En arbetstagare som driver en förhandling sent in på natten kan inte komma i efterhand och säga att han eller hon provocerades att säga upp sig.

Fallet handlade om en kyrkoherde vars arbetsgivare, en församling i Jämtland, misstänkte att hon ägnat sig åt ekonomiska oegentligheter och ville få henne att säga upp sig frivilligt. De stämde möte en kväll och arbetsgivaren bad kyrkoherden att ta med sig en facklig representant. Samtalet blev upprört och avbröts vid midnatt men återupptogs strax efter på kyrkoherdens initiativ. Halv två på natten skrev hon på sin uppsägning.

Tingsrätten ansåg att kyrkoherden hade provocerats att säga upp sig och att uppsägningen därför skulle betraktas som en uppsägning från arbetsgivarens sida. Det innebar också att det saknades saklig grund, att uppsägningen skulle ogiltigförklaras och kyrkoherden skulle få både skadestånd och rätt till lön under tvisteperioden.

Arbetsdomstolen, AD, gjorde en helt annan bedömning. Den slog fast att kyrkoherden måste ha förstått vad kvällsmötet skulle handla om och poängterade att hon hade erbjudits att ha med sin en facklig representant. Dessutom kunde kyrkoherden, efter att mötet avbrutits vid midnatt, ha väntat till nästa dag med att fortsätta i stället för att återkalla mötet för att hon ville skriva under uppgörelsen. Sammantaget ansåg AD inte att hon provocerades att skriva under överenskommelsen, utan att uppsägningen var giltig. Därför hade kvinnan inte heller rätt till något skadestånd, men däremot en extra månadslön.

Arbetsdomstolen, B 39/12, 73/13, 9 oktober 2013.

Lisa Bergman

Uppsägning

En uppsägning från arbets-givaren ska vara sakligt grundad (arbetsbrist eller vissa, godtagbara personliga skäl). Om den anställde säger upp sig och sedan backar kan det uppstå oklarhet om vem det var som avslutade anställnings-förhållandet. En så kallad provocerad uppsägning innebär att arbetsgivaren på något sätt tvingat fram en uppsägning från den anställde. Då ska två saker föreligga.

  • Uppsägningen ska vara föranledd av arbetsgivaren, alltså att arbetstagaren inte hade sagt upp sig om inte arbetsgivaren handlat på ett visst sätt.

  • Arbetsgivarens handlande ska ha skett i strid mot god sed på arbetsmarknaden eller vara otillbörligt på något annat sätt.