En revisor har åsidosatt sina skyldigheter som revisor genom att inte agera tillräckligt kraftfullt för att uppmärksamma klientbolagets ledning på allvarliga fel och brister i bolagets redovisning, bland annat negativt kassasaldo, och inte heller anmärka på bristerna i sin revisionsberättelse. Revisorsnämnden har övervägt att upphäva revisorns godkännande mot bakgrund av att denne i två tidigare fall fått allvarlig kritik respektive meddelats varning för bristfälliga revisionsinsatser. Med hänsyn till den tid som förflutit sedan revisorn senast var föremål för disciplinära åtgärder lät Revisorsnämnden det bero med en varning även i detta fall. (Varning.)
Bakgrund
En skattemyndighet har underrättat Revisorsnämnden (RN) om vissa vid en skatterevision i ett aktiebolag gjorda iakttagelser rörande godkände revisorn Us revisionsinsats i bolaget.
Räkenskapsåret 1993/94 redovisade bolaget en vinst på ca 146 tkr. Av förvaltningsberättelsen framgår att bolagets egna kapital visade underskott men att styrelsens avsikt var att fortsätta verksamheten med fullt personligt ansvar. Skattemyndigheten har vid revisionen bl.a. upptäckt följande fel och brister i bolagets redovisning. Bolaget har i samband med butiksförsäljning underlåtit att redovisa ett flertal utslagskvitton, vilket resulterat i att intäkter om ca 150 tkr inkl. mervärdesskatt undanhållits. Kontrollen har försvårats på grund av att bolaget kastat bort kontrollremsor från försäljningen. Kassabokföring har inte skett senast påföljande arbetsdag och har inte heller upprättats i kronologisk ordning. Underlag från flera olika månader har redovisats en och samma månad. Vissa underlag hänförliga till räkenskapsåret 1992/93 har bokförts först 1993/94. Kassan har inte avstämts löpande och har till övervägande del uppvisat ett negativt belopp, som mest drygt 200 tkr. Bolaget har vidare gjort avdrag för representation avseende restaurangbesök på travbanor utan att det av underlagen framgår vare sig vilka som deltagit eller orsaken till representationen. Bolaget saknar dessutom kunder på de orter där travbanorna är belägna.
Skattemyndigheten besökte bolaget i februari 1996, varvid U var närvarade. Enligt myndigheten uppgav U vid detta tillfälle att bolaget kastat kontrollremsorna i samband med att bolaget flyttat samt att representationen inte haft något samband med travbanorna utan endast ägt rum på vid dessa travbanor belägna restauranger. Vid skattemyndighetens besök framkom inte att U genom PM till bolagets styrelse eller på något annat sätt påtalat de fel och brister i redovisningen som myndigheten uppmärksammat.
U har yttrat sig över anmälan utan att tillföra något i sak beträffande de frågor som behandlats ovan.
Av Us granskningsdokumentation framgår att han varit medveten om att bolaget haft problem med kassabokföringen och att han diskuterat problemen med företrädare för bolaget. Det finns vidare en anteckning om att han skulle ha gjort ett skriftligt påpekande till styrelsen om vikten av att följa skatte- och uppbördslagstiftningen samt att han, med anledning av viss tveksamhet av den redovisningsansvarige, haft diskussioner med denne. Dessa samtal har enligt U utgjort skäl för att inte anmärka i revisionsberättelsen. Av dokumentationen kan även utläsas att han noterat att kassan uppvisat ett negativt belopp.
RNs bedömning (plenum)
”Av Skattemyndighetens uppgifter och Us egen dokumentation framgår att U varit medveten om att bolagets redovisning varit behäftad med allvarliga fel och brister. Han har i sitt yttrande till RN heller inte gjort gällande någonting annat. Bristerna får anses vara av sådan beskaffenhet att U skriftligen borde ha vänt sig till bolagets ledning för att på så sätt få rättelse till stånd. Såvitt framgår av handlingarna har så inte skett. De kontakter U har haft med bolagets styrelse kan inte anses tillräckliga med tanke på att det varit fråga om omfattande fel och brister i bokföringen. Felen har uppenbarligen inte rättats. U borde därför även ha gjort en anmärkning i sin revisionsberättelse.
RN finner sammantaget att U, genom att inte agera tillräckligt kraftfullt för att uppmärksamma bolagets ledning på allvarliga fel och brister i redovisningen samt genom att inte i sin revisionsberättelse anmärka på bristerna, på ett allvarligt sätt åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Kommerskollegium har i tidigare tillsynsärenden dels riktat ’mycket allvarlig kritik’ mot U (dnr 491-87), dels meddelat honom varning (dnr 635-90), med anledning av hans bristfälliga revisionsinsatser. Det finns därför anledning att ifrågasätta om U är lämplig att utöva revisionsverksamhet. Med beaktande av att det förflutit sex år sedan U senast var föremål för disciplinära åtgärder gör emellertid RN den bedömningen att påföljden här kan stanna vid en varning.
Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN U varning.”
Kommentar
Detta beslut ger anledning till följande reflektioner. I sin redovisning av fakta och överväganden har RN i detta, liksom i många andra liknande beslut, siktet inställt i första hand på en mera övergripande och samlad bedömning av revisorns insats. Däremot redovisas RNs uppfattning beträffande de enskilda felen och bristerna endast sparsamt. Denna ordning gör att man bör vara försiktig med att dra slutsatser om RNs uppfattning i enskildheter. För att belysa detta med utgångspunkt från det aktuella beslutet kan konstateras att de i beslutet redovisade felen och bristerna i klientbolagets redovisning synes ha varit av olika art och svårighetsgrad. Det är inte troligt att alla felen hade kunnat bli föremål för rättelse, i vart fall inte i retroaktiv mening, utan endast på så sätt att bolaget fortsättningsvis gjorde rätt, eller att felen skulle ha angivits var för sig i revisionsberättelsen, utan kanske snarare att en anmärkning borde ha avsett den interna kontrollen (eventuellt med angivande av de allvarligaste felen). Det är vidare osäkert om det hade räckt med en anmärkning eller om felen borde ha fått konsekvenser också på tillstyrkandesatserna, en fråga som låter sig besvaras endast med utförligare uppgifter om revisionsinsatsen i övrigt och uppgifter om bolagets omsättning, tillgångar, egna kapital, etc.
Beslutet är därutöver otydligt beträffande vilken vetskap om felen och bristerna som revisorn hade eller borde ha haft vid tidpunkten för avgivandet av revisionsberättelsen. Denna osäkerhet gäller särskilt det fel som framstår som mest allvarligt, nämligen att bolaget underlät att redovisa utslagskvitton om 150 tkr.
Den sparsamma behandlingen av detaljfrågorna ger normalt inte anledning att ifrågasätta den samlade bedömningen eller valet av påföljd. I detta fall, där revisorn i fråga vid ett par tidigare tillfällen låtit sig komma en hel del till last, leder dock de summariska skrivningarna beträffande enskildheter, inte minst det nyss berörda felet, till svårigheter när det gäller att bedöma om RN varit snäll när man stannat för varning i stället för att välja alternativet att upphäva godkännandet. (Jfr detta fall med fall 36 nedan.)
Anders Strömqvist