Kan avdrag för koncernbidrag vägras med stöd av skatteflyktslagen när bidraget lämnas inför en omstrukturering som leder till att koncernbidragsrätten mellan givare och mottagare upphör? Nej, säger Högsta förvaltningsdomstolen.
Kärnfrågan i målet var om avdrag för koncernbidrag kan vägras med stöd av skatteflyktslagen när bidraget lämnas inför en koncernintern omstrukturering och denna leder till att koncernbidragsrätten mellan givare och mottagare upphör.
Koncernbidrag innebär att moderföretag och helägda dotterföretag (det vill säga företag där moderbolaget äger mer än 90 procent) har rätt att överföra beskattningsunderlag mellan sig. Givaren ska då dra av det lämnade bidraget och mottagaren ska ta upp bidraget för beskattning. Syftet med bestämmelserna är att skattebelastningen inte ska bli större för en koncern än den skulle blivit om verksamheten bedrivits som ett enda företag.
Det finns dock fall där avdrag kan nekas med stöd av lagen mot skatteflykt, även om de formella kraven för koncernbidrag är uppfyllda. Det handlar framför allt om avdragen skulle leda till obehöriga skatteförmåner.
I det aktuella fallet vände sig ett bolag till Skatterättsnämnden då koncernen övervägde att göra en intern omstrukturering som skulle innebära att koncernbidragsrätten mellan två av bolagen upphör. Ett av bolagen hade ett betydande underskott, som bolaget till viss del inte skulle kunna utnyttja efter omstruktureringen. Det koncernen planerade att göra var att omfördela en del av underskottet inom koncernen, och man ville då veta om skatteflyktslagen kunde tillämpas på förfarandet.
Ja, svarade Skatteverket som ansåg att koncernbidraget var meningslöst bortsett från skatteförmånen. Nej, svarade Skatterättsnämnden och ansåg att koncernbidraget ingår som ett led i den planerade omstruktureringen och då snarast är en konsekvens av denna. Skatteförmånen ansågs inte vara det övervägande skälet till förfarandet i sin helhet.
Frågan togs till Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen framhöll att varken givaren eller mottagaren av koncernbidraget skulle komma att avyttras till extern part utan fortsätta att ingå i samma koncern, till skillnad från tidigare fall som prövats av HFD. Däremot skulle koncernbidragsrätten mellan bolagen upphöra eftersom kravet på kvalificerat ägande inte längre skulle vara uppfylllt.
Domstolen konstaterar i domen att ställt mot syftet med bestämmelserna om koncernbidrag – att möjliggöra resultatutjämning mellan bolag inom en och samma koncern – anser domstolen att avdrag inte kan vägras med stöd av skatteflyktslagen. Därmed fastställs Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Charlotta Marténg
Skatterättsnämnden 69-17/D
HFD 7238-17