Fåmansbolagsreglerna: Avvik från 3:12 med hjälp av minoritetsägare

Ett fåmansföretag med en minoritetsägare kan undantas från 3:12-reglerna. Detta regleras i de så kallade utomståendereglerna

Grundtanken med skattereglerna för fåmansföretag, 3:12-reglerna, är att hindra att fåmansbolagsägare tar ut inkomst som lägre beskattad utdelning i stället för högre beskattad lön. Reglerna om utomstående ägande utgör undantag från fåmansbolagsreglerna och kom till för att 3:12-reglerna innebar problem för företag med passiva minoritetsägare.

Utomståenderegeln innebär att alla aktier undantas från 3:12-reglerna om en utomstående i ”betydande omfattning” äger aktier i bolaget. Lagtexten anger inte hur stor andel denna minoritetsägare ska äga, men enligt förarbetena ska man utgå från att ett utomstående ägande på minst 30 procent minskar risken för att omvandla inkomster från tjänst till kapital.

Avsikten med regeln är alltså att hitta den nivå på utomståendes ägande där utdelning eller kapitalvinst inte är mer fördelaktigt än att ta ut lön. Det är ingen exakt eller statisk gräns.

I utredningen ”Beskattning av småföretag” (SOU 2002:52 del 1) tas det faktum upp att det under åren har skett flera lagändringar som påverkar vilken nivån är i båda riktningarna. Eftersom kommunalskatten är olika i olika kommuner skulle egentligen nivån kunna variera mellan olika kommuner, men så är inte är fallet.

Bo Svensson, lektor i skatterätt vid Göteborgs universitet och verksam som skattejurist vid Wistrands advokatbyrå, har gjort en beräkning åt Resultat. Han konstaterar att korrekt nivå på andel som ägs av utomstående borde ligga betydligt högre.

– Matematiskt krävs en utomståendeandel på mer än 47,6 procent där det är lika fördelaktigt att ta ut lön som att ta ut utdelning vid 57 procents marginalskatt, säger han.

Trots att skattereglerna har ändrats många gånger sedan ”ägt av utomstående” tillkom har dock 30-procentnivån legat stilla i rättspraxis på den ursprungliga nivån.

– Bolagsskatten och regler om kapitalbeskattning har ändrats. Den gamla matematiken och vad som är breakeven har förändrats. Rent matematiskt borde det alltså vara högre, vilket skulle vara till nackdel för ägare till fåmansbolag med utomstående minoritetsägare, säger han.

Anita Lehtonen är auktoriserad skatterådgivare vid PWC i Uppsala och har i över tio års tid hållit kurser i skatteregler för fåmansbolag, bland annat FAR:s kurs ”Ägarledda företags skatter och skattemässiga strategier”. Hon råder kunder i färd med att ta in minoritetsägare att lägga sig på 32 till 33 procent i stället för 30 procent för att ha lite marginal.

Samtidigt är det viktigt att tänka på att alla inte kan räknas som utomstående. Och vem som räknas som utomstående är ofta en viktig fråga för hennes kunder:

– Ett av kriterierna är att den utomstående måste varit utomstående i fem år. Det innebär således att om en utomstående person förvärvar cirka 30 procent av aktierna så tar det minst fem år innan det får genomslag i beskattningen hos den aktive delägaren. Den utomstående får inte ha varit närstående eller sysslat med samma eller liknande verksamhet under de senaste fem åren.

– Här i Uppsala är det vanligt med biotech-företag, företag som har avknoppats ur forskningen. Det är vanligt att forskare går in som aktieägare i varandras bolag, berättar hon.

Då ställs det ofta på sin spets om de till synes utomstående aktieägarna i någon bemärkelse bedriver ”samma eller likartad verksamhet” (se Resultat nr 5, 2015). Om så är fallet räknas inte minoritetsägaren som utomstående. Anledningen till att bestämmelsen om ”samma eller likartad verksamhet” kommer in här är för att förhindra att man delar upp verksamheten i olika bolag i syfte att uppnå skattevinster och därmed undgå 3:12-relgerna.

Anita Lehtonen tycker dock inte att det är särskilt vanligt att företag tar in en utomstående i skatteplaneringssyfte:

– Om man tar in en utomstående så innebär det ju att vederbörande blir aktieägare och dessutom har rätt till utdelning. Att ta in delägare enbart i skatteplaneringssyfte är sällan att rekommendera. Men det händer att vi har kunder som vill göra detta och samtidigt också vill ha något slags förhandsbesked och garanti för att det håller. Som skatterådgivare är jag inte seriös om jag lämnar ett definitivt besked, för vi kan aldrig garantera hur Skatteverket kommer att bedöma olika ärenden.

Åsa Ohlsson