Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt att kvalificerade andelar vid gåva kan förvandlas till okvalificerade.
Fåmansbolagsreglerna innebär att andelar i ett fåmansföretag är kvalificerade om ägaren eller en närstående till ägaren varit verksam i betydande omfattning i företaget under beskattningsåret eller något av de tidigare fem beskattningsåren. Skulle andelsägaren ge bort aktierna så kommer mottagaren att överta den tidigare ägarens utgångsläge när det gäller beräkning av det så kallade gränsbeloppet för det innevarande året. Det kallas kontinuitetsprincipen, och innebär även att mottagaren tar över den gamla ägarens sparade utdelningsutrymme.
Då skulle man kunna tro, att kontinuitetsprincipen också medför att statusen på andelarna hos den nya ägaren automatiskt är ”kvalificerade”. Ännu mer så eftersom reglerna som reglerar dödsfall uttryckligen anger att när en person med kvalificerade andelar dör så fortsätter andelarna att vara kvalificerade hos dödsboet, och delägare i dödsboet likställs med närstående.
Högsta förvaltningsdomstolen har dock slagit fast Skatterättsnämndens beslut från i höstas att så inte är fallet. I det aktuella fallet skulle en mamma överlåta andelar i ett företag till sina två söner. Ingen av dem var aktiva i företaget men mamman var närstående i egenskap av moster till en systerson som var aktiv i betydande omfattning. Hennes andelar i företaget var därför kvalificerade. Sönerna, däremot, var kusiner till den aktive och hamnade därför utanför närståendekretsen.
Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att det i inkomstskattelagen inte finns någon generell bestämmelse om kontinuitet vid beskattningen vid benefika förvärv. Det lagrum bröderna hänvisat till avsåg, som Skatterättsnämnden konstaterat, frågan om skattemässig kontinuitet vid beräkning av kapitalvinst och kunde inte anses innefatta tillgångens skattemässiga karaktär. Det saknades alltså lagstöd för att behandla de överlåtna aktierna som kvalificerade andelar hos bröderna på den grunden att de varit det hos givaren. HFD fastställde därmed förhandsbeskedet.
Högsta förvaltningsdomstolen, 1 mars 2016, 6020-15.
Lisa Bergman