Ett nytt ekonomiskt arbetsgivarbegrepp, för beskattning av individer som är bosatta i utlandet och som arbetar i Sverige tillfälligt, är på väg att bli verklighet.
Avgörande för om arbetstagaren ska beskattas i Sverige blir vem denne utför arbete för och inte vem som betalar ut lönen. Enligt regeringen handlar det om ett internationellt vedertaget ekonomiskt arbetsgivarbegrepp, inom OECDs modell för skatteavtal, som reglerar rätten att beskatta mellan olika länder. I ett pressmeddelande i september aviserade regeringen att den avser att gå vidare med förslaget. Hur det ska utformas i detalj kommer man att återkomma till.
Redan i oktober 2017 kom Skatteverket med ett förslag om skatteskärpning för utländsk personal som arbetar i Sverige och att begreppet ekonomisk arbetsgivare skulle införas så att fler som arbetar för utländska arbetsgivare skulle bli skattskyldiga i Sverige. Reglerna utgör en utvidgning av det formella arbetsgivarbegreppet där 183-dagarsregeln gäller, där lön och förmåner inte är skattepliktiga i Sverige vid vistelser upp till 183 dagar.
I maj 2018 presenterades en lagrådsremiss med förslaget att arbetstagare ska beskattas i Sverige när denne utför arbete för en verksamhet här. Det skulle innebära att 183-dagarsregeln inte längre gäller vid uthyrning av arbetskraft. I augusti samma år kom regeringen med en promemoria med ett kompletterande förslag avseende uthyrning av personal i vissa koncerninterna situationer. Där fastslogs en tidsgräns på upp till fem dagars arbete, maximalt 30 dagar per kalenderår, där arbete i Sverige i vissa fall inte betraktas som uthyrning av arbetskraft. Någon proposition lades inte, utan finansdepartementet meddelade under hösten att förslaget var under fortsatt beredning.
Enligt det senaste beskedet från regeringen ska begreppet ekonomisk arbetsgivare för beskattning av utomlands bosatta personer som arbetar tillfälligt i Sverige börja gälla från 1 januari 2021.
Martin Wallström