrande har emellertid inte kommit in till RN. RN tolkar detta som att K inte har några kommentarer till skattemyndighetens uppgifter. RN anser vidare att kravet på kommunicering har uppfyllts. K har dock inte fått del av skattemyndighetens kompletterande skrivelse i ärendet daterad den 1 oktober 1997. RN bortser därför från denna inlaga i beslutet och har inte heller redogjort för skrivelsens innehåll i framställningen ovan.
För att en revisor skall vara lämplig att utöva revisionsverksamhet krävs att denne åtnjuter förtroende från såväl uppdragsgivare som det allmänna. För att detta förtroende inte skall rubbas krävs bl.a. att revisorn både privat och i sin verksamhet följer gällande bestämmelser.
K har såväl i egenskap av företrädare för X Revisionsbyrå AB som privat under en längre tid gravt åsidosatt sina skyldigheter i skatte- och avgiftshänseende. Det är också uppenbart att han inte heller i övrigt bedrivit sin verksamhet under ordnade former. K har tidigare meddelats varning av Kommerskollegium (KK) (Dnr REV 1061/88) på grund av bristande revisionsinsatser. I beslutet angav KK bl.a. att utredningen i ärendet försvårats av att K lämnat mycket knapphändiga uppgifter till tillsynsmyndigheten. Samma sak kan sägas beträffande det nu aktuella ärendet (jfr 20 § revisorslagen angående revisorns skyldighet att lämna de uppgifter som behövs för RNs tillsyn). KK har avgjort ytterligare ett tillsynsärende beträffande K (Dnr REV 974/93). Detta ärende skrevs av utan disciplinär påföljd. I ärendet var emellertid ostridigt att K under ett antal år underlåtit att deklarera i rätt tid. Att K tidigare gjort sig skyldig till försummelser i skattehänseende utgör en försvårande omständighet vid bedömningen av motsvarande fråga i förevarande ärende.
K har på ett allvarligt sätt åsidosatt sina skyldigheter som revisor. RN finner att omständigheterna är synnerligen försvårande. Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen upphäver RN Ks godkännande som revisor. RN förordnar med stöd av 25 § första stycket samma lag att beslutet skall gälla omedelbart.”
Kommentar
Då en revisor inte efterlever RNs föreläggande att inkomma med yttrande eller specifika uppgifter, brukar myndigheten först meddela revisorn varning. Om revisorn trots detta inte följer föreläggandet, återstår för RN endast att upphäva revisorns godkännande eller auktorisation.
I detta fall har RN valt att redan i första steget upphäva revisorns godkännande och dessutom förordnat att beslutet ska gälla omedelbart. Detta synes ha skett med hänvisningen till att ”kravet på kommunicering uppfyllts”. Måhända har RN även beaktat den varning som KK tidigare meddelat revisorn och därmed inte ansett det nödvändigt att få in ett uttalande.
Henry Åkerlund