”Stora delar av samhället och många företag och organisationer är deprimerade”

Sällan har den globala osäkerheten varit större än just nu och världens makrobedömare har bråda tider. Samtidigt pågår i skymundan en rad tekniska revolutioner som kan komma att betyda minst lika mycket som förbränningsmotorer, elektricitet och telefoni gjort tillsammans.

Vad blir till exempel konsekvenserna av att solcellspriset faller med 60–80 procent per årtionde om trenden fortsätter 5, 10 eller 20 år till? Eller att industrirobotar nu kostar bråkdelen av ett årsarbete i väst samtidigt som de jobbar 7/24 utan att kräva en löneförhöjning?

Kanske kommer dock även dessa frågor att blekna i jämförelse med det som sker inom den kognitiva datorvetenskapen. För några dagar sedan fick jag för första gången möta Amelia, ett datorprogram som lär sig genom att fånga upp och strukturera koncept medan hon lyssnar på tal eller går igenom en text. Hon lär sig alltså som en människa, hon förstår mänskligt språk och kan besvara frågor på ett korrekt och meningsfullt sätt. Om hon inte förstår ställer hon klargörande följdfrågor, bollar vidare olösta problem till mänskliga kollegor och lyssnar uppmärksamt på hur de sedan löser saken. Amelia är som ett blankt papper när hon inleder sina uppdrag, men lär sig betydligt snabbare än sina kolbaserade kollegor.

Den makropolitiska kontexten och de snabba tekniska förändringarna aktualiserar vikten av ett systematiskt förhållningssätt till komplexitet och osäkerhet. Vikten av scenarioplanering.

Av naturen är människor scenarioplanerande. Till skillnad från andra kända varelser tänker vi ständigt i scenarier. Vi planerar för det vi vill ska ske, sätter oss in i det vi kan förvänta oss, målar upp såväl skräckscenarier som ljusblå utopier.

Att inte klara av detta brukar betecknas depression. Därmed skulle vi på goda grunder kunna säga att stora delar av samhället och många företag och organisationer är just deprimerade. De lider av framtidsunderskott.

Mitt i denna kollektiva depression är behovet av ett systematiskt förhållningssätt där vi förmår måla upp och utforska den strategiska osäkerhet och de alternativa framtider som ligger framför oss större än någonsin. Oavsett om de stora utmaningarna drivs av makropolitiska eller näraliggande teknologiska skiften är svaret knappast depressionens kortsiktiga tunnelseende. Snarare handlar det om att bryta sig loss ur rådande paradigm och fastlåsta beteenden; att förutsättningslöst förmå oss att utforska den framtid som blir morgondagens realitet. Först då kan vi gå från offer för omständigheterna till verkliga framtidsmakare.