Rehabiliteringsansvarets tre gränser
Skyldigheten att vidta åtgärder känns för många arbetsgivare oändlig och inte överblickbar. Men det finns gränser för hur långt rehabiliteringsansvaret sträcker sig, skriver Anneli Lönnborg, Gernandt & Danielsson Advokatbyrå.
En allmän regel enligt LAS är att enbart omständigheten att en anställd lider av en sjukdom inte utgör grund för uppsägning. Om den som är sjuk inte klarar av att utföra sina arbetsuppgifter, eller på något annat sätt ”missköter” sitt arbete till följd av sjukdomen har arbetstagaren ett förstärkt anställningsskydd.
Det är först när arbetsgivaren kan visa att denne inte kan anses skyldig att vidta ytterligare åtgärder i form av arbetsanpassning, eller då sådana åtgärder skulle kosta för mycket, eller påverka arbetsgivarens verksamhet negativt som det kan bli fråga om en eventuell uppsägning. När faller då det förstärkta anställningsskyddet? Utifrån rättsfall från AD kan man utläsa att det finns tre gränser för när arbetsgivaren ska anses ha fullgjort sitt rehabiliteringsansvar. Dessa är:
Den ekonomiska gränsen.
Arbetsmiljögränsen.
Den organisatoriska gränsen.
Kan man som arbetsgivare visa att rehabiliteringsansvaret är fullgjort utifrån ett ekonomiskt, arbetsmiljömässigt och/eller organisatoriskt perspektiv upphör det förstärkta anställningsskyddet för arbetstagaren. Arbetstagaren är fortsatt skyddad men då ”endast” av de vanliga skyddsreglerna i LAS som gäller vid uppsägning på grund av personliga skäl.
Anneli Lönnborg