Den löpande bokföringen i två svenska aktiebolag har skötts utomlands, där också allt räkenskapsmaterial förvarats i original. Revisorsnämnden har med hänvisning till uttalanden från Bokföringsnämnden kritiserat revisorn för att denne inte anmärkt på dessa förhållanden. Revisorn kritiseras också för bristande granskning och rapportering avseende revisionsklienters skyldigheter beträffande skatter och avgifter. (Varning.)
Bakgrund
KK har underrättats av skattemyndigheter i två län, avseende förhållanden i aktiebolag i vilka godkände revisorn R varit vald revisor. I två svenska aktiebolag, ingående i samma koncern, har den löpande bokföringen skötts i Tyskland, där också alla bokföringshandlingar förvarats i original. Fakturor har efter ankomststämpling skickats vidare till Tyskland för bokföring. R har inte kommenterat dessa förhållanden i sina revisionsberättelser avseende dessa bolag.
R har upplyst att koncernen till två tredjedelar ägs från Tyskland och att företagsledningen är tysk. Verksamheten drivs från Tyskland, där också bolagens produkter huvudsakligen avsätts. R får varje månadsslut dagbokslista med balans- och resultaträkningar skickad till sig från Tyskland. Efter upprättandet av bokslut förvaras allt räkenskapsmaterial i Sverige.
Beslutet behandlar också två revisionsuppdrag i vilka R inte granskat om revisionsklienten uppfyllt sina skyldigheter i skattehänseende respektive i sina revisionsberättelser inte anmärkt på klientens underlåtenheter att fullgöra sådana skyldigheter.
RNs bedömning (plenum)
”I 22 § BFL föreskrivs bl.a. att allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick och på betryggande sätt inom riket under minst 10 år från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.
Bokföringsnämnden (BFN) har i en rekommendation 1 juli 1988 (BFN R3) uttalat att svenska bolag skall arkivera sitt räkenskapsmaterial för såväl löpande som tidigare räkenskapsår i Sverige, såvida det inte är fråga om verksamhet utomlands som är bokföringspliktig i det land där den bedrivs. BFN har vidare, genom BFN U 89:8, uttalat att räkenskapsmaterial som avser ett svenskt företags verksamhet i Sverige inte vid någon tidpunkt får föras ut ur Sverige, exempelvis för att bokföras (jämför också BFN U 93:3). Anledning för RN att avvika från BFNs bedömning i angivna hänseenden föreligger inte.
Av handlingarna i ärendet framgår att originalverifikationer i stor omfattning vidarebefordrats till Tyskland för bokföring. Enligt RN borde R ha påtalat det felaktiga i detta för bolagens ledning samt, om rättelse inte kom till stånd, anmärkt på förhållandet i revisionsberättelserna. Genom att underlåta detta har han åsidosatt god revisionssed.”
Med hänvisning till att R i flera avseenden åsidosatt sina plikter som revisor, varvid avsågs även hans bristande granskning respektive rapportering avseende skatter och avgifter, meddelades R varning.
Kommentar
Här bör uppmärksammas att frågan om huruvida ett svenskt företags räkenskapsmaterial får föras ut ur landet för bokföring och förvaras utomlands inte är helt okontroversiell. Det har från olika håll ifrågasatts om inte BFLs regler och BFNs uttalanden i detta avseende ska anses innebära ett handelshinder och således utgör ett diskriminerande av företag i andra länder. Detta har blivit än mer aktuellt i samband med Sveriges EU-medlemskap (och EES-tillhörighet). Företag med anknytning till utlandet har mot denna bakgrund ansett sig ha grund för att avvika från de svenska reglerna. Om revisorns agerande i det fall RN här behandlat ses i detta perspektiv kan varning uppfattas som en sträng påföljd.
Som många också väntat har Redovisningskommittén i sitt slutbetänkande (SOU 1996:157) föreslagit utvidgade möjligheter för svenska företag att låta sin bokföring skötas utomlands. I denna del innebär förslaget i korthet att räkenskapsmaterial kan föras ut ur Sverige för bokföring. Som villkor för att maskinutrustningen vid datorbaserad bokföring placeras utomlands, ska gälla att den bokföringsskyldige här i landet har terminalåtkomst till handlingarna och här kan ta fram dem i vanlig läslig form. Kommittén har föreslagit att ändringarna träder i kraft den 1 januari 1999.
Här kan för övrigt upplysas att i Bokföringsnämndens uttalande BFN U 93:3, som omnämns i RNs beslut, berörs ett undantag från regeln att räkenskapsmaterial inte får föras ut ur landet. Uttalandets innebörd är, något förenklat, att viss handling utgörande räkenskapsmaterial tillfälligt kan föras ut ur landet om handlingen behövs i utlandet för bevisändamål.
Henry Åkerlund