Revisorsnämnden har kritiserat två revisorer för att de avgett rena revisionsberättelser trots att allvarliga brister mot redovisningen uppdagats och deras granskning inte varit slutförd. (Varning.)
Bakgrund
En skattemyndighet har lämnat underrättelse till Kommerskollegium avseende godkände revisorn M och auktoriserade revisorn B, vid tidpunkten för underrättelsen anställda vid samma revisionsbyrå. Ärendet har överförts till Revisorsnämnden (RN) som enligt övergångsbestämmelserna till revisorslagen ska pröva ärendet enligt äldre bestämmelser, dvs. gamla revisorsförordningen.
M och B var valda revisorer i ett aktiebolag som utgjorde moderbolag i en koncern. M var vald revisor även i ett antal dotterbolag. I samband med taxeringsrevision hos koncernen uppmärksammade skattemyndigheten en rad anmärkningsvärda förhållanden avseende de externa revisorernas insatser. Enligt skattemyndighetens utredning avgav M och B den 12 januari 1990 ren revisionsberättelse för räkenskapsåret 1988/89 avseende årsredovisningen för moderbolaget och koncernen. Tio dagar därefter lämnade de till styrelsen en revisionspromemoria, i vilken nedtecknats ett stort antal frågor tillsammans med allvarliga anmärkningar riktade mot redovisningen i flera av koncernens bolag. Av promemorian framgår bland annat att specifikationer för leverantörsskulder och kundfordringar saknades, att flera koncerninterna mellanhavanden saknade motivering, att kassan hos ett av dotterbolagen verkade konstruerad och att en miljon kronor ospecificerat förts som rörelsekostnad i koncernbokslutet. Revisorerna underströk att promemorian var ett sammandrag av deras noteringar vid slutrevisionen och uteslöt inte att ytterligare fel och brister kunde föreligga. I promemorian framhölls att visst granskningsarbete återstod vilket skulle komma att avrapporteras senare. Den 6 februari 1990 upprättade bolaget en ny årsredovisning jämte koncernredovisning där man tillämpat nya redovisningsmetoder avseende goodwill och latent skatteskuld. Med anledning härav avgav M och B samma dag en ny revisionsberättelse. Också den var ren.
M och B har i ärendet anfört att koncernen skulle träffa ett avtal med en utländsk kontrahent, vilket medförde att revisionen behövde slutföras skyndsamt så att en reviderad årsredovisning kunde överlämnas. På grund av tidigare administrativa problem inom revisionsbyrån var revisorerna i dröjsmål med sitt arbete och de bedömde att det skulle skada koncernen om de inte avgav revisionsberättelse trots att vissa granskningsåtgärder, främst av formaliakaraktär, återstod. Revisorerna betonade vid ett möte med moderbolagets ledning, att bokslutsrevisionen för koncernen inte var helt slutförd. Ingående diskussioner hölls med styrelsen beträffande anmärkningarna i promemorian och de erhöll muntlig försäkran att rättelser skulle ske. De skulle få möjlighet att kontrollera dessa i samband med revision av koncernens halvårsrapport i februari/mars 1990.
RNs bedömning (plenum)
”RN finner det anmärkningsvärt att M och B avgav de båda revisionsberättelserna trots att granskningen inte var slutförd, att många frågor var outredda och att allvarliga brister i redovisningen uppdagats. Den ursprungliga revisionsberättelsen avgavs dessutom innan revisionspromemorian upprättats och föredragits för bolagets ledning. Den senare revisionsberättelsen avgavs utan att revisorerna förvissat sig om att bolaget rättat till de brister som påtalats i promemorian. De förlitade sig i stället på företagsledningens löfte om att rättelser skulle ske. M och B har således inte följt god revisionssed vid utförandet av detta uppdrag. Att bolaget var i behov av att snabbt få fram en reviderad årsredovisning och att revisorerna på grund av problem inom den egna byrån inte hunnit genomföra sitt uppdrag kan inte godtas som ursäkt. Revisorernas ambition att tillfredsställa sin klient har stått i motsatsförhållande till deras skyldighet att tillgodose övriga intressenters krav på en oberoende revision utförd med den omsorg som åligger kvalificerade revisorer.
RN finner att M och B genom sitt agerande i sådan grad åsidosatt sina plikter som revisorer att disciplinär åtgärd måste vidtas. Med stöd av 23 andra stycket revisorsförordningen meddelar RN M och B varning.”
Kommentar
I detta fall har revisorerna avgett de båda revisionsberättelserna innan revisionen för ifrågavarande räkenskapsår fullföljts. Det är tänkbart att vissa skäl kan motivera att revisionen avbryts, trots att god revisionssed i normalfallet skulle kräva ytterligare granskningsinsatser. I sådant fall torde göras en avvägning mellan å ena sidan intresset av att revisionen fullföljs och å andra sidan den skada som kan följa av att revisionsberättelsen fördröjs. RN har emellertid inte fört något närmare resonemang i frågan och har i vart fall ansett att revisorerna i detta fall saknat skäl att inte slutföra revisionen innan revisionsberättelsens avgivande.
Under alla förhållanden följer av god revisionssed en skyldighet att i revisionsberättelsen upplysa om eventuella avvikelser från god revisionssed. Revisorns plikter i detta avseende behandlas i FARs rekommendation Revisionsprocessen (avsnitt 2.5.4 Revisionsberättelse) och har också behandlats tidigare i FAR INFO (Se 1995:532, fall 1 och 2). I förevarande uppdrag synes dock revisorerna inte ha lämnat någon sådan upplysning, vare sig i den första eller den andra revisionsberättelsen.
Henry Åkerlund