Interna valutaförluster inom en koncern kan vara avdragsgilla. Men bara så länge som det inte handlar om näringsbetingade andelar.
Utdelning och vinst till moderbolag från onoterade dotterbolag är skattefri. Det innebär samtidigt att kostnaderna hänförliga till innehavet, som exempelvis en valutaförlust vid avyttring av andelarna, inte är avdragsgill. Detsamma gäller noterade bolag om röstetalet ägs till mer än tio procent av moderbolaget eller om andelarna är betingade av moderbolagets rörelse, alltså ”näringsbetingade”.
I februari tog Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, i två fall ställning till om avdrag kunde medges för valutaförluster på koncerninterna fordringar.
Det första fallet gällde ett svenskt aktiebolag med ett brittiskt dotterbolag som redovisade i amerikanska dollar. Vid en avveckling av dotterbolaget befarades valutaförluster och frågan var om dessa kunde dras av med hänvisning till att det svenska avdragsförbudet stred mot EU-rätten. Skatterättsnämnden bedömde att det svenska avdragsförbudet inte stred mot EU:s bestämmelser om fri rörlighet. Valutakursförlusten kunde inte dras av eftersom en motsvarande vinst inte hade beskattats. De negativa effekter som hade uppkommit av valutaförändringar i det här fallet kunde alltså inte bero på det svenska skattesystemet.
Högsta förvaltningsdomstolen begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen som inte ansåg att det stred mot EU:s fördrag att vägra avdrag för kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar som berodde på valutaförlust. HFD vägrade sålunda bolaget avdrag för valutaförlusten vid försäljningen av de näringsbetingade andelarna.
Det andra fallet gällde inte näringsbetingade andelar utan en fordran mellan företag i intressegemenskap. Här rörde det sig om ett svenskt holdingbolag som redovisade i euro, som via en finsk filial ägde ett svenskt dotterbolag. Det svenska holdingbolaget frågade Skatterättsnämnden hur valutakursförändringarna skulle behandlas vid beskattningen när dotterbolaget skulle amortera på fordran. Då uppkom också frågan: omfattades en valutaförlust av avdragsförbudet och stred det i så fall mot EU-rätten att vägra avdrag för förlusten.
Både Skatterättsnämnden och HFD bedömde att fordran utgjorde en kapitaltillgång och att en valutaförlust skulle omfattas av avdragsförbudet inom en intressegemenskap. Efter att ha inväntat svaret från EU-domstolen i fallet ovan bedömde HFD att avdragsförbudet i det här fallet stred mot EU-rätten och att avdrag för förlusten därför borde medges eftersom den ekonomiska risken annars ökar för ett företag som har fordringar i euro jämfört med svenska kronor. KPMG förde bolagets talan i målet och konstaterade i samband med domen följande.
”Avseende avdragsförbudet för fordringar konstaterar dock HFD att detta endast är tillämpligt på valutakursförluster och att det inte finns någon motsvarande bestämmelse om skattefrihet för valutakursvinster. Detta skapar en situation där vinster beskattas, medan förluster inte kan dras av. Detta innebär en skillnad jämfört med (det första fallet), där behandlingen av vinster och förluster var symmetrisk. HFD ansåg vidare att det är kapitalrörelsefriheten och inte etableringsfriheten som är tillämplig i detta fall ... Enligt HFD:s mening utgör avdragsförbudet därmed en inskränkning av kapitalrörelsefriheten som inte kan rättfärdigas.
Skatterättsnämnden, 12 maj 2015, DNR 47-14/D.
Lisa Bergman