En revisor har anmälts för att han inte skött betalningen av skatter och avgifter samt avgivandet av deklarationer dels för sig själv, dels för sina egna företag. Vidare har hans granskning av ett aktiebolag ifrågasatts, liksom förhållandet att han av ägaren till detta bolag fått fullmakt att företräda ett annat aktiebolag. Revisorsnämnden, som även kritiserat revisorn för att denne dröjt med att yttra sig i tillsynsärendet, har funnit att revisorn åsidosatt sin plikter och bedömt omständigheterna som synnerligen försvårande. (Upphävande, omedelbar giltighet.)
Bakgrund
En skattemyndighet har inkommit med underrättelser till Kommerskollegium och Revisorsnämnden (RN), rörande godkände revisorn R. De båda underrättelserna gäller Rs underlåtenhet att i rätt tid dels erlägga skatter och avgifter för egen del, dels deklarera samt erlägga skatter och avgifter i egenskap av företrädare för två aktiebolag i vilka han bedriver revisionsverksamhet. Den först inkomna underrättelsen har överlämnats till RN. Enligt övergångsbestämmelserna till revisorslagen ska detta ärende prövas enligt äldre bestämmelser, varvid de disciplinära påföljder som kan komma ifråga är varning eller upphävande av auktorisationen.
En annan skattemyndighet har i underrättelse till RN bl.a. ifrågasatt Rs oberoende som revisor samt hans granskningsinsatser i ett aktiebolag.
Av underrättelserna från den förstnämnda skattemyndigheten framkommer att R driver revisionsverksamhet och är styrelseledamot i två aktiebolag, moder- respektive dotterbolag. R äger samtliga aktier i moderbolaget. Båda bolagen och R personligen är restförda hos kronofogdemyndigheten för betydande skatteskulder. I oktober 1994 har skattemyndigheten återkallat moderbolagets F-skattesedel. Senare ansökan om att återfå en sådan har avslagits med hänvisning till bristande redovisning/betalning. Vid skatterevision i september 1996 framkom att moderbolaget inte lämnat någon momsdeklaration från och med 1996 års ingång och inte heller några uppbördsdeklarationer från och med mars 1996, trots att bolaget betalat ut lön och innehållit källskatt. Bolaget har efter att skatterevisionen påbörjats lämnat in deklarationerna, men har även därefter fortsatt att ge in dem efter lagstadgad tid. Även dotterbolaget har lämnat in deklarationer för sent.
R har anfört att han haft likviditetsproblem pga. kundförluster och att avbetalning av skatteskulderna sedermera har påbörjats. R har inte haft något att anföra över sin underlåtenhet att i rätt tid deklarera för bolagen.
Den andra skattemyndigheten har vid skatterevision i ett aktiebolag (konsultbolaget), i vilket R varit vald revisor, konstaterat brister i bokföringen och värderingen av ett flertal väsentliga tillgångsposter. Bland annat har det gällt redovisat innehav av aktier, kundfordringar samt långfristiga fordringar. R har i revisionsberättelsen reserverat sig för att värdet på bolagets aktieinnehav är osäkert. Han har dock tillstyrkt fastställandet av balans- och resultaträkningen. Vidare har R enligt skattemyndigheten haft fullmakt att företräda ett annat bolag (campingbolaget) i vilket ägaren till konsultbolaget haft en framträdande roll.
R har beträffande sina granskningsinsatser yttrat sig kortfattat. Beträffande fullmakten har R anfört bl.a. att den var tidsbegränsad och att hans uppgift som fullmaktshavare i första hand var att besvara frågor från leverantörer, banker m.fl. Medelsförvaltning och administration sköttes av personal på annan ort. Ägaren till konsultbolaget hade i campingbolaget ansvar för bevakningen av campingens planering m.m.
Vid RNs handläggning har R begärt och beviljats ett flertal anstånd med att till RN inkomma med yttranden och kompletterande uppgifter. Han har trots detta varit så försenad med svarsskrivelserna att RN vid två tillfällen fått erinra honom om hans skyldighet att inkomma med uppgifter och i ett fall påminna honom om svar vid äventyr av disciplinär åtgärd. Enligt RN har R genom att inte i tid inkomma med infordrade uppgifter fördröjt handläggningen av ärendena. Revisorsnämnden (RN) har därför även aktualiserat frågan om revisors skyldighet enligt 20 § revisorslagen att på begäran lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten. RN har anfört att av denna skyldighet även följer att uppgifterna ska lämnas inom av RN angiven tid.
RNs bedömning (plenum)
”För att en kvalificerad revisor skall vara lämplig att utöva revisionsverksamhet krävs att han åtnjuter förtroende från såväl uppdragsgivare som det allmänna. För att detta förtroende inte skall rubbas har revisorn en skyldighet att både privat och i sin verksamhet följa gällande regler och bestämmelser. Av god revisorssed följer vidare att en revisor skall bedriva sin verksamhet i ordnade former och att han skall eftersträva sunda ekonomiska förhållanden.
Kraven på en revisor att personligen och i sin revisionsverksamhet sköta sina åligganden i skatte- och avgiftshänseende ställs högt. Det kan inte accepteras att en revisor eller att ett aktiebolag i vilket han har ett dominerande inflytande vid upprepade tillfällen underlåter att deklarera i laga ordning. R har utöver att göra sig skyldig till detta under lång tid underlåtit att för egen del och för bolagen betala in skatter och avgifter till väsentliga belopp. RN finner att R genom sitt handlande allvarligt åsidosatt sina plikter som revisor. Vad R anfört beträffande kundförluster utgör inte skäl till annan bedömning. RN har vid sin prövning utgått från revisorsförordningen i den del den skall tillämpas.
[– – –]
R har i sina yttranden inte framfört några synpunkter som föranleder RN att i något väsentligt avseende ifrågasätta skattemyndighetens uppgifter om brister i konsultbolagets redovisning och värdering av väsentliga poster. R har inte heller redogjort för någon närmare granskning av dessa poster. RN bedömer att han inte utfört sin granskning enligt god revisionssed och att han haft ett bristfälligt underlag för den revisionsberättelse han avgett. RN finner även att Rs oberoende som revisor i konsultbolaget kunnat ifrågasättas eftersom han samtidigt innehade en fullmakt att företräda campingbolaget i vilket konsultbolagets ägare hade betydande intressen. R borde ha insett det olämpliga i att inneha båda uppdragen och avböjt endera av dem.
[– – –]
Sammanfattande bedömning
R har vid upprepade tillfällen underlåtit att i laga ordning avlämna mervärdesskatte- och uppbördsdeklarationer för sina revisionsföretag. Han har vidare för egen del och för bolagen underlåtit att betala skatter och avgifter. Skattemyndigheten har återkallat och senare även avslagit hans ansökan om F-skattesedel för sitt revisionsföretag. R har dessutom underlåtit att fullgöra ett revisionsuppdrag enligt god revisionssed samt äventyrat sin oberoende ställning som revisor. Slutligen har han fördröjt RNs handläggning av de aktuella tillsynsärendena genom att först efter upprepade påminnelser inkomma med yttranden. Sammantaget har R i flera avseenden åsidosatt sina plikter som revisor på ett sådant sätt att omständigheterna måste bedömas som synnerligen försvårande. Rs godkännande som revisor skall därför upphävas.
Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen upphäver RN Rs godkännande som revisor. Med stöd av 25 § första stycket samma lag förordnar RN att beslutet skall gälla omedelbart.”
Kommentar
RNs skarpa kritik mot revisorn avseende dennes egen hantering av skatter och avgifter, är väl förankrad i tillsynsmyndighetens tidigare praxis. Det har bedömts som mycket allvarligt om en revisor inte sköter sina åligganden som företagare eller skattebetalare. Ett resonemang som brukar föras, dock inte denna gång, utgår från att revisorn ju ska granska andras efterlevnad av ifrågavarande regler. För att kunna göra det med trovärdighet måste revisorn själv följa reglerna.
I detta fall synes revisorn inte ha förmått bemöta skattemyndighetens påståenden om brister i klientbolagets redovisning. Han har inte heller kunnat redogöra för sin granskning. I ett sådant fall är det inte förvånande att RN lastar revisorn för bristerna. En aspekt av detta är att det är mycket viktigt för den enskilde revisorn att efter bästa förmåga agera till sitt försvar i ett tillsynsärende.
RN anser vidare att revisorn på grund av fullmakten från campingbolaget, äventyrat sin oberoende ställning som revisor i konsultbolaget. RNs ställningstagande hade blivit tydligare om man i beslutet hänvisat till 14 § andra stycket revisorslagen (1995:528). Där sägs att godkänd eller auktoriserad revisor ska noggrant iaktta gällande jävsbestämmelser för revisorer. Om det i annat fall finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet och självständighet, skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget. – Generellt kan sägas att RNs beslut skulle vinna i både tydlighet och rättssäkerhet om grunden för nämndens ställningstagande redovisades oftare och mer utförligt. Inte minst för den enskilda revisorn är det viktigt att veta mot vilken regel eller princip han eller hon prövats. Likaså har andra revisorer lättare att ta till sig beslutets innebörd.
Henry Åkerlund