Revisorsnämnden har prövat tre anmälningar mot en godkänd revisor och därvid funnit att denne underlåtit att utföra revisionsuppdrag enligt god revisionssed och att dokumentera sitt arbete på föreskrivet sätt samt förhållit sig alltför passiv när det gällt att etablera kontakt med klienten i ett revisionsuppdrag och, i syfte att förhindra att en revisionsklient skulle försättas i likvidation, avgivit en revisionsberättelse trots att han inte utfört någon som helst granskning. Nämnden har vidare funnit att revisorn riskerat sitt oberoende genom att vara revisor i ett bolag vars företrädare var revisor i hans eget bolag (s.k. korsvis revision) samt i en revisionsberättelse utgett sig för att vara auktoriserad revisor. Revisorn hade tidigare gjort sig skyldig till försummelser, bland annat angående dokumentationsplikten, vilka lett till disciplinär påföljd. (Upphävande, omedelbar giltighet.)

Bakgrund

Revisorsnämnden (RN) har i detta beslut avgjort tre tillsynsärenden avseende godkände revisor T. Ärendena har inletts med anledning av dels två underrättelser från en skattemyndighet (SKM), dels en anmälan från Patent- och registreringsverket (PRV). Den första underrättelsen från SKM inkom ursprungligen till KK, varför de påföljder som i det ärendet kan komma i fråga är varning eller upphävande av godkännandet.

Av den första underrättelsen från SKM framkommer att myndigheten vid granskning av ett aktiebolag fått information från dess företrädare att T, som var bolagets revisor, inte varit i kontakt med bolaget vid något tillfälle från det han tillträdde uppdraget i januari 1992 tills bolagets redovisningsmedhjälpare i augusti 1994 kontaktade honom med anledning av SKMs granskning. – T har i yttrande anfört att han i samband med att han tillträdde uppdraget som revisor skrev ett första brev till bolaget som inte besvarades. T tror sig minnas att det kom i retur till revisionsbyrån med uppgift om att adressaten var okänd. Det sändes då om till en c/o-adress. Därefter gick tiden och i januari 1994 skrev han återigen till bolaget. Då inte heller detta brev besvarades avsade sig T uppdraget i juni samma år. Sin avsägelse meddelade han skriftligen till bolaget, PRV och länsstyrelsen. Under handläggningens gång har T ändrat sina uppgifter beträffande avsägelsen och uppgett att denna av misstag aldrig sänts i väg.

I den andra underrättelsen har SKM ifrågasatt Ts oberoende som vald revisor i ett aktiebolag, en revisionsbyrå, vars styrelseledamot är vald revisor i Ts egen revisionsbyrå. Skattemyndigheten har vidare ifrågasatt om T kan fullgöra sina revisionsuppdrag enligt god revisionssed med hänsyn till det stora antal aktiebolag i vilka han är vald revisor och med beaktande av att han endast har två anställda medarbetare. – T har uppgett att han skall välja ny revisor i det bolag i vilket han bedriver sin revisionsverksamhet. Hans revisionsklienter utgörs till stor del av vilande och nybildade bolag. Han har åtagit sig en hel del nya uppdrag under 1994 och 1995 eftersom många gamla klientbolag kommer att övergå till annan rörelseform som en följd av kravet på förhöjt aktiekapital.

I detta sammanhang har RN vid besök hos T konstaterat att denne äger och driver en revisionsbyrå i form av aktiebolag. I detta bolag är, förutom T själv, också hans hustru anställd på deltid som revisorsassistent. Härutöver anlitas på timbasis ytterligare en person som revisorsassistent. Enligt uppgift från PRV i december 1994 var T vald revisor i cirka 280 aktiebolag och vid kontroll i januari 1997 var antalet uppdrag oförändrat. Vid RNs besök i oktober 1995 uppgav T att han reviderat uppskattningsvis 180 aktiebolag det senaste året, men att han var vald revisor i flera nybildade bolag där någon revision ännu inte utförts.

Enligt RN upprättar T inga skriftliga granskningsplaner. Han lämnar muntligen instruktioner till sina två medarbetare om hur de skall utföra granskningsarbetet. De utför granskningsåtgärderna och dokumenterar sitt arbete i en förtryckt granskningsrapport som överlämnas till T tillsammans med årsredovisning, kopior av klientens räkenskapsmaterial och viktigare korrespondens. Därefter granskar T det material som tillställts honom. Han vidtar själv inga granskningsåtgärder förrän bokslutet och årsredovisningen upprättats. Han deltar aldrig vid varulagerinventering. T uppgav vid besöket att han har stort förtroende för sina medarbetare och litar på att de utför ett fullgott arbete.

RN begärde att få del av Ts dokumentation över utförd revision i sex bolag. Beträffande ett av dessa företag kunde T inte återfinna några arbetspapper överhuvudtaget. I övriga uppdrag var dokumentationen ytterst knapphändig och utgjordes av standardiserade checklistor där olika granskningsåtgärder skrivna som frågor markerats med ja eller nej.

Av anmälan från PRV framgår att ett aktiebolag stod under hot om likvidation på den grunden att årsredovisning och revisionsberättelse för verksamhetsåret 1993-09-01–1994-12-31 inte sänts in till PRV inom föreskriven tid. Likvidationsärendet avskrevs den 2 april 1996 då handlingarna kommit in till PRV. Revisionsberättelsen som är undertecknad av T har följande lydelse:

Jag har utsetts till revisor efter räkenskapsårets utgång.

Jag har inte haft möjlighet att granska årsredovisningen, räkenskaperna eller styrelsens förvaltning för räkenskapsåret. 95-06-19 gjordes enligt uppgift husrannsakan och allt bokföringsmaterial, inkl dator- och datormedia omhändertogs. För att undvika att bolaget försätts i likvidation har denna årsredovisning upprättats.

Jag tillstyrker inte

att resultaträkningen och balansräkningen fastställes,

att styrelsen beviljas ansvarsfrihet för räkenskapsåret.

Stockholm den 960401

T

Auktoriserad revisor

T som yttrat sig över PRVs anmälan har anfört att han åtog sig revisionsuppdraget i januari 1996. Bolagets räkenskapsmaterial var omhändertaget varför det saknades möjlighet att upprätta en korrekt årsredovisning för bolaget. En konsult som bolaget anlitade hade fått uppgift från PRV om att årsredovisningen trots detta skulle komma att godtas om en revisionsberättelse bifogades. Revisionsberättelsen som T undertecknat var formulerad av konsulten.

RNs bedömning (plenum)

SKMs första underrättelse

”Revisorns uppgifter i ett aktiebolag regleras i aktiebolagslagen (ABL). De centrala bestämmelserna finns i 10 kap. 7 § ABL. Där föreskrivs att revisorn i den omfattning god revisionssed bjuder skall granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Målet för revisionen är att revisorn i en revisionsberättelse skall rapportera resultatet av sin granskning. Genom att åta sig ett revisionsuppdrag har revisorn skyldighet att verka för att de uppgifter som ankommer på honom enligt ABL blir utförda.

I ärendet har inte framkommit något som tyder på att inte T med ett visst mått av ansträngning kunnat nå klienten. Hade det varit så att T efter upprepade försök inte fått kontakt med klienten borde han vid en betydligt tidigare tidpunkt, än efter cirka två och ett halvt år, ha avsagt sig uppdraget. RN anser att T visat en anmärkningsvärd brist på agerande och därmed åsidosatt sina plikter som revisor. Vad som i ärendet framkommit i fråga om avsägelsen tyder vidare på bristfälliga administrativa rutiner på Ts revisionsbyrå. RN har vid denna bedömning utgått från revisorsförordningen.”

SKMs andra underrättelse samt RNs besök hos T resp. granskning av Ts dokumentation

”En revisor skall utföra sina uppdrag enligt god revisorssed. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är att revisorn intar en i förhållande till sina revisionsklienter oberoende ställning. I 14 § revisorslagen stadgas att om det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet eller självständighet, skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak äldre bestämmelse i 6 § revisorsförordningen. Det förhållandet att T är vald revisor i ett bolag vars företrädare är vald revisor i Ts revisionsbyrå ger anledning till misstro mot Ts oberoende i förhållande till sin revisionsklient. Genom att inneha ifrågavarande revisionsuppdrag har han åsidosatt sina skyldigheter som revisor.

Vad beträffar de uppgifter som framkommit om Ts revisionsverksamhet får RN anföra följande. Som nämnts har RN granskat Ts dokumentation över utförd revision i ett antal aktiebolag. Om T faktiskt vidtar några åtgärder och vad dessa i så fall innefattar går inte att utläsa av dokumentationen. I denna saknas anteckningar om hur revisionen planerats, genomförts och avrapporterats. Inte heller framgår hans ställningstaganden och slutsatser. Enligt Ts egen utsago är dokumentationen likartad i övriga uppdrag. Av god revisionssed följer att revisorn skall dokumentera sin granskning. Underlåtenhet att fullgöra dokumentationsskyldigheten på ett riktigt sätt är synnerligen allvarligt enär det omöjliggör en granskning och tillförlitlig bedömning av revisionsarbetet i efterhand. Mot bakgrund av den bristfälliga dokumentationen och vad T under utredningen skriftligen och muntligen anfört kan RN inte dra någon annan slutsats än att den granskning T utför är ytterst rudimentär och inte uppfyller de krav som god revisionssed ställer.”

PRVs anmälan

”Det kan konstateras att T inte har utfört någon revision i bolaget. Han har därmed inte heller haft underlag för att avge någon revisionsberättelse. Genom att ändå avge en handling benämnd revisionsberättelse har han främjat bolagets möjlighet att kringgå bestämmelserna om likvidationsplikt. Även om syftet klart framgår av handlingen i fråga bedömer RN att det varit olämpligt av T att avge den. T har dessutom i denna obehörigen utgett sig för att vara auktoriserad revisor, vilket utgör en straffbelagd gärning enligt 28 § revisorslagen.”

RNs sammanfattande bedömning

”Ts verksamhet har tidigare prövats i två tillsynsärenden (1984-04-11, Dnr REV 513/83 och 1987-05-18, Dnr REV 437/86). I båda ärendena konstaterade KK att Ts revisionsinsatser varit bristfälliga och att han i allt för stor utsträckning förlitat sig på det arbete som utförts av medarbetare. Vidare framkom att T underlåtit att upprätta dokumentation över sitt revisionsarbete i enlighet med föreskrivna krav. KK fann omständigheterna i båda ärendena vara så allvarliga att man i besluten uttalade att man övervägt upphäva Ts godkännande som revisor.

I det första beslutet har KK emellertid bedömt att felaktigheterna inte torde ha skett uppsåtligen och beaktat att T inte tidigare varit föremål för disciplinär åtgärd. Mot bakgrund av detta ansåg KK varning vara tillräcklig. I det andra beslutet konstaterade KK att T vidtagit åtgärder för att avhjälpa bristerna i sin verksamhet. Med anledning därav har endast varning meddelats.

Under utredningen av nu behandlade tillsynsärenden har RN funnit att T alltjämt underlåter att fullgöra sin dokumentationsskyldighet i enlighet med föreskrivna krav. Ts dokumentation är så bristfällig att hans arbetsinsatser omöjligen går att bedöma i efterhand. Mot bakgrund av den bristfälliga dokumentationen och vad T under handläggningens gång anfört om sitt sätt att arbeta kan RN inte dra någon annan slutsats än att Ts revisionsinsatser över lag är bristfälliga och inte uppfyller kraven enligt god revisionssed. Därtill kommer att T i egenskap av vald revisor i ett aktiebolag, under mer än två års tid, förhållit sig anmärkningsvärt passiv då han inte vidtagit åtgärder som rimligen kunnat krävas av honom för att etablera kontakt med revisionsklienten. Vidare har framkommit att T varit vald revisor i ett bolag till vilket han inte kunnat inta en opartisk eller självständig ställning, eftersom bolagets företrädare var vald revisor i Ts egen revisionsbyrå. Det har också framkommit att T trots att han inte utfört någon som helst revision, i syfte att undvika likvidation för en revisionsklient, avgett en handling benämnd revisionsberättelse. I denna handling har han dessutom obehörigen utgett sig för att vara auktoriserad revisor.

RN bedömer att vad som nu uppmärksammats om Ts verksamhet samt de förhållanden som i tidigare tillsynsärenden lett till disciplinär åtgärd – bl.a. underlåtenhet att upprätta dokumentation – sammantaget är av sådan beskaffenhet och så allvarliga att omständigheterna måste betraktas som synnerligen försvårande. Ts godkännande som revisor skall därför upphävas.

– – –

Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen upphäver RN Ts godkännande som revisor. Med stöd av 25 § samma lag förordnar RN att beslutet skall gälla omedelbart.”

Kommentar

I detta ärende kritiseras revisorn bl.a. för att han varit alltför passiv med att försöka etablera kontakt med en revisionsklient. RN konstaterar i samband därmed att om revisorn ansträngt sig mer men ändå inte lyckats få kontakt med klienten, borde han ha avsagt sig uppdraget tidigare än vad nu synes ha blivit fallet. RN utvecklar inte närmare på vilka grunder revisorn skulle ha varit skyldig att avgå från uppdraget. Faktum är att det råder oklarhet om revisorns plikter i det avseendet.

Beträffande den kritik som riktas mot revisorn för att han varit revisor i ett bolag vars företrädare var revisor i den förstnämndes revisionsbyrå, hänvisas här till kommentaren till fall 60 ovan.

Här bör även uppmärksammas vad RN uttalat om att revisorn avlämnat revisionsberättelse utan att ha kunnat utföra någon som helst revision. Det torde inte vara alltför ovanligt att revisorer ställs i situationer där de utsätts för starka påtryckningar att i all hast avlämna en revisionsberättelse, för att ett bolag inte skall bli tvångslikviderat. Klienten är därvid beredd på att revisorn inte kan skriva en ren revisionsberättelse. RN har här tydligt uttalat att revisorn inte ska ställa upp med detta om han därmed inte får tillfälle att utföra granskning.

Henry Åkerlund