En revisor, som konstaterat att ett klientbolag redovisat utgående mervärdesskatt med för lågt belopp, anmärkte inte på detta i revisionsberättelsen med hänvisning till att bolagets styrelse uppgivit att den skulle lämna en rättelsedeklaration till skattemyndigheten. Rättelsen vidtogs först i samband med en skatterevision någon månad efter det att revisionsberättelsen avgivits. Genom att inte kontrollera att rättelse skett innan revisionsberättelsen avgavs har revisorn åsidosatt sina plikter som revisor. (Ingen påföljd.)
Bakgrund
En skattemyndighet har i en underrättelse, som ursprungligen lämnats till Kommerskollegium, redogjort för vissa iakttagelser angående auktoriserade revisorn Ns uppdrag som revisor i ett aktiebolag räkenskapsåret 1992/93. Av underrättelsen framgår att bolaget under detta räkenskapsår redovisat utgående mervärdesskatt med för lågt belopp. Oredovisad skatt för perioderna september–oktober 1992 t.o.m. maj–juni 1993 uppgår sammanlagt till 77 275 kr. Ns revisionsberättelse för räkenskapsåret 1992/93, som avgavs i februari 1994, är ren. Skattemyndigheten erhöll rättelser i samband med sitt revisionsbesök i juni 1994.
N har anfört i huvudsak följande. Vid sammanträde med bolagets styrelse i slutet av januari 1994 påpekade han att felaktigheter förelåg avseende mervärdesskatteredovisningen. Vid sammanträdet förklarade styrelsen att den omgående skulle ta fram underlag för rättelsedeklarationer. Vid senare kontakt med bolaget bekräftades att detta arbete pågick.
RNs bedömning (kanslichefen)
”I 10 kap. 10 § aktiebolagslagen föreskrivs att revisor skall anmärka i revisionsberättelsen om han funnit att bolaget inte fullgjort sina skyldigheter i fråga om skatter och avgifter. Revisionsberättelse som innehåller sådan anmärkning skall, enligt femte stycket samma lagrum, genast insändas till skattemyndigheten. Det har i detta fall varit fråga om ett relativt sett väsentligt belopp. Innan N avgav sin revisionsberättelse för räkenskapsåret 1992/93 borde han ha följt upp att rättelsedeklarationer lämnats in till skattemyndigheten för aktuella tidsperioder. Genom att underlåta att kontrollera att rättelse de facto skett och i förekommande fall underlåta anmärkning i revisionsberättelsen har N åsidosatt sin plikt som revisor.
Med detta uttalande avskrivs ärendet från vidare handläggning.”
(Enligt övergångsbestämmelserna till revisorslagen har RN prövat ärendet enligt äldre bestämmelser, dvs. gamla revisorsförordningen.)
Kommentar
I FARs rekommendation ”Revisionsprocessen” (se FARs Samlingsvolym 1996, s 728) uttalas i den här aktuella frågan följande.
”Rapporteringen av anmärkningar i fråga om skatter och avgifter skall baseras på granskning enligt vedertagna revisionsprinciper. Under revisionen upptäckta väsentliga felaktigheter eller brister skall snarast möjligt påtalas för bolagets ledning. Om rättelse sker, föreligger i regel ej anledning att avge en RB [revisionsberättelse] med anmärkning. Detta gäller dock ej vid allvarliga överträdelser av avgifts- och skatteförfattningarna eller då effekter av felaktigheter eller brister trots rättelse kvarstår.”
Det nu aktuella beslutet från RN är enligt min mening av principiellt intresse såtillvida att det bekräftar dels att RN anser att den för god revisionssed grundläggande väsentlighetsprincipen är tillämplig även vid rapportering av öveträdelser av skatte- och avgiftsförfattningarna, dels att revisorn – vid upprepade överträdelser – självfallet ska beakta inte endast omfattningen av varje enskild överträdelse för sig, utan också den ackumulerade omfattningen, dels att RN anslutit sig till den i Revisionsprocessen uttryckta uppfattningen att anmärkning, i vart fall under vissa förutsättningar, kan underlåtas om revisorn före revisionsberättelsens avgivande kan verifiera att rättelse har skett.
Beslutet ger däremot inte vägledning om var gränsen går mellan väsentligt och oväsentligt i detta sammanhang. Formuleringen ”ett relativt sett väsentligt belopp” tyder närmast på att RN sett beloppet som väsentligt i förhållande till andra relevanta data för bolaget. Några sådana data har emellertid inte redovisats i beslutet. Möjligen skulle beslutet kunna tolkas så att RN använt uttrycket ”relativt sett” i betydelsen ”ganska”. I så fall skulle RN här ha infört den nya nivån ”ganska väsentligt”, vilket – utöver invändningar av språklig natur – talar emot en sådan tolkning.
Anders Strömqvist