En revisionsbyrå har anmält en revisor, som tidigare varit anställd i byrån, för att revisorn under flera års tid underlåtit att fakturera byråns klienter för upparbetade arvoden om betydande belopp. Revisorsnämnden har avskrivit ärendet med hänvisning till att anmälan i huvudsak avsåg frågor av arbetsrättslig natur. (Ingen påföljd.)
Bakgrund
En revisionsbyrå har till Revisorsnämnden (RN) anmält auktoriserade revisorn C, som tidigare varit anställd vid byrån, och uppgett bl.a. att C under flera års tid underlåtit att fakturera byråns klienter för upparbetade arvoden om betydande belopp. Enligt byrån har underlåtenheten, som upptäcktes en kort tid efter det att C slutat sin anställning, skadat både byrån och klienterna. C har yttrat sig i ärendet.
RNs bedömning (ordföranden)
”Huvuddelen av anmälan avser det interna förhållandet mellan [revisionsbyrån] och C i dessas respektive egenskap av arbetsgivare och anställd. RN finner inte skäl att pröva den kategorin av frågor. Vad gäller [revisionsbyråns] påstående att C skadat klienterna konstaterar RN att ord står mot ord i flera avseenden. Vad som framkommit föranleder inte RN att vidta några ytterligare åtgärder.
Ärendet avskrivs.”
Kommentar
Vid prövningen av anmälningsärenden är syftet att klarlägga om revisorn har bedrivit sin verksamhet i enlighet med god revisorssed och de särskilda författningsbestämmelser som reglerar verksamheten. I samband härmed kan RN ibland behöva ta ställning till frågor av civilrättslig karaktär, i vart fall i viss omfattning. Tillsynsförfarandet kan emellertid inte användas för att lösa mera renodlade civilrättsliga frågor som har samband med en tvist mellan en revisor och t.ex. revisorns klient eller arbetsgivare. I sådana frågor får revisorns motpart vända sig till en allmän domstol.
Det nu aktuella beslutet belyser det nyss nämnda förhållandet, såtillvida att RN här inte funnit anledning att pröva frågor som synes ha varit av arbetsrättslig natur. De knapphändiga uppgifterna i beslutet ger dock anledning att ställa frågan om ärendet ändå inte innehåller en fråga som rör god revisorssed. Jag tänker då på anmälarens uppgift att revisorn under flera år underlåtit att fakturera betydande arvodesbelopp. Visserligen lämnar varken den kodifierade goda revisorsseden eller tillsynsmyndighetens praxis någon vägledning om när fakturering senast bör ske. Men om det berörda förhållandet visat sig vara korrekt skulle det ha kunnat aktualisera en prövning av om verksamheten bedrivits i ordnade former och under sunda ekonomiska förhållanden. Detta krav på verksamheten följer av god revisorssed såsom denna kodifierats i FARs regler till vägledning för FAR-ledamöternas skyldighet att följa god revisorssed, Regel 1 – Yrkesmässigt uppträdande. Kravet har också kommit till uttryck i tillsynsmyndighetens praxis, särskilt i fall där revisorn i sin egen verksamhet underlåtit att fullgöra sina åligganden enligt skattelagstiftningen. Att RN trots denna praxis avstått från att pröva frågan i detta ärende kan möjligen bero på att RN inte lyckats klarlägga om anmälarens påstående var korrekt. Här ger dock beslutet inte något besked. Där sägs endast att uppgift stått mot uppgift i frågan om klienterna skadats. Skadefrågan saknar dock i princip betydelse för prövningen av om verksamheten bedrivits i ordnade former.
Anders Strömqvist